Lite snö hann det ju komma. Totalt onödigt - blev bara kladdigt och blött, och gjorde inte en människa glad. Litegrann saknar jag mina vitfrusna morgnar när andedräkten står som ett moln. men bara lite
Eftersom ventarna (=ventilationsmontörer) nu är klara med sitt återstår bara att montera diverse huvar och ramar, Men först måste man sopa undan skräp som ligger i vägen
Avrinningen var säkert en bra idé för trettio år sen, men nu fick man nästan loda bort skiten.
Och när man svettats tillräckligt iförd regnkläder kom givetvis solen. För då var det dags att gå ner till verkstan och börja tillverka
Montagebordet. Tretton huvar ska tillverkas, olika i dimension. Allt görs i virke men kommer senare att kläs med en specialduk - väderbeständig - och lockas. Det är ingen supertolerans men det får inte heller glappa.
Först klyver man ner remsor i lämplig dimension, med
sänksågen - man styr den på en
linjal vilket ger rakt snitt direkt. Oerhört praktiskt, när man har lute längre bitar att jobba med.
Därefter kapade jag ner de långa bitarna i mer hanterliga bredder och sen kapades det tvåtumtvå med
gerkapen. Det blir en del. Till tretton luckor gick det åt drygt tjugotvå kvadratmeter plyfa, tjugosex meter tvåtumtvå, och ungefär sexhundra
skruv, enlagers.
En låda med innerdimension 530 x 650 med höjden 310 (alla mått i mm) och klädd utvädnigt och invädnigt är en rätt stadig pjäs.
Grabbarna tycket jag skulle starta industri. Men så kul ska vi inte ha det. Det här tog ca 20 arbetstimmar, och det vore ju enklare om man kunde ha standardiserat, men problemet är att de installationer som de här ska täcka ser lite olika ut.
Under tiden hann det naturligtvis regna lite mer.
För att få upp det på taket fick jag hjälp av de snälla grabbarna på
Eskiltuna Byggfog, som hade en
skylift på plats för fogrengöring.
Medan jag stod på taket lyfte man på lådorna. De är nämligen lite större än dimensionen på uppstigningsluckan. Dessutom hade jag - givetvis -
fallskyddet på och har man väl klätt sig i det så får det sitta på. Det här var dessutom en ovanligt knölig modell att dra på sig, vilket ska framföras...
Sedan bystade jag ut alla lådor till rätt plats. I bakgruden ses rullarna med den berömda duken som ska dras över hela det mossbelupna taket. Min livlina syns också
Befintliga plåthuvar slaktas och sen träs den nya huven på den stomme som blir kvar, och skruvas fast med ännu fler skruv. Dessutom
tjärar jag skarvar för att stoppa fuktgenomslag, men håller man på med tjära tar man inte gärna upp kameran. Observera att det naturligtvis inte är äkta tjära - det här är
takmassa. Det fastnar precis överallt och är ett elände att få bort.
Och i slutet av dagen ser det ut så här. Som bikupor ungefär. Kvar var bara att ta fram lacknaftan och försöka gnida av det värsta från händerna...
Lite snö hann det ju komma. Totalt onödigt - blev bara kladdigt och blött, och gjorde inte en människa glad. Litegrann saknar jag mina vitfrusna morgnar när andedräkten står som ett moln. men bara lite
Eftersom ventarna (=ventilationsmontörer) nu är klara med sitt återstår bara att montera diverse huvar och ramar, Men först måste man sopa undan skräp som ligger i vägen
Avrinningen var säkert en bra idé för trettio år sen, men nu fick man nästan loda bort skiten.
Och när man svettats tillräckligt iförd regnkläder kom givetvis solen. För då var det dags att gå ner till verkstan och börja tillverka
Montagebordet. Tretton huvar ska tillverkas, olika i dimension. Allt görs i virke men kommer senare att kläs med en specialduk - väderbeständig - och lockas. Det är ingen supertolerans men det får inte heller glappa.
Först klyver man ner remsor i lämplig dimension, med sänksågen - man styr den på en linjal vilket ger rakt snitt direkt. Oerhört praktiskt, när man har lute längre bitar att jobba med.
Därefter kapade jag ner de långa bitarna i mer hanterliga bredder och sen kapades det tvåtumtvå med gerkapen. Det blir en del. Till tretton luckor gick det åt drygt tjugotvå kvadratmeter plyfa, tjugosex meter tvåtumtvå, och ungefär sexhundra skruv, enlagers.
En låda med innerdimension 530 x 650 med höjden 310 (alla mått i mm) och klädd utvädnigt och invädnigt är en rätt stadig pjäs.
Grabbarna tycket jag skulle starta industri. Men så kul ska vi inte ha det. Det här tog ca 20 arbetstimmar, och det vore ju enklare om man kunde ha standardiserat, men problemet är att de installationer som de här ska täcka ser lite olika ut.
Under tiden hann det naturligtvis regna lite mer.
För att få upp det på taket fick jag hjälp av de snälla grabbarna på Eskiltuna Byggfog, som hade en skylift på plats för fogrengöring.
Medan jag stod på taket lyfte man på lådorna. De är nämligen lite större än dimensionen på uppstigningsluckan. Dessutom hade jag - givetvis - fallskyddet på och har man väl klätt sig i det så får det sitta på. Det här var dessutom en ovanligt knölig modell att dra på sig, vilket ska framföras...
Sedan bystade jag ut alla lådor till rätt plats. I bakgruden ses rullarna med den berömda duken som ska dras över hela det mossbelupna taket. Min livlina syns också
Befintliga plåthuvar slaktas och sen träs den nya huven på den stomme som blir kvar, och skruvas fast med ännu fler skruv. Dessutom tjärar jag skarvar för att stoppa fuktgenomslag, men håller man på med tjära tar man inte gärna upp kameran. Observera att det naturligtvis inte är äkta tjära - det här är takmassa. Det fastnar precis överallt och är ett elände att få bort.
Och i slutet av dagen ser det ut så här. Som bikupor ungefär. Kvar var bara att ta fram lacknaftan och försöka gnida av det värsta från händerna...
2 kommentarer:
Grymt bra!
Snyggt jobbat!
Skicka en kommentar