Om opinionsundersökningar


Jaha, så kom det en ny opinionsundersökning idag. Regeringens kapitala oförmåga att övertyga väljarna om att de får vad de röstade på framstår väl rätt klart. Hos en tatuerad sjökapten hittade jag följande roliga omskrivning av moderaternas partiprogram, vilket dels är kul men också borde få de moderata partistrategerna att fundera en smula. Precis som En moderat officer - sicken överraskning! - konstaterar är det väl frågan om tvåpartisystemet inte skulle kunna införas direkt. Vad ett brittiskt valssystem skulle innebära i Sverige, eller ett amerikanskt, kan ju nyliberalerna fundera på.
Nu tror jag inte så mycket på de här undersökningarna - ett val är en helt annan sak, och än har vi inte sett SAF´s (nuvarande Svenskt Näringsliv) stödkanonader braka loss. Men det måste vara rätt uppenbart även för de värsta sosseätarna att det är en jäkla skillnad på att vara en god oppositionspolitiker, och att därefter försöka leda en regering. Vilket inte minst den piprökande bonden från Ramvik var ett gott exempel på.
I botten tror ju jag att detta förhatade solidariska tänkande faktiskt sitter djupare i folksjälen än de nyliberala tänkarna kanske kan erkänna; ställer man sig upp och säger att klasskillnader är av godo, lär man sätta kaffet i vrångstrupen även hos borgerliga väljare i Sverige. Likaså när man vill marginalisera miljö- eller klimathot.
På andra ställen på nätet har jag läst att det har att göra med att folket är korkat. Nå, det är folket inte alls. För folket begriper uppenbarligen vad minsta barn också begriper - att vi inte kan fortsätta skita ner om vi samtidigt kräver att andra inte ska göra det. Och vi kan inte kräva att andra ska få det sämre för att vi själva ska få det bättre. Det är solidaritet i ett nötskal. På det viset kanske den demokratiska socialismen genomsyrat samhället mer än vi tror, med humana arbetsgivare, generös lagstiftning och samsyn i de flesta frågor.
Avsaknaden av stora konservativa partier måste ju också ses som ett tecken på hur väl genomförd politiken kan sägas vara. I bästa fall.
För i själva verket återstår så oerhört mycket. Just den här liknöjdheten hos socialdemokratiska företrädare - jag har hört det själv; nu har vi vårt idealsamhälle! - har ju också skapat stora vakuum inom skola och kultur, för att inte tala om integrationen. Men man kan fortfarande inte komma från att det solidariska tänkandet i Sverige inte ses som en anomalitet. Jag har t ex svårt att tänka mig att andra än smått udda svenskar skulle kunna tänka sig att helhjärtat stödja ett par av de republikanska presidentkandidater som gudskelov
nu dragit sig ur kampanjen.
Nu finns det också faror med att sätta sig ner och förnöjt betrakta hur de borgerliga strategerna försöka hitta en väg uppåt, som inte innebär att man ytterligare marginaliserar de mindre partierna i regeringen, och inte heller riskerar att utsättas för en ännu hätskare svekdebatt - att det kommer bli svårt för dem är nog en underdrift.
För även om man stenhårt från regeringens sida driver tesen om arbetslinjen ska man ha klart för sig att det finns gott om högerväljare som inte alls ens tycker att full sysselsättning skulle vara ett idealt mål - hög arbetslöshet innebär ju att det finns fler att välja på för företagen, och kanske, om regeringen uppfyller SAF:s våta drömmar, också till billigare pris. Det är en ekonomisk teori som fullt ut praktiseras i andra länder styrda av borgerliga regeringar. På samma vis riskerar De Nya Moderaterna att på sikt radera ut KD:s plats i regeringen, vilket då skulle öppna för mitt ofta omtjatade mardrömsscenario, med Sverigedemokraterna som vågmästare.
Nackdelen med en regering som börjar bli nervös, vilket senaste tidens tillbakadragna förslag mycket väl skulle kunna vara tecken på, är att den inte är en motståndare. Den blir anonym, vilket i sin tur inte är bra för debatten inom arbetarrörelsen. Och den tystnaden blir också en slags intäkt för diverse nytänkare att tro att de har ett överläge i debatten. Omprövning och nytänkande blir kungsord, för att kunna locka tillbaka de väljare - färre än man kan tro - som genom sitt nyte av parti förorsakade regeringsskiftet. Och det behöver inte alls betyda ökat företagande, betyg eller försämringar av trygghetssystemen.
Nej, hur konstigt det än kan låta har jag hellre en regering som vågar stå för sina beslut, och som vågar regera, än en regering som enbart har nästa val i sikte. Man kan inte komma ifrån att det i alla sammanhang är vansinnigt svårt att spela bra mot en passiv motståndare.

5 kommentarer:

Och jag länkar tillbaka till dej. :-)

 

Hejsan!

Det tog mig en och en halv månad att upptäcka att en socialist har länkat till mig, och dessutom tillskrivit mig ett citat som är direkt felaktigt! Lite långsamt, jag vet, men bättre sent än aldrig. :)

"Folket är korkat" är ett uttryck som du inte har sett i min blogg. Jag skrev helt enkelt att det är märkligt att folket inte stöder regeringen i större utsträckning med tanke på hur exceptionellt mycket bättre folk har fått det sedan regimskiftet. Regeringens opinionssiffror har mycket riktigt också stärkts väsentligt sedan jag skrev inlägget.

Jag vill inte ta åt mig hela äran för detta, även om det knappast är en slump att förbättringen av regeringens opinionssiffror sammanfaller med att jag har trappat upp kampanjen för regeringen och mot Månas socialistkartellalternativ. ;)

Det är en trevlig blogg du har förresten. Välskriven och med fina bilder. Jag var själv på väg in i byggbranschen för många många år sedan men jag upptäckte, dessvärre med tanke på lönerna, att det inte var något för mig.

 

Nu skulle jag nog vara försiktig med den sortens snabba slutsatser. Nej, jag är medveten om att man inte nånstans kan hitta just det uttrycket hos dig, men andemeningen lär det inte vara något att diskutera om.
Det hela grundar sig naturligtvis på att du gör ett par fatala felslut; som förmodligen baserar sig på att du fått höra sånt sen du var liten. Man kan inte använda uttryck som "hur exceptionellt mycket bättre folk har fått det sedan regimskiftet" och hoppas att bli tagen på allvar.
Uttryckssättet insinuerar att a) "folket" levt i misär, och b) att det enbart är den sittande regeringens åtgärder som haft effekt, och c) att det faktiskt förekommit dramatiska höjningar av levnadsstandarden. Vilket det alltså inte gjort.
De direkta följderna av regeringens politik kommer vi - kanske - att se i år, och de behöver inte alls bli så positiva som du tror (eftersläpningen av politiska beslut är inte veckor, utan år). I stort sett kan man säga att de positiva effekter vi sett på arbetsmarknaden fortfarande är efterdyningar av den konjunktur och de beslut som fattades under 2006 - en uppfattning som stort sett alla fackmän delar.
Vad som däremot är oroande är att de nya prognoserna visar på en sämre utveckling av den nya regeringens påhitt än man kunde befara. Både när det gäller arbetsmarknad och annat(om vilket jag skrivit friskt). Man ska också ha klart för sig att det finns en politisk enighet om rätt många av förslagen som nu genomförs, eftersom de igångsattes av den socialdemokratiska regeringen, men att den borgerliga nu tar äran för det.

 

Vanliga jobbare, dvs de personer som Måna och kommunist-Ohly säger sig företräda, har fått väldigt mycket mer pengar i plånboken tack vare regeringen. Dessa jobbare kommer om socialistkartellen återigen höjer skatterna att förlora runt 20 000 kr per år. Socialdemokratiska arbetarepartiet vill alltså konfiskera 20 000 kr från vanliga knegare. Detta land har inte sett en mer arbetarvänlig regering på åtskilliga decennier!

Allt handlar inte om skatter. Regeringen har även infört mycket stora lättnader för personer som har höga tandvårdskostnader (samt mindre lättnader även för alla oss med ganska god munhygien). Satsningarna på bättre sjukvård är gigantiska. Forskning och utbildning tillförs mer medel. Flumskolan har avskaffats, vilket gynnar främst de elever som kommer från studieovana familjer, dvs arbetarbarn. Satsningar genomförs inom rättsväsendet och straffen för grova brott kommer att skärpas. Brottsoffren prioriteras till skillnad mot socialistalternativets satsningar på brottslingarna. Friheten stärks inte bara genom att det blir säkrare att vistas utomhus då brottslingarna sitter inne utan även genom att man t ex skall kunna handla sin receptfria medicin på ICA. På område efter område stärks välfärden och de enskilda människornas frihet ökar. Onödiga myndigheter avskaffas, folket informeras om kommunismens brott, det politiska adelssystemet sossarna införde är på väg att avskaffas och fackets maffiametoder bekämpas. På område efter område märks förbättringar och ännu har vi två år kvar till nästa val!