Nu börjar finputsandet

Nu när höstmörkret faller ser huset rätt spöklikt ut i den tidiga morgonen. När jag låste upp bakdörren hoppade en katt undan med ett argsint väsande - det tog tio minuter innan hjärtat slutade slå dubbelslag


Bakom huset börjar återställandet av marken. Här ska läggas plattor, planteras buskar och rullas ut gräsmatta

Det här är samma yta där alla våra containrar stod uppställda på tidigare

De ska istället upp till vår tidigare temporära parkering, som sett ut så här sedan byggstart

Och som nu ser ut så här

Inne i huset pågår beslagning, sockling, fodring och montage av fasta inventarier - garderober, skåp, badrumsinredning
Trösklar ska också monteras sedan mattorna lagts, Ovan syns delar av nödvändig maskinpark - proppmaskin (borrhammare officiellt), batteridragare (uppladdningsbar skruvdragare officiellt), purr(spikdrivare), fd snusdosa med en uppsjö bra-att-ha-grejor, som småborr och bits, några rödplugg och mässingsskruv


Dessutom ett sågbord med en handjagare (geringssåg). Allt blir inte bättre med elektriska maskiner. I bakgrunden ligger socklar, foder, smygar, sparksockel, kvartsstav och lite annat smått och gott
Och det man inte har i snusdosan har man i sitt bälte. Fr höger har jag i mitt bälte gipskniv, meterstock, timmermanspenna, 16oz hammare (inomhusmodell...), skruvmejsel, röda skaftet på en Morakniv, gulsvart vinkelhake, och under det gröna skaftet på purren. Sen kommer fyra fickor, där ett par handskar sticker upp. Och ett måttband.
Hur man arrangerar sitt revolverbälte är individuellt men jag kan lova att man är noga med det. Rätt vad det är ligger man i en kulvert och då vill man inte behöva rota efter grejorna längre än nödvändigt. Allt ska finnas på plats!






I källarförråden monteras Troaxburar

Här syns vad jag släpar med mig i matväg. Varje dag. Till detta dricks oräkneliga koppar kaffe. Och rätt mycket vatten. Om mat i byggboden skulle man kunna skriva mycket. Får se vad det kan bli....

Hösten kommer snart, det går med väldig fart...

Tomas Ledin borde ha stryk. Men däremot kommer hösten alltid för fort, och på ett bygge finns det massor med saker som bara blir såååå mycket jobbigare när det blir kallt. Därför måste det trampas på lite ytterligare

Murarna fick bråttom med att färga in fasaden. Det är ett rysligt kladdgöra, som fortfarande görs manuellt, med stänkborstar och ett gäng högljudda -och jävligt kladdiga - murare axel vid axel på trallen. De sitter alltid strategiskt i boden, närmast entrén, Gissa varför...

Här har ställningsbyggarna börjat plocka ner sedan fasaden färgats in

Här syns en ställningsmontör högst upp

Vi fick innerdörrar. Först 54 som jag bar in själv. När resten kom fick jag hjälp att kånka in dem. Det är när såna där leveranser kommer som man känner hur mycket bära och släpa man egentligen pysslar med.

Lite olika tekniker. Den översta är den beprövade, den undre är samma miss som alla unga killar gör...
Det skulle monteras entrédörrar också. Tunga as som dessutom "oj, det blev lite fel här"... som SweDoor sa när omfattningarna visade sig vara felgjorda för just de här karmarna. Så Lasse fick uppgivet börja med att bygga om dem...

Som synes har intäckningen runt fasaden försvunnit vartefter murarna blivit klara

Ett stycke färdigt, intäckt, tejpat kök

Så här ser köket ut i tvårummaren. Det enda som ska till är takanslutningen

Här är ett pågående köksmontage. Inga luckor, inga sparksocklar än

Samma kök fast rakt framifrån

Här står ett ouppackat kök. Ett av de där som stod i klunga ute på backen och - naturligtvis - skulle bäras in...

Själv ägnade jag mit åt att klä in trummor i badrummen...

Och att hänga badrumsinredning - skåp. krokar, medicinskåp, toapappershållare etc

Ett av många viktiga nav på arbetsplatsen är förrådet. Hos oss kallas den snickerboa, och funkar som verkstad och upplag. Här finns det definitivt ingen vedertagen ordning, men till sist brukar man hitta vad man ska ha. På större byggen har man oftast en förrådare, men här har vi delat på det

Slutligen måste man ju visa hur det blev i p-garaget sedan dokan rivits. Här ska det bli asfalt!


Den sista sommardimman skapår ett märkligt ljus när man kommer till jobbet....

Om att komma undan med folkmord...

Det finns saker som är rent hårresande, dumma och fega. Sådant hittar vi dagligen exempel på. En av de mer aktuella är det armeniska folkmordet. Det finns olika anledningar till att det är minst lika upprörande som den Förintelse som brukar skrivas med stor bokstav, dvs det industriellt organiserade folkmord som nazisterna begick mot judar, romer, slaver, handikappade och politiskt oliktänkande under andra världskriget.
Det skedde alltså i olika hetsiga etapper mellan 1915-1922, och även om det kanske inte omfattade lika många dödade som Förintelsen, så innehåller det ett par ingredienser som gör det extra vidrigt. Nämligen förnekandet av det, och att världens stater av olika strategiska skäl inte kan förmå sig att erkänna det.
Det vore synd och skam att påstå att Sverige ligger i framkant när det gäller det armeniska folkmordet - omsorgen om svenska industrikontrakt väger uppenbarligen tyngre än att faktiskt säga att saker är vad de är. Läs riksdagsprotokollet här
Dagens Nyheter gör tidigare i oktober också en slags logisk kullerbytta som är rent häpnadsväckande av en tidning som aldrig dragit sig för att kalla revisionism rörande Förintelsen vid dess rätta namn.
På samma sätt har ett lagförslag i amerikanska kongressen nu dragits tillbaka, efter vädjanden från Vita Huset om att inte skrämma bort Turkiet som allierad i kampen mot terrorismen. På samma sätt envisas den israeliska regeringen - av alla! - med att kalla det armeniska folkmordet för "en trist händelse". Vilket i sin tur gett Iran - av alla! - möjligheten att spela välgörare.
Omoralen och hyckleriet visar inga som helst gränser.
Det armeniska folkmordet har ytterligare en obehaglig aspekt, nämligen den turkiska regimens enorma satsning på att misskreditera, muta och hota sig till en alternativ historieskrivning. Det hårresande blir extra tydligt när man vet hur USA t ex kallat Castroregimen för folkmordsregim, eller att alla verkar vara överens om att folkmorden i Kambodja eller i fd Sovjet verkligen var folkmord. Argumenten från de lydiga redskapen spänner över hela skalan - från att det kanske var massakrar i stor skala men inte folkmord, att det var etnisk rensning men inte folkmord, eller den officiella turkiska inställningen att det skulle ha varit ett turkiskt försvarskrig mot en aggressiv armenisk militärmakt med ryskt stöd!!!
Nu vore det ju för väl om debatten bara skedde på internet - men den smyger sig in på de mest märkliga ställen. Jag har själv under ett par veckor fört en debatt på ett träningsforum (!) om det hela, och fått märkliga små brev från nationalistiskt sinnade turkiska ungdomar. Den turkiska staten drar sig inte heller för att rent ut sagt sabotera diskussioner och konferenser i ämnet, eller betala skribenter som inte verkar ha annat att göra än att skriva inlägg om den officiella turkiska synen på saken.

Den här tvehågsenheten - som också finns inom t ex socialdemokratin i Sverige - blir ännu mer obegriplig när man vet att under fyrtio år var det här inte ens en tvistefråga. Hela världen visste vad som hände i Turkiet. Det drabbade nämligen inte bara armenier - det finns likaledes en syriansk, en assyrisk, en kurdisk och en grekisk förintelse som genomdrevs av det dåvarande ottamanska väldet, och om detta fanns det tusentals vittnesmål, bildbevis och erkännanden.
Denna turkiska stat som nu vill bli medlemmar i EU har en minst sagt osnygg historia, med rader av politiska förföljselser under militärregimerna, som de behöver göra upp med. Men att de samtiodigt idag ägnar både tid och pengar åt att förneka en av de mest klandervärda perioderna i sin historia, gör att man måste ställa sig tveksam till deras medlemskap.
EU har krävt av fd öststatsländer att de gör rent hus med sina lik i garderoben inna de fick bli medlemmar. Om man släpper in Turkiet utan att kräva samma sak visar det på en rent makalös feghet.

Boendevillkor för gästarbetare...

Alltid engagerade Johan Sjölander hann skriva ett inlägg om vidriga levnadsförhållanden för gästarbetare innan jag blev klar med mitt. Å andra sidan skrev han det bättre. Det kan inte upprepas ofta nog - de här polackerna och balterna får leva under slavliknande villkor, och är ibland mer eller mindre ägda av sina förmedlare.
Det finns all anledning att återkomma till saken. I Byggnadsarbetaren har vi återkommande historier om sängar i asbestlokaler, kudden vid gasolbrännare eller fjorton man i en garderob. Varje vecka upptäcker ombudsmän eller fackliga ombud extrema missförhållanden. Ibland kan man fixa det, ibland kommer man inte åt det.
Olyckor och farlig arbetsmiljö går hand i hand. Oseriösa arbetsgivare och risker gör samma sak. Och man kan inte komma ifrån att just byggbranschen blivit lekstuga för olika kriminella element, som vill göra snabba, enkla pengar. Eller tvätta narkotikapengar. Jag ska skriva en drapa om det när jag läst färdigt Svensk maffia, där man tangerar ämnet. Det finns all anledning för Byggarbetsgivarna att ta sig en funderare på hur de ska ställa sig till alla de småfirmor som idag väljer att stå utanför kollektivavtalssystemet. Man kunde ju önska att Federley funderade på samma sak.

Det kan vara värt att lyssna på programmet Kaliber. Och sen kan man ju ta sig för pannan när man hör migrationsminister Tobias Billström rycka på axlarna åt problemet, med kommentaren: – Jag tror att man ska matcha de problem, som finns med lagar och föreskrifter. Men människors fria val är det väldigt svårt att säga att de är fel.
Får man vara så naiv som minister?

Stilpoäng till Expressen

I den ständiga upplagejakten kan man alltså numer få bonusar - lotter, sämre deckare eller kanske en kändistidning. Ända tills hösten 2007, när Expressen under ett par ambitiösa månader kommer att sälja klassiska böcker till vrakpris tillsammans med tidningen. Urvalet är inte att klaga på, fast det var givetvis nån kulturknutte som morrade om att det luktade Kulturkanon, och att man borde satsa på nya författare eftersom de här klassikerna ändå finns att tillgå på biblioteken. Han hade förmodligen bra betalt eftersom han sa nåt så dumt.
Jag räknar kallt med att kunna fylla ett par hål i min litterära uppväxt, och är tacksam för att Expressen vågar ta det här steget, och lyfta blicken bara en aning från Samla JamesBondfilmerna..

Aftonbladet 0 - Expressen 7

Varför egenföretagandet kanske inte är lösningen...

Min kompis Lasse är verkställande direktör. I hans fall innebär det att den klassiska socialdemokratiska devisen om "8 timmar arbete, 8 timmar Fri Tid och 8 timmars Hvila" inte gäller. Lasse jobbar jättemycket. Han jobbar dessutom i stor utsträckning gratis, eftersom han knappast kan ta betalt för tid när han besöker en eventuell ny arbetsplats, transporterar verktyg eller material eller sig själv, eller när han räknar på jobb. I bästa fall kan han få kostnadstäckning när han så småningom fakturerar.
Om han nu får betalt i tid. Lasse är snickare och jobbar mest mot privatkunder. Ni skulle bara veta hur svårt det är att få dessa ofta rätt välbeställda villaägare att betala. Det är många gånger Lasse fått ringa och ringa, skicka påminnelser och nästan hota med Kronofogden för att få betalt.
Just för att "flödet in" i företaget är så osäkert vågar Lasse inte anställa. Hur ska han kunna betala en lön + avgifter när han inte kan lita på att kunden betalar? Man har ett ansvar mot den man har anställd anser Lasse. För han har varit anställd i skuttfirmor (skutt=liten firma) själv och vet hur det kan vara. Det var också orsaken till att han en gång på världen startade eget.
Lasse råkar vara duktig på det han gör. Han hade tidigare en del jobb pt ett av de större byggföretagen - en av de fyra stora - men de har 2007 krävt att Lasse anpassar sig till en "nationell" prisbild. Det betyder att Lasse ska sänka sina priser för att kunna konkurrera med andra firmor, som kan ha lägre priser av olika orsaker. Nog för att Lasse försöker sänka sina kostnader men det är svårt i Stockholm.
Istället jobbar Lasse ihop med andra småföretagare, som också kan vara opålitliga med pengar. Och Lasses skyddsnät är inte särskilt finmaskigt - får inte han betalt har han ingen större buffert. Som byggföretagare måste han ha en väldig massa dyra verktyg, bil, arbetskläder etc - föga i närheten av den ideala egna-företagare/entreprenör som idealiseras idag. Textproducent, konsult, revisor eller vad det nu är. Som behöver en laptop för fyratusen spänn och sen kan de köra.
Lasse har verktyg för en halv miljon, som han dessutom inte skulle få om de blev stulna. De är nämligen nedskrivna av försäkringsbolaget vartefter.
Så om Lasse skulle få bud om att bli anställd igen skulle han nog ta det. Om någon skulle vilja köpa hans firma skulle han säkert fundera på det. För även om det är skönt att vara sin egen kan det vara värt några kronor att hinna leva också...

Poeten vid rensbocken

Mats Hammarlund heter en kille som skriver poesi om jobbet, gammal timris som han är. Och nog lystrade grabbarna till när undertecknad med skrovlig röst deklamerade Skålvirkesbrasan i boden. Eftersom Mats läser här - vi träffades på repskapet! - vore det trevligt om han kunde dela med sig av fler dikter.

Skålvirkesbrasan

Vid en rensbock
i Nacka står vi
och snackar ett tag
under kranens ljus
fem minuter får man ju ta

Det är stjärnklart
mörkt och kallt
denna morgon före jul
bygget skiner av gott humör

Snö i drivor
skaren hård
sprängsten i ojämna grunden

....

Det finns en modern arbetardiktning som inte slutade med Ruben Nilsson. Jag saknar dikterna och novellerna i Byggnadsarbetaren, och jag STRUNTAR i om de inte var populära hos alla läsare. Ibland ska fackförbundspressen lyfta huvudet över vattenytan och våga vara lite icke-populära.
Vill man läsa mer om proletärdiktare kan man med fördel klicka in till Enn Kokk. Och det vore rätt kul om Enn också kunde puffa lite för det nyare gardet. Han har ju ett digert jämförelsematerial.