Det finns de som säger att konflikterna i Mellanöstern aldrig kommer att lösas om inte frågan om ett självständigt Palestina blir löst. Nu ska man ju tänka på att det kanske inte är den enda konflikten i den regionen som behöver en lösning men det sätt som Israel idag hanterar frågan på är skrämmande.
Efter att ha sett ännu fler bilder på döda barn och kvinnor och gamla kommer palestinierna åter att hamna i ett opinionsmässigt överläge, som kanske inte får de hårdföra hökarna i Israels armé att ändra sig, men som inte kommer att stödja Israel sak. Man måste vara rätt enögd för att inte se att Israels regering framprovocerat en situation där man får det man bett om.
Som jag tidigare skrivit om handlar ett modernt krig inte bara om att vinna kriget, utan om att vinna freden. Den sorts bombterror som knäckte Tyskland eller Japan under andra världskriget var ett undantag. Idag förs ett krig på så många fronter att ett totalt erövringskrig blir meningslöst - vilket med besked är slutomdömet om redan USA:s Indokinaäventyr. Så varför gör de USA-utbildade israeliska militärerna samma misstag om och om igen? Om vi bara ser på det skrämmande exempelt Irak så började alltså kriget paradoxalt nog efter att det vunnits.
Idag är stridspiloter anonyma, idag är det inte pompa och ståt kring tapperhetsmedaljer - ett krig är inte slut förrän det är fred. Och den freden är alltså inte alls samma sak som att fiendens generaler hissat vita flaggan.
Handlade det bara om att det palestinska folket skulle känna sig underlägsna så har de väl för höge farao fått uppleva det under sextio år vid det här laget, och utan att Israel på något sätt blivit en säkrare plats. Och det kan inte heller vara en bristande insikt om det som får militären att göra samma sak om och om igen. Man är beredd att hålla med Robert Fisk - de gillar att döda araber, så enkelt är det.
Naturligtvis måste man påbörja med en dialog med Hamas. Att den debatten kommer nu kommer naturligtvis att åsamka ett ramaskri i Israel - nå, skyll er själva. För vilken oinitierad (eller initierad - make your pick) åskådare som helst är proportionaliteten i dödandet det som skrämmer allra mest. Och den stärker bara Hamas...
Det påminner om en historia i Michael Herrs Dispatches, där han beskriver hur en en amerikansk marinkårsstyrka sätter in precis allt de har mot en FNL-krypskytt i ett buskage, och formligen ödelägger platsen. Och nör alla flinande gratulerar varandra efter kanonaden, komemr det ett ensamt, uppkäftigt skott från det som en gång var ett buskage. Och mannarna jublar, till befälets förtvivlan.
Ryssarna har inte lyckats i sina försök att segra i de islamiska republikerna, Turkiet lyckas inte mot PKK. Israel har inte lyckats trots förödande överlägsenhet - utan istället har man genom åren underminerat de demokratiska tendenser som funnits hos palestinierna, slagit undan benet på Arafat, och krattat i manegen för hårdföra islamister (som inte var en realitet vid den första intifadan). I dagsläget finns det mycket få platser i världen dit judar/israeler kan åka utan att råka illa ut.
Mot detta räcker det inte att säga att Hamas måste avsäga sig kravet på Israels tillintetgörande; det är larvigt att hänga upp sig på det - det finns inte en sansad människa i världen som tror att det är något annat än retorik. För att Israel ska ha någon framtid som respekterad demokratisk stat måste de sluta slakta människor, och ge folket i Gaza och på Västbanken en möjlighet att bygga nån typ av välfärd. Just nu skapar Israel bara en ny generation självmordsbombare.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar