Ett blygsamt förslag för ökat byggande.

 Alla byggnadsarbetare är inte intresserade av bostadspolitik. Alla sjuksköterskor brinner inte inte för vårdfrågor. Man måste inte alltid tycka om skolpolitik bara för att man är lärare.
  Med det sagt är det dags att säga nåt om bostadspolitik. Eller avsaknaden av den.

  Inte för att det finns mycket att tillägga - det ser ut som det gör, med en bostadsbrist som är rent astronomisk, med priser och hyror som ligger ofattbart högt. Inget av detta är isolerat till just bostadsfrågan; flera orsaker beror på rent strategiska och ideologiska val av de som bestämmer. Det ser vi även på andra områden - att slå sönder skyddsnätet för de som blir arbetslösa ska få dem att ta vilka skitjobb som helst till vilka skitlöner och villkor som helst. Att se till att unga människor måste skuldsätta sig för att få en bostad, kommer för all framtid få dem att med näbbar och klor skydda sin investering. Att sälja ut hyresrätter skapar oerhört trogna väljargrupper.
  Strategi och ideologi alltså.

  Ända tills situationen blir ohållbar. Arbetslösa kan inte ta vilka jobb som helst. Unga människor bor kvar hemma istället för att köpa sig svindyra bostäder. Att sälja ut allmännyttan skapade inte alls nån rotation på bostadsmarknaden.  

  Man måste förstå att det finns ideologi bakom detta. Inte alls en vilja att skada eller såra eller förstöra, utan en barnatro på att marknaden kommer att lösa saker till individens bästa. Nån gång. Huvudsaken är att människor fria val är heligt. De som ramlar mellan maskorna i skyddsnätet? Tja, det är ju trist men....

  Jag tror inte heller på att vi kommer kunna bygga billigt och bra. Bra bostäder kostar. Vi ser idag att miljonprogrammet - snabbt och billigt - inte var särskilt bra, utan renoveringsbehovet är redan enormt. Så ska det inte vara i hus som är knappt fyrtio år gamla. Man kan inte bara bygga billigt för stunden, därför att då bygger man in slum och social misär precis lika mycket som mögel och energiläckor.
  Men det finns några saker som jag ändå skulle vilja lyfta fram.

  1. Enklare byråkrati. Det tar på tok för lång tid från idé till färdigt hus. Korta ner hanteringen. Minska möjligheten till överklaganden.

 2. Sätt press på byggföretagen. I min egen kommun, Järfälla, har JM köpt ett stort område av kommunen. Givetvis för reapris. Och sen behöver de bara bygga 80 lägenheter om året, enligt kontraktet. Det är rena skämtet, och det sker inte bara där. De stora byggföretagen äger idag mängder med mark i storstäderna, där de inte bygger. De väntar på att priserna ska öka. Så villkora köpen - kräv att de sätter spaden i backen illa kvickt.

3. Slopa vinstkraven i de kommunala bostadsföretagen. Kommunala bostadsföretag - där de inte sålts ut, av ideologiska skäl - ska inte vara kassakossor för kommunen. Lika lite som barnomsorg eller skolmat. Kommunala bostadsbolag ska ordna med bostadsförsörjning åt kommunens invånare. Punkt.

4. Sluta bygg för bilismen. Idag bygger vi stora garage under i stort sett alla flerfamiljshus i storstadsregionerna. Det är svindyrt, och fördyrar hyran även för de som inte har nån bil. Skulle bilägarna själva få betala kostnaden för garagen skulle ingen ha råd.
  Det betyder också att man måste ställa enormt mycket högre krav på kollektivtrafiken. Inte bygga tvärbanor eller tunnelbanor till alla hörn, men se till att det finns bussar och hållplatser. Och givetvis att det inte är dyrt att resa kollektivt. Men slutar man bygga dessa enorma esplanader - Hammarby Sjöstad - skulle man nyttja marken mer effektivt. Dessutom knyter man ihop kvarteren med smalare gator.
  Idag krävs det nästan matsäck för att korsa de här jättelika gatorna, och det gynnar ingen.



5. Sätt press på arkitekterna. En av fördelarna med miljonprogrammet var att man standardiserade byggandet på ett vis som inte tidigare skett. Strängt taget ser lägenheterna likadana ut i Umeå som i Lund, och sånt pressar ner byggkostnaderna.
  Själv bygger jag just nu ett kvarter där vi har ett tjugotal olika lägenhetstyper, i en total volym om 200 lägenheter. Det blir inte mycket rationalitet i det. Eller ekonomi. Det blir en fruktansvärd massa olika moduler som måste tillverkas, och sånt kostar enorma pengar
  Arkitekter - och om dem kan vi säga mycket - har en helt annan vision än politikerna om byggande, det måste man komma ihåg. De vill skapa monument, politiken vill ge människor bostad. En arkitekt som jag förolämpade - givetvis - vid ett byggmöte, pratade om att bygga "lyckliga hus".
 Ursäkta, men jag tror - vet! - att man är lyckligare av att bara betala tio papp i månaden i hyra för ett standardiserat boende, än sjutton papp för ett "lyckligt hus".

  Och där har politiken ett jätteansvar. Se till att ta det.
  
  Jag har ju varit med ett tag, och förväntar mig naturligtvis att få kastat i ansiktet liknelser om statskapitalism eller ghettofiering. Det tar jag med ro. Vi behöver alla ägandeformer som finns, det behöver byggas både småhus och höghus, och vi får inte vara rädda för att bygga jättehögt. I min egen kommun finns det tyvärr en radhusmaffia som vill lägga skyskraporna på tvären, som de sextiotalister de är. Själv skulle jag vilja se en stadsbebyggelse på Barkarbyfältet eller vid Jakobsbergs station, och det är fajt som vi måste ta själva.
 
Fast det viktigaste är ju att det byggs!



Det kommer mera....


Bilderna? Miljonprogram och miljonprogram

Byggbranschen ska nog passa sig för alliansen

I dagens SvT text uttalar Mats Odell undertryckta hot mot byggsvängen. Det vill säga - hans förslag för att öka bostadsbyggandet i riket är att hota med lagstiftning. Vid en träff idag har han redovisat sina insatser för byggandet under dessa fyra år. Att han borde skämmas är väl milt sagt en underdrift. Bygginvesteringarna i Sverige ligger i botten i Europa.

115 SVT Text         Fredag 10 sep 2010    INRIKES Publicerad 9 september                                                   Odell: Sänk byggbranschens kostnader                                              Kommun- och finansmarknadsminister       Mats Odell (KD) vill att bygg-           branschen ska sänka kostnaderna för      nya bostäder. Om inte väntar skärpt      lagstiftning.                                                                     Enligt Odell har Sverige bygg-           kostnader som ligger 55 procent över     genomsnittet i EU, men vilka lagar       som ska få branschen att bygga           billigare är Odell förtegen om.                                                   -Vi har en vapenarsenal som vi inte      visar upp i onödan, sade Odell när       han i dag summerade de fyra allians-     årens bostadspolitik.                                                              Inrikes 101 Utrikes 104 Innehåll 700  

Ska vi gissa vilka som ska drabbas av sanktionerna? Det lär knappast bli byggbolagen - för hur skulle det se ut? Är det nån som tror att alliansen skulle lägga nån slags straffskatt på bolag för att de inte bygger? Och inte låter det som det är morötter det är frågan om. Snarare piskor, men byggnadsarbetaren på den här sidan tangentbordet begriper inte vilka.
Om det nu inte är kollektivavtalen de är ute efter....
Jag är rätt övertygad om att Odell vet hur illa det är ställt. Men jag tror han skiter i det. I en borgerlig värld är inte bostaden en mänsklig rättighet, utan en handelsvara. Och man vägrar inse att folk faktiskt behöver lägenheter även i dåliga tider, till skillnad från nskrytbyggen, gallerior. och den där Greklandsresan som plötsligt blev en Ålandskryssning på 24 timmar.För det kan vara bra att påminna om att krisen inte är över än för de som fått betala det högsta priset. Där man fått spara på det som livet lite roligare.

Varför skulle nån vara intresserad av att det skapas nya bostäder i såna fall? För, återigen, den borgerliga politiken bygger på ekonomiska teorier: att marknaden själv ska begripa att det ska byggas. Har det funkat nånstans, egentligen? Och vad som kommer med bostadsbrist behöver vi inte ytterligare bevis på.
Idag har vi en rödgrön bostadspolitik, tyvärr alldeles för lite diskuterad och inte alls tillräckligt radikal, som faktiskt ändå vill något - här - eftersom vi faktiskt vet att ett bra liv hör ihop med hur man bor....


Bilden? Eget boende i Odell-Sverige

Men Nyamko vet ju inget om förorten...

Till skillnad från Nyamko Sabuni ser jag inte den islamistiska extremismen i förorten som ett stort hot. Till skillnad från henne vet jag en del om förorten, vilket hon inte gör, eftersom hon är uppvuxen i stillsam medelklassmiljö utanför Stockholm. Hon vet inte ett skit om den desperation och tröstlöshet som frodas i våra mest slitna förorter, även om hon stup i kvarten försöker påstå det.
Den som vill veta nåt om det kan ju läsa Still av Hassan Loo Sattarvandi. Den säger mer om verkligheten än nånsin en folkpartistisk karriärliberal.
Vad jag ser som ett hot är att Nyamko inte kan göra kopplingen mellan segregation och våld, mellan våld och icke-demokrati. Hon är medlem i ett parti som långsamt men säkert håller på att sätta upp hart när oöverkomliga murar mellan en alltmer välmående medelklass i Stockholm, och en alltmer utarmad och förbannad klass av tjänstehjon. I det läget är det precis lika lätt för somaliska galningar att rekrytera anhängare, som det är för olika gangstergäng.

Det är ju nämligen så att bekymren i förorten inte startade när att det flyttade dit en massa muslimer. Man kan ju lite stillsamt påpeka att ordet förort inte har någon bra klang, och att namn som Rosengård och Tensta sedan mycket länge är liktydiga med bråk och elände, långt innan flyktingströmmarna började rinna från Afrika och arabvärkden.
Ett ännu större hot är att Sabuni faktiskt kommer skapa en ännu större misstro mot muslimska invandrare. Och unga muslimska män kommer bli ännu argare - repression är inget dåligt instrument för att skapa samhällshat. Vi behöver inte så många oförklarliga gryningsräder av Nationella Insatsstyrkan mot överbefolkade lägenheter för att grabbarna i moskén ska börja fundera på att ge tillbaka. Och då finns det alltid nån som kan stå till tjänst, med råd och dåd...

Den fattige kan alltid ta till våld i brist på annat. Det är därför förorterna brinner med förutsägbar regelbundenhet. Men våld fungerar ju inte, piper välmenande och ryter fördömande. Det har inte med saken att göra - förortens våld är förutsägbart men inte logiskt. Det enda man kan vara säker på är att fördomarna om förorterna växer.
Nyamko har inte en aning om hur det är att vara ung och uppvuxen på en plats som har dåligt rykte. Man vet själv att det är en rätt trevlig plats, där man har rötter och familj och vänner, där man bjuder grannarna på grillat ljumma sommarkvällar, men de utanför vet bara, att där bor det en massa konstigt folk som kastar sten på brandkåren...
Förorten är inte alls så statisk eller likadan som Sabuni verkar tro. Man är inte förortare och talar förortska bara för att man bor där. Man är människor.


Johanna om samma sak, om att leva en stund i förorten här

Bilden? Eh.....

Hyresrätter is teh shit!

Jo, jag visste att PEAB skulle starta ett bolag för att bygga hyresrätter, och nu har tidningarna fått tag i det. Naturligtvis gör de helt rätt och sätter också fingret på något jag och fler tjatat om länge - det behövs en hyresmarknad för att skapa rörlighet på bostadsmarkaden.
Och egentligen visar det på bristerna i den nyliberala teorin, vilket inte är konstigt eftersom den teorin är femtio år gammal och samhället inte alls ser ut så längre. När samhället ser annorlunda ut kommer också människors värderingar och basala behov att förändras. Men några saker kommer att kvarstå - till exempel att unga människor vill flytta hemifrån även i dåliga tider, och att samma unga människor inte har lust att betala förmögenheter för sina första lägenheter.
Vi har en usel regering som medvetet kört bostadsbyggandet i botten, och det kommer att ta åratal att bygga bort det.
Jag har inga förhoppningar om att det nya bostadskonglomeratet kommer producera billiga lägenheter. Det kommer de inte att göra innan en politisk ledning skapar förutsättningar för det - och det måste ske. I ett nyliberalt samhälle får de fattiga nöja sig med smulorna från de rikas bord, och i synnerhet när det gäller var man ska bo.
Det ligger naturligtvis ingen altruism bakom skapandet av Tornet - sluga affärsmän ser att det är en nisch där man kan tjäna pengar, och det har de väl all rätt till. Men risken är ju enorm att vi bara får ytterligare Hammarby Sjöstad; områden med höga hyror och krav på hyresgästerna.
Därför är det ju viktigt att vänstern börjar tala bostadspolitik igen. Den har varit nerlagd i för många år nu, men det är hög tid att lyfta fram boendet som en mänsklig rättighet igen.
Jag stör mig oerhört på socialdemokrater som utan vidare lanserar boendet som en främst ekonomisk transaktion - där en lägenhet ungefär ska vara en extra pensionsförsäkring. I ett samhälle där vi stoltserar med fina ord vore det väl fan om vi inte kunde skaka fram anständiga bostäder åt de som behöver, istället för att låta det bli en privatsak.
Och jag kan inte nog sparka på nyliberalerna. Det jag kan se av länder där nyliberala idéer fått råda är att det är länder med enorma samhällsklyftor, med elände och tragedier bortom beskrivning.
Var och en av er som förespråkar sånt får ta ansvar för det - man kan inte sitta hemma i den svenska ankdammen och prata sig varm för avregleringar och fri marknad, och sen titta åt ett annat håll när eländet knackar på. Är man nyliberal får man ta ansvar för Latinamerika och Korea och Tyskland och Lettland också. Kapitalismen ser inga gränser och släpper man den fri är det inget tamt keldjur som gör som den blir tillsagd.
Mest av allt syns det i våra miljonprogram, där misären och hopplösheten emellanåt når bedövande nivåer. Det kan vara bra att tänka på det när man nu applåderar PEAB.
Det finns ett gigantiskt renoveringsbehov i förorterna, och varför det inte tas initiativ där är fullständigt obegripligt. I min värld ska det finnas ett färdigt paket som kan sättas i sjön efter valet 2010 - där resurser som används för renovering av husen blir renovering av själar.

Bilden? Miljonprogram i Riga. Läs mer om förorten här

Arvtagerskan vill flytta hemifrån. Men vart?

Det kan inte ha undgått någon att det byggs på tok för lite bostäder i Sverige. I avsaknad av en egen bostadspolitik lyckades det egna partiet inget vidare med att öka takten, och nuvarande regering - eller vad man ska kalla dem, för regerar gör de inte - har slagit av på takten ytterligare.

Till skillnad från andra produkter - som en del envisas med att kalla ett eget boende - sjunker inte efterfrågan på egen lya i dåliga tider. Framförallt unga människor vill hemifrån. och det vill de alldeles oavsett ekonomisk konjunktur eller inte. Vi är rätt många som påbörjat vår bostadskarriär i andra hand (eller tredje eller fjärde eller femte) och haft det nödvändigaste i ett par pappkassar. Sedan har det torftiga bohaget - i mitt fall en TV som funkade när man slog på den, och en mycket väl begagnad stereo + skivor därtill - fraktats runt Stor-Stockholm i den Volvo 245:a som en stackars kamrat köpte billigt. Stackars, därför att han därefter konstant nyttjades och utnyttjades för olika panikflyttningar.

Och själv nyttjades man ju som flyttkarl under alldeles för många helger. Stor och stark har man kånkat boklådor och köksbord upp och ner för trappor. För att inte tala om pianospelande och pianoägande systrar. men det är en annan historia

Att få bo på egen hand är en viktig del för att bli vuxen. Allt från att göra fel i tvättstugan på egen hand - kom igen, alla killar (och säkert rätt många tjejer också) - har haft ljusblå eller rosa underkläder, till att upptäcka att glödlampor och toapapper inte materialiseras från ingenstans och placerar sig i rätt skåp.
Eller att det var hemskt vad mycket månad det var kvar av lönen - man såg plötsligt att det fanns ett samband mellan lååååånga telefonsamtal och en obegripligt hög teleräkning. Eller att det var märkligt så griniga de blev hos hyresvärden, när de fick vänta en vecka (eller två) på hyran - kom igen, ni får ju betalt, ni vet ju det.... Liksom.

Du som läser det här får jättegärna berätta andra minnen från de där åren - med fester och inhysingar...

Men villkoret för att man ska få göra den där spännande resan är ju att man kan börja nånstans. Och nu är det svårare. Det finns liksom inte nånstans att börja - hyresrätterna säljs ut i attraktiva områden, och det som byggs är överjävligt dyrt. Framförallt räknar geniet Odell tillsammans med t ex Joakim Larsson, "nytänkare" på bostadssidan, iskallt med att alla har föräldrar som kan ställa upp för inköp av bostadsrätt.
Och dom som inte har det kan trilla ner i ett hål, nånstans.

Istället för att få en rörligare bostadsmarknad har vi fått en stelare, där de som har mest pengar sätter villkoren. Man har nämligen glömt en massa saker när man tycker att marknaden ska reglera sig själv. Och det är INTE bostadspolitik att sälja ut allmännyttan.

Men framförallt måste man ju börja bygga. Inte bara för att hålla mig och mina kompisar med jobb, vilket vore rätt bra därför att vi drar med oss en massa andra bra saker när vi bygger, utan för att undvika en enorm bostadskris i storstadsområdena.
Min prinsessa hör ju till en gigantisk ungdomskull som nu börjar leta sig ut på bostadsmarknaden, och det som finns att erbjuda är en droppe i Atlanten. Inte nog med att det förlänger tiden innan de kan räknas som vuxna - det kommer driva deras föräldrar till vansinne också.
Av tradition har Arbete och Bostad varit honnörsord för socialdemokratin. Det är dags att damma av Bostad igen. Om det behövs subventioner för att bygga hyresrätter så får vi se till att sånt skapas. Om det behövs statliga åtgärder för att få snåla kommunalpolitiker att tillåta byggande så får det också ordnas. Om man måste sparka byggföretagen i arslet för att de ska sluta nischa sig i exakt samma segment - dvs dyra bostadsrätter för en liten klick människor - så får vi väl sparka.
Men vi kan inte bara sitta stilla och titta på. Jag vill att Arvtagerskan ska kunna flytta hemifrån, och få bli vuxen på egen hand. Därför är den avvecklade bostadspolitiken inte bara en fråga för de unga.

Andra om bostadsbristen
Peter Andersson, Löwdin i Bromma, Käringen mot strömmen. Foto-Lasse


Fotot föreställer flyttkillar i Gävle

Byggandet dyker. Vad gör regeringen?

En av de främsta pelarna inom den smått anarkistiska modell för samhällsekonomi som vi kallar för nyliberalism (finns en massa länkar i det här blogginlägget) handlar om boendet. På alla möjliga plan skär sig den nyliberala tanken med den solidariska, både när det handlar om ägandeform, hyror och hur det ska byggas.
Nu slår finanskrisen mot bostadsbyggandet konstaterar Rapport. Professor Stellan Lundström tror på en halvering av redan modesta nivåer, det enda som kommer färdigställas är det som är för långt gånget. Var det vad Mats Odell hade i åtanke när man drog undan de statliga subventionerna till byggande av hyresrätter? Vi minns de s k Odellplattorna...
Det finns mycket man kan dra ner på i dyrtider - bilar, båtar, elektronik, äta ute etc - men en sak är säker: folk behöver bostäder att flytta till vare sig det är depression eller inte. Själv förälder ser man ju med fasa på möjligheten att ha barnen hemma tills de fyller trettio. Jag vet att det förekommer men det betyder ju inte att det är nåt bra.
Jag hoppas att den här nyheten inte försvinner i det stora flödet, för det här är allvarligt. Det finns ingen bransch som i sin tur genererar så mycket arbetstillfällen och kommers som just byggbranschen, och när luften går ur den går det inte långsamt.

Vi ska inte heller bortse från att en lågkonjunktur slår hårt mot byggnadsarbetarkåren. I förra stora svepet försvann flera generationer byggjobbare, vilket gör att pensionsavgångarna nu är mycket kännbara.

Ungdomar behöver bostäder. Överhuvudtaget behöver det alltid byggas för att inte marknaden ska kollaps totalt, och då räcker det inte med skrytbyggen, bostadsrätter, villor och radhus. Ungdomar som flyttar hemifrån idag kommer inte acceptera att behöva slänga upp enochenhalv miljon för sin första lägenhet - de vill göra annat med sitt liv, och det låter ju som en paradox att frihetens försvarare - liberalerna - är de som kommer att tvinga kidzen att avstå från resor, jobbhoppande och pröva-på-boende. Allt detta som generationer före dem har fått njuta av.
Bostaden är en social rättighet och ska ses som sådan. Inte en kapitalvara som ska generera vinst hela tiden. I ett modernt samhälle behövs en aktiv bostadspolitik, och att som regeringen skjuta ansvaret över enbart på de stora byggjättarna är ohyggligt naivt. Förr om åren har de kommunala bostadsbolagen -det vi kallar allmännyttan - alltid kunnat vara en räddningsplanka, men med nuvarande politiska ledning är det tveksamt om de är nåt att hålla i handen. Då ska man också vara medveten om att allmännyttan en gång i världen skapades just för att de privata värdarna inte såg nån anledning att bygga bort bostadsbristen.
Tvärtom - ett bristfälligt utbud höjde ju värdet på deras egna hyreshus, och tog bort valfriheten för hyresgästen.
Det är möjligt att det kommer att igångsättas en massa ROT-jobb - miljonprogrammet behöver det akut! - men det löser ju inte det nationalekonomiska fiasko som ett havererat nybyggande innebär...