Checklista mot Fuskbyggare

Jag ser ju inte gärna på Fuskbyggarna, Byggfällan eller liknande program - det blir ju mest att man vrider sig i soffan över hur naiva människor är. Emellanåt har jag - precis som rader av yrkeskamrater - tänkt att " de får fan skylla sig själva!" när man hör om kunder som gladeligen lägger en miljon i handen på en kille de knappt kan efternamnet på, och sedan blir lessna i ögat när huset inte blir klart.

För givetvis är den här nästan messianska drömmen om ett stort hus på landet - fast med jävligt liten gräsmatta - rena guldgruvan för klåpare och amatörer. De renodlade skojarna är faktiskt rätt sällsynta.

Och herregud vad folk är nervösa nu - HUUUUUUUUUR ska jag veta att han inte tar pengarna och drar, eller att jag får en trappa som går sönder, eller att huset ruttnar och faller ihop efter nio månader?

Eftersom jag jobbat på skutt - dvs litet byggföretag - och sett en del, ska jag därför ge några små omistliga råd.

För det första - har företaget betalningsanmärkningar? Sånt är lätt att kolla via nätet. Det kostar några sketna kronor, och företaget i fråga får veta att man kollat men so what? Det handlar om att skydda sina egna pengar. Så gör ju han. Eller fråga banken!

Och skulle nu företaget ha betalningsanmärkningar så kan man i varje fall sitta i båten - det är inte särskilt ovanligt; det kan bero på att den lilla byggfirman i sin tur haft otur när de gjort affärer med ett annat Litet Byggföretag. Fråga då. Ta reda på vilka summor det rör sig om.

För det andra - har de kollektivavtal? Det är ju ett tips som Timell et consortes gärna skulle få ta upp. Har de inte kollektivavtal kan man fråga sig varför, har de kollektivavtal ska man kolla att de betalat in. Det kan man med fördel göra via den lokala Byggnads-avdelningen. Där kan man också kolla om en företagare har det vi skulle kunna kalla en märklig historia - många bolag, trassliga konkurser, namnbyten (i synnerhet namnbyten - gissa varför!). Kolla också hur gammalt företaget egentligen är - skojföretag brukar vara mycket unga...

För det tredje - vad är det för referenser de lämnar? Man kan ju stöna en del när man hör högutbildade ingenjören pipa att "de hade ju en förtroendeingivande hemsida". Men vafan - om ingenjören ska köpa bil så kan ni lita på att han åker halva länet runt och sparkar på däcksidor eller luktar i bagageutrymmen, men när det gäller att bygga en villa för tre millar så räcker det med att titta på nätet????

För det fjärde - gör en söndagsutflykt till ett påstått referensobjekt - ring på och fråga om deras erfarenheter. Jag kan lova att om de är missnöjda kommer ni att få höra det, sanna mina ord. Det kanske blir en femtonmilaresa den dagen, men det är ju småpengar i sammanhanget.

För det femte - man kan faktiskt be om hjälp. Känner man en snickare så ber man honom om hjälp att kolla referensobjekten. Ta med en glaskula och släpp i våtutrymmet och kolla att den rullar åt rätt håll. Kolla svaj i tak, eller trappor. Kolla efter skruvskallar som lyser genom tapeten - är väggen illa skruvad är det garanterat annan skit också. Glipar foder, är det tajta golvskarvar? Hur har de skarvat golvsockeln? Hänger dörrarna rakt?

För det sjätte - snöa inte in på snygga kök eller badrum. Det är kosmetika, som inte säger ett skit om vad som finns bakom.

För det sjunde - vänd er till branschorganisationerna. Det finns ju drivor med sånt, allt från Villaägarna till Sveriges Byggindustrier och Byggmästarföreningen. Om det företag du funderar på inte är medlem där ska man fråga varför. Eller till Konsumentverket - oseriösa företag har oftast en oseriös historia...

För det åttonde - om byggfirman säger att alla installatörer är behöriga ska man kolla det - det har med kommande försäkringsärenden att göra. Och det är inget fel att kolla det.

För det nionde - om priset är för bra för att vara sant, så är det antagligen inte sant.

För det tionde - betala inte svart. Alldeles oavsett hur bra det låter är det att skjuta sig i foten. Då sitter man där sen, med vinda fönster och läckande tak och spräckta grunder. Och har effektivt förstört alla möjligheter att driva ett ärende i domstol.

Om en företagare ens erbjuder möjligheten att lösa saker "rostfritt" ska man dra öronen åt sig. Likaså om han tycker att man ska ta en del av materialet som arbetskostnad, för att komma åt ROT-avdraget.

Sen finns det små subtilare detaljer som kan vara bra att tänka på - svarar han med "hallå" eller med företag och namn? Svarar han "hallå" ska man fundera ett tag.

Har han kontor, eller "sköter han det hemifrån"? Och får ni komma hans till hemmakontor i såna fall?

Vill han skriva kontrakt på konditoriet över en kopp kaffe och en mazarin, som du får betala?

Hur har han det med ritningar? Även ett villabygge kräver en jäkla driva med ritningar - har han det?

Hur mycket ska "lösas under tiden" och hur mycket kostar det? Och varför fanns inte den kostnaden med från början?

Hur ser hans hantverkare ut? Är de unga och oerfarna eller gamla och utslitna, har de prydliga grejor? En grundregel är ju att sopiga byggföretag har sopiga anställda, och det syns. Däremot ska man inte lura sig av flashiga visitkort eller logotyper på jackor eller fordon. Sånt kostar ingenting. Inte heller blåbrallor. Men har de yrkesmässiga verktyg, har de skydsskor? Kan du ens kommunicera med dem?

Är gubbarna med i facket? Finns det skyddsombud - ta reda på ansvarsbiten om olyckor skulle hända, och lita för helvete inte på att han säger att "alla försäkringar finns". Upp med papiren på bordet bara! Och han ska veta hur ansvaret ska fördelas vid olyckor. Vet han inte det är han inte seriös. Inom klåparbranschen är den fackliga anslutningsgraden obefintlig. Det kunde Timell också få säga, istället för att tydligen hävda att riktigt yrkesfolk inte har tid att lämna offerter och garantier.

Våga fråga, var jobbig - halva orsaken till att folk upplever att de blivit lurade är att de inte öppnat näbben under resans gång. Man måste kunna ställa svåra frågor - tyvärr backar ju akademiker som från en olycka när en skäggig snubbe i blåkläder börjar gorma. Men de gormar för att de är hörselskadade, kom ihåg det.

Inlägg trehundra. Om fusk i byggsektorn

Det är rätt symptomatiskt att inlägg trehundra kommer handla om svartjobb och ekonomisk brottslighet i byggsektorn. Det har ju blitt några poster i ämnet, och nu är det dags för en till. I vanlig ordning ska vi hacka på Företagarna, en organisation som så smått passar in i serien Moderata Flaggskepp. Nu senast är det i SvSvD där de ondgör sig över en fungerande metod att konstatera och avslöja ekonomiska oegentligheter i byggsektorn.
Exakt vad deras invändningar bottnar i är svårt att komma fram till, eftersom seriösa företag borde ha ett mycket stort intresse av att ohederlig konkurrens försvinner. Men i vanlig ordning kör Företagarna med skygglappar på och ylar om ökad byråkrati och krångel. Och om skatter naturligtvis.
Efter att ha konfererat med egenföretagande kamrater i byggsvängen kan jag konstatera att den byråkratiska ökningen för dem låg i att man bytte en blankett mot en annan och flyttade två datum. Knappast oöverstigliga problem. En åsikt som också delas av Svensk Byggindustri.
Inte om man jämför med det evinnerliga krångel som gränsdragningen kring hushållsnära tjänster skapat istället, där man får göra en sak och bli subventionerad för det, men där en annan sak faller under en annan skattesats, och det ska fyllas i papper och föras noteringar. Man kan ju fundera på om Företagarna har en susning om hur det fungerar på de verkligt små företagen.
Vid samma ytterligt oseriösa undersökning i kamratkretsen fann jag ingen som var medlem i Företagarna. Det vanligaste argumentet var att det var för dyrt och att man inte fick nåt för pengarna - se där ett problem de delar med facket!
Problemet för arbetsgivarorganisationerna är att de inte riktigt vill se att de är en del av problemet kring svarta pengar och kriminalitet Varje förslag som kommer för att försvåra penningtvätt eller annan illegal verksamhet i företagarvärlden möts alltid med ett fasans gny: -Nu blir det mer kontroller och byråkrati, nu blir det ökade kostnader.
Och svaret på det är: Japp, det blir det. Man kan inte komma från att det är billigare att anlita oseriösa underentreprenörer med kontoret på fickan och grisig attityd. Det är billigare att ta ett extremt lågt anbud trots att man kan misstänka att det inte står rätt till, och man kan tjäna rätt grova pengar på att inte bry sig om att konkurrera på lika villkor. Hur det kan gå till framgår mycket klart i den mycket läsvärda Organiserat svartarbete i byggbranschen, som kan läsas eller laddas ner här
I slutänden är det ju de seriösa företagen som får betala kostnaden för de svarta jobben, för momsfusket och den grå marknaden.
Under de år jag själv drev eget företag, och det är en erfarenhet jag delar med i stort sett alla andra småföretagare, så var det inte byråkratin som var ett stort hinder. Den som påstår det ljuger. Det stora problemet var andra företag som inte betalade. Inte enstaka privatpersoner; det var sällan problem, men andra företag. Och efter ett tag begrep jag att det fanns en annan marknad där man gjorde affärer med kontanter, utan kvitton.
Det finns en mycket enkel och snar koppling mellan olika fenomen i företagarbranschen - en kedja som kan beskrivas i ordningen låga anbud, slarvig bokföring, sena betalningar, betalningsanmärkningar, kronofogden vilket ger = misstanke om ekonomiska oegentligheter, för att uttrycka det byråkratiskt. (Observera att den kedjan kan beskrivas en smula olika beroende på vilken sektor man är i- poängen är att den är lätt att genomskåda för nån med bara en smula erafrenhet..)
Det är en kedja som inte kan vara obekant för någon som haft eget företag (även om man tydligen driver företag av altruistiska skäl, vilket jag tar mig friheten att tvivla på, Pernilla Ström ) - så frågan varför svenska företag fortfarande köper tjänster av kända skojare, där hela den beskrivna kedjan finns, är en gåta.
I den offentlig sektorn, med dess krav på transparens (fint ord vi lärt oss av EU-domstolen), kan man med fördel använda sig av SafeTrade. Och nog skulle det väl finnas i varje fall ett litet, litet behov av samma sak i den privata sektorn. Eller hur, Företagarna...?