Jag är i Utanförskapet. Om att trolla med statistik


Utanförskapet var under valrörelsen ett av de borgerliga partiernas främsta stridsrop. Det var ytterligt effektivt naturligtvis - vem vill att folk ska leva i ett utanförskap? Även illa definierat är det ett gott exempel på nysvenska som skrämmer. Man fick illusioner av gigantiska tysta höghusgetton med människor som förskrämt strök längs väggarna, jagade av kriminella gäng, som ville komma över deras portmonnäer med kontantbidraget från socialförsäkringssystemet...
Experter på strategi skulle kalla det här en kniptångsmanöver, för hur man än vände sig hamnade man ju med ryggen mot väggen. Fanns det ett utanförskap kunde man onekligen fråga sig hur socialdemokraterna kunde ha nonchalerat det så länge, och det var onekligen svårt att hävda att deras siffror var fel. För siffrorna var ju officiella, och borde ha uppmärksammats långt tidigare.
Men nu har två herrar vars kompetens knappast kan ifrågasättas just visat att de borgerliga skojade en smula. Det är ju inte riktigt korrekt att skriva att de ljög, för det gör man bara om man vet att man har fel. Att Maud Olofsson fortfarande repeterar mantrat utanförskapet beror förmodligen på att någon gett henne siffror under förespegling att de var korrekta.
Det visar sig att borgarna tog allt utnyttjande av trygghetssystemen -dagar med sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning, arbetslösa dagar med ersättning från a-kassa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och dagar med kommunalt försörjningsstöd - och omvandlade detta till timmar för heltidsjobb. Dvs, min tvådagarsfrånvaro på grund av influensa 2005, lades ihop med andra influensor och vips var alla dessa timmar ett årsnyttjande av försäkringssystemet - som kunde omsättas till en fiktiv person som kunde definieras som bidragstagare.
Att jag gjort rätt för mig, och inte nyttjade mer än vad jag tillfört till systemet, passade man sig jävligt noga för att berätta! Men hoppsansa - helt plötsligt var jag en del av utanförskapet!
Enligt Bo Jangenäs, f d generaldriektör IAF och Levi Svenningsson, fd kanslichef på finansdepartmentet, har regeringen i finansplanen äntligen definierat vad de anser vara utanförskapet. Och med de termer regeringen använder kan man inte dra andra slutsatser. Det hela blir, precis som man skriver i LO-tidningen, rätt löjligt, när de som drabbas av vinterkräksjukan eller influensan helt plötsligt används för att förstärka ett påstående om utanförskap.
Och det för oss naturligtvis till nästa problem - som regeringen dock inte berör alls - nämligen de ökande klyftorna och att de som är fattiga blir ännu fattigare. Den debatten blir ju naturligtvis skadeskjuten om det visar sig att man trollat med siffrorna på finansdepartementet. Den debatten är alldeles för viktig för att få tas över av Maud Olofsson.
Till råga på allt hör vi nu allt fler rapporter om att de åtgärder som regeringen satt i sjön för att bryta detta "utanförskap" knappast hjälper de som faktiskt skulle behöva komma ut, eller tillbaka, i ett fungerande arbetsliv. För det går inte ens för en borgerlig regering att kommendera fram jobb i en vinstdrivande sektor - vad vi istället ser är att de som redan har jobb kommer jobba ännu mer. Samtidigt som behovet av personal i t ex skola eller omsorg fortfarande är högt. Men där subventionerar man icke!

Bilden kommer från Margareta Fredell