Samhällets misslyckande skylls på invandringen

Ögonblicksbild:
Gammal kollega, numera hemflyttad till landsorten, berättar att hans son och sonhustru med ett litet barn på väg, inte kan få hjälp av kommunen med boende, eftersom bostäderna ska gå till flyktingar.
Kollegans ursinne är hörbart, kan man säga. Svaret på hans ursinne har just nu nån sorts partidagar i Småland.
Vid kontroll visar det sig att de - givetvis - fattat fel, och att sonen med sonhustru nog kan få hjälp till bostad, för lägenheter finns och utflyttningskommunen vill förtvivlat gärna behålla småbarnsfamiljer, i synnerhet om de har jobb. Och riktigt varför det bolagiserade bostadsbolaget svarade uppåt väggarna kan ingen svara på, nån i "svarstjänst kanske var lite oklar"...
  Nå, skadan är skedd. Deras fjäder är nu en höna på bygden, raskt upplockad av olika lokala grupper på nätet, och kommentarsfälten fylls av "nämen, vafan" som raskt övergår till "ut med svartskallarna" och "det går åt helvete med Sverige".
  Svårare än så är inte storyn om SDs framgångar - att samhällets misslyckande skylls på invandringen. Och det behöver man inte vara rasist för att tro på. Men mest handlar det, som jag redan gått in på i en krönika i Aktuellt i Politiken, om raserandet av samhällets institutioner. Något som mest drabbar de som inte bor ett kvarter från kommunhuset eller är vana att söka information via nätet.
  Som min bekant - hade han duktig på Google, och en smula källkritisk, hade han kanske själv ganska snabbt kunnat få rätt svar, men istället blev han förbannad som fan. Och hellre än att erkänna att han nog var lite för snabb, fortsätter han vara förbannad, nu för att man "måste vara en jäkla hacker för att få reda på vad som verkligen gäller..."
  Och där kan man ju hålla med honom.
  Sen fortsätter han med posten, som inte finns längre. Apoteket, som inte finns längre. Arbetsförmedlingen, försäkringskassan, högstadieskolan, som inte heller finns längre. Hemtjänsten som blir allt sämre, pensionen, bensinpriset...ja, ni fattar.

  Nå, har han fel?
  Ja, när han skyller allt på oreglerad invandring är han naturligtvis ute och cyklar, men han landar ändå rätt i att Sverige inte ser ut som förr. Alla de byråkrater som han en gång svor över - varav hans fru var en, märkligt nog, som handläggare på kommunen - finns inte längre, och då blev det då här.

  Jag håller med, hans logiska kullerbyttor är rätt roande. Gärna mindre skatt men inte sämre samhällsservice - en ekvation jag hört till leda i byggbodar genom åren. Gärna privata alternativ men det får ju inte bli sämre. Etc.

 Ni vet.

  Och så dyker det upp ett parti som nu lovar att återställa Sverige som vi minns det. Nu minns jag nog inte samma sak som mobbarna i SD, men jag saknar också ett samhälle och samhällsservice att lita på. I synnerhet när så oerhört mycket är privatiserat idag - till och med den allra innersta säkerheten kring regeringen ligger på ett privat företag idag, något som är otänkbart till och med i USA - och den som ramlat mellan de allt grövre maskorna i skyddsnätet råkar faktiskt illa ut idag. Vilket vi är många som vet, och är rädda för. Att byggnadsarbetare röstar SD idag har att göra med att vi blir arbetslösa mer eller mindre regelbundet, och a-kassan skrämmer mer än ni kan tro. Att ersättas av låglönejobbare från gudvetvart skrämmer minst lika mycket.

  Vi behöver inte knäcka nån SD-kod. Det är här den ligger. Att inte kunna lita på samhället - då blir svaret valfläsk från extremhögern.

  I fascismen ligger en enorm satsning på trygghet för "vanligt folk", så har de alltid gjort. Vräkt ut barnbidrag och bostadsbidrag och ersättningar. Tokbeskattat företag. Den fascistiska makten bygger på en oerhört centraliserad stat, där all - och då menar jag all - makt - samlas under ett riksparaply. Det betyder att om en kommun skulle vara lite uppkäftig mot Åkesson, och inte vilja vräka alla utrikes födda, skulle de dra in alla statsbidrag dit.

  Tror ni mig inte? Tja, ett parti som seriöst anser att man ska förstatliga Advokatsamfundet, en privat organisation, för att det inte gör som SD tycker kan man nog förvänta sig det mesta av. Likaså att de inte vill att fackliga organisationer ska bedriva politik - vara opolitiska.

  Tror ni mig inte? Följ med ut till fikaborden - lyssna på vad folk säger. De saknar tryggheten. De flesta av de som idag röstar SD vill nog inte deportera muslimer, men handlar det om deras egna ungar kontra flyktingarna blir det som min fd kollega sa: Ett "fett vad-i-helvete..."

  TCOs tankesmedja (detta vidriga ord) Futurion har visat att uppsägningar genast ökar SDs stöd på orten. Nedskärningar på kommunal service ger samma resultat. Utan att veta exakt kan jag säga att andelen SD-väljare som upplever klassklyftor och orättvisor hårdare än de flesta är större än hos de partier som traditionellt samlat dem. Det är också en potatis att ta i, för fack och partier. Vi borde ju rimligen vara de som kan ge dem svaret, genom att inte sälja ut vård och omsorg. För det är bara att konstatera att de som förlorade på den borgerliga politiken idag är många nog att ändra den politiska spelplanen.

  Att de sedan inte kommer kunna genomföra allt är en annan sak - tänk er Kristersson eller BuschThor säga ja till enorma välfärdssatsningar för den inhemska befolkningen (som i Ungern eller Polen) - nä, det kommer naturligtvis inte hända. Däremot kan säkert både Moderater och Kristdemokrater tänka sig moraliska råd för kultur och bildning. Lite Handmaids Tale sådär.
 
  Det är det lutande planet vi är på. Svaret på vad vi ska göra finns där, redan. Nu är bara frågan om vem som vågar göra det.