Valet i resten av Europa


Dert har varit ett väldigt gnölande om det låga intresset för valet till Europaparlamentet. Vinklingen har varit det mesta, från att folk faktiskt inte bryr sig om Europa, till att det är medias fel. Våra vanligaste folkpartister hör i vanlig ordning till den sorten - de som tror att i en framtid kommer vägtrafikfrågor i Provence vara heta diskussionsämnen i Svedala, och när menigheten inte tycker det - ja, då är menigheten dum i huvudet.
I min lilla värld är det ett vansinnigt sätt att se på Europa; det handlar inte om att vi ska bli ett enda land. Det handlar om att se till att vi är en enhet stor nog att utmana och utveckla resten av världen. Och inte minst - en enhet som kan drivas av humanism och mänsklighet. I min värld ska vi inte ha ett Festung Europa. Inte heller ska vi ha ett EU som slår igen dörren för islam, eller tar hit fattiga norafrikaner för att bli utnyttjade.
I resten av Europa är temperaturen minst lika ljum som i våra skräckvisioner. Jag har kontakt med fackföreningsfolk som bedrövat talar om ett massivt ointresse för valet. Inte sällan är det kopplat till hur media behandlar frågan - och man kan ju fundera på varför konservativ och liberal press i Europa är så inriktade på att tiga ihjäl det här valet?
Lågt valdeltagande gynnar bara högern. Det är en gammal sanning. Och ska vi ha en chans att påverka den politik som får alltmer inflytande över våra liv, måste vi också börja engagera oss i hur val och demokrati fungerar i andra länder. Villkoren förändras -politics is not local anymore, politics is global.
Clas Krantz är inne på samma sak. Det är lite synd att så mycket av argumenten har kommit att röra svensk inrikespolitik, vilket givetvis varje idog försvarare av den svenska fyrpartiregimen också tycker - de vill ju inte att ljuset ska dras ännu mer till regeringens tillkortakommanden - och samtidigt är det viktigt att inte exportera Reinfeldts idéer. Högern är stark nog i Europa.
Istället måste vi börja prata om Europapolitiken. Om hur svensk politik faktiskt angår vardgaslivet i både Spanien och Rumänien, och hur deras dagliga inköp och skolpolitik och förordningar för bevarandet av fågelarter också har en koppling till oss.
Den europeiska vänstern stärks av alla nationella segrar - och i dessa tider hoppas jag verkligen att Europa röstar rött. Och trots allt verkar vi gå en ljusnande framtid till mötes

Bilden föreställer rumänska romer, som verkligen skulle behöva ett starkt EU.

Men bomba Eritrea gör inget.Maria Abrahamssons dubbelmoral


Det är rätt skönt att traditionshögern ger sig till känna till sist, med sedvanlig dubbelmoral och kort minne. Maria Abrahamsson i SvD fick höra Ardalan Shekarabi göra mos av stackars Anna Maria Corazza Bildt på en gatudebatt, och måste nu raskt ge sig på nån slags motatttack. Hon kunde gjort det bättre. I en konstig kullerbytta försvarar hon Gunnar Hökmark, för att folk sedan ska rösta på Poor Anna. Jag skulle nog betacka mig för den sortens räddningsaktioner.
Fru Bildt behöver naturligtvis all hjälp hon kan få - hon hade inte en chans i Uppsala, och hon hade inte en chans vid Åhléns

Nu sa ju inte Ardalan något rejält kontroversiellt. Han sa att Gunnar Hökmark, och högermajoriteten i EU, får ta på sig ett ansvar för de dödade civila i Gazakriget, ett krig där EU var enormt tafatt och uddlöst mot en israelisk övergreppstaktik. Och vad är det med det? Så säger alla som granskat kriget. Vi kan faktiskt också läsa det på SvD, en utmärkt tidning som den politiska redaktionen skulle behöva läsa ibland.
Att Ardalan tar upp något som faktiskt är sant skall alltså ses som otrevligt. Man kan ju fundera på varför Maria Abrahamsson inte tagit lika illa av sig av Niklas Wykmans huvudlösa utspel om att Sverige skulle dundra ner till Eritrea och därefter frita Dawit Isaak. Ett uttalande som kommer ge folk i branschen damage-control massor med jobb ett tag... (ni får leta själva efter översättningen - det är bra för humöret...) och som dessutom kan vara rent farligt. Ett uttalande som kan skada Isaak. Wykman är korkad och riskerar andras liv, men om detta har inte Maria Abrahamsson tyckt nånting.
I själva verket handlar det om att attackera Ardalan naturligtvis, en ung smart politiker som driver frågor som är angelägna för svenska jobbare. Han talar kollektivavtal, och gör det bra, vilket Eric Erfors i Expressen naturligtvis måste bemöta genom att - precis som Abrahamsson - tala om Hökmark!

Nej, folk får vara hur personliga de vill. De får vara allt möjligt - men det är rent larv att attackera kandidater för att de skulle ha en viss bakgrund eller liknande, istället för att tala sakfrågor. För är det nån som tror att Poor Anna skulle stå på moderaternas valsedel om hon inte var gift med utrikesministern? Eric Erfors och Maria Abrahamsson?

Dessutom kan jag inte låta bli att fundera på om Erfors inte fiskar i rätt grumliga vatten här - varför är det viktigt att koppla Ardalan till Mellanösternkonflikten? Hmmmm....

Ju närmare vi kommer valdagen, desto mer uppenbart blir det varför man ska rösta rött den 7de juni. Eller tidigare, som vi gjorde i Vaxholm. Eller rättare sagt, inte jag som redan har röstat (man kan ju bli överkörd av en buss), men ni alla andra som läser här. Gå och rösta. En utebliven röst är bara på en röst extra för någon annan.

Byggettan förtidsröstade i Vaxholm - film!

Så stod vi där igen.
Med raka nackar under ett tilltagande vårregn.
Men ingen böjer sig för regnet, inte ens de som är är gamla eller har ont.
Vi är Stockholms byggnadsarbetare, vi går ut i ur och skur och böjer oss icke.
Inte för väder, inte för makten.
Stolta över vårt arbete, över vår erfarenhet, över den sammanhållning som gör oss till de vi är.
Det var här det började - i Vaxholm. Vi glömmer inte.
Vi tog strid för våra kamrater.
Vi kommer fortsätta ta strid. Vi tar striden nu.

Om så makten hotar oss, om så makten skrämmer oss.
Så kommer vi att stå stadigt tillsammans. Vana vid regn och storm. Hur ska makten kunna rubba oss?
Vi slåss för vår sak likväl som andras sak.
Ingen ska bli nyttjad. Punkt. Lön enligt avtal. Punkt.

Vi är Stockholms byggnadsarbetare. Vi böjer oss inte.


Vem vann nätkriget?




Jag har ju rätt länge tjatat om att fackföreningsrörelsen måste använda nätet på ett smartare och snabbare sätt, på ett sätt som är anpassat för våra medlemmar - för inte ens byggjobbare nöjer sig idag med att "jag ska kolla det när jag kommer tillbaka till avdelningen.."
Idag surfar folk på rasten via mobilen, knappar in sig på Facebook ute bland plåtformarna, och har t o m sig en bärbar dator för att kunna visa kompisarna ett ballt klipp (om de inte redan delat det via YouTube eller liknande). För att inte tala om att de läser nyheter eller sporten via telefonen.
Det här är en supertanker som tar lång tid att vända, men det är absolut nödvändigt. Och det räcker inte med att ta till sig etablerade idéer - för det tar lång tid att få såna saker att funka i organisationen. Att ta med sig en laptop ut på ett arbetsplatsbesök för att kunna ta fram dagsaktuell info borde ändå vara en lätt sak. På samma sätt borde det - måste det! - finnas en bärbar dator i varje valstuga, eller valcenter nästa valrörelse.

Idag vill vi inte vänta på information - den vinner som snabbast kan svara. Det må vara att det kan bli fel ibland, men det får inte betyda att vi tappar tempo.
Just idag ska visst arbetarrörelsen ha "vunnit" nätkriget. Flera s-bloggare tycker det är jättekul, och visst är det bra att vi bloggar. Men man borde kanske mer ställa sig frågan om varför vi vinner - och vart de borgerliga bloggarna tagit vägen.
För mig har inte nätaktivism - som är ett jävla ord - inneburit bloggande. Om jag får upprepa vad jag brukar säga, och det får jag, för det här är min blogg, så är bloggande att sitta i en valstuga och vänta på att komma in. Att däremot aktivera sig på ett socialt forum är att stå på ett torgmöte och inte låta nån vara oberörd.
För det är där de finns - på de sociala forumen. Och tämligen ostört kan jag säga, eftersom jag ofta tycker jag är den ende som inte är borgerlig där. Eller nationell, som det så fint heter. Man undrar ju var segrarna i när-kriget är? Kvar i bloggstugorna?
Jag når ett par hundra läsare varje dag på min blogg, vilket jag fortfarande är stum över. Men om jag skriver ett inlägg på Flashback, på Kolozzeum eller på nån debattsida i anslutning till nyhetsartiklar på dagstidningarna så har jag många tusen läsare. Och det finns flera stora sociala forum - och nej, Facebook är inte ett bra ställe att slösa sin kraft på (till det ska jag återkomma) för en "allmän" diskussion.
En allmän diskussion som oftast har fler läsare och deltagare än de egentliga kärndelarna.
Frågan är varför vi inte är där.
Dels kan det bero på att vi inte är vana att debattera på forumen, dels kan det bero på att vi tycker att vi måste ha nån annan anknytning till forumet i form av specialintresse, dels kan det bero på att vi inte är beredda på att möta ett så massivt motstånd som man kan göra där.
Tre stycken som säger emot på bloggen är en liten sak, gentemot trehundra arga...
Frågan är som sagt varför vi inte är där - för borgarna är där, sanna mina ord. De är där man möter mest folk, vilket borde vara rätt självklart. Och då har de kanske inte så stor lust att skriva bloggar som i varje fall mest läses av sympatisörer (om jag ska utgå från mitt eget bloggläsande).
Nä, innan vi är på de stora mötesplatserna har vi då inte vunnit nåt nätkrig
Bilden föreställer Hjalmar Branting, som inte satt i nån stuga och väntade på att folk skulle titta in.

Blandade bilder från Hamnen

Måste ju lägga upp lite fler bilder från arbetet... Klicka på dem så blir de stora och fina

Närbild av fönster i vår bod... Nuff said.


Duschkabinen.. Ser det mysigt ut? Jag anser att man inte ska ha växande saker med latinska namn i hygienutrymmen. NUFF SAID!!!

Vy från balkong

En del arbete pågår vid vägen. Och sen påstår man att det här inte kan klassas som ett innerstadsbygge (det har att göra med hur mycket tidsåtgång man får beräkna; det tar längre tid att utföra moment i trång stadsmiljö). Nä, som alla ser är det ett ostört bygge på friliggande ängsmark. Eller nåt.
Klotter på betongen före flytspacklingen. Siffrorna anger hur många millimeter flytspackel som ska på

Och sen har man en höjdpinne som man nyper av så den blir precis rätt antal millimetrar. Här är det 34...
Roger dirigerar sopcontainrar, se f ö posten om radiosamband..

Ställningsbyggarna hade egna idéer om hur man gjorde ett rasskydd - en plywood... Kan säga att den raskt ersattes av ett planktak
Här bygger man upp för att återställa naturen, men numer lägger man inte tillbaka massor. Istället bygger man en kärna av frigolit som man sedan täcker...
Basken fylls. Numer utan att någon behöver ta i den. Kranis sätter ner den, tombolan backar upp och sen har han kamera så han ser när den är full. Då kör han fram och iväg åker den
Uppbockning. Ett kapitel för sig. Trots att man numer har "lättmetall" att jobba med, och DOKA, så är det fortfarande ett mycket fysiskt jobb. Kånka och släpa.

Här åker de sista utfackningsväggarna i. Med hjälp av ett specialtillverkat lyftok lyfter man in i stommen. Och det här var en historia för sig, som nog kommer bli en egen liten post

...och vem har förtroende för Gruvtolvan?


Inte jag i alla fall. Aldrig haft, och det minskar dag för dag. De lever kvar i en klasskampsretorik och på minnena av Malmfältsstrejken. De verkar ha satt i system att välja ordförande som talar innan de tänker. Det är ungefär lika illa med en del andra som yttrar sig i den borgerliga tidningen, och ja, jag är ytterst misstänksam mot såna tidningar i valtider.
Historien har lärt oss att tidningar startar man för att man vill påverka, och det är minst lika illa idag som det var för tjugo år sen. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att tycka att både rubriksättning och text är hantverk av lydiga gossar.
Det kan ju vara bra att veta att flera av de som yttrar sig i artikeln inte alls kommer vara med på det ordinarie mötet med LO:s styrelse. De sitter inte i styrelsen och det är inget krismöte. Taktik, helt enkelt...
Och det hela är precis som vi tidigare sagt ett sätt att komma från valets kärnfåga - saknar man argument får man gå på person, och förmodligen har attackerna bara börjat. Det här är en skitsak, och det är trist att nyttiga idioter som Harry Rantakyrö inte begriper det. Å andra sidan är det ju svårt att ta nån på allvar som ena veckan attackerar IF Metall för deras krisuppgörelse med arbetsgivarna, för att själv strax efteråt göra precis samma sak. Men det var säkert skillnad för honom...

Bilden:Så blir det när luften tar slut. Fast det är snygga fälgar....

Kryssa Ardalan. För rätten till schysta villkor




Jag kommer kryssa Ardalan Shekarabi på valsedeln till Europaparlamentet. Han har konsekvent talat om kollektivavtal, om vår rätt att slippa bli exploaterade på en lössläppt - inte fri! - marknad. Han har visat att han fattar vår kamp.
Dessutom är han ung, han är invandrare, han är välutbildad. Det vore verkligen en skam om de enda socialdemokrater som åker till Bryssel skulle vara etniska svenskar. I och för sig är det vansinnigt skönt att jag hittills inte mött - inte en gång!!!! - några kommentarer om hans eller Evin Cetins bakgrund eller eventuella religiösa övertygelse.

Men vi behöver få fram unga människor som visar att även Sverige är annorlunda, och i ett allt dummare Europaparlament kommer han behövas. Jag hoppas att så många som möjligt kommer göra samma sak som jag!

Vilken väg tog kvinnokampen?


Jag hamnade i en häftig debatt med en kvinna utanför ett valcenter häromdagen. Hon var inte så intresserad av vare sig arbetsrätt eller miljö, i varje fall inte just då. Hon ville tala jämställdhet, något vi tydligen inte har plats för i den här valrörelsen. Och det har ju rätt i.
Hon var arg. Hon hade varit med redan på 70-talet och mindes - som i forntiden, men det var ju faktiskt inte så länge sen - hur hon knappt kunde skriva på ett hyreskontrakt själv, blev sedd med djup misstänksamhet om hon åt på restaurang själv, och att hon hade mycket sämre lön än usla karlar som jobbade bredvid henne.
Oftast vill vi ju tro att den sortens feminister var de där som var med i Grupp8, eller i varje fall hade batikklänning och lät bli att kamma sig, men hon påminde om att den effektivaste kampen faktiskt genomfördes av de som jobbade inom systemet - i partier och organisationer, och som också gillade att dansa och åka på charterresor.
Det är ju ofta nidbilden vi minns.
Och saker har ju förbättrats, men inte alls på det sätt man trodde.
Hon var arg för att så många kvinnor fortfarande är inlåsta i ett stereotypt tänkande, där kvinnan fortfarande är den som tar det största ansvaret för barnen, fortfarande är den som har dåligt samvete, fortfarande är den som kommer att få dra de dyraste konsekvenserna för barn och hem.
Och det hade hon ju helt rätt i. Till det har ju kommit nån slags motvallsfeminism, där man förutom allt annat också ska vara i trim, ha koll, hinna med att ha vänner, göra karriär - för att inte tala om att man måste blogga om det, som hon vasst sa. Och dessutom vara en perfekt mamma och vägledare.I hennes värld, och i hennes dotters värld, var det nästan svårare att vara kvinna idag än för trettio år sen.
Jag stod kanske inte där och bara tog emot, men nästan. Hon beskrev min mammas värld, men även en värld som delas av många kvinnor jag känner. Till det kommer naturligtvis andra saker, som att det helt plötsligt, med en rutten formulering, skulle vara jämställdhetens fel att tjejer slåss, eller att en feministisk kamp i den muslimska världen helt plötsligt kan vara orsaken till att extremister vädrar morgonluft. För att inte tala om att det fortfarande finns partier som inte har varvade listor
Jag passar mig för att säga att man ändå kommit långt. Jämställdhet är knappast mätbart på det viset. Varför skulle man inte ha kunnat komma längre? Kvinnor tjänar fortfarande sämre än män, med samma arbetsuppgifter, och det är en värld min dotter ska ut i. Kvinnor får fortfarande spö för att det är just kvinnor.
Och vi ska inte tal om de föreställningar som media idag kan cementera på ett vis som förmodligen var helt omöjligt att tänka sig för den arga kvinnan vid valcentret. Då hade man ju istället en bild av att medierna skulle kunna bryta förtrycket. Det blev precis tvärtom. Idag har kvinnor i alla åldrar högre krav på sig att göra just det jag skrev ovan - vara i trim, ha koll, hinna med att ha vänner, göra karriär, vara mamma och älskarinna. Det är bara att öppna valfri tidning och titta, eller vilken TV-kanal som helst.
Det är klart det finns en medvetenhet om det här. Jag känner rader med tjejer som gör precis allt de vill, och jäkligt bra också. Dessutom bloggar de om det! Men frågan är när vi får en valrörelse där jämställdheten blir frågan som alla vill prata om?

Och ja, jag vet att annonsen är en satir. Men det trista är att den inte alls är särskilt osannolik, vilket en titt i valfri biltidning bara bekräftar....

Elitkongressen. Om representativitet


Jag har precis fått höra hur ombuden till höstens partikongress i det stora partiet fördelar sig, efter medlemsröstning och räkning. Resultatet är en smula förskräckande - alla ombuden jobbar heltid med politik i någon form, som facklig förtroendemän, som kommunalråd eller i nån annan form (jag kan ha missat nån, vilket skulle glädja mig oerhört!).

Och jag kan argumenten, tack så mycket, men faktum är att det finns en rekommendation om vilka som borde väljas, och den verkar ha slagit genom totalt. Ungefär på samma vis som en allt mer desperat strategistab pumpar i EU-valet för stackars Olle Ludvigsson, en i övrigt rekorderlig man som blir hejdlöst frånåkt av ungdom och karisma. Se där en baksida av personvalen...

Jag funderar kring hur det här ska tolkas - det är ju trots allt så att de som nu valts att representera Stockholms län inte direkt saknar arenor att diskutera på - de träffas på Elit-dagarna i Västerås, kring Mälartinget, i Almedalen osv. Varför skulle de vara de mest lämpliga att också diskutera partiets inriktning?

Eftersom våra kommunalråd är satta att genomföra vår politik kan man ju faktiskt fundera på om de också är just kommunalråden som ska bestämma färdriktningen. Jag tycker nog inte det - och är det verkligen förtvivlat ont om medlemmar som inte jobbar heltid med politik att valsedlar måste se ut som de gjorde den här gången? Hur representativa ska våra ombud vara?


Bilden föreställer Sir Edmund Hillary, som var först upp på världens högsta berg. Högre kan man liksom inte komma med fast mark under fötterna - men han sa också att det jobbigaste var att klättra ner igen

Vaxholm enligt Byggnads


Eftersom borgarna sitter med arslet bart i frågor om arbetsrätten vill de naturligtvis inte diskutera sakfrågor. Istället envisas de med att åter berätta samma gamla lögnaktiga historia. De börjar dessutom bli rätt tradiga, så emellanåt kastar de in en ny lögn nånstans. Som en direktör inom Byggindustrin, Mats Åkerlind, som får öppna sig i branschorganet och bland annat yttra följande genialitet: "– Vi har inte tagit politisk ställning men det är viktigt att rösta"!!!

För den oinvigde, som kanske fått för sig att politik enbart är nåt som försiggår på Dagens Nyheters debattsida, eller i riksdagen, kan jag berätta att politik - det är nåt som Sveriges Byggindustrier ägnar sig åt hela tiden. Det gör fackföreningsrörelsen också, men vi hymlar inte med det. Självklart bedriver vi politik - vår uppgift är att tillgodose våra medlemmars intressen även på de områden där vi inte har direkt förhandlingsrätt.
Det kan vara bra att komma ihåg det. Om Mats Åkerlind vill så kan vi nog hitta rätt många tillfällen där BI tar politisk ställning. De har ju gjort det i Vaxholmsfallet, och på många andra ställen.

Skillnaden är att BI inte tillgodoser alla sina medlemmars intressen, utan bara vissa - eftersom de verkar totalt ointresserade av att svenska småföretag, anslutna till just BI, är minst lika stora förlorare som Byggnads medlemmar, om vi får dra de allra värsta konsekvenserna av Lavaldomen.
Det är nämligen så att borgarna ljuger om Vaxholm, om vilket ni kan läsa här. Sen har det ju skrivits en del i ämnet på den här bloggen, kan man lugnt påstå. Den värsta lögnen är ju att de lettiska byggjobbarna skulle ha fått betalt enligt det påstådda lettiska kollektivavtalet. I själva verket var utbetalningen avsevärt lägre - vilket vi försökt få media att berätta rätt länge nu.

Hur vet vi det? Jo, för att flera av de lettiska killarna är kvar i Sverige. De är medlemmar i Byggnads - kan ni tänka er att de gick med i ett fackförbund som enligt Lena Ek skulle ha behandlat dem rasistiskt? - och de har lönekrav på konkursboet efter Laval un Partneri .
Så mycket för den borgerliga propagandan- Så mycket för Byggindustrins trovärdighet. Så lite betyder talet om byggarbetsgivarnas påstådda neutralitet i politiken.

För en svensk småföretagare är Byggnads kamp livsviktig - i själva verket är det vi som för deras lönekamp också. De åker ju med i vår lönetrappa - det är många egenföretagare som ringer till jouren och frågar om hjälp. För sin egen organisation har de ingen nytta av - eller förtroende för.
Frågan är ju varför en snubbe som Mats Åkerlind tillåts driva kampanjer som går stick i stäv mot grupper som han egentligen borde företräda? Man kan ju tänka sig vilket liv det skulle bli om det var ett fackförbund som så uppenbart svek sina medlemmar.
Lite kan det naturligtvis bero på att vi också har en skev inställning till småföretagare - de har setts som jobbtjuvar rätt länge, men faktum är att det ofta inte är ett självvalt yrke. Jag vet - been there, done that. Man tvingas till egenföretagande för att få mat på bordet, och det är ingen dans på rosor vi talar om. Det kommer en egen post om det rätt snart.
Tills dess skulle det onekligen hedra både Byggindustrier och borgarna om de slutade tala om Laval et Partneri som ett offer. De som råkade illa ut i Vaxholm var - precis som alltid annars - de som hade det sämst, som hade sämst skydd, som saknade skydd.
Och jag förstår att borgarna måste ljuga om det här. EP-valet 2009 blir inte ett val om klimat och miljö - det blir ett val om fackliga rättigheter, om arbete och välfärd. Det är en debatt de inte kan vinna - alltså kommer man att satsa på att diskutera allt annat istället.
Vi däremot, har allt att vinna på att ta den debatten. Och det ska vi göra!

Hur länge vågar Borg strunta i läppstiftsfaktorn?


Idag känns det som om Anders Borg för en alltmer ensam kamp för att slippa spendera pengar ur vår gemensamma kassa. Istället formligen haglar kritiken mot regeringen över hur de hanterar krisen. Och - vad värre är för regeringen - alltfler tycker att förslag från oppositionen är både konstruktiva och lätt genomförbara. I vår branchtidning Byggvärlden konstaterar Fredrik Karlsson att oppositionen tackar för inbjudan, och puffar för goda samhällsekonomiska insatser, som ett ROT-avdrag för flerfamiljshus, istället för det rätt magra Tack-för-hjälpen-avdrag som alliansen ger till sina trognaste. För att inte tala om att man vill se fler hyresrätter...

Men kritiken kan inte betraktas som annat än massiv. Det är inte ens lätt att hitta borgerliga bloggare - förutom de mest ingrodda - som försvarar den borgerliga politiken, och det skulle vara lätt att stå där på kanten till avgrunden och nöjt se Reinfeldt och hans regering kana ner.
Fast kanar regeringen så kanar Sverige. Ännu mer.
Det är därför man också kan hålla sig för skratt, och det är därför Anders Borg - som representant för den mest flexibla regering vi sett - säkert också kommer att öppna portmonnän och ösa ut några miljarder. Fast frågan är om det blir till saker som också hjälper till, eller om det bara blir till kosmetika.
I dåliga tider sparar vi. Fast inte på allt. Spel och tröstsaker går bättre än annat - det är ju storinvesteringarna vi håller i. I Plånboken pratade man om the Lipstick Index som ett mått på hur vi egentligen mår. Och då är det ju så att befolkningen mår som ekonomin - illa.

Nu ska här talas menstruation...


Det finns ju en del ämnen som fortfarande behandlas med en viss reservation i byggbodarna - oftast genom att man skämtar om det. Så också om menstruationen - och ändå uppenbarligen ett ämne som också angår oss killar - både för att det betyder att man får gå med skyddshjälm hemma, eller för att det ställer till det i samvaron.
Därför skämtar man om det - listan över synonymer är säkert lika lång som det samlade kvittot för de hygienartiklar som kvinnorna hinner samla på sig under livet. Vi snackar inte lite pengar här, och dessutom nödvändiga pengar; det är inget man kan spara på.
Och som kille har man sällan några synpunkter. Jag vet en som en gång sa att hans tjej kanske kunde testa en annan, billigare tampong...Alltså, hur taskig tajming får man ha? Vid den tiden i månaden?
Det ställer till det på andra sätt också - det är en smula kladdigt att hålla på med, kan ge inflammationer i slidväggarna och dessutom kan man få andra problem av tamponger. Och män kan i allmänhet inihelvete för lite om sånt här. Som ensamstående pappa var man tvungen att ta ett djupt andetag innan man började läsa in sig, och man var inte så tuff när kvinnor i ens närhet berättade om hur det gick till.
Dessutom - efter att man utsatt sig för detta - var det ju naturligtvis helt omöjligt att tala med den unga kvinnan i fråga, om det hela. Hon stirrade på mig som om jag var galen och sa att det där hade hon och hennes mamma rett ut för läääänge sen.
Såpass. Hon kommer förmodligen att hata mig för att jag skriver det här...
Men vi kan inte komma ifrån att det är ett problem med humörsvängningar, med smärta, och att det faktiskt kostar en massa pengar. Så när jag nu fick ett tips - kan ni tänka er - så ska jag sprida det.
Ni killar som läser det här kan ju tipsa närstående kvinnor, och mötas av förvånade (eller skräckslagna) blickar. Ni tjejer vet säkert redan om det i varje fall. De flesta killar har säkert sluta läsa för länge sen, för så känsligt är det här. Någon borde ta reda på varför stora starka karlar blir som gelé i påkarna bara nån talar om mens. Fast det har säkert någon redan fått forskningsanslag för.

Det finns nåt som heter menskoppen. Läs om den här. Ett, som jag tycker, smart sätt att både förbättra hygien, och spara pengar på. Pengar som kanske i så fall kanske kan satsa på något medel för att motverka smärtor eller minska blödningen.



Bilden föreställer alltså en tampong. Praktiskt lagd som man är tycker man ju att det verkar vansinnigt dumt att den är vit. Varför inte röd från början? Men det är väl med samma logik som gör att alla mensskydd som det görs reklam för i TV suger upp blått vatten i alla undersökningar. För så tabu är det att prata om det.


Men inte här. Här kommer vi säkert ta upp både impotens och hemorrojder vad det lider. Men det lider inte än

Nya tider. Ny stil. Nytt utseende på bloggen


Efter diverse tjat släppte jag lös den bättre smaken - enligt henne själv i varje fall - på Utsikten. Vi bråkade ett tag men sen blev det som vanligt med mig och damerna. Jag säger: gör som du vill, bara det blir bra. Och blir det inte bra så är det antagligen mitt fel i varje fall...
Och sen ska man väl vänja sig vid det här - ungefär som med en ny frisyr, eller nya glasögon, eller ny hårfärg. Man hoppar till på morronen när man ser sig själv i spegeln men sen vänjer man sig...

Tunnelbana - ett sätt att umgås


Visst skulle en utbyggd tunnelbana vara en fantastisk investering för Stockholm? Som komplement till andra kollektiva färdmedel, menar jag. Sossarna i Stockholm har - tillsammans med Stockholms Handelskammare ([sic] och utropstecken och stora ögon, för det gänget har då inte haft en historia som synmpatisörer av_något_som_helst_som socialdemokraterna föreslagit. Nånsin) lagt fram lite tankar kring hur man kunde knyta ihop de olika stadsdelarna på ett smart sätt.
Att resa under jord är rätt smart i städer som växer - befintlig mark kommer obönhörligen att behöva användas för byggnader, eller vägar. Och Stockholm växer så det knakar om det, även om man fortfarande är patetiskt liten om man jämför med megastäderna i andra delar av världen.
Det här är också ett sätt att lösa en del andra svåra trafikproblem i regionen - till exempel för Solna, där man grälat om sånt sen vänstertrafiken. Dessutom är det smart på andra sätt, som man kan läsa hos YIMBY, inte minst för att skapa stadsdelar som lever, där man inte redan i förstudien planerat för jättebreda avenyer, anpassade för bilismen.

Om Maud Olofsson verkligen skulle vilja satsa pengar på infrastrukturprojekt som verkligen gav något skulle hon naturligtvis ta till sig det här, och sätta press på högern i Stockholm, som fortfarande sitter fast i ett bilismtänkande från 50-talet... Tror nån att hon kommer göra det???

"Istället för att diskutera om vi ska bygga tunnelbanor eller spårväg är det dags att börja prata om var vi ska bygga tunnelbanor och var vi ska bygga spårväg. Och sedan faktiskt också bygga dem..."

Bilden är klickbar, för den som inte har en stor skärm

Tendentiöst Expressen


I Expressen redogörs för den senaste Demoskopen, och man är noga med att påtala att de borgerliga leder. Man missar att berätta att KD drattar ut, och att det skulle bli regeringsskifte. Man kan ju undra hur det kommer sig att man gömmer undan den undersökningen, medan man slår på stora trumman för andra, som är mer negativa för oppositionen.
Vi måste fortsätta komma ihåg att borgerliga blad kommer fortsätta vara borgerliga. Och är det inte märkligt att man inte enkelt kan hitta den senaste Demoskopen på företagets hemsida? Den man hittar vid Googlesökning är en som är inaktuell. Slarvigt.

På SvT Text kan man hitta mer korrekt info, även om de olika partisiffrorna. Där man kan se att KD är ute, och Centern dansar på gärdesgården. Jag kan tänka mig att man nu sliter sitt hår hos strategerna på den blå sidan - skulle bägge stödpartierna ramla ur kommer det att bli en kraftig vänsterövervikt i riksdagen...
Och med den nya inriktning som centern nu tycks ta, så har de knappt där att göra. Byggettan kommer i varje fall att göra sitt för att förhindra det


Man kan ju bara illustrera sånt men en urspårning

PEAB's nya policy



Eftersom det blev en del skriverier om hur PEAB bar sig åt i samband med den här posten är det väl inte mer än rätt att ni får ta del av det här också... Nämligen PEAB's nya policy på arbetsplatserna Stort garv utlovas!








Och tjejen på bilden har inget med artikeln att göra
. Tack t Adrian för tipset

Centern är förutsägbar. Och rätt trist.


Jag skrev det tidigare - vill man ha ett val som handlar om hur vi fixar villkoren på den svenska arbetsmarknaden, så varsågoda. Den fajten tar vi gärna! Kom igen bara.
Centeristen Lena Ek försökte på ett lite pinsamt och halvdant sätt ta poäng på att berätta skrönan om blockaden mot Laval i Vaxholm. Den blir inte sannare för att man berättar den fler gånger (det finns åtskilliga poster på bloggen om den händelsen). Hon undvek däremot att berätta om de hundratals fall sen dess, när facket fått hjälpa exploaterade gästarbetare - både för att få ut sina löner, för att få drägligt boende, eller för att helt enkelt inte slå ihjäl sig på jobbet. Eller bli ihjälslagna, för den delen. Istället ansåg hon att: "Kollektivavtalen är mindre viktiga än det öppna och fria Europa"

Centern får gärna träffa våra medlemmar från Polen och Baltikum - och de är många. De flesta har startat i bolag som Laval, blivit lurade, fått hjälp av facket och blivit medlemmar själva. Lena Ek har liksom inte fattat att de här killarna (det är nästan bara män) tjänar mer pengar på att vara med i facket än att stå utanför.
Däremot borde hon naturligtvis ha sagt något om sin partikamrat, Federley, och hans exploatering av svensk arbetsmarknadstrygghet, eller om de tusentals gästarbetare som idag lever under vidriga förhållanden i Sverige - för vi ser inte alla, hör inte alla, kan inte hjälpa alla.
Det är traficking, som pågår dagligen. Om detta hade centern mycket lite att säga. Eftersom deras rättigheter skyddas av just kollektivavtalen.

Ett grundtips är att centern istället skjuter bort sig själva från Europa. Helt och hållet. Lycka till säger jag.


Här kommer Waxholms Trean. Båtarna är avsevärt trevligare än det som hände i Vaxholm, och efterspelet till det. Och det skall återkommas till det här - ett rödare Europa är enda garantin för att det inte ska hända igen..

Piratpartiet? En gris i säcken...


Jag har hyfsad förståelse för debatten om fildelning, och om integritet på nätet. Det är riktigt skönt att socialdemokraterna och vänstern också kommit rätt i den debatten, till skillnad från moderaterna. För att inte tala om centern...Men däremot är jag misstänksam mot Piratpartiet.
De vill inte tala om hur de kommer rösta i andra frågor om de kommer in i Europaparlamentet. I senaste Fokus säger Christian Engström, förstanamn på listan, att man kommer rösta med den gröna eller liberala sidan i olika frågor. Det är inget dåligt fribrev han begär där.
Jag noterar också roat att PP på sin kandidatsida också noggrant undviker att berätta om de olika personerna haft andra politiska uppdrag. Eller deklarerat politiska uppfattningar i andra frågor. Som att Engström själv varit medlem i Folkpartiet fram till 2006, eller att Rickard Falkvinge har en bakgrund inom moderaterna. Den bakgrunden brukar sällan gynna oss löntagare.
En annan kandidat, Amelia Andersdotter, påstår sig ha både liberala och socialistiska ideal - vilket kanske gick bra för hundra år sen, men idag är det liberala begreppet så shanghajat att minsta barn vet vilka som står för det.
Det känns ju inte som den fackliga rörelsen kommer få garanterat stöd från det här gänget, med deras bakgrund. Jag har ju träffat på en del killar i byggsvängen som funderar på att rösta på PP - inte av minsta tanke på integritet eller yttrandefrihet, utan för att de vill fortsätta ladda ner gratis. Egenintresset ljuger aldrig, som redan Marx konstaterade.
Ta en funderare på vad PP kommer att göra med frågor som utstationeringsdirektivet, om kollektivavtal, om lönebildning och arbetsrätt. Och fråga deras företrädare. De kommer naturligtvis att slingra sig som ålar, men man kan ju leka med tanken att Åsa Westlund eller Ardalan Shekarabi skulle begära att få slippa svara hur de ska ställa sig i olika frågor - kan ni tänka er vilket liv det skulle bli? Både från sympatisörer och motståndare.

Det är dags att begära att Piratpartisterna bekänner färg. Valet handlar inte om enstaka frågor - det handlar om ett blått eller rött Europa. Får vi inga svar är det väl bara att betrakta PP som ytterligare ett borgerligt parti, och bemöta dem så.

Det blir inte allvar förrän Stockholm drabbas...


Tyvärr är det nog så - fortfarande är folk i Mälardalen inte så tagna av krisen. Och man betraktar eländet i Värmland eller i Västra Götaland med samma intresse som man tar till sig en flodkatastrof i Asien, eller en svältperiod i Afrika. Gud så synd det är om dom, ta en kaka till...

Krisen kommer, var så säkra på det. Rätt vad det är kommer grannarna att få flytta, det blir inte så många nya bilar på gatan och solresorna kommer att reas ut. För vi har ju sett det förr - men minnet är kort, mitt också.
Det är därför vi talar så lite om Europa i ett val som handlar om Europa. Istället vill alla skälla på regeringen - och det är därför opinionssiffrorna känns så overkliga, för borgarnas supporters hänger med huvudet, och knappt nån vill ta en debatt. Istället mumlar de om att det är en internationell kris, och det är mycket lite som Sverige kan göra. Och tyvärr måste vi nog invänta den helt ofrånkomliga kraschen, innan de som har det bra yrvaket konstaterar att huset brann ner medan de bodde i det.
Detta är naturligtvis skitsnack. Det finns mängder en regering kan - och ska! - göra i kristider. Det absolut sämsta man kan göra är att sitta på händerna och vägra spendera pengar. Oppositionen har lagt fram rader av förslag om hur situationen ska hanteras, men det är faktiskt blankt nej. Näpp, Det finns inte den minsta flexibilitet i regeringen när det gäller sånt (annars har de minsann lutat åt alla håll och kanter).

I byggbranschen syns det först - nu kom ytterligare ett varsel. Skanska ska göra sig av med hundra yrkesarbetare (ordet yrkesarbetare är inte på något sätt en degradering av andra yrkesgrupper - det är bara ett ord som fastnat i branschen för att skilja oss från tjänstemän, som för övrigt också sägs upp) och de killarna kommer ut till en ännu sämre arbetsmarknad.
Lycka till, alla jobbcoacher, säger jag bara....

Men är det verkligen genom att tokskälla på regeringen som vi lägger grunden för en trovärdig Europapolitik? Jag är tveksam till det - för Europa finns där, och där kommer alltmer av vår framtid att formas. Man kan naturligtvis reducera det till en fråga om rött och blått, men man ska nog vara försiktig med att underskatta väljarna. Även ute i bodarna finns det frågor om Europas skatter, om social välfärd, och jobb och miljö, och då räcker det inte med att dela upp politiken i dumma och snälla.
Jag är fortfarande livrädd för att valet kommer att bli ett val där de som är positiva till Europa kommer rösta, och de som inte gillar EU gör nåt annat.
Det är därför det är bra att vi får ett val om våra fackliga rättigheter, för det blir så, sanna mina ord. Utan att ha sett motståndarnas valmaterial törs jag nog gissa att det kommer handla om anställningstrygghet, om arbetsgivaravgifter, om löner och lönedumpning.
Kom igen bara, säger jag. Det är precis det vi behöver.

Eftersom framförallt moderaterna lagt sig i nån slags mittfåra tycker jag det är bra att de får bekänna färg. För i Europaparlamentet är de allt annat än ljusblå, och deras lekkamrater är skrämmande. Det kan vara bra att komma ihåg det...

Det finns anledning att upprepa den gamla sentensen om att alla kurvor som borde peka uppåt pekar neråt, och alla kurvor som borde gå neråt går uppåt....Därav bilden, som jag lånat från Maria Badia, som i sin blogg ställer frågan om kulturkonsumtionen i dåliga tider, ett nog så viktigt ämne...

Oäkta bär...
















Vi äter en del nötter hemma. Ska inte trötta ut er med vilken femetta det är som födoämne - läs mer här - men att köpa jordnötter, cashewnötter och valnötter på lokala butiken är återkommande i hemmet. Och att spola av allt detta onödiga salt som torkar ut gommen och därefter torka alltihop i långpanna i ugnen i en kvart i 5o° - sedan kan frosseriet börja.
Men idag upptäckte arvprinsen att det på tetran med tranbär står "Från vildmarken. Av äkta bär" - och frågade, naturligtvis: Finns det o-äkta bär?
Förutom att min gamle svensklärare skulle tugga fradga av syntaxen så undrar man ju hur puckade de kan vara på marknadsavdelningarna. Tydligen så här dumma. För om just den här juicen kommer från äkta bär så måste ju annan juice komma från falska bär. Inte lär vi få några svar heller, så tills dess får vi peta i oss våra nyttiga nötter, dricka tranbärsjuicen och undra om det inte skulle behövas lite pluggskola för de som redan fått jobb...

Ryktet om vår död är överdrivet. Kärlek på Första maj!


Som om vi inte visste det. Det var glada rapporter från landet, om högt deltagande och bra möten. Värmer ett stenhjärta. Visserligen lyckades Svt dra fram ett gäng nyttiga idioter, som fick plats på förstasidan - trots att de faktiskt är ett oerhört marginellt gäng gnällspikar (gnällspikar skriver jag för att det räcker inte med att tycka att rörelsens främsta företrädare är skräp - man ska ha tillräckligt kurage för att presentera ett trovärdigt alternativ också). Och sen när blev trettio stycken ett stort antal?
Det kom dessutom opinionsundersökningar som var positiva, Alexandra och Åsa fick äntligen gifta sig, Wanja höll ett bra tal på Norra Reals skolgård, och ett gäng MUF-are från Östermalm fick lära sig att man ska tänka sig för en eller två gånger innan man retar upp folk...
Mest intressant var ju att DN - av alla - faktiskt gav en hyfsad resumé av hur tidningarna hanterade Första maj. Inga överraskningar där inte. Men man slutar aldrig att förvånas över hur magsura en del verkar vara över den oanade kraften i rörelsen. Vi var fler i tåget i Stockholm i år än på många år, och detta oräknat alla små tåg och möten som avhölls i kommunerna.
Kan man dessutom få fortsätta se Mona vara den som för fram partiets politik så kommer våren att kännas mycket roligare...


På bilden Alexandra och Åsa. Kommer mer om det i ett eget inlägg