Checklista mot Fuskbyggare

Jag ser ju inte gärna på Fuskbyggarna, Byggfällan eller liknande program - det blir ju mest att man vrider sig i soffan över hur naiva människor är. Emellanåt har jag - precis som rader av yrkeskamrater - tänkt att " de får fan skylla sig själva!" när man hör om kunder som gladeligen lägger en miljon i handen på en kille de knappt kan efternamnet på, och sedan blir lessna i ögat när huset inte blir klart.

För givetvis är den här nästan messianska drömmen om ett stort hus på landet - fast med jävligt liten gräsmatta - rena guldgruvan för klåpare och amatörer. De renodlade skojarna är faktiskt rätt sällsynta.

Och herregud vad folk är nervösa nu - HUUUUUUUUUR ska jag veta att han inte tar pengarna och drar, eller att jag får en trappa som går sönder, eller att huset ruttnar och faller ihop efter nio månader?

Eftersom jag jobbat på skutt - dvs litet byggföretag - och sett en del, ska jag därför ge några små omistliga råd.

För det första - har företaget betalningsanmärkningar? Sånt är lätt att kolla via nätet. Det kostar några sketna kronor, och företaget i fråga får veta att man kollat men so what? Det handlar om att skydda sina egna pengar. Så gör ju han. Eller fråga banken!

Och skulle nu företaget ha betalningsanmärkningar så kan man i varje fall sitta i båten - det är inte särskilt ovanligt; det kan bero på att den lilla byggfirman i sin tur haft otur när de gjort affärer med ett annat Litet Byggföretag. Fråga då. Ta reda på vilka summor det rör sig om.

För det andra - har de kollektivavtal? Det är ju ett tips som Timell et consortes gärna skulle få ta upp. Har de inte kollektivavtal kan man fråga sig varför, har de kollektivavtal ska man kolla att de betalat in. Det kan man med fördel göra via den lokala Byggnads-avdelningen. Där kan man också kolla om en företagare har det vi skulle kunna kalla en märklig historia - många bolag, trassliga konkurser, namnbyten (i synnerhet namnbyten - gissa varför!). Kolla också hur gammalt företaget egentligen är - skojföretag brukar vara mycket unga...

För det tredje - vad är det för referenser de lämnar? Man kan ju stöna en del när man hör högutbildade ingenjören pipa att "de hade ju en förtroendeingivande hemsida". Men vafan - om ingenjören ska köpa bil så kan ni lita på att han åker halva länet runt och sparkar på däcksidor eller luktar i bagageutrymmen, men när det gäller att bygga en villa för tre millar så räcker det med att titta på nätet????

För det fjärde - gör en söndagsutflykt till ett påstått referensobjekt - ring på och fråga om deras erfarenheter. Jag kan lova att om de är missnöjda kommer ni att få höra det, sanna mina ord. Det kanske blir en femtonmilaresa den dagen, men det är ju småpengar i sammanhanget.

För det femte - man kan faktiskt be om hjälp. Känner man en snickare så ber man honom om hjälp att kolla referensobjekten. Ta med en glaskula och släpp i våtutrymmet och kolla att den rullar åt rätt håll. Kolla svaj i tak, eller trappor. Kolla efter skruvskallar som lyser genom tapeten - är väggen illa skruvad är det garanterat annan skit också. Glipar foder, är det tajta golvskarvar? Hur har de skarvat golvsockeln? Hänger dörrarna rakt?

För det sjätte - snöa inte in på snygga kök eller badrum. Det är kosmetika, som inte säger ett skit om vad som finns bakom.

För det sjunde - vänd er till branschorganisationerna. Det finns ju drivor med sånt, allt från Villaägarna till Sveriges Byggindustrier och Byggmästarföreningen. Om det företag du funderar på inte är medlem där ska man fråga varför. Eller till Konsumentverket - oseriösa företag har oftast en oseriös historia...

För det åttonde - om byggfirman säger att alla installatörer är behöriga ska man kolla det - det har med kommande försäkringsärenden att göra. Och det är inget fel att kolla det.

För det nionde - om priset är för bra för att vara sant, så är det antagligen inte sant.

För det tionde - betala inte svart. Alldeles oavsett hur bra det låter är det att skjuta sig i foten. Då sitter man där sen, med vinda fönster och läckande tak och spräckta grunder. Och har effektivt förstört alla möjligheter att driva ett ärende i domstol.

Om en företagare ens erbjuder möjligheten att lösa saker "rostfritt" ska man dra öronen åt sig. Likaså om han tycker att man ska ta en del av materialet som arbetskostnad, för att komma åt ROT-avdraget.

Sen finns det små subtilare detaljer som kan vara bra att tänka på - svarar han med "hallå" eller med företag och namn? Svarar han "hallå" ska man fundera ett tag.

Har han kontor, eller "sköter han det hemifrån"? Och får ni komma hans till hemmakontor i såna fall?

Vill han skriva kontrakt på konditoriet över en kopp kaffe och en mazarin, som du får betala?

Hur har han det med ritningar? Även ett villabygge kräver en jäkla driva med ritningar - har han det?

Hur mycket ska "lösas under tiden" och hur mycket kostar det? Och varför fanns inte den kostnaden med från början?

Hur ser hans hantverkare ut? Är de unga och oerfarna eller gamla och utslitna, har de prydliga grejor? En grundregel är ju att sopiga byggföretag har sopiga anställda, och det syns. Däremot ska man inte lura sig av flashiga visitkort eller logotyper på jackor eller fordon. Sånt kostar ingenting. Inte heller blåbrallor. Men har de yrkesmässiga verktyg, har de skydsskor? Kan du ens kommunicera med dem?

Är gubbarna med i facket? Finns det skyddsombud - ta reda på ansvarsbiten om olyckor skulle hända, och lita för helvete inte på att han säger att "alla försäkringar finns". Upp med papiren på bordet bara! Och han ska veta hur ansvaret ska fördelas vid olyckor. Vet han inte det är han inte seriös. Inom klåparbranschen är den fackliga anslutningsgraden obefintlig. Det kunde Timell också få säga, istället för att tydligen hävda att riktigt yrkesfolk inte har tid att lämna offerter och garantier.

Våga fråga, var jobbig - halva orsaken till att folk upplever att de blivit lurade är att de inte öppnat näbben under resans gång. Man måste kunna ställa svåra frågor - tyvärr backar ju akademiker som från en olycka när en skäggig snubbe i blåkläder börjar gorma. Men de gormar för att de är hörselskadade, kom ihåg det.

Man kan inte ens lita på Svt Text längre....

Under många år var Text-TV min bästa vän. I morronens tystnad slog man på TVn och fick dagens viktigaste nyheter i ansiktet - komprimerat, avskalat, opartiskt. Och bra. Mina journalistvänner säger att det svåraste som finns är att trycka in stora nyheter på minimal plats - och jag är benägen att hålla med.
Det var här jag fick veta om Estonia, om branden i Göteborg, om Dianas död. SvT Text var min kompis, och sååå mycket bättre än de patetiska försöken i konkurrentkanalerna.

Det är därför man funderar lite över vad som har hänt. Plötsligt är det inte lika bra längre. Plötsligt har vi fått värderingar i text-Tvn. I våras satte jag kaffet i halsen när en riksdagsdebatt beskrevs som "Reinfeldts jobblinje mot Sahlins bidragslinje". För inte så länge sen beskrevs bordningen av Ship to Gaza som att "då nio aktiviter dog..." Oavsett vad man har för politisk uppfattning är detta ett värderande som inte fanns förr, och som inte borde finnas nu heller.
Man missar helt och hållet nyheterna. Som här. Och sedan idag....:

INRIKES Publicerad 18 augusti        
                                       
 Skop: Fortsatt jämnt mellan blocken   
                                       
 Det är fortsatt mycket jämnt mellan   
 blocken inför höstens riksdagsval,    
 enligt Skops senaste mätning.         
                                       
 Skillnaden är tre procentenheter och  
 inget av blocken har egen majoritet.  
 Sverigedemokraterna kommer in i       
 riksdagen och kan bli vågmästare,     
 enligt denna mätning.                 
                                       
 Samtliga riksdagspartier skulle också 
 klara sig över fyraprocentspärren, om 
 mätningen omsattes till valresultat.  
                                       
 Alla förändringarna från föregående   
 mätning ligger inom den statistiska   
 felmarginalen.                        

När man sedan går vidare till sammanställningen ser man att centern dansar på 4,1%. Är inte det nyheten? Fortsatt total kris för ett parti? Det betyder ju att det parlamentariska underlaget för regimen Reinfeldt är rent uselt. Och hur kan man undvika att kommentera det? Eller att nedgången för socialdemokratin verkar vara bruten?
SvT Text har varit en lysande stjärna i ett allt mer politiserat medialandskap. Är det slut med det nu?

Stängt!

För underhåll. Det var i varje fall nån som hörde av sig och frågade om det skulle hända något här, men just nu prioriterar jag att gräla och argumentera och debattera på nätet istället för att pilla i min bloggnavel.
Jag hoppas återkomma när andan faller på

Ny opinionsundersökning - men var är nyheten?

Ännu en opinionsundersökning. På SvT Text kan man läsa att det är en översvängning till det blåa blocket. OK.
Men vad hände med att rapportera om att BÅDE centern och Kd hamnar under 4%-spärren? I min värld är det en nyhet - eftersom SKOPs undersökning visar med fullständigt öronbedövande tydlighet att alliansen till hösten kommer bestå av två partier, och det kommer vara en förkrossande rödgrön majoritet i riksdagen.
Hur kan det komma sig att det inte är en nyhet? Reinfeldt får det tydligaste respasset hittills, och det är inte en nyhet? Hur tänkte man där?
SvT Text:

109 SVT Text         Lördag 19 jun 2010
  INRIKES Publicerad 19 juni           
                                      
 Skop: Alliansen åter i ledning        
                                      
Ännu en opinionsmätning visar på en   
skarp kantring till den borgerliga    
alliansens fördel.                    
                                      
Moderaterna går kraftigt framåt, med  
3,7 procentenheter - från 30,3 i mät- 
ningen i april-maj till 34 proc i maj-
juni. Socialdemokraterna backar från  
33,7 till 30,4 proc.                  
                                      
I förra Skop-mätningen hade de röd-   
gröna stöd av 50,4 procent, vilket nu 
sjunkit till 46,7 procent. De borger- 
liga stöds nu av 48,1 procent, mot    
45,3 procent i april-maj.           

Här är sympatierna i siffror

Skops väljarmätning                   
                                      
Skop har frågat 1.111 personer mellan 
den 31 maj och den 15 juni "Vilket    
politiskt parti tycker du bäst om i   
rikspolitiken?" Svar i procent (med   
föregående mätning inom parentes):    
                                      
Moderaterna           34,0 (30,3)     
Centern                3,8 (5,0)      
Folkpartiet            6,7 (6,0)      
Kristdemokraterna      3,6 (4,0)      
M+Fp                   40,7

Socialdemokraterna    30,4 (33,7)     
Vänsterpartiet         5,3 (5,8)      
Miljöpartiet          11,0 (10,9)
S+V+Mp                46,7

Sverigedemokraterna    3,5 (2,9)      
Övriga                 1,7 (1,4)      
Åtta proc angav inga partisympatier.

Editering!
Nu - kl 1310 - är SvT Text ändrat. Ni kan ju jämföra själva.

 M större än Socialdemokraterna        
                                       
 Ännu en opinionsmätning visar på att  
 Moderaterna går kraftigt framåt.      
 I Skops senaste mätning ökar M med    
 3,7 procentenheter - från 30,3 i      
 mätningen i april-maj till 34 proc    
 i maj-juni.                           
                                       
 Social-demokraterna backar från 33,7  
 till 30,4 proc. I förra Skop-mätningen
 hade de röd-gröna stöd av 50,4 proc,  
 vilket nu sjunkit till 46,7 procent.  
 Alliansen stöds nu av 48,1 procent,   
 mot 45,3 procent i april-maj.         
                                       
 Samtidigt hamnar både Centerpartiet   
 och Kristdemokraterna under riksdags- 
 spärren, med 3,8 respektive 3,6 proc. 

Var det helt enkelt så att någon tog sig en journalistisk funderare? Jag kan gå med på nyhetsvärdet i att moderaterna i den här undersökningen är största parti, men det är skönt att man faktiskt lyfter upp det JÄTTEproblem som centerns och krisdemokraternas (avsiktlig felstavning!) kräftgång innebär. Till råga på allt är ju SKOPs undersökning gjord före omröstningen om kärnkraften - och jag undrar om det är många som tror att det resultatet kommer att öka centerns siffror?

Bohman är död och begraven - om De Nya Moderaterna

Okey, så nu är det verklighet. Moderaterna är så stora nu i opinionsundersökningarna att de nosar på socialdemokraterna, eller till och med är större i nån undersökning. Vilket då givetvis ger till följd att en massa folk på vänstra planhalvan häver upp sina röster och vill att vi ännu mer ska berätta vad Reinfeldt egentligen vill.

Han vill: skapa ett klassamhälle med dramatiska klyftor, där omsorgen och solidariteten med varandra är avskaffad, där landsbygden dör och där varenda jävel ska vara egenföretagare. Och lite annat.

Det kanske är så. Jag vet inte. Men vad jag vet är att det uppenbarligen inte räcker med att tala om konsekvenserna av moderaternas politik för att få folk att sluta rösta på dem. Eller så måste man berätta det på ett annat sätt.
En s-riksdagsledamot jag känner besökte en barnstuga för ett par veckor sen och ägnade en stor del av sin tid åt att morra åt moderaterna. Det imponerade föga på personalen där, kan jag berätta. För Fredrik hade varit där veckan innan och sagt helt andra saker.
Det känns som vi kanske ska sluta lägga ord i munnen på moderaterna. Det sänker oss. Idag har jag väldigt svårt att tro att det finns så många människor i Riket som inte hört talas om försämringarna i sjukförsäkringen, i a-kassan, eller att pensionärerna fått det sämre. Och ändå kopplar man uppenbarligen inte ihop det med att regeringen faktiskt gör vad alliansen lovade att göra.

Jag kan som sagt inte säga vad man ska göra. Däremot känns det alltmer fel att utmåla Reinfeldt som en dubbelspelande demon, som egentligen vill lägga ner all gemensamt driven verksamhet och ersätta den med de ondaste av multinationella koncerner.
Det kanske är så att de traditionella moderata frågorna idag drivs av de tre slavpartierna, med växlande framgång. Centern är tokhöger, folkpartiet har blivit bestraffningspartiet och Kd är de som hyllar familjevärderingarna. Men jag kan faktiskt på fullt allvar fortfarande höra kamrater som inbillar sig att centern skulle kunna vara en samarbetspartner. Eeeeh, hur tänkte ni där??

I den lilla, lilla värld av blommor där jag bor är det rätt många som säger så. De ser inte längre moderaterna som det stora otäcka hotet, och då har ju Freddan och Borg lyckats. Idag är SvD förbannade på Borg för att han inte vill förändra arbetsrätten. Han kör alltså över sina allianskollegor med besked, vilket de naturligtvis kommer svälja utan större protester. De talar idag om en typ av allmän och generell a-kassa, som visserligen ligger långt från den a-kassa som fackföreningsrörelsen skapade - den som skulle se till att vi slapp sälja oss billigare vid arbetsbrist - men som nog är ändå längre från vad bunkerhögern ville ha.
Visst, det finns säkert enstaka exemplar av den traditionella sorten kvar, men frågan är hur framträdande de är. Och om det verkligen är de som vi ska inrikta oss på?
Jag vet att Moderaterna inte är det Nya Arbetarpartiet, och jag har ohyggligt svårt att se dem utföra mer beständiga gärningar tillsammans med vänstern. Men vi kan inte fortsätta titta på dem med glasögon från 70-talet. Faktum är att det skett en medelklassförvridning av det politiska spektrat, och Moderaterna har varit bättre på att att anpassa sig.
För givetvis handlar det om anpassning. Men jag hoppas ju innerligt att mitt eget parti också har ändrat sig, utan att det betraktas som nån slags politisk fint.
Jag vet att väljarna inte skräms av att enstaka högermegafoner kallar oss statssocialister och försöker koppla ihop oss med Sovjetunionen; det är ett av de larvigaste tricks som finns, men det är precis lika larvigt att påstå att Moderaterna bara väntar på att kasta oss ner i ett rent chilenskt helvete av Milton Friedman-politik. För det är inte så - det räcker så bra med att beskriva de konsekvenser vi ser, men det är uppenbarligen inte tillräckligt för att få väljarna att välja bort Reinfeldt.
Det handlar också om respekten för väljaren. Som jag skrev ovan - de allra flesta vet precis vad de röstar på, och varför. Det enda som kan få dem att byta sida är att de ser att det finns en bättre politik. Faran är att vi i vår iver istället får folk att sätta sig på tvären - vi kan ju vara ett väldigt tjurigt och HELT ologiskt folk ibland, för så där jävla roligt är det ju inte att krypa till korset och skamset erkänna att man röstade fel, friade fel, byggde fel, körde fel (man KAN visst köra den här vägen, älskling....)


För mig har ju skillnaderna inte varit så här tydliga på länge, men det räcker uppenbarligen inte. Vi kan inte titta ut över valet 2010 och se 1982. Så vi kanske ska börja tala med folk istället för till folk.


Bilden? Exakt som vänstern vill framställa moderaterna. Men är det rätt sätt att göra det på?

Du Gamla, du Friska - om en nationalsång som inte finns

Vi har ingen nationalsång. Vi har Du gamla, du fria. Det kan vara bra att påminna om det.

Just nu pågår det en sån där allergiframkallande och historielös kampanj på nätet, om att man ska tillåta Den Svenska Nationalsången i skolorna. Allergiframkallande för att man ska vara mycket misstänksam mot de som ligger bakom såna kampanjer, historielös för att man inbillar sig att Den Svenska Nationalsången på något vis skulle ha sjungits i varenda skolsal i landet under långeliga tider...
I synnerhet på skolavslutningar.

Fel, fel, fel.

Eftersom vi inte har någon officiell nationalsång har det aldrig utgått något påbud om att den ska sjungas. Det har istället funnits en välgrundad motvilja mot att sjunga denna överhetens sång ute i landet - den förknippades mycket länge med en demokratiföraktande och arrogant överklass, och bölades i kadettskolor och friskytterörelser. Det är därför vi inte sjunger Du gamla, du fria inom arbetarerörelsen - den sjöngs av de som sköt på arbetare i Ådalen 1931, och den sjöngs av de som ville förbjuda oss att organisera oss.
Inte heller har det förekommit generationer med skolelever som stått upp och målbrottsskrålat "ärat ditt namn".

Man hade morronbön på den tiden, och det är många generationer som sovit sig genom överhetens påbud, mumlat med i Var hälsad sköna morgonstund, och därefter vacklat ut i dåtidens skola. Men inte sjöng de nationalsången.
Det är, i likhet med många andra nationalistiska uttryck, ett ganska sent påfund. Vilket den nymornade svenska nationalismen delar med många andra nationalister i andra länder - man hittar på sin historia helt enkelt. Man vill att soldaterna i trettioåriga kriget skulle vara småländska knektar, när den absoluta majoriteten var inhyrda europeiska legosoldater, man vill att köttbullar ska vara uråldrig svensk mat, man vill glömma att Riket Sverige länge bestod av två ovilliga drabanter, Finland och Norge i tur och ordning.
Alla som vill ha historia som ett obligatoriskt ämne i skolan har därför i fortsättningen mitt helhjärtade stöd!

Som framgår av Wikipedia skrev Dybeck texten i andan av den rådande skandinavismen, och de där två stroferna som olika personer påstår att man inte får sjunga, hör inte dit - de är senare tillkomna, och egentligen rysliga pekoral, liksom hela stycket, om man får vara krass. Det tycket också Dybeck själv, som kallade det "..Själv menade Dybeck att "de högst medelmåttiga orden" hade tillfällighetskaraktär och inte var avsedda att spridas vidare." En firmafestvisa alltså.

Men nu ska här sjungas nationalsång. Verklighetens folk är förbannade för att en kulturell och politisk elit tydligen bestämt att man inte får sjunga Nationalsången. Som alltså inte finns. Det finns en grupp på Facebook med nästan fyrtiotusen medlemmar, och där är det inte tal om annat än att det naturligtvis är utlänningarnas fel. Fast en del beror ju på socialisterna, bögarna och avskaffandet av den allmänna värnplikten, typ....

PS. Vid granskning av källorna hittar jag ju föreningen Heimdal, som inte direkt har ett fläckfritt förflutet. Och det vore nästan tjänstefel att inte påminna om att finansminister Borg varit ordförande där. Den svenska konservatismen frodas, men låter andra ta striderna...

Den som vill kan ju lyssna på en inspelning från När det begav sig....


Bilden? Lilla Ida - hennes sommarvisa känns som en mycket bättre sång på skolavslutningen

Men oj - blir alliansen missgynnad i media?

Sanna Rayman som skriver i Svenska Dagbladet fäller några krokodiltårar över att Korseld inte behandlar Andreas Carlgren med silkesvantar under klimatmötet i Köpenhamn (samma klimatmöte dit Maria Wetterstramd inte fick följa med, på grund av platsbrist - och sen skickade man praktikanter...) Hon gillar inte heller hur Ekot beskriver Maud Olofssons besök i Trollhättan (men pleeeeeeease....!!!!)

Sanna Rayman får tycka vad hon vill - i synnerhet om programmet Korseld eftersom hon själv satt med och intervjuade. Men man kunde ju förvänta sig lite mer av en ledartyckare i en stor, statligt finansierad (dessutom!) tidning. Som att inte få det att låta som om regeringen blir misshandlad i media, eller missförstådda av väljarna av nån outgrundlig anledning. Man kan ju tänka sig vad Sanna kommer att skriva om SCB:s väljarundersökning där det inte går så bra för regeringen.

Regeringen får stryk just nu för att de gör dumma saker, för att beskriva det på mycket enkelt sätt. Litegrann som när lillebror vill baka för att göra folk glada men istället bränner ner huset. Skillnaden är att regeringen bränner ner med flit. Men det är väl därför moderata riksdagsmän vill börja kontrollera vad som skrivs och sägs i våra gemensamma medier...

Bilden är på Sanna, som också har en blogg som är mycket roligare och bättre än det hon skriver i Svenskan. Och sen pratar hon dialekt...

Maud Olofsson gör mig så trött!

Kvinnan gör mig matt.... Sitter i TV och erkänner att hon känt till hela Vattenfallspaketet, men skyller på förra regeringen. Nåt säger mig att det här kommer bli bökigt att snacka bort för Reinfeldt... Och vad som händer med centerns opinionssiffror kommer ju bli en spännande historia....

I efterhand redigerar jag in följande från SvT Text:

"Näringsminister Maud Olofsson har sen 
 i våras känt till att Vattenfall hade 
 ingått avtal om ett obegränsat skade- 
 ståndsansvar vid en ev kärnkrafts-    
 olycka i Tyskland. Det berättade hon  
 i SVT:s Agenda på söndagskvällen.     
                                       
 Men det var först för ett par veckor  
 sedan som hon fick det bekräftat. -Om 
 inte ens vd:n förstår konsekvenserna  
 av ett avtal är det svårt för ett     
 statsråd att göra det, sade hon.      
                                       
 Olofsson sade också att det var       
 viktigt att kraftbolag tar ett ansvar 
 vid olyckor och tycker att den ord-   
 ningen skulle behövas även i Sverige."

Vän av ordning undrar ju då vad som är svårbegripligt med "obegränsat
skadeståndsansvar..."?

Hur mycket tjänar de på kongressen?

Jag vill fortfarande veta nuvarande yrke samt inkomst på de som samlas för att fatta kloka beslut på socialdemokraternas partikongress. Jag vet att en massa sossar nu sätter kaffet i halsen och väser, att det är oväsentligt, men se det tycker inte jag.
Och jag ser hellre den informationen i socialdemokratiska blad än i Expressen eller Svd (som säkert som amen i kyrkan kommer gotta sig åt några miljonärer, eller åt kommunalråd med sanslösa löner). Jag vill heller inte se lagerbiträde som titel på nån som jobbat heltid med politik under de sista trettio åren - jag upprepar att arbetslivserfarenhet är färskvara, och man har ingen nytta idag av att ha plockat disk eller jobbat i kiosk 1986, annat än som nostalgiskt minne.

Det handlar om trovärdighet. I mitt eget partidistrikt kallar vi det Elitkongressen, i Stockholms Stad har jag hört uttrycket Senilkongressen. Det mesta tyder ju på att bristen på identifikation är en stor orsak till att rörelsen går kräftgång - gamla människor kan inte vara språkrör för unga (hur gärna de än vill), förortsbor behöver andra förortsbor som för deras talan.
Och vad i helvete gör Stig Malm där????


Vi vet åldrar, kön och bostadsort - upp med resten på bordet!

När hade han senast rätt?

Finns en snubbe som heter Paul Ronge. Han är visst medierådgivare. Vad nu det är. Jag ser hans namn lite nu och då, men jag har aldrig begripit vad han gör. Eller om han är framgångsrik. Förmodligen är han inte det. I såna fall hade han hållit käften när Aftonbladet frågar dumma saker, istället för att chansa. Eller så hade han sagt precis som det är - det är väl helt OK att man åker till Mallis för att fira en kompis. Det har väl tusentals svenskar gjort före Mona Sahlin. Betalar själv gör hon också -inte en gnutta risk för skandal där.

Men i en värld av sosse-talibaner är det förstås rätt att säga så. Fast det är fel.

Stilpoliser i politiken

Kom att tänka på att man skulle kunna använda detta nu så omtalade kvinnliga nätverk sq2450sthlm till något långt viktigare än politik. Det borde i den församlingen finnas det vi skulle kunna kalla stilkompetens - något som de manliga företrädarna onekligen kunde behöva. Och vissa av de kvinnliga (fast nu får jag väl på skallen).
Men faktum är att stil inte alls är oviktigt när man tittar på vilka som ska företräda en, och uttrycket "anonym som en riksdagsman" är inte helt taget ur luften. I vissa fall skulle man kunna tänka sig att folk väljer bort kandidater därför att de klär sig så illa.
Det handlar inte om snobbism, utan om att man ska kunna titta på politiker utan att få ont i huvudet, eller att diskussionen hemma i TV-soffan handlar om vem i helvete som valde den skjortan, istället för om budskapet. Och jag - handgripligen upplärd - ser ingen charm i trasiga T-shirts eller fula manchesterkavajer och stickade slipsar.

Snälla sq2450sthlm - ordna inte bara modevisningar med damkläder för karriärkvinnorna. Se till att vi får fram manliga politiker som har i varje fall lite glans och klass... Vi kanske till och med kan få några av de framträdande manliga Stockholmspolitikerna att gå på cat-walken...










Bilden föreställer inte en ombudsman inom fackföreningsrörelsen. Men det skulle kunna vara det...

Vem vann nätkriget?

Jag har ju rätt länge tjatat om att fackföreningsrörelsen måste använda nätet på ett smartare och snabbare sätt, på ett sätt som är anpassat för våra medlemmar - för inte ens byggjobbare nöjer sig idag med att "jag ska kolla det när jag kommer tillbaka till avdelningen.."

Idag surfar folk på rasten via mobilen, knappar in sig på Facebook ute bland plåtformarna, och har t o m sig en bärbar dator för att kunna visa kompisarna ett ballt klipp (om de inte redan delat det via YouTube eller liknande). För att inte tala om att de läser nyheter eller sporten via telefonen.

Det här är en supertanker som tar lång tid att vända, men det är absolut nödvändigt. Och det räcker inte med att ta till sig etablerade idéer - för det tar lång tid att få såna saker att funka i organisationen. Att ta med sig en laptop ut på ett arbetsplatsbesök för att kunna ta fram dagsaktuell info borde ändå vara en lätt sak. På samma sätt borde det - måste det! - finnas en bärbar dator i varje valstuga, eller valcenter nästa valrörelse.

Idag vill vi inte vänta på information - den vinner som snabbast kan svara. Det må vara att det kan bli fel ibland, men det får inte betyda att vi tappar tempo.

Just idag ska visst arbetarrörelsen ha "vunnit" nätkriget. Flera s-bloggare tycker det är jättekul, och visst är det bra att vi bloggar. Men man borde kanske mer ställa sig frågan om varför vi vinner - och vart de borgerliga bloggarna tagit vägen.

För mig har inte nätaktivism - som är ett jävla ord - inneburit bloggande. Om jag får upprepa vad jag brukar säga, och det får jag, för det här är min blogg, så är bloggande att sitta i en valstuga och vänta på att komma in. Att däremot aktivera sig på ett socialt forum är att stå på ett torgmöte och inte låta nån vara oberörd.

För det är där de finns - på de sociala forumen. Och tämligen ostört kan jag säga, eftersom jag ofta tycker jag är den ende som inte är borgerlig där. Eller nationell, som det så fint heter. Man undrar ju var segrarna i när-kriget är? Kvar i bloggstugorna?

Jag når ett par hundra läsare varje dag på min blogg, vilket jag fortfarande är stum över. Men om jag skriver ett inlägg på Flashback, på Kolozzeum eller på nån debattsida i anslutning till nyhetsartiklar på dagstidningarna så har jag många tusen läsare. Och det finns flera stora sociala forum - och nej, Facebook är inte ett bra ställe att slösa sin kraft på (till det ska jag återkomma) för en "allmän" diskussion.

En allmän diskussion som oftast har fler läsare och deltagare än de egentliga kärndelarna.
Frågan är varför vi inte är där.

Dels kan det bero på att vi inte är vana att debattera på forumen, dels kan det bero på att vi tycker att vi måste ha nån annan anknytning till forumet i form av specialintresse, dels kan det bero på att vi inte är beredda på att möta ett så massivt motstånd som man kan göra där.

Tre stycken som säger emot på bloggen är en liten sak, gentemot trehundra arga...

Frågan är som sagt varför vi inte är där - för borgarna är där, sanna mina ord. De är där man möter mest folk, vilket borde vara rätt självklart. Och då har de kanske inte så stor lust att skriva bloggar som i varje fall mest läses av sympatisörer (om jag ska utgå från mitt eget bloggläsande).

Nä, innan vi är på de stora mötesplatserna har vi då inte vunnit nåt nätkrig

Bilden föreställer Hjalmar Branting, som inte satt i nån stuga och väntade på att folk skulle titta in.

Medelålders vita män, och högutbildade kvinnor

I Metro skriver idag TV-producenten Lotta Lindmark om hur hon skulle vilja återfödas som en medelålders vit man. Och visst har hon en del poänger i det hon skriver - kanske mer i just hennes klass/värld än i den lilla värld som de flesta andra finns i. Det vill säga, vi som inte bor på hotell i tjänsten så ofta.
Det är nämligen dags att vi talar om högutbildade kvinnor i storstad, som har högavlönade jobb, som kan unna sig en handväska för en månadslön (och det stör mig inte ett dugg - även om diverse resonemang kring väskorna är jävligt märkliga) men som också ofta har ett starkt rättvise- och jämställdhetspatos, tro det eller ej.

Det är ju två världar där ute - en där vi vanliga finns, och sen den andra världen. Det finns vi som jobbar fasta tider, har fasta löner, städar våra hem själva och kan beskriva våra yrken. Och sen finns det de där som har flextid, har löner som är minst sagt svajiga, som köper hushållsnära (och jag förutsätter att de betalar för det), och har jobb som är minst sagt svåra att begripa. Typ, vad fan gör du på dagarna....?
Utan att haka upp sig för mycket just på gruppen i sig kan man konstatera att könsfördomar och olika svinaktiga beteenden knappast har med klass att göra. Jag känner massor med högavlönade högutbildade tjejer som måste freda sig mot kåta kollegor, och jag vet också rätt många killar som är enormt störda av att avspisas.

Men i de här grupperna existerar inte frågor som sexuellt ofredande, det finns inga fackliga organisationer som driver deras krav, inga regelverk som stoppar olämpligt webinnehåll (som det kan kallas när en marknadschef jag känner fick mejl med nakna snoppar, och värre saker. Anonymt naturligtvis).
De här kvinnorna förväntas leva med det.
Det är också de som fortfarande har dubbelarbetet. Jag kan inte säga att jag vet hur det är - jag har knappt tangerat de där grupperna - men det mesta tyder ju på att könsrollerna cementeras än starkare i just dessa grupper än bland "vanligt folk", där mammor och pappor tar ut föräldraledighet och VAB-ar ungefär lika mycket. Men bland de välsituerade är det nästan alltid hon som får stryka på foten, för hans jobb är så viktigt...
Därför kan det vara uppfriskande att ta debatter med de här morsorna, på Lidingö eller i Djursholm. De har mycket ofta en syn på könsrollerna som är avsevärt mer aggressiv än den är i mer normala förorter, och jag tror också att Lotta Lindmarks syn på den Vite Medelålders Mannen är rätt typisk.
Vem för de här kvinnornas talan? Jag skrev tidigare om Lasse och Marie, om hur det välmående medelklasslivet kan bli en riktig fälla. Och hon är långt ifrån ensam. I Stockholm är de också en rätt stor och röststark grupp - och de är efterfrågar bra barnomsorg, de kräver bra skolor och kollektivtrafik, de är villiga att betala högre skatt för att nå dit - men de verkar vara väldigt ointressanta för socialdemokarterna, trots att de egentligen bara ställer samma krav som andra

Det konstiga är att avsevärda delar av socialdemokratins företrädare faktiskt finns bland dessa högutbildade kvinnor, men ägnar sig sällan åt dem.
Det kanske inte räcker med att kunna köpa sig dyra skor eller väskor - man kanske vill kunna leva också, och jämställdhet verkar ju inte komma av sig själv. Det har t o m regeringen begripit (fast det krävdes i vanlig ordning ett rysligt kappvändande först

Regeringens gratisförtroende minskar

Man ska nog ha klart för sig att det ökade gapet i opinionen som idag presenteras i media inte enbart har med socialdemokratins egna förtjänster att göra. Fast naturligtvis har ett ökat opponerande från oppositionen också gett fart. Mediautrymmet i samband med partidagarna..förlåt, framtidsdagarna i Västerås har i varje fall inte skadat. Komma överens med vänstern och miljöpartiet var ingen dum grej.
Men mest av allt är det regeringens eget fel. De har en rutten politik som inte ger de effekter de lovat och det börjar synas nu.
Det är ett välkänt fenomen att trauma i världen eller i nationen alltid gynnar den sittande regeringen, vilket gav dem lättköpta siffror. Men allt har en baksida, och jag är rätt övertygad om att regeringens agerande hittills i krisen - eller rättare sagt, avsaknad av agerande - får rätt många att ta sig en funderare på om de egentligen duger något till. Just nu väntar vi på att Maud Olofsson ska ta över Göran Persson slogan om att "jobben kommer". Och gråta lite kanske?


När varslen dessutom övergår i arbetslöshet - vilket inte slagit genom fullt ut än - kommer regeringen opinionssiffror att rasa ytterligare, lita på det. Är man arbetslös i Sverige idag är man bland de sämst lottade inom OECD. I många kommuner - företrädesvis borgerliga - finns det inte en kommunal samordning för att ta hand om de som blir arbetslösa. Det finns garanterat inte personal inom socialtjänsten som räcker till för de nya klienter som kommer.
Och mitt i alltihop ska vi vräka skattepengar villkorslöst över bankerna?
Hmmm, det känns som Sveriges mest flexibla regering kommer behöva göra fler helomvändningar för att lyckas. Under tiden kommer vi att få se borgerliga ledarredaktioner syssla med skademinimering, var så säkra.


Bilden föreställer Medusas skeppsbrott, en av de mer klassiska allegorierna för att beskriva tapp i opinionen. vi kan vänta till efter 2010 med att fundera på vem av de sorgliga figurerna som är vem i regeringen

Ny vänstertidning i Stockholm!!!

Det kryllar av tidningar i Stockholm. Rätt många är "koncepttidningar" - notera ordet koncept som ett som sänker folks trovärdighet - som aldrig kommer att distribueras utanför storstadens gränser. Man anser väl inte att landet utanför är tillräckligt intressant som marknad antar jag.
Många av dessa tidningar både representerar och marknadsför en livsstil och värderingar som enklast kan beskrivas som stockkonservativa, och de dyker också oftast bara upp i ett eller två nummer. Och sen avsomnar de - saknade kanske endast av några förhoppningsfulla reportrar, och någon luttrad förlagsekonom.
Men nu kommer det en riktig tidning i Stockholm. ETC ska ge ut en Stockholmsupplaga och första numret dyker upp i morgon i en kiosk nära dig, förhoppningsvis. Vid sidan av de här glättade koncepsttidningarna finns det faktiskt en växande marknad med engagerade, ofta diffust vänsterinriktade blad som tar upp aktuella frågor. Och den marknaden ska inte underskattas, liksom att man inte alls får tro att en framtida opinionsbildning enbart kommer ske via internet.
Det finns en alldeles speciell känsla i att ta med sig en nyköpt tidning, slå sig ner i soffan och läsa, eller lägga upp på bordet efter aväten matlåda. Bilder och text korresponderar mot varandra på ett sätt som hittills är överlägset; det är därför det finns folk som jobbar just med sånt. Och säga vad man vill om nätet, men vi är fortfarande rätt många som inte kan kånka med oss en laptop till omklädningsboden, för att kunna läsa en stund efter maten.
Därför är det oerhört välkommet att Ehrenberg vågar ta det här steget - och dessutom bjuder man på fest. Gå dit, och se till att nya ETC Stocholm sprids!


Bilden föreställer ett äldre nummer av Dagens ETC

Inte kommer de emigrera. Om FRA-lagen

Det är bara konstatera att debatten kring FRA-lagen inte står i proportion med vad som faktiskt hände. Nu kan jag läsa på olika ställen att man ska emigrera, man ska starta folkkampanj (lycka till säger jag, blir ni tvåhundra kommer det att överraska oerhört), det ska röstas bort folk, och en massa annat högrött upprört. Lol, som mina ungar skulle ha sagt.
Nej, jag gillar inte FRA-lagen. Jag gillade den inte ens i den förra versionen som presenterades av socialdemokraterna (det finns rätt många harmsna borgare som argt påminner oss om att det var justitieminister Thomas Bodström som presenterade de förra versionen, fast de glömmer berätta att det redan då fanns ett massivt borgerligt stöd för lagen). Min främsta invändning är att den inte kan motiveras. Behövs det krigstida lagar kan jag till nöds stå ut med detta, men då vill jag gärna att det kan motiveras. Vilka hot? Vilket skydd?
Det mesta tyder på att både organiserad brottslighet och terrornätverk (och ofta går de in i varandra ) redan slutat använda den sorts elektroniska kommunikation som FRA-lagen avser att övervaka, eller så är de smarta nog att använda kod, vilket redan PKK på åttiotalet gjorde (när man kallade mord för "bröllop" och liknande, efter vad dåvarande amatörpolisen Hans Holmér påstod). I det senaste Libanonkriget avstod Hizbollah från avlyssningsbar kommunikation, väl medvetna om att världens mest avancerade öron noga spanade. Man använde t o m bredvduvor. Uppenbarligen fungerade det.
De som istället kunde tas fast med den breddade FRA-lagen är vanliga brottslingar, och den informationen ska man tydligen inte få använda. Begrip detta den som kan. Om man nu behöver begripa det - jag har då aldrig hört talas om underättelseverksamhet där man förkastat spaningsmaterial för att det varit lagstridigt. Hos den "vanliga" polisen vet jag att det förekommer, men hos säkerhetspolisen???
Det finns alltså ett rejält missnöje med utfallet i omröstningen, och mest skäller man på de stackare som förmodat stått på barrikaderna, men som vek ner sig, vilket vi trots allt var rätt många som förutspådde. Det finns ett antal olika ordspråk om detta, och jag vet inte vilket av "deras fall blev stort" eller "tomma tunnor skramlar mest" som är mest talande. Och nu vill deras tillskyndare ha deras blod.
Som jag redan skrivit på annan plats - bloggarna är en rätt liten grupp i samhället, och deras påverkan är milsvida från vad den var för att lyfta fram t ex Barrack Obama. Det har att göra med att så många av dem bara är tyckare, men vet alldeles för lite om hur man bedriver politisk opinion. Man sitter i sin lilla bloggstuga och väntar på besök. kanske man tar en fika i en annan liten bloggstuga, men sen springer men tillbaka till sin skyddade verkstad och skriver ett inlägg som ett par hundra personer läser.
Det är därför det är märkligt att centerns kommunikationschef skjuter sig rejält i foten när hon ifrågasätter en annars rätt insnöad bloggare och tror att detta skulle höja centerns aktier. Man kan lugnt säga att det inte gick bra.
Jag har i ett par dagar grälat en del på andra bloggar. Hos några gick det inte bra; deras bloggversion accepterar inte min mejladress, och det känns ju som en bra idé för att slippa debatt. Fixa! Om ni nu läser detta.
Kollegan Fridén har en längre genomgång av riksdagsprotokllet, och givetvis är det här ett bakslag för regeringen. Och åter visar statsministern att han inte klarar sitt jobb. Men det är inget att förvånas över.
Nu kan man ju fundera på vilken långsiktig effekt denna debatt har på opinionen. Och jag säger "inte ett dugg". Jag tror att regeringens väljarstöd är nere i kärntrupperna, och även om det mullrar en del där, kommer man näppeligen att falla djupare. Inte kommer bloggarna att emigrera heller. Vart då om man får fråga? Till nåt land som inte ens reglerar sin omfattande övervakning i lag kanske? Det skulle väl kännas bra... För rösta på vänstern är det väl aldrig frågan om???
Vi har sett andra hastigt uppblommande rörelser som fått abnormt med uppbackning och sedan i hög hastighet körde i diket. Politik är en långsam process, och att etbalera nya prtier kräver resurser som liberaler knappast är villiga att spendera, i varje fall inte om det är fråga om tid. Jag tror knappast de som idag kritiserar de som röstade för FRA kommer lägga sin röst där, och än mindre på SD, som förmodligen applåderar förslaget.
Även om jag tycker det är kul att vissa får rejält med stryk i debatten nu (eftersom de bett om det länge...), ska man ha klart för sig att mycket få av just samma bloggare, hade nån större åsikt om att det applåderades i kammaren sedan man beslutat försämra sjukförsäkringen, vilket Katrine Kielos syrligt kommenterar. Inte heller har jag sett särskilt många bloggare som kommenterat faktumet att regeringen å ena sidan sågar bort miljarder i försvaret med hänvisning till att det saknas ett hot mot Sverige, men man ska lägga till miljarder för övervakning för att det finns ett hot mot Sverige (ja, jag vet att FRA inte får riktigt en miljard men upplysningsvis finns det andra delar av försvaret och samhället som också avlyssnar).
Begrip det den som kan.
Och varför går drevet enbart mot de som ändrade sig i sista sekunden? Det vore ju en poäng i att ge sig på de som faktiskt var för förslaget hela tiden. Om inte annat för att de var för så mycket att de kunde tänka sig att rösta för även utan dessa förbehåll som annars var avsedda att ytterligare trygga integriteten.
Att sedan en rad framträdande borgare gör dumma saker är väl knappast att förvånas över. Deras dumhet gör det dock inte lättare att stå ut med egen dumhet. Bättre kan du, Stjernkvist! Och det är lätt att sitta vid sidan och förnöjt skåda kaoset just nu, men snart kommer Wolodarski och SvD börja hoa om bristen på opposition igen. De har naturligtvis en poäng där, men det är svårt att spela mot nån, som precis som PJ Anders Linder skriver, hela tiden gör självmål.

Titta vilka stora öron jag har - det är bara för att jag ska kunna höra precis allt du tänker, baby!