Historia är allvarliga saker. Men roligt. Men farligt

Just idag ser jag att De Nya Moderaterna trots allt inte tänker ändra den springande punkterna i sitt idéprogram, det som väckt uppmärksamhet, de punkter där de försöker åka med på demokrati- och frihetsvagnen. Där de på något outgrundligt sätt vill dölja sitt partis historia. De tänker låta det stå kvar - för att det ska passa in i nån slags "kontext" med dagens Nya Moderater.

Det finns en del att säga om det, och det ska jag göra nu. Det kommer att spreta en del, men stå ut!

Historielöshet är det farligaste som finns. Inte bara för att den gamla klyschan om att vi lär oss av historien kan vara sann, utan för att människor som inte kan sin historia blir dumma i huvudet. Det betyder däremot inte att historiska sanningar alltid kommer vara det.
Ny forskning och nya källor skickar alltid nästan pornografiska rysningar efter ryggen på forskare, och mig - därför att det är roligt att plötsligt upptäcka att gamla sanningar inte var så sanna. I synnerhet när gårdagens konventioner om sexuell läggning eller en utdöd respekt för överheten gör att forskare faktiskt kan ta bladet från munnen och hävda att Drottning Kristina var lesbisk, eller att Martin Luther var en hustruplågare.

Det här är ingen liten eller lätt lek. När akademiker blir förbannade på varandra övergår det till fejder, som de helst skulle lösa med duell, och i varje fall skapar det minst livslång ovänskap.

Historien är inte absolut, det har vi i varje fall lärt oss. Mest påtagligt blir det när vi ger oss på den som om den hände igår. Det vill säga, bedömer Hjalmar Branting utifrån dagens socialdemokratiska partiprogram, eller Gustav Vasa med insikt om deklarationen om de mänskliga rättigeheterna. När man gör det kallas det kronologisk imperialism, och gör man det på allvar tappar man precis all respekt hos respekterade forskare. Det fanns inget genusperspektiv i det antika Rom, man agade sina barn på stenåldern (om man inte åt upp dem) och Karl XI var inte strategiskt korkad när han satte efter danskarna på egen hand i Lund 1676; han var modig på ett vis som var naturligt och fyllt av gudstro på den tiden...

Att äga historien är också att äga framtiden, som en av mina husgudar, Eric Hobsbawm, har sagt. Han har säkert snott det nånstans, för det brukade han göra, och han var stolt över det - men det gör det inte mindre sant. Och skriver man hans namn här brukar det raskt komma sura kommentarer från nyliberaler.

Att förfalska historien är en ren nationalsport i vissa länder, att radera folk ur fotografier eller rensa ut deras böcker från boklådor och bibliotek är en annan. Oftast har det att göra med ren dumhet och okunskap, och det kan man hantera. Som när Chicagos dåvarande borgmästare Big Bill Thompson- så totalt osannolik som framgångsrik politiker att ni bara inte kan tro det - beslöt att rensa ut antiamerikansk litteratur från Chicagos bibliotek, och började med alla brittiska författare...
På samma vis är det med nationalister av olika slag - fast övertygade om att de är satta till världen för att de tillhör en mäktigare ras - och därför skulle ha nåt slags övertag. I Sverige försökte på 1600talet den mäktige Olof Rudbeckius d ä belägga att Atlantis egentligen var Sverige, följt på 1970-talet av Verner Lindblom som bestämt påstod att atlantiderna flydde till Västergötland!

Världen kryllar av såna exempel, och det var nog lättare att pyssla med sånt förr. Det fanns hela avdelningar inom den dåvarande sovjetiska underrättelsetjänsten som hade i uppdrag att snygga till all sovjetisk, och i förlängningen rysk, historia. Just nu pågår det i Kina, men också i Serbien, Turkiet, Syrien, Israel och på många andra ställen. Och det är när det är statsunderstött som det blir svårt att avslöja, eller debattera mot. Oavsett hur många vittnesmål vi än får fram om det turkiska folkmordet på armenierna 1915 är det tammefan lögn att få vissa turkar att ens se Turkiets skuld - för där går historieförfalskningen ända ner i skolböckerna.
I Sverige har det länge funnits vad vi kan kalla en alternativ historietradition. Det vill säga, det finns en sund misstro mot vad den akademiska världen vräker fram. Nånstans har det att göra med den allmänna bildningsnivån, men också med en nyfikenhet och uppkäftighet och allmänt liberal inställning hos medierna. Vilhelm Moberg var så förbannad på den tidens panegyriska historieböcker att han skrev en egen svensk historia, och fortfarande är hans svit om Utvandrarna - Det Bästa Som Skrivits På Svenska! - det man ska läsa om man vill veta något om den svenska migrationen till USA. På samma vis bidrar Jan Guillou mer till allmän historiekunskap än de flesta andra, och det kryllar av populärhistoriska tidningar.

Och det här är bra! Själv råkade jag för ett par år sen skriva om Den Finska Krigshistorien, och efter det ska jag nog inte åka dit... Så här är det i många länder. Oerhört få skulle tillåta en sanningskommission om vad som egentligen hände - istället måste den ryska historien beskrivas av utlänningar, den brittiska av fransmän och den franska...ja, herregud.

Men här handlar det om chauvinism, om behovet av att sy ihop en annars splittrad nation. Nåt som vi svenskar har Eurovision och HockeyVM till. Dessutom finns det nästan alltid en samsyn i de öfre samhällslagren om vikten av detta (och det är små kretsar vi talar om; kultureliten i Sverige är kanske femhundra personer). Man måste uppfinna en sammanhållande historia, helst med en Ond Fiende (vi har haft dansken och ryssen). Och allt detta är lätt att genomskåda.

När däremot ett politiskt etablerat parti väljer - för nu handlar det om val - att medvetet ljuga om sin historia blir man fundersam. I synnerhet som De Nya Moderaterna tidigare varit noga med att betona att de är "Nya".
Nu handlar det om nästa steg i att bli ett samhällsbärande parti, för de är inte där än. Nu gäller det att ha en historia som tål dagsljus. Och som också måste innehålla några kungsord - solidaritet, jämställdhet, demokrati. För när man saknar en historia saknar man också legitimitet - tittar man på Dagens Moderater är det lätt att tro att de uppfanns 1996, och så kan vi inte ha det.

Svårigheten ligger i att A)vi är inte Nord-Korea, B) Det finns en fri press C) kunskapen om Moderaternas verkliga historia är ganska spridd. De har dessutom genom åren producerat egen historia, och där är det inte alls samma tongångar.

Jag blir förbannad på sånt här. Det är jävligt skumt när smarta människor utkämpar hopplösa strider, och när de väljer att bli politiska historierevisionister. Stegen till nästa lilla lögn minskar nämligen då. Det är ruskigt illa när upplysta människor idag har en så slapp inställning till historia. Det är rent skrämmande när människor med makt tycker att de kan hantera vår historia som de vill.

Långt som fan blev det.

Bilderna? Lika som bär?

Vem tror du att du är, Sofia Arkelsten?

Jag sitter och tittar på hur Thorsten Flink söker sina rötter på oväntade platser. Jag och Thorsten har beröringspunkter, men därom en annan gång - poängen är att han söker något han faktiskt har rätt till. Nämligen att veta var han kommer från, och kanske få en hum om varför han blev som han blev, med alla sina fel och brister.

Jag tycker om det här programmet - det ger en helt annan bild av kända svenskar än den man har genom media och scener. Det visar sig att saker kanske inte alls var som man trodde, eller som de ens själva trodde. Framgångsrika människor har fattiga statare i släkten, eller så finsn det - hoppsan - bankrutta mångmiljonärer.

Vi är de vi är, med alla våra fel och brister. Och därmed ska jag svänga över - elegant va? - till de senaste dagarnas politiska händelse, nämligen det idépolitiska program som ledningen för de Nya Moderaterna la fram för sin partistämma. Och där folk utanför moderaterna raskt höjde på ögonbrynen - eftersom skriften innehöll hårresande lögner om partiets förflutna. Både när det gällde införandet av både allmän och kvinnlig rösträtt i Sverige, och om till exempel apartheid (det finns mer).

Ögonbryn förresten? Det blev ett jävla hallå... Folk med anlag för satir beslöt att förbättra den Moderata Historieskrivningen. Och gjorde det med besked.

1965: Carl Bildt grips av polisen på Hötorget i Stockholm medan han genomför Sveriges första Vietnamdemonstration.

1897: Den tidiga moderaten Emmeline Pankhurst Arkelsten startade de brittiska suffragetterna.

Vill man vara elak kan man säga att moderaterna, med partisekreterare Sofia Arkelsten, stackars människa, försökte smyga fram en helt annan bild av hur moderaterna bildades. Och på ett ytterst taffligt sätt.
Det var givetvis dömt att misslyckas - raskt visade det sig att moderaternas politiska motståndare kunde historien bättre än Arkelsten, som tyvärr alltför länge vägrade göra avbön. Pinsamt. Klumpigt. Misslyckat av ett parti som annars satt en helt ny nivå för politisk kommunikation.

När Arkelsten därefter väl gör avbön, gör hon det med trotsigt böjt huvud och hävdarbara att man kan "tolka historien olika". För det har andra partier också gjort. Och sen kommer hon få mer spö, för vi är rätt många som läst till exempel Gunnar Heckschers version av det hela, och han skulle inte dela Sofia Arkelstens version.

Gapskrattet från oppositionen kommer runga länge kan jag meddela. Och det skadeglada flinet från regeringsbröderna lär väl inte svida mindre. Hon ska vara glad att hon inte är byggnadsarbetare - den sortens misslyckanden glöms aldrig

Men varför var det så viktigt för Sofia Arkelsten (och några okunniga personer på partikansliet skulle jag tro; ajabaja - skolka inte från historian i fortsättningen) att vara några andra än de är?
De Nya Moderaterna har ju tagit avstånd från Gösta Bohman och gammelhögern? Om de är så stolta över amiral Lindman kan man ju fråga sig varför det var så viktigt att vara "Nya"? Eller att utan att rodna hävda att man varit både feministiska och solidariska?

Jag tror faktiskt inte som en del andra, mer elaka kamrater, att det handlar om nån sorts statligt subventionerad revisionism, där Moderaterna ska sno åt sig äran för att ha byggt Folkhemmet (som de benhårt var emot när det begav sig). Jag tror att det helt enkelt handlar om att Sofia Arkelsten inte vill att hennes Nya Moderater verkligen ska vara sprungna ur en skock ytterligt hårdföra arbetarhatare.

Det går nog helt enkelt inte ihop med De Nya Moderaterna. Så därför gör man om De Gambla Moderaterna till nån sorts hyfsat snäll farbrorshöger som skrockande delade ut slantar till fattiga hjon och föräldralösa barn vid 1900-talets början. För det kan väl inte vara så enkelt att Sofia Arkelsten egentligen vill vara socialdemokrat?

Bilden? Den är tecknad Av Eigil Schwab, som jag skrivit om tidigare under mina irrfärder bland politiska karakatyrer och svensk historia. Och gissa vilket parti som fått krypa upp i famnen på Moder Svea?

Och jodå, det ska stå Gambla. Ljudläran i våra landskapslagar uppvisar många intressanta drag. Utmärkande för den tidens skriftspråk är de s. k. inskottskonsonanterna. Mellan m och 1 och likaså mellan m och r sköt man in ett b (komber 'kommer', gambla 'gamla') Så fick ni lära er det också

Kom till Järfälla, AIK!!!

Får höra att AIK kan tänka sig bygga en alldeles egen arena, när deras interna arenagrupp nu beslutat sig för att säga nej tack till Swedbank arena (många arenor där). Gärna norr om stan. Annars förespråkar de numera Stockholmsarenan, trots uppgivet ylande från fansen. Men det vore kanske bra om fansen insåg att numer finns det gott om folk i Solna som inte är AIK-are, och som ärligt talat nog hellre ser klubben och dess anhängare nån annanstans.

Oavsett realismen i det hela, för det finns en del att säga om det, är de i såna fall varmt välkomna till Järfälla, en hyfsat obetydlig - jo, så är det kära grannar - kommun nordväst om Råsunda. Här finn mark, här finns kommunikationer. Behövs det kan jag riva några hus så ett nytt stadion får plats. Annars finns det en del av Barkarby Flygfält som mycket väl kunde passa - i anslutning till Akalla T-banestation, där man en gång ändå har funderat på en hockeylada...

Det må vara drömmar, men fortfarande är det rätt skönt att tron på idealismen och de galna idéerna får finnas nånstans. Och egentligen - hur galet är det? Varför samsas med Djurgården och Bajen på Stockholmsarenan, eller sitta själva på ett ödsligt Swedbank Arena, när man kanske kan dela verksamhet med BP och en driva norrortsklubbar?
På Gnagarforum har jag läst att den rapport som AIKs arenagrupp presenterat tydligen ska vara ett förhandlingsunderlag - och det verkar onekligen som en del folk med egenintresse i saken skriver där - men det vete fan. Sträcker man upp fingret i luften bland fansen finns det en djup motvilja mot att sätta sig på Swedbank Arena. En motvilja som AIKs styrelse nog ska passa sig för att nonchalera.
Dessutom - det pris AIK skulle få betala för att spela på Swedbank arena är ju definitivt. Medan eventuella intäkter, i bästa fall, är förhoppningsfulla. Om de skulle visa sig vara orealistiska faller ju klubben som en sten. Låter det kul nån?

Så välkomna till Järfälla - vi skulle behöva ett hemmalag!


Och rubriksättare på Aftonbladet - Stockholmsarenan ligger INTE på Södermalm. För helvete!!!!

Solna, Nationalarenan, rutten moral, kompisgänget och juridiken

Det drar ihop sig i härvan kring Nationalarenan i Solna, läser jag i Dagens Samhälle. Åklagaren ska snart bestämma sig för om han ska väcka åtal mot Solnas representant i gruppen som skulle driva frågan om Monumentet Över Männen - en grupp där Sune Reinhold, dåvarande stadsdirektör, hade nöjet att både avlönas av Arenagruppen och Solna kommun. Ett smärre konststycke i kategorin Sitta på två stolar....
Det saken handlar om nu är vilka som ska delges misstanke om mutbrott. Tyvärr ligger inte artikeln uppe på nätet än, men det handlar om flera personer.

Sune Reinhold har tagit emot 800 000 spänn i sitt egna lilla konsultbolag SuRe Konsult - pengar som kommit från bolagen bakom arenabygget. Samtidigt har han varit Sveriges näst högst betalde stadsdirektör, med en lön på nästan 120 000 i månaden. Själv säger naturligtvis Sune Reinhold att han inte gjort nåt fel - för han har fått OK av sin arbetsgivare. Arbetsgivaren Solna kommun- i det här fallet kommunstyrelsens ordförande Lars-Erik Salminen - kan under pistolhot gå med på att han kanske sett Sunes avtal, men inte reagerat eller protesterat, med en hel radda av konstiga ursäkter.

Man kan tycka det är märkligt att Salminen därför inte åkte rakt i papperskorgen vid valet, men orsakerna därtill finns det anledning att återkomma till. Faktum är att Solna numer befolkas av en massa folk som dels inte har nån känsla för AIK, eftersom de är inflyttade, dels fortfarande tror att AIK kommer att vika ner sig, dels faktiskt inte fattar att en tom arena kommer kosta en jävla massa pengar. Och dels för att många av de som bor i Solna inte tänker bo kvar där - precis som med resten av Stockholm. Det här är inte deras bekymmer, helt enkelt. Och moralen rycker de på axlarna åt....

Självklart stinker det här. Lika självklart är det nog att ingen kommer dömas. Jag är till och med tveksam till om det kommer att gå till domstol. Inte för att jag är jurist, utan för att min magkänsla säger mig det. Jag tror att det kommer avskrivas, brott kan inte styrkas - för klantig och godtrogen är ju inga brott, eller hur?
Under tiden kommer att fotbollens världsarv att rivas, mitt älskade AIK kommer att tvingas spela långt-bort-i-helvete eller för ödsliga läktare på just Nationalarenan, trafikeländet i Solna kommer nå nya nivåer. Och borgarna i Solna kan under stilla visslingar stoppa det pinsamma - men inte brottsliga, observera det! - resultatet i nåt arkivskåp.

Det här måste också ses i ljuset av att klubbarna onekligen verkar dras med andra kostnader - typ böter. Eller att idrotten kan få betala bevakningen av sina tävlingar i fortsättningen.
Fast i slutänden blir det som vanligt skattebetalarna som kommer få stå för fiolerna.

Johanna Graf om De Mäktiga Männens monument över sig själva, Svenska Dagbladet om arenadrömmar... Expressen om AIK:s jätteböter, DN om klubbarnas ansvar för bevakning, och att AIK Hockey äntligen fick rätt mot Solna kommun...

Bilden? Kända spelare ur de lag som bestämt sig för att ha Nationalarenan som hemmaplan...

Bohman är död och begraven - om De Nya Moderaterna

Okey, så nu är det verklighet. Moderaterna är så stora nu i opinionsundersökningarna att de nosar på socialdemokraterna, eller till och med är större i nån undersökning. Vilket då givetvis ger till följd att en massa folk på vänstra planhalvan häver upp sina röster och vill att vi ännu mer ska berätta vad Reinfeldt egentligen vill.

Han vill: skapa ett klassamhälle med dramatiska klyftor, där omsorgen och solidariteten med varandra är avskaffad, där landsbygden dör och där varenda jävel ska vara egenföretagare. Och lite annat.

Det kanske är så. Jag vet inte. Men vad jag vet är att det uppenbarligen inte räcker med att tala om konsekvenserna av moderaternas politik för att få folk att sluta rösta på dem. Eller så måste man berätta det på ett annat sätt.
En s-riksdagsledamot jag känner besökte en barnstuga för ett par veckor sen och ägnade en stor del av sin tid åt att morra åt moderaterna. Det imponerade föga på personalen där, kan jag berätta. För Fredrik hade varit där veckan innan och sagt helt andra saker.
Det känns som vi kanske ska sluta lägga ord i munnen på moderaterna. Det sänker oss. Idag har jag väldigt svårt att tro att det finns så många människor i Riket som inte hört talas om försämringarna i sjukförsäkringen, i a-kassan, eller att pensionärerna fått det sämre. Och ändå kopplar man uppenbarligen inte ihop det med att regeringen faktiskt gör vad alliansen lovade att göra.

Jag kan som sagt inte säga vad man ska göra. Däremot känns det alltmer fel att utmåla Reinfeldt som en dubbelspelande demon, som egentligen vill lägga ner all gemensamt driven verksamhet och ersätta den med de ondaste av multinationella koncerner.
Det kanske är så att de traditionella moderata frågorna idag drivs av de tre slavpartierna, med växlande framgång. Centern är tokhöger, folkpartiet har blivit bestraffningspartiet och Kd är de som hyllar familjevärderingarna. Men jag kan faktiskt på fullt allvar fortfarande höra kamrater som inbillar sig att centern skulle kunna vara en samarbetspartner. Eeeeh, hur tänkte ni där??

I den lilla, lilla värld av blommor där jag bor är det rätt många som säger så. De ser inte längre moderaterna som det stora otäcka hotet, och då har ju Freddan och Borg lyckats. Idag är SvD förbannade på Borg för att han inte vill förändra arbetsrätten. Han kör alltså över sina allianskollegor med besked, vilket de naturligtvis kommer svälja utan större protester. De talar idag om en typ av allmän och generell a-kassa, som visserligen ligger långt från den a-kassa som fackföreningsrörelsen skapade - den som skulle se till att vi slapp sälja oss billigare vid arbetsbrist - men som nog är ändå längre från vad bunkerhögern ville ha.
Visst, det finns säkert enstaka exemplar av den traditionella sorten kvar, men frågan är hur framträdande de är. Och om det verkligen är de som vi ska inrikta oss på?
Jag vet att Moderaterna inte är det Nya Arbetarpartiet, och jag har ohyggligt svårt att se dem utföra mer beständiga gärningar tillsammans med vänstern. Men vi kan inte fortsätta titta på dem med glasögon från 70-talet. Faktum är att det skett en medelklassförvridning av det politiska spektrat, och Moderaterna har varit bättre på att att anpassa sig.
För givetvis handlar det om anpassning. Men jag hoppas ju innerligt att mitt eget parti också har ändrat sig, utan att det betraktas som nån slags politisk fint.
Jag vet att väljarna inte skräms av att enstaka högermegafoner kallar oss statssocialister och försöker koppla ihop oss med Sovjetunionen; det är ett av de larvigaste tricks som finns, men det är precis lika larvigt att påstå att Moderaterna bara väntar på att kasta oss ner i ett rent chilenskt helvete av Milton Friedman-politik. För det är inte så - det räcker så bra med att beskriva de konsekvenser vi ser, men det är uppenbarligen inte tillräckligt för att få väljarna att välja bort Reinfeldt.
Det handlar också om respekten för väljaren. Som jag skrev ovan - de allra flesta vet precis vad de röstar på, och varför. Det enda som kan få dem att byta sida är att de ser att det finns en bättre politik. Faran är att vi i vår iver istället får folk att sätta sig på tvären - vi kan ju vara ett väldigt tjurigt och HELT ologiskt folk ibland, för så där jävla roligt är det ju inte att krypa till korset och skamset erkänna att man röstade fel, friade fel, byggde fel, körde fel (man KAN visst köra den här vägen, älskling....)


För mig har ju skillnaderna inte varit så här tydliga på länge, men det räcker uppenbarligen inte. Vi kan inte titta ut över valet 2010 och se 1982. Så vi kanske ska börja tala med folk istället för till folk.


Bilden? Exakt som vänstern vill framställa moderaterna. Men är det rätt sätt att göra det på?

Stockholm 1 - Solna 0

Fullmäktige i Stockholm klubbade igår detaljplanen för området där den nya Stockholmsarenan ska ligga. Redan i höst kommer första spadtagen att tas, och invigningen kommer ske december 2012.
Jag kan tänka mig att det fanns en och annan borgare i Solna som ända in i det sista hoppades att något underverk skulle ske, att nån skandal - det är ju populärt när det gäller arenabyggen - skulle glida upp och i vart fall fördröja hanteringen.
Chanserna för att stackars Solna får en dyrbar kvarnsten om halsen ökade därmed dramatiskt. För det spelar ingen roll vem som äger en sån arena - dess skugga kastas långt längre än till tomtgränsen. I synnerhet när man tänkt sig skapa nån slags jättegalleria i anslutning till Nationalarenan ( och samtidigt ta död på nuvarande Solna Centrum).
Men stora arenor fordrar hemmalag. Stockholmsarenan kan få två, ja till och med tre om nu AIK envisas med att inte vilja betala jättehyror till Svenska Fotbollsförbundet. Nationalarenan kan få...noll? Och kanske får förlita sig på tio Madonnakonserter om året.....
Man funderar på vilka synvillor de som bestämde sig i Solna hade - att de skulle husera ett europeiskt topplag, och ett landslag med prenumeration på slutspel? När alla vet att den bästa svenska fotbollen spelas i andra ligor. Den bästa fotbollen i världen är bara en knapptryckning bort, och då känns knappast harvande i underkant av allsvenskan ett riktigt dragplåster.
Publiksiffrorna sjunker i allsvenskan, mitt eget älskade Gnaget har gjort en djupdykning som borde rendera avhandlingar om gruppdynamik och kollektivt misslyckande, landslaget får se VM på TV, och i Solna kan man nog se fram både mot ökad trafik och högre kostnader.

Den verkliga vinnaren är naturligtvis PEAB, som får bygga både Brödrosten i Solna, och Stockholmsarenan, och det är vi byggnadsarbetare glada för.

Grattis Stockholm, ni får en jättefin arena. Solna, det nog kvalspel där...

Johanna om Arenahärvan....


Bilden? Först kalldusch, och sen - halkar man på tvålen...

Applåderar idag Expressens ledarredaktion

Jajamän, idag slår vi på stora trumman för Expressens ledarredaktion som tar ställning. Man vill att alla som ger privata donationer till politiska partier ska redovisas, och man gör det på ett mycket bra sätt.
I kommentarsfältet - för den som orkar med att läsa där - framkommer i vanlig ordning de vanligaste moderata invändningarna. Som då alltså inte har med sakfrågan att göra, dvs om man på minsta sätt skulle kunna ana sig till att politiska donatorer också köper sig politiskt inflytande. Istället handlar invändningarna om det gamla vanliga: Men facket då! Men sossarna då! Men Mona då!
Det säger en del om hur känsligt det är. Man vill inte diskutera det. Men det blir mycket svårare när det är allianssympatisörer som också tycker moderaternas och kristdemokraternas hycklande är pinsamt. För inte ens Berlusconi kommer undan att redovisa vilka som betalar honom, inte Barack Obama heller, inte Gordon Brown, inte Angela Merkel. Men Reinfeldt vill inte.
Fegt och fult av moderaterna, bra och begåvat av Expressens ledarsida


Bilden? Bananrepublik är ett för bra ord för att inte använda

Moderaterna var inte så transparenta

Åser den moderata valfusksåpan (fuskvalsåpan?) med halvt intresse. Men lite kul är det att de inte alls är så öppna om vad som pågått, när det kommer till kritan. Nu vill de helt plötsligt inte lämna ut provvalsresultaten (som om de kommer vara hemliga särskilt länge ändå). Och då blev man ju inte mindre nyfiken....




Bloggat från iPhonen. Premiär!

Maud och genus-kortet...

Som ett brev på posten kom det då - Maud Olofssons genus-kort. Att det är för att hon är kvinna som hon kritiseras. Inte för att hon är en rätt usel närings- och energiminister, eller för att hon är centerpartist. Icke.

Det är för att hon är kvinna. Bara så vi vet. Desperationen sprider sig alltså - allt från att beskylla journalistkåren för att vara partisk, till att vilja diktera vem man ska debattera med. Själv vill jag debattera som fan, men jag tycker nog att de flesta alliansföreträdare är så usla så det blir nog inget...

Andra om saken: Johan, Alexandra, Högberg

Bilden? På Maud, taget från centerns hemsida, för att vara säker på att det blev en bild som hon är nöjd med. Antar jag.

Pengar och moral och politik

Peter Andersson skriver idag om pengar och politik. Inte vilka pengar som helst, utan om de pengar som moderaterna vägrar redovisa. Pengar som de får av människor och organisationer som inte vill stå för det. Pengar som rimligen skänks för att ge någon typ av motprestation.

Egentligen är det märkligt att moderaterna är så ovilliga att redovisa vilka bidragsgivarna är. I det öppna samälle de påstår sig vilja ha är det väl rätt självklart att man inte i lönndom ska kunna köpa makt och inflytande. För ordningens skull (och innan gnällkommentarerna kommer) kan jag berätta att fackföreningsrörelsen varje år lämnar tillskott till det socialdemokratiska partiet, och det är hur offentligt som helst. Det har aldrig hymlats om det, och därför är DNs ledare idag till viss del rätt larvig. Men däremot är det bra att alliansmegafonen motvilligt kan erkänna att det här är ett problem, och inte ett litet sånt

Det händer att jag träffar människor som inte vill vara med i facket för att facket ger pengar till sossarna. Själv är jag inte så intresserad av att gynna företag som ger pengar till moderaterna - men jag vet ju inte vilka det är.

Det här är helt enkelt usel moral. Inte dubbelmoral, utan dålig moral. Vi har ett regeringsparti som får okända summor av okända bidragsgivare. Vad skulle vi säga om ett land i Tredje världen där sånt förekom? Jag kan lova att just moderata företrädare vore de första att kräva att bistånd och hjälp skulle upphöra...

Konspirationsteorierna flödar...

Det finns en kille som heter Olah Örtengren (jo, han stavar sitt namn så; det ser väl snyggt ut. Eller nåt.) som råddar med en sida som heter Allt om alliansen. Man kan kila dit emellanåt och flina lite, och njuta av att somliga allianspartister är bättre reklam för ett regeringsbyte än någonsin ett tal av Mona Sahlin.

Jag kan ju inte undanhålla er följande, som passar in nånstans mellan foliehatt och Bermudatriangeln, ungefär:

"Man är ofantligt naiv om man tror att socialdemokratin under sina 75 år vid makten INTE byggt upp ett gigantiskt nätverk av lojal makt inom press, media, polisen, myndigheter, företag och organisationer - tusentals "sovande celler" runtom i Sverige som bara väntar på att kampanja med sosseriet.

Sosseriet finns bland annat på SVT, Aftonbladet, Expressen, SvD, DN, TV4, ett otal myndigheter fullproppade med gamla partilojala socialdemokrater sedan har vi fackförbund och fackombud på i stort sett alla företag i Sverige.

Yttrande- och pressfriheten existerar inte så som den ska i ett demokratisk land i Sverige. Det var det länge sedan den gjorde. Tror det var runt 1995 när Göran Persson skulle "rädda Sverige" som man tystade ner sanningen om Perssons meningslösa åtstramningar.

Sanningen kom fram 12 år senare!Och om kommunisterna (OBS! Inte Karl-Bertil Jonsson-komunister - utan kommunister av en helt annat sort) kommer in i regeringen tillsammans med Thomas Bodström så kommer vi nog får se ännu större försämringar på den fronten."

Eh, ja?

Det här skulle ju kunna sorteras in under rubriken "korkad" eller "manisk" eller möjligen "lätt förvirrad" om det inte samtidigt passade in i hr Reinfeldts bittra utfall mot alla dessa borgerliga tidningar som så lätt föll till föga för regeringskritiska röster.

För det är ju precis så - allt är bara en enda stor sammansvärjning för att dölja att vi på den andra sidan egentligen är onda rymdvarelser som bara väntar på att slita av oss våra människormasker, och börja tugga i oss de naiva medborgarna

Olah Örtengren är noga med att framhålla att han inte vill att ovanstående inte ska ses utan sitt sammanhang, viket jag naturligtvis håller med om. Fast det vore kul att veta vilket sammanhang han talar om...

Tack till Mitt-i-steget för tipset! Det är rätt kul att se besvärade moderater försöka sopa in den gode Olah under mattkanten...

Bilden? Kolla på Konspiration58...

Tidningar är inte opartiska. Det har de aldrig varit.

Jag är inte särskilt högutbildad, men jag gillar att läsa. Det är jag inte ensam om. Svenska folket är ett läsande folk, särskilt kvinnorna. Vi läser det mesta, och även om tidningsläsandet har minskat så är det fortfarande högt i Sverige. Vi har ju också väldigt länge haft den extrema förmånen att få antingen tassa ut i träskor och för kort morronrock mitt i vintern för att hämta en Dagens Nyheter i brevlådan, eller få samma tidning uppäten på hallmattan av en glupsk boxer klockan 0515. Det är något som inte är så vanligt i resten av världen.

Men det betyder också att en betydande del av vårt informationsflöde kommer från tidningarna, vilket liksom är ursprungssyftet med en tidning. Alldeles väldigt länge var en tidning en åsiktsmaskin. Man startade en tidning för man hade något att säga. Det är först på senare år som dagstidningarna kommit att bli förströelse eller reklampelare.

Det kan vara bra att påpeka det eftersom det nu utbryter ett slags raseri över att Svenskan och DN helt plötsligt - är det verkligen nån som är förvånad? - sprider vad som mest kan liknas vid regerinsgpropaganda på nyhetsplats. Vore det här kommersiellt på riktigt skulle det vara text-reklam. Nu är det politik istället.

Ägarna till SvD och DN använder sina blad för att stödja en politik de i varje fall står för. Vad är konstigt med det? Det är ju det deras ägande handlar om - makt och inflytande.

Rationella människor ser naturligtvis mellan Henrik Brors framkommenderade rader. Men så har det alltid varit. Fortfarande finns det människor som ser Aftonbladet som en socialdemokratisk tidning. Och det kanske den också är, men skillnaden mot SvD och DN är ju att i ett Aftonblad har politiken abdikerat, och finns bara på ledarsidan. I borgerliga tidningar finns den överallt, tro mig.

Jag är inte ens säker på att jag vill anklaga journalister för att vara ryggradslösa. De har ett jobb, en chef och nån som betalar deras lön. Och så länge de inte uppenbarligen ljuger, utan bara vrider sanningen en smula, är de väl fortfarande journalister.

Jag håller naturligtvis med om vinklingen - den är avskyvärd, och borde tas upp som exempel på riktigt usel journalistik på utbildningarna, men som sagt - vad hade man väntat sig? Det ÄR två borgerliga tidningar, och de driver ägarnas linje. För jag har också gynnats av regeringens politik - men jag hade hellre avstått det eftersom det också betytt att andra fått det sämre.

Hemskare är naturligtvis att högern inte anser att SvT är opartiska, utan måste sättas under politisk kontroll. På annat sätt kan jag inte tolka det förslag som två moderater lagt. Det är ett riktigt lågvattenmärke, men också ganska symtomatiskt på hur makten anser att den bör granskas. Det räcker liksom inte med ett 9-mot-1-förhållande vad gäller pappersmedia. Nu ska den politiska makten bestämma över TVn också. Känns det igen? Berlusconi nån?

Och det är ju lite tragikomiskt att deras förslag kommer samtidigt som den borgerliga makten över pappersmedia inte kunde vara mer tydlig. Men det vore mig fjärran att begära nån slags kontroll av det... Gör det enda rätta istället - köp inte skiten. Bojkotta de som gör reklam i deras tidningar. Se till att andra företag inte gör det. Det är så man får jobba mot makten.

Andra om saken: Johan, Peter, Alliansfritt, Morsan

Bilden? Jag har använt den förr, och kommer göra det igen. Är det inte makten som bestämmer så är det pengarna.

Döp henne inte till Q, döp henne till Göran...

Ibland gör man det lätt för sig. Som idag när jag bara blåser liv i en gammal genial Folksamkampanj, som egentligen handlade om ett etiskt sparande, men som lika gärna kan vara en spark i röven på en liberalism som övergett sina kärnvärderingar. Jag blir förbannad på gammaldags socialliberaler som låter neokonservativa shanghaja liberal-begreppet.
Ta lite mark från de där som tycker att jämlikhetsarbetet egentligen går rätt bra, som inte ser att det är ett problem att kvinnolöner fortfarande ligger efter (och inte ens kommer ikapp), som inte tycker att samhällets maktapparat kan användas för att förbättra villkoren för hälften av rikets befolkning.

Copywritern Olle Nordell skrev redan 2007 de här annonserna, som jag helt skamlöst lånar. Och jag lägger inga direkta synpunkter på om de var bra för Folksams pensionssparare. De var bra som illustrationer till en värld där din och min och allas våra döttrar kommer växa upp. Så här skrev han:

Ge din dotter en god chans i näringslivet: döp henne till Göran.

Det finns idag fler Göran än kvinnor som vd i svenska börsbolag. Det kan låta som ett dåligt skämt, men är i själva verket en dålig sanning. För även om alla dessa Göran säkerligen gör ett bra jobb, kan det inte vara sunt med ett näringsliv där bara 5 av 271 börsnoterade företag har kvinnor i ledande position. Tvärtom. Rent ekonomiskt tror vi att jämställda företag är bättre företag. Och vi är inte ensamma. Allt fler rapporter pekar mot att kvinnotäta styrelser leder till lönsammare bolag. Men är det värt att bry sig? Ja, det är det. Det spelar roll. I hundra år har Folksam utvecklat enkla sparformer och försäkringar. Men samtidigt försöker vi vara med och utveckla saker och ting omkring oss. Bland annat så att våra döttrar kan få samma möjligheter som våra söner.

Det är inget snack om att Sverige behöver en liberalism. Men då menar jag inte en cynisk skenande marknadsliberalism som struntar i om det skulle dö några på kuppen, eller om det skulle innebära att ondare krafter började ana morgonluft. Eller påstådda liberaler som vill konkurrensutsätta allt, ha betyg från BB och som ljuger om viktiga saker.

Jag är uppvuxen med rekorderliga folkpartitanter som slog väskan i huvet på dumma privatiseringsivrare, som i och för sig gick i frikyrkan och hade Kungen på väggen hemma, men som ALDRIG skulle tvekat om att det behövs bra skolor för alla barn, att pengar inte skulle spela roll för utbildning eller status, och att ingen blev snällare av att man var elak tillbaka mot dem. Vart tog de vägen ? De behövs nu....

Andra om saken Alliansfritt

Benny Andersson gillar betala tillbaka med skatten

Stort konstnärskap är inte alltid samma sak som att begripa hur världen fungerar. Alldeles för ofta är de geniala bara geniala i sina mentala vardagsrum, och sen klarar de inte av att vara briljanta i andra situationer. Jag har tidigare tagit heder och ära av Jan Myrdal, som är ett sådant lysande exempel. Men det finns fler, som emellanåt får sitta i sofforna och yttra sig på ett vis som gör att man vill klättra ur skinnet av pinsamhet - fast då är de oftast inte riktigt så geniala, utan mest upptagna av sin egen storhet. Som Jan Guillou, som skrivit en memoarbok om sig själv, Ordets makt. En bok där han åter ger sig på sitt favoritämne, nämligen Jan Guillou. För första gången på länge har jag varit tvungen att lägga ifrån mig en bok, för att jag bara inte stått ut med hans uppsvullna ego! Få se om jag ens klarar av att skriva något om den, men lita på att jag ska kämpa mig genom den - mig nöter han inte ner.
Däremot har han nött ner recenscenterna. De uppvisar en närmast servil - googla - enighet om att det är det bästa de läst. Nå, det tycker inte jag, men mer om det senare.

Istället kan vi dra på smilbanden åt Benny Andersson, som vågar ta ställning. Precis som Björn - och visst är det märkligt att Björn och Benny är såna begrepp att de bara funkar som namn om man säger dem tillsammans. Alla vet vilka Björn och Benny är. Säger man Benny blir de osäkra, och än värre med Benny Amdersson; då börjar folk titta på varandra.
Björn har tagit ställning i humanistfrågan. Jag är inte överens. Men jag respekterar att han så starkt tar sida i demokrati och yttrandefrihetsdebatten. Benny tar också ställning. Inte partipolitiskt, men i senaste Fokus får han säga följande tänkvärdhet om det svenska skattetrycket:

– Jag betalar mycket, men det känns bra att ge tillbaka, att bidra. Dessutom blir det mycket över.

Och jag tror att det är så sant. Jag är inte gladare än nån annan över att betala skatt, men får jag bara fundera två sekunder inser jag ju att jag skulle vara bra mycket olyckligare av att se ett samhälle i sönderfall. Jag betalar gärna min del, och kniper det kan jag betala nån annans del också. Jag får ändå över så jag klarar mig.

Svenska folket har en annan åsikt än regeringspartiet (numer finns det bara ett regeringsparti; de andra hänger liksom bara med på vagnen, hur mycket de än försöker provocera). Och jag tror att moderaterna kommer få lite svårt att förklara sitt låneraseri. Att få råd att sänka skatter genom att låna pengar nån annanstans är bara samma sak som sms-lån, om än i större format.

Bilden? Att göra snälla saker behöver inte betyda att man är snäll

Maud och kvinnorna

I den välkända vänstertidskriften Veckans Affärer ( och ja, jag är ironisk här) kommenterar Camilla Wagner hur centerledarinnan Maud Olofsson misslyckats med det mesta. Inte bara sina "hjärtefrågor" (jag undanber mig kommentarer om huruvida hon har hjärta eller inte) utan i synnerhet jämställdhetsfrågorna. Och det är inte utan att man håller med naturligtvis.
Jag skulle givetvis inte kunna göra den kommentaren själv, för då hade jag varit elak, men den är intressant i ett annat perspektiv också. Den visar ju på hur lite centern lyckas med, och vilken undanskymd roll de har i regeringen. Om någon skulle göra en bild över vilka regeringspartier som fått genomföra sina frågor, skulle moderaterna och folkpartiet vara vinnarna, centerpartiet en förlorare, och kristdemokraterna på semester i fjärran land.
Överhuvudtaget verkar de bråka rätt mycket inbördes, men moderaterna vinner hela tiden. Och inte blir det roligare av att man spenderat mer pengar än man haft. För att sammanfatta det hela på ett mycket enkelt sätt.
Fortfarande ser jag inte hur "marknaden" ska lyckas med att vända den här skutan, utan oräkneliga offer. Att det behövs insatser från samhällets sida visar ju egentligen bara på att de klassiska teserna om hur världen fungerar behöver ses över - man kan inte titta på 2000-talet med nyliberala glasögon från 1950-talet, lika lite som man kan använda Marx för att analysera samma tid.
Frågan är om centern kommer finnas kvar som politiskt alternativ efter valet 2010.


Andra om samma sak

Latte-kolot i Täby blir av!!

Har glädjen att meddela alla som oroligt lyfte på ögonbrynet, att det omtalade latte-lägret i Täby visst kommer bli av. Precis som AlliansfrittSverige tycker jag det är skönt att veta att när det gäller vissa saker - då kan man verkligen lita på moderatledda kommuner..

För de av mina läsare som faktiskt inte vet vad en latte är - och det finns faktiskt såna människor - kan ni klicka här

Moderaterna fiskar i grumliga vatten

Det man kan säga om moderaternas senaste utspel är att de mer och mer bekräftar två saker - att de dels är pressade av en dov opposition bland sina kärnväljare, dels att de skräms av att de trots alla sina satsningar - vilka frågar då vän av ordning men det kan vi ta nån annan gång - inte får det gensvar i opinionen som de vill ha. Dessutom börjar de nog inse att Sverigedemokraterna inte är en problem för vänstern, lika mycket som det är ett problem för högern.

Alltså tar man skeden i vacker hand och landar en rapport som är både populistisk och farlig. man ägnar sig åt de allra enklaste förenklingar som finns, och föreslår lösningar som tangerar lynchjustis. Anledningen är ju att det redan idag finns ett straffsystem som fungerar, men istället väljer man den allra enklaste vägen - ta ifrån busarna sitt medborgarskap.
Tonårsmorsa skriver bra om detta, och jag delar hennes upprördhet. Det är för jävligt att dela upp folk i vi och dom från början, och det finns inte heller något som visar på att deportationer skulle vara effektivt. Herregud - är man EU-medborgare behöver man inte ens söka svenskt medborgarskap för att vara delaktig i systemet, och då funderar man ju hur dessa EU-medborgare i såna fall borde bestraffas.
Folkdomstolar? Lynchningar?

Bilden föreställer Billie Holiday, som här sjunger Strange Fruit, en sång som är långt, långt mer än bara en slagdänga.