Träldomen lever. Om gästarbetare.

Vi är gudskelov förskonade från gästarbetare i Sverige. I varje fall i den formaliserade version som finns i många andra länder, med särskilda visa, bosättningar och villkor för den inresta gruppen. Och, som vanligt, utsatta för godtycke och utnyttjande. Om hur det skedde i dåvarande Västtyskland gjorde sig Günter Wallraff känd (och skapade ett nytt verb!),
Ta och lyssna på P1-morgon, där man beskriver hur indiska, filippinska, nepalesiska och pakistanska byggjobbare hjälper den ohyggligt rika arabstaten Förenade Arabemiraten att skapa ännu fler lyxboenden. Jag har skrivit om det tidigare, i en post om världens högsta hus.
Den verklighet som de här människorna lever i har föga likhet med den ordnade och trygga värld vi har i Norden. Tolvtimmarskift, timtals med resor, boende i baracker i gigantiska kåkstäder (som de inte får lämna annat än för arbete), och - underförstått - ett slavförhållande till den som förmedlar kroppsarbetarens kunskaper. Det innebär att lönen betalas ut i hemlandet, i bästa fall, med mängder av avdrag för arbetsgivarens påstådda omkostnader. Den fungerar också som en piska - om arbetsgivaren/uppdragsgivaren skulle vara det minsta missnöjd kan han utan vidare hålla inne lönen. Den fattige har sällan något val, och det finns alltid en bakom som är villig att jobba för ännu lägre summa.
Överhuvudtaget är arbetskraft en stor exportvara för många utvecklingsländer - oftast för att deras egna naturresurser genom kolonial historia och korruption istället exploateras av utländska företag. Och vinsten hamnar sällan hos den befolkning som får slita där. Alltså skickar man byggnadsarbetare, hembiträden och vårdpersonal till andra länder. En situation som finns på närmre håll än så - i Polen till exempel.
Man kan också se detta som en av globaliseringens baksidor - man kan verkligen fundera på om det inte finns effektivare sätt att stärka ekonomierna i Asien än att tvinga människor att exploatera och slita ut sig. Känns det värdigt?
Berättelserna om hur filippinska hembiträden utsätts för övergrepp och våldtäkter är upprörande - och det blir ju inte mindre när man får veta att om de anmäler övergreppet så åtalas de raskt för prostitution. Och situationen är precis likadan på många andra ställen i världen - man kan gärna ta sig en funderare på vem som byggt hotellet, vem som städar hotellrummet och vem som diskar efter middagen när man njuter vid poolen under semestern...
Svenska fackföreningar har ett stort uppdrag när det gäller att exportera vår modell. Och att stå emot när andra vill importera den modell man har i Dubai....