Lönerna ökar sämre...Om organisationsgraden


Egentligen talar siffrorna sitt eget språk. Inom Byggettans avtalsområde har snittimförtjänsten ökat 14 spänn mellan 2004 och 2007, fr 164 till 178 kr i timmen (siffrorna finns givetvis inte att tillgå på nätet - bravo!!!). Det är en väldigt dålig utveckling under en högkonjunktur, och särskilt när man kollar bakåt. Löneglidningen har alltid varit större under högkonjunkturer än den varit nu, och frågan är vad det beror på.
Bland gubbarna är svaret entydigt - det beror på att folk går ur facket. Man skäller på att medlemsavgiften höjts, utan att se att man samtidigt fått kraftigt reducerad granskningsavgift, och sen kliver man av. I borgerliga kretsar vill man ha det till att utträdet skulle ha att göra med att medlemmarna tycker att facket är för bossigt och maktfullkomligt. Och inte minst socialdemokratiskt! Som jag skrivit tidigare - det existerar säkert, men det skulle vara kul att träffa flera tusen som haft ideologiska skäl att gå ur facket just nu. Och fråga varför de väntat tills nu. I flera medier har just den frågan tagits upp som en bidragande orsak - trots att varje någorlunda tänkande människa måste inse att den är ytterst marginell.
Nog för att jag är medlem i ett högljutt och välorganiserat fack, men medlemsflykten är ungefär likadan inom alla fackförbund, oavsett hur militanta de är. Det är också ungefär samma kategori av medlemmar som går ur - dvs de som drabbats hårdast av att regeringen gjort det dyrare att vara med.
Alltså drabbas många fackliga företrädare av ågren och gnölar om att man måste a) se till att det blir billigare att vara med, och b) att man måste göra facket attraktivt, roligare, sexigare.
Alternativet "billigare" är naturligtvis enkelt. Men varför nöja sig med att återställa kostnaden? Då kan man ju lika gärna fortsätta och statssubventionera det hela, så det blir gratis. Känns det bra? Dessutom förutsätter det att borgarna förlorar nästa val, och det ska vi inte alls ta för givet. Och vi kan inte vänta på det hur som helst - om vi dra fötterna efter oss kommer organisationsgraden snart vara nere på allmäneuropeisk nivå, och då blir det riktigt jobbigt. facken i Europa har pga politiska beslut, fientliga regeringar och inte minst eget schabbel kommit att bli små och maktlösa - vilket leder till nästa led i resonemanget. Löneutvecklingen.
En fackförening är inte till för att vara rolig eller sexig. Den är till för att tillvarata medlemmarnas intressen, och av tradition har det främst varit de ekonomiska intressena. Lönen och löneformen.
Jag har ju en del kompisar som är egenföretagare. Småfirmor, F-skattare. De är också oroliga över utvecklingen eftersom de utan att skämmas under många år sneglat på de nivåer vi legat på, och även de ser att kurvan planat ut. Man kan också se det i relationen vad de löneledande företagen tar ut för varje gubbe när de offererar - det glappet har blivit allt större. Det betyder att vi som jobbar får en allt mindre del av företagens vinster, och det gäller inte bara Byggnads.
I grunden har det naturligtvis att göra med att allt fler - mörkertalet är stort men borde gå att ta fram - är anställda på mindre firmor, med färre fackligt anslutna och där löneuppgörelserna inte sällan ligger mycket lågt. Det sänker snittförtjänsten. Det är inte helt lätt att gå in som oerfaren och förhandla om egen lön, för att inte tala om en lagförtjänst - och är man inte medlem kan man inte ta med fackets förhandlare. Och alltså ökar lönen långsammare på de små företagen, vilket sänker vår snittimförtjänst.
I ständiga samtal med icke-anslutna märker man att de inte har en aning om det. De ser enbart det fackliga medlemskapet som en ekonomisk kostnad, som de inte har nån nytta av.
Såpass - så deras löneutveckling är något de inte har nytta av? I min värld har både icke-anslutna och anslutna samma intresse - att få bättre villkor. Och nånstans kan jag tycka att facket alltför dåligt poängterat detta - jag bläddrar frenetiskt i årgångar av fackförbundspress men hittar det inte i klartext nånstans.
Vad jag hittar är olika försäkringar, juridisk hjälp och annat, vilket naturligtvis är bra, men man kan inte komma från att just löneutvecklingen är det vi alla har störst gemensamt intresse av. Och siffrorna är entydiga - sämre facklig organisationsgrad ger sämre löneutveckling.
Utan att alls vara sifferkunnig ser man nämligen ungefär samma sak inom andra branscher - man försöker förklara Handels låga löner med småbutiker, kvinnodominans och ryckiga anställningar, men fortfarande är det ju så att ju fler som är medlemmar, desto starkare kan man framföra lönekrav. Det är mitt absolut starkaste argument i de här diskussionerna.
I byggsvängen talar man också om löneledande företag. Det är de som bygger i stor skala, nybyggnation. Idag kan man tala om De Fyras Gäng - Skanska, NCC, PEAB och JM - som har en rent förfärande dominans på marknaden. Här har man en mycket hög organisationsgrad, men den är sjunkande även här - trots att man tjänar rätt bra. Och även här finns en omedvetenhet om VAD som skapat de här lönenivåerna.
För inte är det för att vara snälla som arbetsgivarna går med på våra lönekrav.