Det är när vi talar om arbete som arbetsmiljön blir bättre
I dagens Svd visar man mycket effektivt hur det kan se ut på våra arbetsplatser. Jag har egna bilder som visar ungefär samma sak. Senast i torsdags såg jag ställningsbyggare i Jakobsbergs centrum flänga omkring på bomlaget utan fallskydd - på ett av kommunens hus dessutom - men tyvärr var inte kameran tillräckligt alert vid det tillfället.
Jag kan förstå den upprördhet som drabbade PEAB:s ansvarige - idag faller ansvaret tungt på den som är samordningsansvarig, men tyvärr ser vi inte samma medvetande bland de som är underentreprenörer. I en allt hårdare konkurrens är de här sketna kronorna dyrbara för ett litet företag.
Överhuvudtaget uppmärksammas arbete och arbetsmiljö alltför lite i dagens medier. Och jag kan nog säga att fackförbunden låtit det gå dithän. Det börjar bli dags att marknadsföra arbete - inte bara de glamorösa drömyrkena, dit så många vill men så få kommer, och istället ge lite ljus åt de jobb där de flesta av oss hamnar.
På Arbetets Museum i Norrköping pågår det ständigt utställningar som borde ges mer uppmärksamhet, det skrivs forfarande vad vi kunde kalla arbetarlitteratur och det målas och fotograferas i en aldrig tidigare skådad omfattning - och ändå är så många av de unga och nyanlända så omedvetna om vad som gäller ute i arbetslivet.
Den som har vägarna förbi kan ju titta in till Arbejdermuseet i Köpenhamn, där man just nu har en utställning med bilder av Erik Styrbjörn Pedersen vilken också recenseras i svenska medier, för att inte tala om bloggen Arbetarkonst - tack för tipset, anonym!
Man behöver bara titta på Amelinverket till höger för att se hur det fortfarande kan se ut. Och det är en målning från fyrtiotalet...
Om man från början kan få byggelever att ha hjälm, använda skyddsglasögon och hörselskydd, och att vägra jobba utan vettiga säkerhetsanordningar, kanske vi kan få bukt med det här. Efter att ha varit ute i just byggklasser kan jag säga att omedvetenheten om regelverket - för att inte tala om facket! - är skräckinjagande.
För det handlar inte bara om just de oerfarna. Deras säkerhetstänkande är direkt livsavgörande för mitt och andra arbetskamraters liv - därför kan vi inte låta det här bli en fråga för ekonomerna...
Amelinmålningen fr amelin.se
Svenska Dagbladets kostråd. Om att snacka i nattmössan
Jag köper ofta Svenskan, eftersom de har bäst korsord- prenumeration är ju uteslutet eftersom jag går innan tidningen kommer, händer det ju också att jag njuter av Kulturdelen (som är lysande!) eller fnissar lite åt ledarsidan. Men häromdagen hade förmodligen Gudmundson - ledarskribent som rimligen betecknas som mörkblå tokhöger - skrivit lite skadeglatt om att ytterligare en undersökning bekräftar att man når mest och bäst viktnedgång genom att äta fett.
Detta borde då, enligt ledarskribenten, föranleda diverse förståsigpåare att kräva skatteredktion av fet mat. Ity - googla! - att detta då skulle ge oss friskare och smalare folk.
Förhoppningsvis var inte skribenten helt nykter, eller kanske bara lätt grinig (det blir gärna så för regeringsförespråkare i dessa dagar) och det kanske också fick en och annan överste på Östermalm eller nån MUF-are att grymta instämmande. Eller vilka som nu är deras kärngrupp - att jag inte hör dit kan jag leva med.
Det är ju så att fett inte heller är bra i för stora mängder, för att uttrycka det lite försiktigt. Fett för med sig en driva andra sjukdomar och besvär, som knappast ska skattebefrias. För livet handlar ju inte enbart om att gå ner i vikt - för de flesta handlar det om att kunna hålla sig på en vikt som är både hälsosam och trivsam, och det gör man naturligtvis inte genom att införa skattelättnader på fett.
Men istället för att hacka på okunskap om proteiner, kolhydrater och fett hos SvD:s ledarredaktion var det en annan passus jag hakade upp mig på. En sant nyliberal en...
"Rimligen borde det vara upp till dem som äger matsmältningsorganen att avgöra vilken föda som passar dem bäst. Och det gör inte Livsmedelsverket, Folkhälsoinstitutet eller paternalistiska lagstiftare. Ännu."
Såpass. Vad Svenskans ledarskribent missar totalt är ju att just barn som drabbas av övervikt inte alls får bestämma över sina matsmältningsorgan. Och hos just barn saknas både kunskap och insikt om sambandet mellan fetma, bristande motion och för högt energiintag. Där jag personligen skulle säga att bristande motion är en bisak i sammanhanget, men om detta kan vi återkomma. Istället är det så att föräldrars taskiga kunskaper slår genom till deras barn. Och åt det kommer inte tio timmar extra idrott i skolan att göra ett dugg.
Men vad annars kan man förvänta sig av en ledarredaktion som fortfarande har svårt att acceptera att cigarrettrökning inte är rökarens ensak?
Besparingen kostade liv. Om Kistaolyckan
Dödsolyckorna har varit för många i år. Även om Arbetsmiljöverkets direktör Mikael Sjöberg är onödigt lojal mot regeringen, är det inte att tveka om att de besparingar som genomförs inom verket slår hårt ute i verkligheten. Det finns en naivitet hos Sven-Otto Littorin och hans gelikar om att sånt här kan arbetsmarknadens parter reglera själva, utan lagar eller tvångsmedel. Även om vi - som står i produktionen - vet att så snart risken för upptäckte försvinner, så ökar olyckorna. Så enkelt är det.
Om detta har jag bloggat tidigare och kommer att fortsätta. Det finns andra som inte tycker det. Vad jag tycker om dessa är knappast värt att skriva.
Det senaste exemplet på hur det kan bli när bristande säkerhetstänkande kopplas med stress och snålhet är det hemska olyckan i Kista, där man ska utöka köptemplet med ytterligare 17 000 kvm
Jag kände lite extra den här gången, eftersom jag var en av de glada gossar som genomförde den första ansiktslyftningen av Kista Galleria, mellan 2000-2003. På bilden ovan hade vi bygghiss och släpade in material till det som skulle bli nya ICA. Klickar man på bilden ser man nästan precis mitt i kylaren på en bil, krossad under ett HDF-bjälklag.
Jag åkte alltså dit och tog mobilkameran med mig. Jag var inte den ende ledige byggnadsarbetaren som stod där, allvarlig, och visste hur det känns när man står på den nymonterade kassetten. Vi var fler. Det är också ett sätt att visa sin aktning - för många av de som stod där var det kanske bara en olycka, för oss är det en grav.
Först utgick vi alla från att det var en montageolycka, men efter att ha pratat med några av AV:s inspektörer på plats förstod vi att det nog inte var så enkelt. Idag läser vi att det med största anledning är en besparing på stålet, en nedgång i dimension, som ligger bakom
Det hindrar dock inte att man funderar på hur i helvete de kunde ha biltrafik igång under tillbyggnaden, innan den är säkrad och fast. Det här är inte en liten förbifartsled utan en hårt trafikerad väg, med både bussar och lastbilar. Även om man fått tillstånd, vilket man enligt uppgift inte ens hade, skadar det ju inte att tänka också
Utsikt från bron vid Kista Science Tower. Man ser hur skyliften också mosats av de nedfallande blocken
Det pågår nu en utredning, som så småningom kommer att utmynna i ett åtal mot nån, var så säkra. Nån tjänsteman kommer att dömas, skandaliseras och kanske t o m få skaka galler - men jag kan lika mycket lova att de ekonomiska viten som de ansvariga företagen kommer drabbas av är mycket små.
Byggettans ordförande, Johan Lindholm, intervjuades i TV4 morronen efter och skrädde inte orden - arbetsmiljöinspektörerna måste få mer maktmedel att tillgå.
Det här var inte första byggolyckan i år, och garanterat inte den sista heller. Jag kan inte rå för att jag blir rejält förbannad när jag ser vilket glapp det finns i säkerhetstänkandet. Varför lyssnar man inte på folk - efter att ha sett de här balkarna - de nerkrympta - måste jag säga att de såg ut som smäck. Jag kan utan att säkert veta, lova att det framförts tvivel om deras bärkraft från gubbarna. Men att man ryckt på axlarna åt det hela.
Om detta har jag bloggat tidigare och kommer att fortsätta. Det finns andra som inte tycker det. Vad jag tycker om dessa är knappast värt att skriva.
Det senaste exemplet på hur det kan bli när bristande säkerhetstänkande kopplas med stress och snålhet är det hemska olyckan i Kista, där man ska utöka köptemplet med ytterligare 17 000 kvm
Jag kände lite extra den här gången, eftersom jag var en av de glada gossar som genomförde den första ansiktslyftningen av Kista Galleria, mellan 2000-2003. På bilden ovan hade vi bygghiss och släpade in material till det som skulle bli nya ICA. Klickar man på bilden ser man nästan precis mitt i kylaren på en bil, krossad under ett HDF-bjälklag.
Jag åkte alltså dit och tog mobilkameran med mig. Jag var inte den ende ledige byggnadsarbetaren som stod där, allvarlig, och visste hur det känns när man står på den nymonterade kassetten. Vi var fler. Det är också ett sätt att visa sin aktning - för många av de som stod där var det kanske bara en olycka, för oss är det en grav.
Först utgick vi alla från att det var en montageolycka, men efter att ha pratat med några av AV:s inspektörer på plats förstod vi att det nog inte var så enkelt. Idag läser vi att det med största anledning är en besparing på stålet, en nedgång i dimension, som ligger bakom
Det hindrar dock inte att man funderar på hur i helvete de kunde ha biltrafik igång under tillbyggnaden, innan den är säkrad och fast. Det här är inte en liten förbifartsled utan en hårt trafikerad väg, med både bussar och lastbilar. Även om man fått tillstånd, vilket man enligt uppgift inte ens hade, skadar det ju inte att tänka också
Utsikt från bron vid Kista Science Tower. Man ser hur skyliften också mosats av de nedfallande blocken
Det pågår nu en utredning, som så småningom kommer att utmynna i ett åtal mot nån, var så säkra. Nån tjänsteman kommer att dömas, skandaliseras och kanske t o m få skaka galler - men jag kan lika mycket lova att de ekonomiska viten som de ansvariga företagen kommer drabbas av är mycket små.
Byggettans ordförande, Johan Lindholm, intervjuades i TV4 morronen efter och skrädde inte orden - arbetsmiljöinspektörerna måste få mer maktmedel att tillgå.
Det här var inte första byggolyckan i år, och garanterat inte den sista heller. Jag kan inte rå för att jag blir rejält förbannad när jag ser vilket glapp det finns i säkerhetstänkandet. Varför lyssnar man inte på folk - efter att ha sett de här balkarna - de nerkrympta - måste jag säga att de såg ut som smäck. Jag kan utan att säkert veta, lova att det framförts tvivel om deras bärkraft från gubbarna. Men att man ryckt på axlarna åt det hela.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)