Är Jesus småföretagare?

Emellanåt blir jag en smula förvånad över hur företrädesvis borgerliga företrädare beskriver entreprenörskap och småföretagaranda. Det är ett ämne som jag tagit upp ett flertal gånger på bloggen (bl a här ) men det förtjänar att upprepas - de är som folk är mest.
Det har också inom fackföreningsrörelsen och socialdemokratin funnits en avoghet mot småföretagandet, som både haft en historisk riktighet men som även varit ryggmärgsmässig. När jag själv startade eget var en av de första kommentarerna "om jag skulle bli borgare nu..." Och borgarna har också under lång tid varit snabba att skjuta in sig på en påstådd motvilja mot småföretagande från LO:s sida.
Det är naturligtvis nonsens. Det visar både på okunnighet om villkoren för småföretagare och om vad fackligt arbete innebär. I vanlig ordning sitter jag med trumf därför att jag både varit småföretagare och anställd av såna, till skillnad från de som sjunger småföretagandets lov och som aldrig varit i närheten av nån.
Anledningen till att det här kommer upp nu är - det kan verka långsökt men vänta bara, jag kommer nog kunna knyta ihop det - det beryktade Vårdval Stockholm, som i veckan utsattes för en förödande kanonad i SvD. Min vän Per Westberg, Kyrkoordnaren, har i en mycket bra post beskrivit konsekvenserna. I kommentarerna hittar ni också troskyldiga gensagor från de som i en teoretisk modell vill rättfärdiga systemet.
Men det grundläggande är att Filippa och hennes gäng - inga småföretagare själva, remember - tar för givet att läkare ska etablera sig i fattigare förorter, få tyngre arbetsbelastning, ha högre kostnader och riskera sämre vinst - för att de råkar vara egna företagare? På annat sätt kan man inte utläsa en del av ursäkterna för Vårdval Stockholm. Ursäkta, men är det Läkare Utan Gränser vi talar om här?
Inte mycket. I själva verket har vi t ex vårdcentralen i Kallhäll - den plats där Filippa valde att sjösätta Titanic, istället för i Tensta där den engagerade Nalin Pekgül bådat upp lokalbefolkningen för att få ställa den ansvariga mot väggen - som såldes under oklara förhållanden till en läkare som också råkar vara ordförande i socialnämnden i Täby. Det vill säga partikollega och bundsförvant till Filippa. Och detta i en kommun där det nu kommer etableras fler vårdcentraler än tidigare, medan det blir färre på Norra Järvafältet.
Kan gamle Marx tes om att egenintresset aldrig ljuger beskrivas bättre?
Nu tror jag inte alls att Filippa Reinfeldt vill folk illa. Jag känner rätt många moderater och det är normalt sett valuppfostrat folk, även om de flesta av de jag känner, inte är så mycket Nya Moderater, utan fastmer Gamla Moderater, som högaktar konungen, fanan, Gud, fosterlandet, ett starkt försvar, och anser att övriga Norden borde erövras. Men även de har nog en mer realistisk bild av hur resurserna borde fördelas än de ideologiska ledningen.
Vårdvalet borde handla om att göra det enklare för folk att gå till doktorn. Inte svårare. Själv bor jag på en plats där närakuten läggs ner, mot en helt förödande opinion. Under beredningstiden stod ryggradslösa folkpartister och kristdemokrater i Jakobsbergs Centrum och höll med om att närakuten borde behållas, vilket de också lovat i valrörelsen. Och sen röstade de för nedläggningen.
Så är räddningen för vården en osjälvisk ljusgestalt som arbetar för sämre villkor än sina bättre bemedlade yrkesbröder? Tja, kanske - många i vården arbetar redan så, och chanserna för att just deras position ska förbättras lär ju knappast öka med vårdval Stockholm, men då talar vi ju om sjuksköterskor och uskor. Hur man ska kunna förbättra deras villkor när man prissatt en verksamhet och har vinstkrav på sig är en ekvation man antagligen måste vara nyliberal för att begripa.
Och i slutänden blir det säkert som på andra ställen - att privata vårdkoncerner går in och tar över det haussade småföretaget, och snart har vi nya vårdjättar, men där ingen har vare sig inflytande eller insyn. Det känns inte som det var den uttalade meningen med förslaget

Ytterst vanvördig bild lånad från hanubabbel