Nätet en möjlighet för facket, ingen konkurrent
Jag hade förmånen att i torsdags besöka Byggsossen i Stockholms årsmöte - tack för det! - och få prata lite om hur en förändrad bild av facket och fackets arbete i framtiden skulle kunna se ut. Och då inkluderar den ett helt nytt förhållningssätt till internet som informationsspridare och aktivitetsmöjlighet i framtiden.
Jag har förstått att det finns både en skräck inom fackföreningsrörelsen, och en ganska djup okunnighet om hur unga människor idag söker information och engagerar sig. Det kommer stt ställa helt nya krav på organisationen och ibland tror jag, precis som Josefsson, att det är de kraven som motviljan grundar sig på.
För, precis som vi enades om på Byggsossens möte, är inte de här internetaktiviteterna en konkurrent till den traditionella fackliga verksamheten, utan ett komplement. Men i en värld där man kan hitta telefonnummer mitt i natten, betala sina räkningar en söndagkväll, och där man kan gräla om politik på en blogg, kommer man inte att hålla tillgodo med ett fackförbund som tar julledigt, eller har öppet vardagar mellan 0800-1600, med lunchstängt.
Eftersom jag är ute på andra ställen på nätet kan jag säga rätt säkert att det visst finns ett engagemang, och stridsvilja, men de dagar när vi fyllde ett Folkets Hus med argsinta byggjobbare som kom dit för att de ville - de dagarna är borta. Idag finns andra mötesplatser - och där måste fackföreningsrörelsen vara!
Internet är inte längre en elektronisk anslagstavla, det är en livsstil även för Byggnads medlemmar. Och att inte utnyttja detta är tammefan yrkesfel - i framtiden måste förmåga att använda webben vara ett krav för de som anställs som funktionärer. Och det här kan också vara ett vettigt sätt att spara pengar.
Men att ett fackförbund idag - med tusentals medlemmar - inte har en kontinuerlig bevakning av bloggar och nyhetssidor på nätet är beklagligt. Också med tanke på att facket i alla tider varit ganska raska att ta till sig ny teknik för att nå medlemmarna. Det trista är att den tekniska utvecklingen idag skenar ifrån de som skulle kunna dra nytta av den - nyhetsbrev i mejlform är INTE ett modernt sätt att kommunicera på.
Det finns ju folk som jobbar med sånt här - jag är bara en glad amatör med synpunkter - så varför blir alltid arbetarrörelsens satsningar kraftfulla magplask? Vad är det som skrämmer? Jag vägrar tro att det är rädsla för svaren man skulle få - är det bara känslan att makten försvinner ur händerna?
Jag vill se mer webbTV, - Morian är helt rätt ute här - jag vill se en samlad LO-sida med massor med nyheter, jag vill se effektiva hemsidor för förbunden och avdelningarna. Dessutom vore det roligt med fler som bloggade och talade om att de fanns. Och det är för jävla trist om den största entusiasmen skulle finnas hos seniorerna i Byggsossen...
Målarettan har en hemsida som antagligen skulle klassas som katastrofal av webbdesigners, men den fungerar och ger den information som medlemmarna efterfrågar. Jämför den med Byggettans... men i en centraliserad organisation kan inte Byggettan själva tydligen designa sin egen hemsida, utan den ska se ut så här. Lite Berlinmursassociationer - inga arbetsplatsbilder, inga reportage, inga e-postadresser, ingen omvärldsbevakning... Det ska väl för höge farao synas att man kommit till hemsidan för ett av de mest stridbara fackförbunden?
Det märkliga är alltså att vi - som stoltserar med att vara yrkesmän i vår egen bransch - utan vidare accepterar vilka klåperier som helst när det gäller vår eget fackförbund. Utan att vara expert kan jag säga att det facket behöver nu är mötesplatser - designen kan vänta, men det måste skapas ställen där medlemmarna kan få svar på sina frågor. Och det måste ske NU.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar