Ormar på taket

Eftersom ännu en av de solbrända gossarna kommit tillbaka från semester i Bortre Asien var det dags för ännu ett tak. Och efter veckor av plusgrader högg det naturligtvis till, med
frystemperaturer och drevsnö, och en hård otäck blåst som stack som nålar i ansiktet. Men det är utomhus, luften är hög och klar och man har lite utrymme för axlarna.
Ny huvar, ny vent, avväxlingar, tjära och annat.
Och mitt i alltihop hittade Ari en orm!
Så här gick det till:

I mitten av motfallstaket samlades vatten, som under natten hade frusit till is. Efter fyrtio år ligger nämligen brunnarna avsevärt högre än taket. I taket skall alltså ny ventilation stickas upp.


Runt den här ventilatuionen satte jag en form, och sen klättrade jag upp. Och grovsingarna fick blanda rullar med bruk och ösa i uppifrån, Det är tungt att bära upp och eftersom takets mitt är polerad glasnis gör man bäst i att se sig för...

Peter och Ari hjälps åt . det är en bit ner till formens botten och faller betongen för långt och landar för hårt kommer den att separera och då biter den sämre. En full rulle betong väger också rätt mycket. Eftersom det blåser och jävlas och inte alls är skönt är det inte direkt nån rusning hit upp.

Och då tjoar Ari till: - Har ni sett! En ormjävel....
Jojomän, mitt i isen låg det en liten orm infrusen. Ca 15 cm lång . Till saken hör att jag nog är fullvuxen och hyfsat kaxig, men finns det en orm i närheten finns det inte luft mellan mig och andra vuxna män i lokalen. De kan med fördel få bära mig, om man så säger. Jag tog mig fram för att ta en bild men sen blev det för mycket....

Och helt plötsligt blev det väldigt mycket folk uppe på taket, kylan till trots. En elektriker med ormvana omprioriterade raskt dagens uppgifter, ivrigt understödd av andra intresserade. En värmepistol kom snabbt fram för att smälta insen och ta reda på vad det var - att det var en giftorm var de insatta snabbt överens om. Och ingen inhemsk sort.

Detta var ju ett besked som inte direkt lugnade nerverna hos de mer ormrädda - jag -, och så kom spekulationerna igång om hur den kunde ha kommit dit. Men efter att ha hört den ena vilda historien efter den andra om det okända djurlivet i Tensta - där giftormar verkar ge nån slags obvegriplig machostatus jämförbar med en rejäl och ärrad kamphund - så kom man överens om att den nog blivit nedkastad från en av balkongerna från det senast evakuerade höghuset. Och att den nog slagit ihjäl sig i fallet. Just det där nog framkallade inte direkt lugn....

För annars borde den ha kunnat krypa in i nån av de befintliga öppningarna, ner till den goa värmen i ett välisolerat bjälklag. Mmmm...det var ju precis vad jag ville höra innan jag skulle ge mig ner på samma bjälklag till storebror Skallerorm...

Nå, det finns inga gränser för hur mycket man kan jaga upp sig. Så där stod jag i ett hörn på taket, beväpnad med barkspade och tigersåg, och hammare och tre Moraknivar, utifall att denna alldeles uppenbart ihjälfrusna orm skulle få för sig att halka iväg tio meter just till mig....

Jag passade dessutom på att skicka iväg lite MMS-bilder på Den Frusna Ormen, vilket gav åtminstone en person skrämselhicka. Och slutade allt med att det inte var vare sig en exotisk huggorm eller en skallerorm. Det var en...plastorm. Märkt Made In China, konstaterade experterna besviket.
Jag var inte ett dugg lessen för det - just närvaro av ormar är ett moment jag inte direkt saknar i mitt arbete....