Men Nyamko vet ju inget om förorten...


Till skillnad från Nyamko Sabuni ser jag inte den islamistiska extremismen i förorten som ett stort hot. Till skillnad från henne vet jag en del om förorten, vilket hon inte gör, eftersom hon är uppvuxen i stillsam medelklassmiljö utanför Stockholm. Hon vet inte ett skit om den desperation och tröstlöshet som frodas i våra mest slitna förorter, även om hon stup i kvarten försöker påstå det.
Den som vill veta nåt om det kan ju läsa Still av Hassan Loo Sattarvandi. Den säger mer om verkligheten än nånsin en folkpartistisk karriärliberal.
Vad jag ser som ett hot är att Nyamko inte kan göra kopplingen mellan segregation och våld, mellan våld och icke-demokrati. Hon är medlem i ett parti som långsamt men säkert håller på att sätta upp hart när oöverkomliga murar mellan en alltmer välmående medelklass i Stockholm, och en alltmer utarmad och förbannad klass av tjänstehjon. I det läget är det precis lika lätt för somaliska galningar att rekrytera anhängare, som det är för olika gangstergäng.

Det är ju nämligen så att bekymren i förorten inte startade när att det flyttade dit en massa muslimer. Man kan ju lite stillsamt påpeka att ordet förort inte har någon bra klang, och att namn som Rosengård och Tensta sedan mycket länge är liktydiga med bråk och elände, långt innan flyktingströmmarna började rinna från Afrika och arabvärkden.
Ett ännu större hot är att Sabuni faktiskt kommer skapa en ännu större misstro mot muslimska invandrare. Och unga muslimska män kommer bli ännu argare - repression är inget dåligt instrument för att skapa samhällshat. Vi behöver inte så många oförklarliga gryningsräder av Nationella Insatsstyrkan mot överbefolkade lägenheter för att grabbarna i moskén ska börja fundera på att ge tillbaka. Och då finns det alltid nån som kan stå till tjänst, med råd och dåd...

Den fattige kan alltid ta till våld i brist på annat. Det är därför förorterna brinner med förutsägbar regelbundenhet. Men våld fungerar ju inte, piper välmenande och ryter fördömande. Det har inte med saken att göra - förortens våld är förutsägbart men inte logiskt. Det enda man kan vara säker på är att fördomarna om förorterna växer.
Nyamko har inte en aning om hur det är att vara ung och uppvuxen på en plats som har dåligt rykte. Man vet själv att det är en rätt trevlig plats, där man har rötter och familj och vänner, där man bjuder grannarna på grillat ljumma sommarkvällar, men de utanför vet bara, att där bor det en massa konstigt folk som kastar sten på brandkåren...
Förorten är inte alls så statisk eller likadan som Sabuni verkar tro. Man är inte förortare och talar förortska bara för att man bor där. Man är människor.


Johanna om samma sak, om att leva en stund i förorten här

Bilden? Eh.....

Ett steg bakåt. Om EU och modersfixeringen


Hör att EU:s kvinnoutskott tänker lägga näsan i blöt när det gäller föräldraledigheten. Man kan bara konstatera att vad som är självklarheter i Sverige inte på långa vägar är det i resten av Europa.
När man berättar för europeiska bekanta om hur omsorg och vård är uppbyggt i Sverige brukar de bli rätt långa i ansiket. I synnerhet kvinnor. SÅ vill vi också ha det, är en vanlig kommentar.
Och de kan bli ännu längre i ansiktet när de får höra att man faktiskt pratar om löneskillnader, om jämlikhet och lika värde i Sverige. Min italienska (jojomän!) väninna tvivlar på om det ens går att mäta skillnader mellan män och kvinnors lön i Italien.. För att inte tala om kvinnosynen i Berlusconis TV eller hur man kan känna sig som kvinna i trängseln i tunnelbanan....
Det finns en rätt trist syn på manligt och kvinnligt i Europa, i synnerhet i den generation som jag tillhör. Den ständigt ertappade generationen, skulle man kunna kalla oss - vi som borde veta bättre. Men som ensamstående farsa till Arvtagarna blir man bara trött på det där att mamman skulle ha nån slags förkörsrätt till barnen. Och det känns som Europa borde ha hunnit längre...

Gröna Jessica och Lundberg om saken



Bilden? Skulle kunna vara min egen farsa när det begav sig. Och han hade garanterat varit hemma om minsta möjlighet hade funnits...

Jag hamrar och spikar...


Och jag och grabbarna konstaterar att det välkända kvalitetsmärket Adamant - ironi - inte är mycket att ha när spiken blir lite större än kvartstum

De utförsäkrade blev lurade av Littorin


Inte nog med att man är sjuk, man ska jobba också. Och dessutom förlora rejält med pengar. Se där en ny tanke i Alliansens Sverige. De som flyttades från försäkringskassan till Arbetsförmedlingen har hittills bara förlorat på det. Se och Hör här och här och här.
Så kan det gå.

Nu är vi intresserade av att se hur Den Mest Flexibla Regeringen någonsin ska förklara det här, Ska det bli en "tänkte inte på det igen"? Typ version 2 115 eller nåt, med tanke på alla andra tillfällen när de varit tvungna att dra i bromsen för att den Dumma Dumma Verkligheten inte stämde överens med kartan och planen.
Men Alliansen kan ju göra Vågen så känns det säkert bättre


Peter Andersson om saken


Bilden? Det är inte bara tomten som kommer smygande om natten...

Moderaterna var inte så transparenta

Åser den moderata valfusksåpan (fuskvalsåpan?) med halvt intresse. Men lite kul är det att de inte alls är så öppna om vad som pågått, när det kommer till kritan. Nu vill de helt plötsligt inte lämna ut provvalsresultaten (som om de kommer vara hemliga särskilt länge ändå). Och då blev man ju inte mindre nyfiken....




Bloggat från iPhonen. Premiär!

Rekommenderad läsning! Marsch iväg!


Nya bloggfynd. Man kan hitta guldkorn lite överallt. Som här hos en ny favvo, om Saker Som Bara Händer I Amerikansk Film Och ALDRIG I Svensk Verklighet. Bildat och vasst och jävligt roligt..

Eller här, hos Trettioplus, som såg packade irländare på Hovet. Och dessutom slussar oss vidare att få reda på vad finsk stämning är. Ytterligare viktig kunskap att ta med sig.

Nostalgibröderna kommer ihåg saker jag hoppades jag hade glömt, som Chattanooga. Jag minns mest att en av de där syrrorna började översätta amerikanska TV-serier

För att inte tala om På Slak Lina, som är precis det där en annan skulle vilja vara. Stilig, elegant och smart. En Fred Astaire där en annan är Janne Vängman. Bara en sån sak som att våga ifrågasätta män om talar norrländska....

In och läs med er!

Uselt av Svenskan - och av Federley...


Utan att gå in närmare på den senaste opinionsundersökningen här måste jag ju säga att det är rent uselt av Göran Eriksson att skriva en analys utan att - hoppsan - notera att Kristdemokraterna ligger utanför riksdagsspärren, och alltså inte kan räknas in i ett parlamentariskt underlag.
Men i Göran Erikssons värld borde man alltså redan idag räkna in Sverigedemokraterna också. För nu har det börjat - här ska spolas i manegen för borgerligheten. Här gör man reklam för Federley, mannen som gett den dåliga politiska andedräkten ett ansikte i Sverige. För er som inte följt den såpan kan jag berätta att han åkte på betald solresa, men inte som riksdagsmannen, utan som sin drag-personlighet Ursula. Och brydde sig inte om att ta reda på om hans uppdragsgivare hade några politiska förbehåll. För det brydde sig inte Ursula om...

Ursäkta, men i min värld är man riksdagsledamot dygnet om. Den som påstår att man kan stänga av det och vara nån annan, som inte behöver ta ansvar, borde tammefan skämmas.


Bilden? Affischen till Priscilla - öknens drottning. Som var klart roligare och ärligare

Nä, byggjobbare skulle man bli....

Då kan det bli så här. En ren njutning att se.

Det är jättebra om man måste springa igång bilen.

Eh...

Bara ta ett litet hopp, chefen...


Vattenpasset gick fel...eller nåt


Vem glömde ringa håltagaren?


Blindfönster ?

Egen perrong ingår i priset...

Balkongbelysning med intressant nytänkande.


Han gick in i väggen.


Medtag egen stege!

Ser ut som en sån där omöjlig Oscar Reuterswärd-figur.

Men det stod att det skulle vara två stycken härinne!

Hinner inte blogga


Det är egentligen rätt skönt. Jag hinner bara bråka på andras bloggar.

Kuppen som kom av sig - en dingdingvärld...


Ibland är det bara en ren njutning att se hur beskäftiga journalister får smisk på fingrarna. Nu senast kan vi läsa om hur Helén Pettersson tog itu med Svenska Dagbladets twitter-provokation. Om detta skriver också Kulturbloggen...
Och det reser ju åter frågan om vad fan som hände med journalistiken. Och med journalisterna. Är jag ensam om att känna att det har blivit lite väl mycket TV3-nyheterna även i etablerade medier?
Jag kan ju inte undanhålla er ett urval rubriker från den gudskelov avsomnade tidningen En Ding Ding Värld. Och dessutom lite sorgset konstatera att tio år efter att den tidningen lades ner skulle flera av de här grejorna kunna dyka upp, som verkliga nyheter
  • Stenålderspojken vägrade äta upp sin spenat - svalt ihjäl
  • Chris gifte sig med sin gitarr
  • Oljeborren öppnade portarna till helvetet - släppte ut djävulen
  • Krokodilmannen finns
  • Hemligt foto bevisar den fientliga handlingen: Ryssarna sköt ner ett UFO - 1987
  • Dinosaurierna utrotade sig själva - med krocklekar
  • Columbus fick hjälp av utomjordingarnas karta
  • Reuben var en bråkstake - kniven genom huvudet botade honom
  • Draken flög 30 mil ut i rymden



Läs mer om En ding ding värld här och här

När Birgitta Ohlsson skulle få dåligt samvete...


Jaha, man upphör aldrig att förvånas. Uppvuxen i en familj där pappa var hemma medan morsan gav sig ut i arbetslivet - vilket i sig var en smärre sensation på 70-talet - är jag väl förmodligen så skadad att jag aldrig sett nån konflikt mellan föräldraskap och arbete, och det oavsett kön.
Men dödgrävarna finns tydligen överallt, vilket Birgitta Ohlsson, nybliven EU-minster, nu får känna på. Det här är ett rejält konservativt ställningstagande kan man säga. Läs själva i Expressen...



Bilden? Lennart Dahlgren, också känd som Hoa-Hoa, var ett affischnamn för föräldraledigheten på den tiden det begav sig...

Var ska vinsten komma då?




Det finns ju alltid nån som ska betala. Det är den allra enklaste slutsatsen av alla besparingar. Nånstans ska pengarna tas. Vare sig det är inom vården och omsorgen, inom en kollektivtrafik som är så uselt rustad för vinter att det är rent häpnadsväckande, eller inom byggsektorn.
Efter att ha flinat rätt bra åt hur riksdagskandidaten Pettersson daskats omkring i media, kan vi kanske börja prata sakfrågan. För ingen ska tro att det där är en fråga som är ny - vi diskuterar varje dag hur vi ska kunna jobba smartare, snabbare, bättre.
Kan vi skapa bostäder som faktiskt är både billigare och bättre och energisnålare är det inte bara ett särintresse för byggbranschen - det rör precis alla i Sverige. Som social utjämnare, som ett sätt att få bli vuxen, eller för att kunna få åldras i trygghet.
Newsmill tar Hans Tilly chansen, och det kan väl vara en smula upprättelse för Pettersson, även om jag fortfarande att han inte alls var ute efter den effekten. Han ville ge sig på byggjobbare, helt enkelt, och tala sig varm för låglönekonkurrens, i enlighet med den ideologi som nu håller på att sänka centerpartiet.
För diskussionen om bostäder och byggande är för viktig för att hamna i bakgrunden. Behovet av bostäder är lika stort vare sig det är låg- eller högkonjunktur. Och att klimatanpassa - som det heter så fint - industrier och offentliga lokaler är både bra ekonomi och bra för miljön.
Jag minns rätt bra känslan av att få stänga sin egen dörr, veta att från nu - NU! - bestämde jag själv när jag ville diska eller titta på TV eller hänga upp mina kläder. Och sen gled jag in i ett rätt trivsamt ungkarlsliv, bohemiskt och hyfsat ansvarslöst. Precis som det ska vara när man är i tjugoårsåldern.
Det finns likheter med mitt nuvarande ungkarlsliv, men man har ju lärt sig en del av sin boendekarriär - som naturligtvis innefattat sammanboende; dock nu enbart med arvtagarna. Ett och annat har man ju lärt sig på vägen, som att diska och tvätta och köpa toapapper och att inte borra i betongväggar klockan åtta en söndagmorgon.
Villkoret för att man ska kunna göra det är ju då naturligtvis att det finns nånstans att bo. Nånstans där man har råd att bo. Det blir allt viktigare eftersom så många unga inte har fasta anställningar idag, och knappt fyller de allt strängare kraven från banker och hyresvärdar.
Arvtagerskan vill flytta hemifrån. Det begriper jag. Jag vill också att hon ska kunna flytta - för att hon ska kunna växa som människa, men också för att jag ska kunna få ett liv där jag inte främst är pappa (eller kung i ett bankrutt konungarike...). Flytten hemifrån är precis lika viktig för de stackars föräldrarna som för barnen.
Även om vi älskar vår barn, är väl bäst att lägga till, så vill vi ju också att de ska bli vuxna. Få genomleva, eller genomlida, de där fantastiska åren.
Men då måste det finnas nånstans att bo!

Jag personligen ser inte att fler bostadsrätter kan lösa problemet - i själva verket tror jag det är rent politiskt självmord att avkräva nyss utflugna ungdomar ska sätta sig i skuld uppöver öronen bara för att de ska kunna komma hemifrån. Det är inte vad en tjugoåring vill göra idag. Frågan är om de ens ska göra det - de ska för fan resa i världen, sova på stränder i Asien, åka till Roskilde och ha bagaget i papperskassar. De lär nog komma in i den cirkusen så småningom i varje fall.
Lösningen heter istället hyresrätter. Precis som de rödgröna säger här. Och i min värld skulle det vara jättebra om man tog och byggde lite hyresrätter på Lidingö, eller i Danderyd, eller nåt annat av de segregerade reservaten....