I morgon ska jag förutom allt annat också försöka hinna kila iväg och folkbilda mig. Föredrag är en gammal fin tradition som kanske blivit en smula bortglömd, men som ändå lever ett mycket aktivt liv, vid sidan av internetvärlden. Äldre generationer kan fortfarande tala drömskt om hur Sten Bergman höll radioföredrag om främmande länder, om kannibaler och huvudjägare. Och varenda Folkets Hus och bygdegård i landet har genom åren belamrats med artefakter, med diabildsprojektorer och talarpodier för att upplysa menigheten om socialismen, nykterheten eller om missionsarbetet i Kina...
I morgon kommer Annette Kullenberg till Jakobsbergs Folkhögskola kl 1830 för att berätta om sin bok om Marianne Höök.
Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet.
Marianne Höök var en enastående skribent och modeikon under femtio- och sextiotalen, känd för sina dräpande krönikor och sin eleganta framtoning. Hon skrev för tidningar som Veckojournalen,
SvD och Aftonbladet och utmärkte sig genom sin kvickhet, ironi och säkra stil.
ARR: Jakobsbergs Folkhögskola och ABF Norra Stor-Stockholm
Marianne Höök förtjänar att uppmärksammas, eftersom hon var en av få kvinnliga reporterstjärnor i Sverige, på den tiden när enskilda reportrar faktiskt kunde vara storheter på ett sätt som knappast går idag. Hon, Barbro Alving och kanske nån mer hade ett direkt inflytande på dagliga debatten och klimatet i Sverige som man har svårt att inse idag.
Hon var smart, rolig och bitsk. I boken ges ett av de bästa argumenten mot barnaga som jag hört "men kalla det inte aga. Kalla det våld, så alla begriper vad det handlar om." Hon ansåg att om kvinnor skulle kunna förändra sin situation skulle de gå in i ett politiskt parti. Samtidigt slogs hon mot en motsträvig grabbkultur som kände sig inte så lite hotade av henne (killar är alldeles väldigt ofta skrämda av kvinnor som både är snygga och smarta), men det hindrade henne inte från att i slutet av sin karriär bli en mycket rakryggad politisk skribent.
Det är ett tragiskt öde som Annette Kullenberg skriver om, men jag ska vänta med mina egna synpunkter på boken tills jag hört föredraget
Bilden föreställer Marianne Höök, som också var stilbildare - tid efter annan var det hon som var den ouppnåeliga ikonen i dåtidens Stockholm.
2 kommentarer:
Det var över hundra personer som lyssnade. Absoluta huvuddelen var kvinnor i övre medelåldern, tack för det alla läsecirklar. Män var sällsynta.
Och det var synd. Annette Kullenberg har ju en rätt säregen diktion - för ett otränat öra kan det verka som hon är på fyllan, vilket antagligen också hänt nån gång - men faktum är hon låter så här. En lätt metallisk monoton stämma som vindlar och far omkring, men som ändå talar fullständiga meningar med korrekt syntax. Och hon är rolig.
Men så roligt hade inte Marianne Höök. Hon visste inte hur man närmade sig andra, hon hade inga förebilder eftersom hon var moderlös och tillbringade sina första år hos morföräldrarna. Hon hade inga väninnor, och hon kunde inte ta kontakt på andra vis än de mest uppenbara.
Det vill säga, festa loss. På det viset blev hon också en dåtidens partypingla. Samtidigt var hon ett av dåtidens mest fruktade pennskaft och den antologi som finns - över 800 sidor - ska införskaffas. Hennes arbetskapacitet verkade vara enorm, i varje fall är produktionen det.
Och samtidigt hade hon ramponerade relationer och trasiga familjer bakom sig. Vid tiden för hennes självmord beskrev man henne som manodepressiv.
Jag är inte så säker på det, det finns idag ett större spektra av diagnoser att ta till, men man rörs av hennes ord om att hon hela tiden söker trygghet men flyr den samtidigt.
Kommer skriva lite mer när jag smält kvällen
som kvinna i den halvyngremedelåldern (eller kanske mellersta) ser jag med spänning fram ot den utlovade fortsättningen (eller ligger insmugglad i nåt annat inlägg så jag missat den?). Nu vet jag av egen erfarenhet att förhandsreklamerade inlägg brukar kunna sätta sig på tvären. Men det vore kul att höra mera. Fast nu måste jag ju först titta på aktuellt. Appropå förhandsreklam
Skicka en kommentar