Byggnadsarbetares liv värderas inte lika högt!!!


Kamraten Renen Johansson (ja, han heter Kent men det är tveksamt om han lystrar till det) syns i detta Rapportinslag, föranlett av senaste tidens dödsolyckor. Och det är ju inte bara dödsolyckor - folk gör sig illa hela tiden på byggen.
Frågorna han ställer är relevanta, och det tragiska är att han måste ställa dem igen. Vi är trötta på att ställa dem igen och igen och igen. Jag har gjort det själv, otaliga gånger - här och här till exempel. Jag är ännu mer förbannad idag - regeringens besparingar på arbetsmiljöverket och arbetarskyddet dödar oss.
Inte direkt, men när man sänker den allmänna nivån i nån slags blåögd övertygelse om att "det nog blir bra ändå" så kommer vi att dö. Eller lemlästas. Eller slitas ut. Att förvånas över det är som att förvånas över att bankrånen ökar om man tar bort poliser, eller att vanvården av djur ökar om man försämrar djurskyddet.

Jag vill ha en hearing om döden på arbetsplatserna. Jag vill att mitt eget fackförbund tar initiativet till det - och ser till att skyddsombud och medlemmar får komma till tals. Jag vill tammefan ha de som beslutat om besparingarna mot väggen - förklara er!
Som Paris Hilton (smeknamn på PEAB-kompis) sa: Om tre poliser, eller tre lärare, eller tre journalister dött på fyra dagar så hade det varit extra Aktuellt, sorgemarscher och tysta minuter, och extra-debatter i riksdagen.

Nu händer ingenting. Istället får vi finna oss i att angripas av djupt okunnigt folk, som hävdar att vi är lata och odugliga. Och det är exakt samma folk som sedan beslutar om att dra ner på Arbetsmiljöverkets resurser. De kan förresten också få komma på den hearingen, om de törs.
Nånstans kan man ju bara konstatera att om företagen i allt större grad ska få hantera arbetsmiljön, utan att riskera kontroller, så kommer det här att bli ännu värre.

För skulle du vilja dö på jobbet idag?


Bilden? Klämskadad byggnadsarbetare förs iväg - en syn som är alltför vanlig...

Nationalarenan i Solna utan hemmalag? Version 2.0


Jag har haft ett elände i rätt många år att få mina utsocknes vänner att begripa att det bara finns ett AIK. Allmänna Idrotts Klubben.
I Norrland, dvs norr om den norra gränsen i Stockholms län har man envisats med att kalla det Solna AIK. Förmodligen för att kunna hålla isär det från nån klubb från Skellefteå eller Sandviken. Och som den ytterst inbitna gnagare man är har man fått upplysa de klentrogna. För i deras värld är en klubb bofast på en ort. Skellefteå AIK kommer aldrig att hamna i Piteå, liksom.
Inte heller trodde man att AIK skulle lämna Solna. Men nu är alltså risken rätt överhängande. Chanserna är stora att AIK lämnar Solna och den misskötta arenan där, och bosätter sig nån annanstans. Mer här.

Ibland talar man om ett förtroendeglapp i politiken. Det betyder att de valda tappar kontakten med väljarna. De känner inte längre sin kärna. Det har vi sett inom arbetarerörelsen flera gånger. Nu är det alldeles förtvivlat uppenbart att gamla män med svartgult hjärta tagit gruvligt miste på hur stämningarna bland fansen går.
Det är den snälla tolkningen. Att Sune Hellströmer, Sune Reinhold (varför alla dessa Sunar?) med flera faktiskt har AIK:s bästa för ögonen.
Sen finns ju den andra tolkningen - att de är fartblinda, och en smula för uppblåsta för sitt eget bästa. Och att de med glädje skulle se Sune Hellströmers Gata, eller Sune Reinholds Plaza i Arenastaden. Eller nåt liknande. För att inte tala om att de tjänar en jävla massa pengar på det.

Uppenbart är att runt projektet Nationalarenan har samlats en massa folk som vill tjäna pengar, och det alldeles oavsett AIK. Och här kommer det där dilemmat - man hanterar inte AIK som om det bara var en ekonomisk förening. För en idrottsklubb är så mycket mer än så - för fansen är det livet självt. Något man faktiskt tatuerar in i skinnet, och aldrig kommer att överge.
När en kille - för det är oftast killar - skrålar att han älskar AIK så menar han det. Och han är villig att in i döden försvara det.
När de styrande i Solna - och det är en borgerlig allians, ledd av moderaten Lars-Eric Salminen - verkar ha glömt vad som är Solnas mest kända företeelse, kanar de ut på farlig mark. Förutom en rätt skrämmande segregation inom kommunen - med nedslitna fastigheter, skumma prång och brist på aktiviteter, i vissa delar (gissa vilka!) till nybyggda områden, med glada barn och hemmamammor som leker på de designade lekplatserna (gissa vilka!) - som kommunledningen nonchalerar, så är man tydligen villig att skrämma bort den största idrottsklubben, och största attraktion.

Det är rent tragiskt.

Jag anser att kommunen borde ha hjälpt AIK att få köpa Råsunda. Det hade fordrat en kommunal borgen av något slag, men istället satt moderatledningen på arslet och lät Svenska Fotbollförbundet sälja till PEAB, som ska bygga dyrt där. Ingen skugga må falla över PEAB - av dem kan man inte vänta nån idealitet. Och alltihop i den fasta förvissningen att AIK nog skulle tvingas att acceptera Brödrosten ...
Nu finns det ju de som anser att saken är "politikernas" fel, och sen drar man alla över en kam. Nå, det är fel. Sossarna i Solna har hela tiden varit motståndare till hur det här lagts upp, vilket man kan läsa här.
Om man nu petar denna gökunge vid namn Nationalarenan ur boet, kunde man använda dessa 220 miljoner som Solna indirekt satsar (i ett projekt som kommunalrådet påstår är helt privatfinansierat!!!!) till att till exempel se till att bygga en klubblokal åt AIK:s ungdomar, och till en rejäl startplåt för en egen AIK-arena.
Vad AIK-fansen måste begripa är att det här är politik. Det allra dummaste de kan göra är att tro att det är samma oavsett vilket parti man röstar på, för det är det inte. På ena sidan finns de som vill bygga Nationalarenan till varje pris, även om det innebär att man mobbar ut Gnaget, och på andra sidan finns de som vill att AIK ska stanna i Solna.
Just nu pågår en intensiv skademinimering från moderaternas sida - kommunalrådet vill naturligtvis inte tala om själva skandalen - numer betecknad som Mutskandal i Metro (sidan 26) - och helst inte om de jobbiga fansen. Själv är jag hyfsat övertygad om att det var fler än Salminen som visste om Sune Reinholds extraknäck, och vi får väl se hur mycket skit Sune orkar ta innan han verkligen talar ut - just nu är han bara en gubbe som inte insåg hur fort och hårt han kunde falla...


Kärlek och Uppror, Johanna, Johan m fl. Och Malin Siwe i DN! Var är resten av borgarna? Är det så att det här inte är tillräckligt skumt för att de ska vara på hugget, som Peter tror?


Bilden? Så här i Stilla Veckan kan det ju vara på sin plats att påminna om Babels Torn - som symbol för mänskligt högmod. Dessutom, vilket minsta barn kan se - så är ju Babels Torn en...arena!!!! Undrar om Pieter Brueghel var i Solna nån gång?

Liv och död i mars


Det har varit en jävla månad. Döden har varit alldeles för påtaglig en stund, hälsat på, tagit en fika och sen dragit med sig en bekant genom dörren. Och stängt dörren. Några har bara varit namn, någon har varit ofödd, någon har varit väldigt gammal, och några har haft alldeles väldigt bekanta ansikten, röster, gester...
Jag lever genom andra människor - utan kontakten tynar jag bort. Jag speglar mig i andra människor - och när en sån där alldeles väldigt bra spegel försvinner blir det tomt och tyst, ett tag...
Genom Fade nås jag av beskedet att Loo är död. Jag följde hennes blogg på håll, kommenterade nån gång, men var mest bara fascinerad och imponerad av hennes alldeles överjävliga livslust och kraft. Som tog slut. Nu. Läs gärna, och ta kraft ur hennes kamp.
Och samtidigt återvänder ljuset, grådasket förbyts i blå himmel och ett ljusare ljus. Under ett telefonsamtal hörde jag det glada kvittrandet från en massa småflickor i ett klassrum, gångstråken tittar fram, brungrusiga, under smältande snö.
Nå, det kanske blir vår till sist. Det är fredag, det är lön, det har dykt upp gamla oväntade bekanta, och dessutom fylls världen på med nya små människor. Livets cykel - och jag menar inte vara dyster, men ibland blir den sammanlagda tyngden av sorgerna lite för mycket. Jag orkar inte ens koppla en del av dessa - onödiga - dödsfall till den politiska agenda där de hör hemma. Jag orkar inte ens bli förbannad - bara uppgiven. Ett tag i varje fall...

Några andra som skriver om det oundviktliga



Bilden? Från Dead Like Me - en av de där serierna som jag försökte följa, innan livet tog för mycket plats...

Ännu ett dödsfall, ännu en olycka


Vid rivning av en skola i Södertälje dödades idag en byggnadsarbetare när taket rasade in. Sorgen är bedövande på Byggettans repskaps årsmöte där jag sitter. Tre döda på en vecka. Nåns är felet. Och vi - Stockholms byggjobbare - är helt överens om att det beror på de nedskärningar som gjorts i arbetarskyddet, om de borttagna sanktionsmöjligheterna. Om den bristande kraften i arbetsmiljöarbetet.

Det handlar inte om att det kanske finns lite pulver kvar i Arbetsmiljöverket och dess inspektörer - vad det handlar om är att man talar om att det här är inte viktigt, när man skär i den verksamheten. Vi är usla på arbetarskyddet i Sverige numer - och har blivit det på fyra år.

...och det är bara mars än

Byggblasket är också bedrövad.


Bild. Klicka!

Solna, Sune, Salminen och Stålarna...

Sune Reinhold, kommundirektör i Solna (och inihelvete välbetald!), nöjer sig inte med att sitta på en massa olika stolar samtidigt. Han tar betalt dessutom, och rejält också. Dagens Samhälle skriver om det här.
Han gör det genom att vara en av de som driver bygget av Nationalarenan hårdast. Ett litet monument över honom kanske?
Grejen är just att Sune tar betalt för sina tjänster - och det fick han inte göra. Enligt kommunen. Där nu det moderata kommunalrådet Lars-Erik Salminen, vrider sig som en kålmask för att slippa ta ansvar. För Salminen visste inte om det här. Påstår han....
Nån mer än jag som tycker det här luktar en smula? Typ illa?
Nån har kommit på den lysande - ironi!!!! - idén att slakta traditionstyngda Råsunda, och istället bygga en modern arena, där konserter, och evenemang, och landskamper och en och annan fotbollsmatch skulle kunna samsas, och alla skulle vara nöjda och glada.
För oss som ibland sitter på ett mycket ödsligt Råsunda och beser de kända publikmagneterna Trelleborg eller Häcken, känns ju en ännu ödsligare Nationalarena som en mardröm. Ibland är det ju så att tradition inte är en dålig faktor att räkna med, och på Råsunda finns det mest i landet. Fotbollsfans är dessutom ett beslutsamt släkte när de vill, och den som tror att striden är över hugger i sten.

Nu visar det sig alltså att Sune Reinhold suttit på fler stolar än han kunnat hålla reda på, och dessutom tjänat pengar på det. Syltburken någon?

Som sign Gurra Sjöberg skriver på ett nätforum
" Arenabolaget, Solna Stad, en girig kommundirektör, PEAB, lögner, halvsanningar och multipla lojaliteter... Varför får jag känslan av att det är bäst att hålla AIK så långt från detta som möjligt?
Och skriv nu inte "ahmen skulle du inte själv ta chansen att tjäna lite extra, vaffan så gör ju alla". För det skulle jag inte. Inte när det gäller AIK och klubbens framtid.

Den fan satt i AIKs styrelse och gjorde detta parallellt
!"

Det börjar se bra ut det här - borgarna kickar ut AIK från Solna, och kommunalrådet vet inte vad kommunchefen pysslar med... Ett eget litet Sune-Gate att undersöka, kanske? Eller blir det ett Salminen-gate? Jag har redan skrivit det - laget i ens hjärta är inidöden viktigt, och ingenting man hanterar ovarsamt.

Naturligtvis har Johanna skrivit om det.


Bilden? Sune med guldbrallorna...

Ingen ska behöva dö på jobbet!


Två dödsolyckor på två dar - det här är åt helvete. Först en kranis i Kallhäll som kläms ihjäl, därefter en sju tons betongvägg som faller över en byggnadsarbetare. Mina tankar går till hans familj, men också till hans arbetskamrater.
Dödsolyckorna sätter spår i själen - man blir lite mer dämpad ett tag, en stol står tom. Väskan hänger kvar, skåpet är fyllt med saker. Kanske en matlåda, som nån till sist tigande tar ut, för att det är en sån påminnelse om ett glatt skratt på andra sidan bordet, en oanständig t-shirt, eller bilsnack eller kivande om favoritlaget.
Vi är våra arbetsliv så mycket mer än vi tror, och vi lever med våra arbetskamrater mer än vi vill erkänna.
Mars blev en bedrövlig månad...

Expressens usla försvar för en usel politik


I Expressens värld är alla jobb värda lika mycket. Eller rättare sagt, vissa jobb är mer värda än andra. De okvalificerade jobben - och det är inte jag som kallar dem så utan regeringen själva - är de som är värda skattesubventioner.
På annat sätt kan man inte tolka dagens ledare i Expressen där man reser ett benhårt försvar för jobb som inte kan betraktas som annat än nödhjälp. Nödhjälp för att de inte klarar sig själva på en marknad där efterfrågan styr.
Särskilt gillar jag följande mening: "...sedan ska Sverige självklart också satsa stort på högre utbildning och forskning för att skapa en god jordmån för nya, högkvalificerade tjänster."

Ursäkta, men i min värld är det vad man ska satsa på. Att lägga enorma pengar på att subventionera rika människors städning känns som en rätt dålig idé om man vill komma till rätta med arbetslösheten. I synnerhet som Sverige under den borgerliga regeringen satsat allt mindre i den sektorn.


Patetiskt Expressen.

Bilden? I bilen: Alliansen, i husvagnen: Arbetsmarknadspolitiken. Kursen utstakad av Expressens ledarredaktion

Folkmord eller inte? Ska vi ge oss för utpressare?


Har nu under ett par dagar drabbats till leda av ursinniga svensk-turkiska nationalister som öst kommentarer över mig, därför att jag råkat skriva ett inlägg om att det var rätt av Sveriges riksdag att erkänna slakten av armenier, och en massa andra folkslag, som folkmord. Det är tragiskt att då läsa DN:s sammanfattning av konflikten. Vem har de fått den av? Turkiska UD?

Jag är inte den ende som tycker så. Det kan vara läge att läsa vad professor Klas-Göran Karlsson skrev på SvD Debatt.
Dessutom - jag kan förstå att Fredrik Reinfeldt försöker skyla över det som hänt när han talar med Turkiets premiärminister Erdogan, men jävlar om han inte också samtidigt fördömer samme Erdogans tilltag att hota med att utvisa 100 000 armenier, vilket enbart kan ses som en hämnd och bestraffning. Och i vanlig ordning kör Sanna Rayman i det mentala diket när hon då får det till att det skulle vara det svenska riksdagsbeslutet som fått Erdogan att ryta till.
Ursäkta, men det säger mer om varför Turkiet inte ska få komma undan och slippa ta debatten om folkmordet, än om det svenska beslutet. Att hävda motsatsen är djupt osmakligt och ett direkt stöd åt just de läskiga nationalistiska krafter som frodas där...

Dessutom hotar nu ett gäng exilturkiska socialdemokrater med att lämna partiet. Nå, stick då.
Jag funderar bara hur dessa socialdemokrater, varav flera har kommit hit som politiska flyktingar, skulle ha resonerat om det varit den dåvarande svenska regeringen som sagt att "nähäpp, det där är en intern turkisk fråga..." Och tack, jag är väl medveten om hur Kung Göran och hans hov försökte knuffa frågan under mattan, vilket är föga smickrande för dem, men å andra sidan är det ett hälsotecken att dagens sossar har mer kurage (där höll vi på att skriva "stake i sig" men det får vara nån måtta...).

Nånstans blev det här pinsamt - Reinfeldts snabba krypande och lismande (med tanke på att han för ett par år sen minsann ville betrakta det som ett folkmord) för Turkiet slutade med att samma Turkiet beter sig precis som man kunde förvänta sig. Som en odemokratisk, maktfullkomlig och diskriminerande stat, som knappast har nån plats i en Europeisk Union...


Bilden? Mannen som är Fredrik Reinfeldts kompis...

Men vem är det vi bloggar för?


Sociala medier. Det har vi hört förr. Det är ett poppis ord bland opinionsmakare just nu - man måste synas, agera, debattera. Varenda jävel ska ha en blogg, eller i varje fall ett konto på Facebook.
Det här har blivit mer eller mindre ett tvångsartat syndrom för oss som rör oss i den politiska delen av de sociala medierna. Har man inte en egen blogg finns man liksom inte, och all information ska finnas tillgänglig på nätet - men det visar sig ju naturligtvis att den vanliga diskrimineringen finns där också, för att de som sitter vid rodret tittar bara på sina kompisar. Man gör internetinfo för de som redan kan använda sökmotorer, som vet hur man sparar filer, som vet hur man hittar på en rörig hemsida. Som fattar hur man gör inlägg på en blogg (en liten fin spark i ändan på snälla men tekniskt obegåvade vänner)...

Svenskan har en bra artikel om det idag - man tycker ju att de politiska partierna skulle vara lite smartare, och låta de som är mest ovana vara de som ska provköra. Om något parti nu ställer sig upp och säger "ehrm, vi har den sida som är bäst för handikappade" så ska de skämmas! Nån skan på sin höjd vara minst dålig.

Socialdemokraterna gör ju ett direkt generationsfel (jävla trettioåringar!) när man inte kan söka direkt på sin arbetarekommun (som är ett fint gammalt ord som väldigt många äldre socialdemokrater använder ryggmärgsmässigt). Eller att man hamnar på en sida med Carin Jämtin när man klickar socialdemokraterna i Stockholms län.
Och det här är nåt man måste återkomma till - vilka är det man vänder sig till? Är det inte så att sociala medier med inriktning på politik vänder sig till en mycket begränsad krets? Som dessutom får alltmer att göra - för nu måste man ju blogga också, och finnas på Facebook, och uppdatera olika sidor med information.
Jag har ett par hundra besökare på bloggen varje dag, det tackar vi för. Men det är en jävla droppe i havet om jag jämför med vad vilken ordinär tonårsbloggare som helst har om dagen. Dessutom, om jag seglar runt på mina favoritbloggar är det ju lätt att konstatera att det är ungefär samma personer som är aktiva överallt.
Egentligen är det ju ganska enkelt - vill vi använda sociala medier måste vi ju vara sociala. Och det är man knappast på en blogg - hur mycket interaktion (yaye!) blir det med tre svar på inlägget? Och Facebook ska vi bara inte tala om - jag skäms inte för att säga att jag själv har dolt en massa människor som bara använder Facebook för att megafonera ut skäll på regeringen.

Sånt är så trist, för det är inte så sociala medier funkar. Säger den medelålders kroppsarbetande LO-medlemmen.

Nånstans måste vi ju ändå kunna möta andra än de som är våra ideologiska kompisar. Och det finns rader av såna ställen. Ett jättebra exempel är de kommentarsfält som finns under många tidningsartiklar - det kräver att man registrerar sig men de har också en enormt hög besöksfrekvens. Och har hittills alldeles för ofta blivit lekstuga för de som tycker annat än till exempel mig - främlingsfientligheten frodas där till den milda grad att Dagens Nyheter idag stängde sitt kommentarsfält om Vellingemoderaternas dubbelspel...
Jag vet att jag kan verka tjatig men så länge den politiska debatten på nätet förs i slutna rum kommer den vara ointressant för de flesta. På samma vis kommer det att ställa nya krav på de som agerar där - det räcker inte med att vara ett namn, man måste både kunna sin sak och kunna argumentera för den. Och det är väl därför så få höga företrädare av alla olika parti-kulörer avstår från att ta debatten.
Att vara social innebär just det - att vara social. I framtiden, eller kanske redan till höstens val, är jag övertygad om att de som vågar ta debatten på nätet är de som kommer vinna. Där ligger en hel del av Sverigedemokraternas eller Piratpartiets framgångar; de använder nätet och sociala medier på ett smart sätt, och de ser till att vara där de inte möter motstånd. Att tro att man kan tiga ihjäl dem är bara larvigt.
Det betyder också andra krav på politiker. I framtiden, eller rent av till hösten, kommer stil och utseende att värderas högre än någonsin, liksom förmågan att uttrycka sig vettigt i skrift. Snacka om att det kommer sätta käppar i hjulet för rätt många. Jag säger det helt utan illvilja, utan mer som ett konstaterande. Jag är ju inte heller ensam om att tro det - varje dag är det nån bloggare med självaktning som ifrågasätter sin egen genomslagskraft.
Det heter att de rödgröna vann bloggkriget. Det vette fan. Jag är rätt övertygad om att "de andra" bara insåg att de hellre når 15000 personer på en dag via kommentarsfälten till tidningsartiklar, än att nå 300 redan troende på en blogg....




Bilden? Världen utanför bloggosfären, baby....

Nationalarenan utan hemmalag, och ett Solna utan moderater?


Jahaja - man kan konstatera att AIKare är ett envist släkte. Istället för att låta sig ledas som tjuren till slakt, stretar man envist emot, för att slippa spela på Brödrosten i Solna. Och nervositeten stiger hos de lokala politiker som mer eller mindre satt kommunen i pant för saken.
Det handlar ju nämligen inte bara om ett Fotbollförbund som vill bygga ett momument över sig själva - det handlar också om hur Solnas borgerliga politiker ska kunna förklara för sina invånare varför de tvingar bort kommunens främsta varumärke (för de som tror att AIK inte har betydelse för hur Solna utvecklats kan ju räcka upp en hand!) och kelgris.

Och inte bara nu - dagens tioåringar som växer upp i svartgult land kommer inte att vara nådiga när de betraktar dagens beslutsfattare. För kärleken till idrottslagen går över allt annat. En tysk spion, en mullvad som under många år gick som brittisk medborgare, berättade att det svåraste av allt var att inte jubla över tyska fotbollssegrar på puben. Tortyr hade varit en barnlek. Kallifatides har sagt att en man kan byta religion, politisk åsikt, fru och land - men man byter inte favoritlag...

Dessutom kan ju oppositionen bara sitta med armarna i kors och se på när kaoset tilltar. Eller som signaturen Marengo skriver som kommentar till SvD:s artikel.:
Finns inget som säger att AIK nödvändigtvis ska spela i Solna-regionen. Det är inte direkt så att Solna stad är förtjänta av att hosta en klubb som AIK. Tvärtom, de har visat sin tacksamhet genom att nyligen stämma hockeysektionen. SvFF, som f.n. hyr ut Råsunda till AIK och nu vill välkomna Gnaget till Swedbank Arena, visade detta genom att låta toaletter vara låsta, högtalarsystemet ur bruk samt gräsmattan åt helvete under helgens premiärmatch. Slakthusområdet nästa!

En arena utan klubblag, en ny galleria sjuhundra meter från den som redan finns, och fyrtiotusen nya besökare till kommunen varje dag - och dessutom betala extra för det? Det känns ju som valfrågorna i Solna är hyfsat givna. Man önskar nästan lite storhetsvansinne på fler ställen....

Utan kollektivavtal är livet farligare

Häromdagen fick jag höra att jag inte var kroppsarbetare. För jag hade ju hjälpmedel, och kranar, och dessutom var betongsäckarna lättare, och personen som sa det fnös, och började berätta om när hans farfar minsann släpade tegel uppför stegar, och sköljde händerna i saltsyra, och inte hade mikro i omklädningsboden. Nä, tacka visste man förr i världen, när skogshuggare var det starkaste som fanns, och det fanns riktigt yrkesfolk.
Sa den reklamkillen....
Man orkar inte ens bli förbannad. Han hade helt enkelt ingen aning, och sen kanske han var lite sur också för att de där svartjobbarna han hade haft hemma inte gjort ett bra jobb. Men de var säkert billiga, sa jag och flinade, vilket inte gjorde stämningen bättre.

Visst, vi har det bättre idag. Betyder det att vi ska vara nöjda? Knappast. Jag är ointresserad av om man hade slagit dubbelvolter av glädje på tjugotalet för de arbetsvillkor jag har idag - för på tjugotalet fick de höra att de i varje fall hade det bättre än de som slet ont på 1840-talet. Vilket gjorde den tidens fackliga hjältar ännu mer förbannade och övertygade om att kampen var riktig.

Vi är på väg tillbaka dit - idag straffas facklig aktivitet, makten ger sig på oss från olika håll. Och vi ser allt oftare hur klass ställs mot klass (jag vet att det finns medelklass-sossar som börjar skruva oroligt på sog nu), som när underbetald arbetskraft från låglöneländer kommer hit och ska jobba på sämre villkor än oss, som bor här.
Den debatten kan vi ta. Den brukar vi ta.

Det är när politiken blev juridik som det blev svårt. Och det är en klassisk väg för att försvaga fackföreningarna. Vårt val - kollektivavtal, är en känd slogan i demonstrationstågen. Men det blir allt svårare att genomföra det. Jag träffar ofta byggnadsarbetare som tror att de omfattas av massor av försäkringar, för det är de vana vid.
Fel. Utan kollektivavtalet jobbar de flesta av oss i stort sett utan skydd. Skulle man råka illa ut på jobbet, och sakna kollektivavtal, så kommer då rakt inte samhället att kasta in en massa ersättningar. Vilket somliga fått lära sig den dyra vägen....
Men avtalet handlar inte bara om att vara försäkrad - det handlar om pensioner, om löner, om arbetsvillkor och en massa andra saker. Som inte kommit vare sig gratis eller enkelt. Vilket killarna på byggena för nittio år sen var smärtsamt medvetna om - inga framsteg utan uppoffringar.
Det är därför vi inte kan sitta på arslet längre och se hur grannens grabb struntar i att vara med i facket, eller att den lilla rörfirman inte har avtal. Tro mig, grabben har inget emot att åka gratis på lönerutschbanan, och killarna på den lilla rörfirman kan skära av sig ett par fingrar precis lika lätt som killarna på firman som har avtal. Vi som är med i föreningen måste säga ifrån.
Jag har tidigare skrivit om den Nya Tidens Arbetsgivare - och de är nya; vi kan inte längre skrämma folk med de gamla otäcka mörkermännen som var emot allt. Den fackliga retoriken kan ju ibland vara ganska sextiotalsmässig - vilket är ett större problem än vad folk utanför kanske tror. Men det har aldrig handlat om vilka som företräder motparten, även om dagens Urban Bäckström är ett rätt bra exempel på en arbetsgivarchef som är som gamla tiders brukspatroner, utan det handlar om systemet.

Ett system som inte alls har blivit bättre, där kortsiktiga vinster, högre tempo, ökad specialisering premieras före långsiktighet och genuint intresse. Ett system där den fackliga rörelsen har ännu mindre plats än för bara tjugo år sen, när det ändå fanns en ömsesidig förståelse för villkoren. Vinsten framför allt!
Allt det här betyder något när vi talar om varför vi ska ha kollektivavtal. Jag tycker att Hotell och Restaurangs lista över företag med avtal är lysande, och jag skulle vilja se något liknande från Byggnads sida. Både för de som jobbar där, och de som kanske vill köpa sig lite hantverkshjälp - jag kan lova att de som syns i Fuskbyggarna inte har avtal...
I morgon onsdag är det Kollektivavtalets dag. Vi ska samlas flera tusen på Sergels Torg. Inte för att kollektivavtalet är det bästa som finns, men just nu finns det inget bättre. Vi måste visa att vi faktiskt inte vill leva på tjugotalets villkor. Och vi samlas lika mycket för att visa att fackföreningen fortfarande är en kraft att räkna med...


Bilderna? Översta visar byggnadsarbetare på den gamla onda tiden, den undre rör morgondagen...

Folkmordet på armenierna. Och hyckleri


Ibland är man glad att man inte måste ha en åsikt om precis allting. Nu råkar jag ha det, men det är väl inte lika många som bryr sig om vad jag tycker, som de som kanske läser DN:s ledarredaktions åsikt om riksdagens beslut att beteckna slakten på armenier i Turkiet 1915 som folkmord.
Det är en rent hårresande realpolitisk cynism som härjar i Mraieberg. Där ett sorts folkmord uppenbarligen är det. Och en annan sorts folkmord inte är det.
Ursäkta en fåkunnig, men var fan ligger skillnaden?

Utrikesministern hävdar att man inte ska politisera historien. Och att det inte är riksdagens sak att besluta om vad som är folkmord eller inte. Nähä? Nu råkar det vara så att i stort sett alla historiker som finns är överens om att slakten på armenierna var folkmord - varför skulle inte en folkvald församling få säga det? Det är obegripligt. Man funderar ju på hur DN:s ledarskribent uttryckt sig om någon skulle ifrågasätta Förintelsen, eller inte gå med på att Stalin och Mao ägnade sig åt folkmord. Eller Rwanda.
Och inte politisera historien? Det är ju det historiker gör - hela tiden. Och gjorde de inte det, så skulle historien enbart bestå av årtal. Alla analyser, alla beskrivningar, är partiska. Det enda man kan enas om är när något skedde, och ibland inte ens det.
All heder åt de som beslöt sig för att kliva över blockgränsen och rösta för rättvisa. För även senkommen rättvisa är bättre än ingen rättvisa alls.


Bilden? Håhåjaja....

Nej, inget statligt stöd tycker den här moderaten...


Moderaternas näringspolitiske talesman har lagt ut en drapa på nätet där han tar avstånd från statligt ägande, och från statliga subventioner. Jag vet inte riktigt hur han ska kunna få ihop det med att man stöder vissa näringsverksamheter med skattepengar, men det kanske är skillnad på "företag" och "företag". Eller verksamhet, och verksamhet? Eller pengar, och pengar?
Och är det alliansens gemensamma hållning? Eller är det så att "största partiet bestämmer"? Sanna Rayman gör här ett alldeles härligt självmål, när det gäller vem som ska bestämma!

Alliansfritt om saken

Bilden? Nä, det är på skoj alltihop....

Taken rasar. Byggfusket fortsätter. Eller?


Hörde i morgonväkten - jävla ord för övrigt - att taket på köptemplet Kupolen i Borlänge håller på att vika in sig. Eller ner. Trots snöröjande
Kommentarerna vid morgonkaffet var rätt förväntade. Folk räknar infallna tak, och ju mer dess bättre. Där var det en ishall, och där en stormarknad. Jojo, så går det.
Och sen får man sig en skopa av "det var bättre förr" och att "det finns inga yrkesmän längre"....

Nej, det var inte bättre förr. Dagens byggnadsarbetare är både bättre utbildade och snabbare än gårdagens, och gör bättre jobb med högre teknisk skicklighet. Det finns en sak som är annorlunda, och det är tiden.
Tiden, den förbannade tiden, är vår största fiende. Man har inte tid att ifrågasätta konstiga arkitektlösningar, och på många ställen gör man bäst i att inte ens försöka. Det kan bli rejäla konsekvenser för den som sticker upp och vågar utmana arkitekter och arbetsledning. Då finns det massor med undertak i garage som ska sättas. Utan värme.

Därför lyfter man dit takstolar som ser ut som plockepinn, eller lägger halvruttna råspontluckor, eller stålbalkar som ser ut som ugnsfolie i tjocklek.
Jag har hört att en byggnadsarbetare idag producerar ungefär 300% mer än man gjorde för trettio år sen. Maskiner, hjälpmedel, planering, kunskap - allt har förbättrats. Vilket inte är dåligt - undrar om det finns någon bransch där man kan se den sortens framsteg? Givet är att vi inte är lika personalintensiva längre - man behöver inte vara en armé som bygger en fastighet idag, med förfabricerade byggelement. Fyra gubbar lägger ut flera hundra kvadrat bjälklag under en dag, fyra gubbar och en kran monterar upp en villa, med tak, på en dag.
Men nu är det ju så att det som knäcks idag inte är nya kåkar, utan de har ett par år på nacken. Och de har klarat ett par vintrar innan, så vad är problemet.

Miljöministern - och varför han är den som ska yttra sig är en total gåta -ska nu sätta tummen i ögat på byggföretag och fastighetsägare. Här ska det bli skärpning! Hårdare regler!
Ursäkta, men regelverket räcker. Men det följs inte av den som sedan ska ta över fastigheten. För det är ju inte så att taket på Kupolen utformades av två snickare som hade en handskriven papperslapp, och sen kom de överens om vilket cc-avstånd grejerna skulle stå på. Om nu nån trodde det...
Och de som yttrar sig i Svenskan är ju just den sortens folk som beskäftigt kommer efteråt och har synpunkter.
De som ska ha en tumme i ögat är ju fastighetsägarna. Om de tillåter att snölasten på ett tak med råge överstiger vad taket är dimensionerat för så är det deras fel. Inget byggfusk, inga slarviga konstruktörer - bara fastighetsägare som har en mesig lagstiftning att slingra sig undan.
ALLA takkonstruktioner baseras på hållfasthet. Det finns olika klimatzoner i landet, och byggandet är anpassat efter det. Och sen är det upp till den som äger huset, som förvaltar det, att sköta om taket. Skotta, hålla efter istappar, se till att hängrännor inte överlastas.

En riksdagskvinna jag känner höll på att bli inlagd på sjukhus efter att ha klarat sig med ett par decimeter från en längre sjukhusvistelse, efter att en halv kubik snö dråsade ner på Västmannagatan.

Jag tror inte ett dugg på att tak som hållit i trettio år just i år skulle ha drabbats av byggfusk just nu. Däremot drabbas nu de som äger husen av den bittra erfarenheten att det finns en gräns för hur mycket man kan snåla på underhållet. Och att snöskottning inte är nåt man kan ta itu med den dagen det börjar knaka...


Bilden? Två små takskottare längst ner vid kanten....

RUT gav kanske 2200 jobb...

Innan jag ger mig ut för att lyfta lite skrot måste jag tipsa om vad Roland Spånt skriver om RUT-avdraget på SVD debatt idag. Han har tagit de tillgängliga siffrorna och brytit ner dem till hard facts. Det ger vid handen att det i själva verket rör sig 2200 årsarbetare. av vilka de flesta antagligen fanns innan avdraget infördes. Till en hysterisk kostnad, och till nytta för ett litet fåtal.
Han tar de siffror som finns och räknar ut. Den som vill räkna ut det på annat sätt får väl göra det, men man kan fundera på varför Almega eller regeringen inte klarat av det. Och hur de ska bemöta det.


Marika funderar på samma sak

Applåderar idag Expressens ledarredaktion


Jajamän, idag slår vi på stora trumman för Expressens ledarredaktion som tar ställning. Man vill att alla som ger privata donationer till politiska partier ska redovisas, och man gör det på ett mycket bra sätt.
I kommentarsfältet - för den som orkar med att läsa där - framkommer i vanlig ordning de vanligaste moderata invändningarna. Som då alltså inte har med sakfrågan att göra, dvs om man på minsta sätt skulle kunna ana sig till att politiska donatorer också köper sig politiskt inflytande. Istället handlar invändningarna om det gamla vanliga: Men facket då! Men sossarna då! Men Mona då!
Det säger en del om hur känsligt det är. Man vill inte diskutera det. Men det blir mycket svårare när det är allianssympatisörer som också tycker moderaternas och kristdemokraternas hycklande är pinsamt. För inte ens Berlusconi kommer undan att redovisa vilka som betalar honom, inte Barack Obama heller, inte Gordon Brown, inte Angela Merkel. Men Reinfeldt vill inte.
Fegt och fult av moderaterna, bra och begåvat av Expressens ledarsida


Bilden? Bananrepublik är ett för bra ord för att inte använda

Fuskbyggare och fuskbyggande


Jag fastnade framför Fuskbyggarna igår. Ett litet program där man ska ta itu med fusket inom byggbranschen. Vilket innebar att man exponerade en naiv familj som vill få sitt drömhus byggt av en lindrigt sagt oseriös entreprenör.
Jag vill inte ens kalla honom hantverkare, och jag känner mig inte ett dugg besläktad med honom. Inte heller med de som jobbat på den stackars familjens drömhus och spolat ner deras sparpengar i avloppet.
Det var tragiskt, det var pinsamt och det är väl jättebra att även Tv4 gör konumentinriktade program (på tiden!!!!) men det hade inte särskilt mycket med byggfusk att göra. Mina byggarbröder Sync och Byggblasket kommer ha andra synpunkter. Själv undrar jag ju varför man sätter Martin Timell att chatta ensam med allmänheten, om frågor som ligger vida över hans kompetens. Han vet till exempel uppenbarligen ingenting om ID06.....
För inte var det yrkesmännen som hade gått loss i huset som visades upp i Fuskbyggarna. Yrkesmännen var de som kom dit och färdigställde till beboeligt skick - grabbarna från BTH!

Med tanke på att dagen kommer att ägnas åt riksdagsbeslutet om Lavaldomen och konflikträtten, måste jag bara återkomma till en av Fridéns käpphästar: Det är utbildnng som är framtiden.
Morgondagens - ja, och för all del dagens byggare också - måste vara så duktiga och välutbildade att vi kan konkurrera bort lönedumparna. För ni kan vara alldeles övertygade om att de som byggde familjen inte tjänade avtalsenliga pengar, och att de jobbade utan kollektivavtal.
Och då finns det all anledning att branschen börjar ställa krav på byggutbildningarna, som fortfarande lär ut saker som man gjorde på sextiotalet - det finns lärlingar som inte sett en gipsskiva innan de går ut på praktik, inte satt en utfackningsvägg, inte hört talas om filigran, eller lyft i ytterdörrar eller fönster.
Och det är precis vad de kommer få pyssla med ute på bygget, tro mig. Skulle det nån enstaka gång dyka upp några rejäla träjobb kommer gamlingarna att köa för att få ta hand om det. Inte släpper man det till lärlingen - iväg till dina jävla gipsväggar!! Marsch!!!

Överhuvudtaget funderar man ju på varför folk inte ringer till facket när de ska ta referenser på olika företag - jag kan lova att de flesta av bus-firmorna är väl kända. Om ett företag eller entreprenör är inblandad i tvister om löner, eller om han har skatteskulder så kan man förmoda att han inte är seriös.
Seriösa firmor har avtal. Visst, det finns en och annan oseriös som slinker emellan och lyckas skaffa sig avtal, men det är ett fåtal, och de varar sällan länge.
För byggfusket är inte just att arga privatkunder blir blåsta på ett burspråk, även om det kan vara det också. Byggfusk är när enorma pengar försvinner i svarta hål i byggprocessen, och kommer att kosta hyresgäster eller köpare onödiga pengar i många år framåt. Billighetslösningar, snabba vinster, oprövade material, taskig arbetsmiljö - allt detta leder fram till hus med tveksam standard. Som dessutom allt som oftast innehåller just den sortens hafsverk och okunskap som Fuskbyggarna pekade på.
Vi måste ju slå vakt om de seriösa företagen. Men så länge folk vägrar inse att det finns ett samband mellan prisnivå och hur resultatet blir, så kommer Fuskbyggarna finnas kvar.


Bilden? Hmmmm....hur tänkte de där? Den som vill kan få skriva och gissa varför det blev sådär...

Apropå att leva som man lär....


Vännen Anna funderade på dagens konstiga spin på RUT-avdraget.

Med samma logik ska inte Moderata kvinnor gå och rösta. Centerpartister ska inte ta emot barnbidrag om de tjänar över en viss inkomst. Moderater ska betala tillbaka sin ATP. Miljöpartister ska betala en högre bensinskatt. Moderater ska inte använda sig av maxtaxan i barnomsorgen. Eller? Och Anders Borg och Fredrik Reinfeldt skulle definitivt inte ha varit hemma med sina barn.

Var har vi den vinklingen? TV4? DN? SvD? Ekot? SvT Text?

Dessutom visar ju svensk media idag en rätt usel källkritisk ådra. Den har jag hoppat på förr, inte minst för den rosenröda bild de gett av EU, eller hur de gärna gynnar vissa kelgrisar. Men faktum är att om man helt okritiskt sväljer den minst sagt partiska undersökning som Svenskt Näringsliv beställt om RUT-avdraget, så gör man inte sitt jobb.
Vilket somliga räddhågsna socialdemokrater också borde lära sig.


Mer hos Svensson



Bilden? Den snälle och naive Pinocchio som styrdes av sin skapare.... Och när han ljög växte näsan

Vilka drar av RUT? De rika naturligtvis...


Jag lägger mig inte i vad folk gör med sina pengar. Jag inbillar mig att de flesta har logiska orsaker till varför de gör som de gör. Om några människor med höga inkomster vill lägga pengar på att få städat och dammsuget hemma så stör det mig inte.
Det är deras pengar, och jag inbillar mig att de gör rätt för sin lön.
Finns det därefter en möjlighet att få tillbaka en del av det på skatten så lägger jag mig inte i det heller. Så länge folk följer lagen är det deras sak - annars kan vi börja specialstudera varenda deklaration för våra politiska företrädare, och olika personer kan börja ställa konstiga krav på rättning i ledet!

Då ska jag genast börja granska dessa granskares privata moral, och se vad jag hittar där. I konsekvensens namn.

Däremot kan jag invändningar om vilka avdrag som kan göras, och hur de fördelas och finansieras. Det har jag om RUT-avdraget, och om ROT-avdraget. Och att en web-baserad undersökning beställd av Svenskt Näringsliv skulle kunna vara nån slags sanningsbas får mig bara att vilja stöna....
Jag tycker helt enkelt inte att det är moraliskt rätt att rika människor, som har råd, ska få billigare hushållsnära tjänster. Inte ens om det skapar en del nya jobb. Och jag tycker faktiskt nånstans att privata företag ska kunna löna sig på egen hand. Annars finns det massor med branscher som skulle kunna få statliga subventioner. Och då borde det rimligen finnas en marknad för hushållsnära tjänster även om man tar bort subventionen, inte sant?

För det är rika människor som drar nytta av det här. Några har försökt få det att låta som det är låginkomsttagare som betalar för tjänsten. Folk som tjänar under 200 000 om året.
Är det verkligen nån som tror på det?
I själva verket är det naturligtvis så att det är den lågbetalda kvinnan i ett välbärgat hushåll som gör avdraget, vilket visas här. Och när det gäller de resterande "låginkomsttagarna" kan jag slå mig i backen på att de också är sammanboende, dock inte på pappret. Eller så är det nån annan - en rik pappa kanske - som betalar. Jag känner till några såna.
Dessutom känner jag en massa städare, och inte någon av dem känner till nån låginkomsttagare som drar nytta av det här.

Det finns ingen med under 200 000 kronor i årsinkomst som lägger tusentals kronor på att nån annan ska städa deras hem. Aldrig. Argumentet faller på sin egen orimlighet.

Inte heller har RUT skapat vitare jobb. Precis som med ROT har det istället blivit en glädjekälla för svartjobbarna. Här kan man helt plötsligt ta in en städare, betala hälften svart och sen ändå få tillbaka hälften av den vita halvan. I stort sett betyder det att man kan få sex timmar städning för priset av tre timmar, och Skatteverket och alliansen är jätteglada, och ingen behöver oroa sig för elakt skvaller längre...

Helén om saken, Utbult på Newsmill, Marika som är lysande, Johan och Johan och Peter och Alexandra. Dessutom Granntantens Garderob, för att få med nån som ser det från den regimtrogna sidan

Bilden? Den mest kända av våra pigor. Det kan jag få säga eftersom jag är sprungen ur en släkt där det tjäntes piga. Och dräng. Utan att skämmas det minsta för det

Gissa vilka som förlorar mest på vinterkaoset?


Egentligen en onödig fråga. Kommer man en timme för sent till sitt jobb som lokalvårdare, vaktmästare eller barnskötare så är man en timme fattigare i lönekuvertet. Så jävla enkelt är det.
Det är därför den smått lättsinniga hanteringen av vinterns snöelände i trafiken gör mig så förbannad. Vi är fortfarande alldeles förtvivlat många som inte kan sköta våra jobb hemifrån - att bygga hus via telefon är fortfarande rätt opraktiskt, och förlossningar eller kassaarbete gör sig trots allt bäst om man är på plats.

Flextid är också en sån där grej som är hopplöst outvecklat - i synnerhet för LO-folk. Kranföraren jag träffade häromveckan på tåget påpekade bistert att om han inte kom till jobbet drabbade det inte bara hans lönekuvert - hela bygget stod still. Punkt slut.
En mig närstående kvinna har tappat två hela dagar i lön, bara för att tågen inte går. Och sen går inte tunnelbanan heller, för att jämna ut det hela. De samlade kostnaderna för alla dessa förseningar är helt hysteriska - men fortfarande satsar man inte tillräckligt på vinterhållningen, istället precis tvärtom - Sverige satsar mindre på vinterunderhållet än andra länder med liknande klimat. Om jag säger att Sverige är ett land som också sålt ut det mesta av underhållet till fria företagare kan ni säkert gissa varför det är mindre...
Det mest idiotiska är att ingen vill prata om politiskt ansvar - eller hur det ska bli nästa år. Om man tror att det här var en sällsynt vargavinter och planerar därefter tror man fel - att man gjort sig av med resurser och personal inom spårtrafiken liknar mest att lägga ner brandförsvaret bara för att det inte brunnit på ett tag.
Istället slänger man sig i bilen, för tågen kan man bara inte lita på. Jag är less på att tillbringa tre timmar om dagen på tåget, när det brukar räcka med fyrtiofem minuter. Ännu mer less är jag på att höra innerstadsvänner gnälla om att de minsann satt fast på Skanstullsbron i åtta minuter. DET är ingen försening - femtioåtta minuter mellan Sumpan och Spånga är det.
Jag kommer att få en grandios gåva av SL - mitt nästa periodkort kommer vara subventionerat med 160 spänn. Undrar om jag ska skicka mitt nästa lönebesked till Christer Wennerholm och be honom täcka upp resten av förlusten...

Måste ju också lägga till Marie Demkers artikel i Svenskan som jag precis blivit uppmärksammad på - med kontentan att järnvägen är statens ansvar, och kommer aldrig vara en angelägenhet för marknaden


Bilden? En helt vanlig morgon på väg till jobbet...

Rädda Maud!! Näringslivet rycker in











Det var förmodligen fler än jag som studsade i soffan när näringsministern oemotsagd - svagt Luciano! - fick påstå att det var 11 000 jobb som skapats av det så kallade RUT-avdraget. Det är ju i själva verket hela omfånget av branschen och det fanns rätt många där redan innan alliansen började smeka sina kärnväljare medhårs (för det är naturligtvis det saken handlar om) - det är kort sagt inte alls 11000 nya jobb som skapats.
Men för att inte genera regeringens svagaste kort alltför mycket raderades de korrekta uppgifterna raskt från Svenskt Näringslivs hemsida.
Tänk - det var på Blasieholmen de gamla sovjettakterna skulle fira sina nya triumfer. Vem kunde tro det? Och detta när alliansen sliter förtvivlat med att bemöta alla motgångar, hej och hå. Och fackförbundet ST morskar upp sig och drar en lans för sina medlemmars arbetssituation...

Alliansfritt har dragit fram historien i ljuset - och man frestas att utbrista "Maud ljuger"!!!!



Bilden? Den är legendarisk. På den vänstra bilden syns Trotskij och Kamenev, på den högra, efter deras fall, är de bortraderade. Och det finns fler såna bilder från sovjettiden. När verkligheten inte är som man vill så ändrar man den helt enkelt