Den smygande biblioteksdöden

I fredagens Svenska Dagbladet aktualiserar bibliotekarien Mats Myrstener den smygande kampanjen mot våra bibliotek. Det är en fråga som de borgerliga tassat runt som katter kring het gröt under ett par år, men nu börjar man kampanjen igen. I skräckexemplet Täby - skräckexempel där som inom så mycket annat! - lägger man ner filialer. Inte någonstans har jag sett en demokratitanke från de styrande i Täby, eller en funderare kring ålder eller kön eller etnicitet som faktorer för tankar kring biblioteksverksamhet. Nej, det handlade om pengar och att "renodla kommunens kärnverksamhet". Emellanåt handlade det om att inte konkurrera ut privat näringsverksamhet. Ursäkta, men kan man tänka sig något mer kärninriktat för en kommun än att tillgodose medborgarnas behov? Det må låta som en retorisk fråga men den kvarstår. Vän av nyliberalism menar då att det spelar ingen roll vem som driver ett bibliotek, bara det drivs. Ungefär som en skola. Fast det förutsätter ju att det finns något att driva.
Jag har starka invändningar mot det argumentet. Tvärtom mot vad diverse förespråkare för kapitalism överallt tycker är jag övertygad om att det finns saker som inte mår särskilt bra av kortsiktighet och profitkrav. Det är ungefär lika korkat som att hävda att bokens ställning som kunskapsbärare i Sverige är ohotad därför att det säljs fler böcker än tidigare, en tanke som, mycket populärt, bygger på att mer =bra, utan att fundera på vad som säljs. Eller lånas ut.
Med risk för att göra mig impopulär kan man ju konstatera att rätt mycket av det som säljs idag är rent skräp. Och då menar jag skräp i bemärkelsen att det enbart syftar till tillf'älligt nöje, och ger varken eftertanke eller lust att gå vidare till mer avancerade former.
Om man anser att precis allt som skrivs ska vara lättsmält, och följdaktligen också lättspytt, kan vi glädjas åt alla dessa kvinnor som skriver likartade deckare om utslitna eller dubbelarbetande kriminalinspektörer, eller om karriärkvinnor som lever livet på innekrogar, eller för den delen män som också skriver om utslitna, men inte dubbelarbetande kriminalisnpektörer, som istället har svårt med relationer, eller yngre män som skriver om yngre män som lever livets glada dagar med samma karriärkvinnor som andra kvinnor skrev om - så är allt perfekt. Det blev en lång mening det där, men lite ska man väl kunna kräva...
Tyvärr kan man ju också konstatera att den sortens litteratur blir överrepresenterad i biblioteksutlåningen, men med kunnig personal, generösa öppettider och goda lokaler kan man också skapa alternativ, eller visa på hur man kan komma vidare. God litteratur kan och ska inte bara vara tidsfördriv. I sina bästa stunder kan det skrivna ordet välta regimer och skapa nya världar - men då krävs det att någon kan få läsa det.
Det finns också en inte så lite eliminerande tanke i det nyliberala budskapet - och med dem menar jag alla de där som hävdar att kapitalismen är gooood (märkligt nog är det vansinnigt få av dem som själva är företagare eller kapitalister, utan många är anställda megafoner med direkt eller indirekt statlig lön...) - som faktiskt innebär att den som inte själv kan ta sig till budskapet, eller ta sig råd med budskapet, inte heller får ta del av det. Där kan man snacka om att hålla folk utanför.
Dessutom retar det mig en smula att den moderate ordförande för Kulturnämnden i Täby så enögt såg biblioteket enbart som ett ställe där man lånade ut böcker (och uppenbarligen en och annan CD-skiva också). Istället är ett modernt bibliotek ett rätt avancerat center för muiltimedia och informationsinhämtning, ofta kombinerat med kommunal information, konst, föredrag, utställningar och internetplatser. Att detta inte skulle ha någon plats i vilken kommun som helst är enbart nonsens. Eller avsiktligt.

Bilder fr Jakobsbergs Folkbibliotek