Vårdbiträdena får föra sin egen kamp...

I senaste numret av Fokus skriver Martin Ådahl, som är chef för nån slags neongrön tankesmedja, Fores, lite spydigt om LO:s rapport om den ökande klyftan mellan arbetare och direktörer..
" För övrigt publicerade LO i veckan sin årliga studie på DN Debatt om att klyftorna ökar i samhället. Fem sidor bort i samma DN kan man läsa att soparbetarna i Stockholm tjänar 32 000 kronor för att jobba fram till lunch. Vi ser fram mot LO-utredningen som förklarar varför sopgubben tjänar dubbelt så mycket som vårdbiträdet som har likaledes tungt och illaluktande jobb och dessutom jobbar heltid."

Man tycker ju att en såpass etablerad person som Ådahl skulle kunna låta bli att falla i slaskdebattdiket, men det är väl Stureplanscentern som smittar av sig. Nå, vi får väl ta det igen då, så att även Ådahl begriper.

Jag tillhör också en relativt högavlönad grupp kroppsarbetare, och vi vet mycket väl hur lönen är för vårdbiträden. Vi bor med dem, eller med barnskötare eller lokalvårdare. Men vår relativt sett höga lön baserar sig på stenhård facklig kamp under många år, och Ådahl ska ha klart för sig att utslitningsfrekvensen fortfarande är gigantisk även för oss. På samma sätt är det för soparbetarna - stark facklig solidaritet har gett bra villkor. Är det nåt fel på det? Eller tycker Ådahl att det ska finnas nån slags statlig rättvisekonsensus när det gäller lönenivåer? I såna fall kan man ju fråga sig hur han ställer sig till de direktörslöner som LO-rapporten tar upp. Eller sin egen...
Det finns ett samband mellan låg facklig aktivitet och låg lön, så om vårdbiträdenas löner behöver höjas får de öka sitt fackliga arbete. Att det är eftersatt finns det historiska orsaker till, men lita på vår solidaritet om de skulle ta strid för sina löner och villkor. Men vi kan inte föra kampen åt dem.
Jag har nämligen svårt att tro att Ådahl egentligen skulle vilja höja lönen för vårdbiträdena. Han vill sänka den för oss. Så enkelt var det.