Vid två tillfällen i veckan fick jag möjlighet att fråga dels Wanja Lundby-Wedin, dels Mona Sahlin om den märkliga situation vi har när det gäller underskriften av det sk Lissabonfördraget. Eftersom jag emellanåt kan bli en smula långrandig - no shit!!! - hade jag skrivit ner vad jag skulle fråga och dessutom övat inför lidande arbetskamrater. I det ena fallet var det en fråga via mobilvideo, som gjordes till SVT Debatt (men som inte sändes, trots att jag, släkt, vänner och arbetskamrater satt uppe länge och väl), och i det andra fallet var det samma fråga ställd på Byggettans årsmöte i Folkets hus.
Hur kommer det sig att man från den högsta politiska ledningen anser att vi ska skriva under det sk Lissabonfördraget, för att kunna skydda och utveckla den svenska modellen, med till exempel kollektivavtal - när våra motparter, arbetsgivare och politiska motståndare, också vill att vi ska skriva under det, men för att kunna skrota samma modell?
Jag blir alldeles vindögd av att försöka begripa det, och det är jag inte ensam om. På den här bloggen har det varit ett kärt, återkommande ämne, och jag har verkligen försökt begripa vad till exempel Margot Wallström. Mona Sahlin eller varför inte just Wanja och Erland Olausson menar, men jag fattar det fortfarande inte.
Den oro som till exempel tre ordföringar i Byggavdelningar framför är vare sig populistisk eller korkad. Det finns förvisso en enorm EU-skepsis hos byggnadsarbetare, men pröva nu att ta den här frågan på allvar. Jag har lusläst det här utkastet till konstitution, med de kunskaper jag har, och jag ser ingenstans att det skulle lämna mindre av den politiska makten till oavsättliga jurister. Istället öppnar man för parlamentet att lägga dit ännu mer, vilket kan låta som om politikerna tar tillbaka makten. Men så är det ju inte - jag kan lova och garantera att en högermajoritet i EU-parlamentet kommer att låta domstolen avgöra ännu fler lokala arbetsrättstvister i medlemsländerna. Därför att makten över besluten kommer att fortsätta strömma över till EU, med de konsekvenser det medför, i form av lägre röstetal och passivitet. Man måste komma ihåg att all politik till sist ändå är lokal.
Det är ju så enkelt att hur konstitutionen ska tolkas är beroende av vem som vinner EU-valet 2009. Men utgångspunkten är ju fortfarande den klassiska europeiska byråkratmodellen, där makten ligger utanför parlamenten.
Jag liksom många andra frågar oss fortfarande varför Sverige ska skriva under ett fördrag som syftar till en konstitution som tar ifrån oss nationell bestämmanderätt i så specifika frågor? Och inga petimetersynpunkter nu om att det inte är en konstitution eller annat nys - alla inblandade vet ju vad det är.
Ge mig inte heller de där argumenten om att om att vi måste vara med för att stärka andra arbetstagare i andra länder. Hur ska vi kunna hjälpa dem om vi samtidigt försvagas? Det är möjligt det finns en strategi för det här, men då är faktiskt både LO och partiet centralt mer opedagogiska än vanligt, och tar dessutom inte den vanlige medlemmens oro på allvar.
Jag ser ju att det finns ett oroväckande samband mellan länders inträde i unionen, och införandet av löntagarfientlig lagstiftning, stärkta arbetsgivarorganisationer och försvagade fack. Det är rätt uppenbart när man ser på medlemsländers fackliga organisationer. Kan inte det vara en varningsklocka?
Nej, jag är inte alls europafientlig, men jag ser faktiskt inte HUR en ratifikation av det nya fördraget skulle kunna stärka vår sak. Och jag är klart oroad av att arbetsgivarna också vill skriva under, men av helt andra orsaker. Jag begriper inte heller hur ett förslag till en ny konstitution, som arbetats fram av borgerliga partier i Europa, skulle kunna vara så bra för Sverige.
Och får vi inte vettiga svar på våra frågor - vilket vi inte fått - så krattar man i manegen för de partier som inte alls vill ha EU. Känns det bra?
Bilden kommer från Margareta Fredell
6 kommentarer:
Den där debatten i SVT hade jag sett fram emot. Janne Josefssons försök att dämpa en diskusionslysten byggnadsarbetare. Nå det går ju flera tåg. Annars så är den där svensken med bakbundna armar(el. är dom amputerade?) och ben som aktiveras från Bryssel skrämmande nog. Fast det kanske redan är så i vissa fall. Inget mer sådant. Det räcker som det är tycker jag.
Måste bara vidareförmedla kloka ord från Skåne
Först och främst vill jag understryka att jag stödjer LO-MEDLEMMARNA till fullo men jag anser mig ha rätt att kritisera LO:s ledning. Detta är av nöden tvunget när svenska LO:s ordförande dels går på tvärs med facken i övriga Europa, dels när LO:s ordförandeskap inte ens vill diskutera ett undantag i Lissabonfördraget för svenska modellen. Jag är lika förvirrad som bloggägaren över de nya argument som LO-ledningen hittar på varje vecka varför Lissabonfördraget ska ratificeras. Problemet är att de argument man framför inte håller. Prioritet 1 i EU är och förblir varors och tjänsters fria rörlighet över gränserna. Detta är överordnat ALLTING annat. Det spelar ingen roll att det då i fördraget står att man ska ta hänsyn till lokala situationen. Det är helt betydelselöst. Man kan säga att man tittat på det men resultatet blir som i Vaxholmsdomen och Ruffertmålet. Det är två exempel som tydligt visar att den naiva tron som LO-ledningen försöker ange som skäl inte är tillräckliga. Jag VISSTE vad domen i Vaxholmsmålet skulle bli. För mig var det ingen överraskning. För alla som verkar i högre ledningar i facken var det en fullständig överraskning. Det är ganska konstigt. Hur kunde jag veta det nu då? Det är bara att läsa Jonas Sjöstedts skrift Lissabonfördraget som kan fås från vänsterpartiet. Har man läst den är det inget konstigt i det beslutet. Det är tvärtom glasklart. Så här fungerar EU. De som inte förstår det är antingen naiv eller korkad. Eller en lögnhals. Något annat finns inte.
Ang. debatten i SVT där Wanja Lundby-Wedin deltog. Flera personer inklusive mig själv reagerade väldigt mycket på det faktum att en ordförande för en facklig organisation har sådana enorma problem med att förklara varför folk ska vara med i facket och måste räddas av folk från golvet som kunde förklara detta på ett utmärkt sätt i programmet. Att Wanja Lundby-Wedin inte klarar det får mig att tvivla att hon verkligen tycker att folk ska vara med i facket.
Jag är mest beklämd över att man inte alls lyssnar till de europeiska facken. De är inte alls nöjda med det som skrivs in i Lissabonfördraget. Alla ser vi med oro på hur den låglönemarknad som vi befarat ska komma faktiskt håller på att etableras här
NEJ TILL EURO! NEJ TILL EU
Skicka en kommentar