Men Nyamko vet ju inget om förorten...

Till skillnad från Nyamko Sabuni ser jag inte den islamistiska extremismen i förorten som ett stort hot. Till skillnad från henne vet jag en del om förorten, vilket hon inte gör, eftersom hon är uppvuxen i stillsam medelklassmiljö utanför Stockholm. Hon vet inte ett skit om den desperation och tröstlöshet som frodas i våra mest slitna förorter, även om hon stup i kvarten försöker påstå det.
Den som vill veta nåt om det kan ju läsa Still av Hassan Loo Sattarvandi. Den säger mer om verkligheten än nånsin en folkpartistisk karriärliberal.
Vad jag ser som ett hot är att Nyamko inte kan göra kopplingen mellan segregation och våld, mellan våld och icke-demokrati. Hon är medlem i ett parti som långsamt men säkert håller på att sätta upp hart när oöverkomliga murar mellan en alltmer välmående medelklass i Stockholm, och en alltmer utarmad och förbannad klass av tjänstehjon. I det läget är det precis lika lätt för somaliska galningar att rekrytera anhängare, som det är för olika gangstergäng.

Det är ju nämligen så att bekymren i förorten inte startade när att det flyttade dit en massa muslimer. Man kan ju lite stillsamt påpeka att ordet förort inte har någon bra klang, och att namn som Rosengård och Tensta sedan mycket länge är liktydiga med bråk och elände, långt innan flyktingströmmarna började rinna från Afrika och arabvärkden.
Ett ännu större hot är att Sabuni faktiskt kommer skapa en ännu större misstro mot muslimska invandrare. Och unga muslimska män kommer bli ännu argare - repression är inget dåligt instrument för att skapa samhällshat. Vi behöver inte så många oförklarliga gryningsräder av Nationella Insatsstyrkan mot överbefolkade lägenheter för att grabbarna i moskén ska börja fundera på att ge tillbaka. Och då finns det alltid nån som kan stå till tjänst, med råd och dåd...

Den fattige kan alltid ta till våld i brist på annat. Det är därför förorterna brinner med förutsägbar regelbundenhet. Men våld fungerar ju inte, piper välmenande och ryter fördömande. Det har inte med saken att göra - förortens våld är förutsägbart men inte logiskt. Det enda man kan vara säker på är att fördomarna om förorterna växer.
Nyamko har inte en aning om hur det är att vara ung och uppvuxen på en plats som har dåligt rykte. Man vet själv att det är en rätt trevlig plats, där man har rötter och familj och vänner, där man bjuder grannarna på grillat ljumma sommarkvällar, men de utanför vet bara, att där bor det en massa konstigt folk som kastar sten på brandkåren...
Förorten är inte alls så statisk eller likadan som Sabuni verkar tro. Man är inte förortare och talar förortska bara för att man bor där. Man är människor.


Johanna om samma sak, om att leva en stund i förorten här

Bilden? Eh.....

Ett steg bakåt. Om EU och modersfixeringen

Hör att EU:s kvinnoutskott tänker lägga näsan i blöt när det gäller föräldraledigheten. Man kan bara konstatera att vad som är självklarheter i Sverige inte på långa vägar är det i resten av Europa.
När man berättar för europeiska bekanta om hur omsorg och vård är uppbyggt i Sverige brukar de bli rätt långa i ansiket. I synnerhet kvinnor. SÅ vill vi också ha det, är en vanlig kommentar.
Och de kan bli ännu längre i ansiktet när de får höra att man faktiskt pratar om löneskillnader, om jämlikhet och lika värde i Sverige. Min italienska (jojomän!) väninna tvivlar på om det ens går att mäta skillnader mellan män och kvinnors lön i Italien.. För att inte tala om kvinnosynen i Berlusconis TV eller hur man kan känna sig som kvinna i trängseln i tunnelbanan....
Det finns en rätt trist syn på manligt och kvinnligt i Europa, i synnerhet i den generation som jag tillhör. Den ständigt ertappade generationen, skulle man kunna kalla oss - vi som borde veta bättre. Men som ensamstående farsa till Arvtagarna blir man bara trött på det där att mamman skulle ha nån slags förkörsrätt till barnen. Och det känns som Europa borde ha hunnit längre...

Gröna Jessica och Lundberg om saken



Bilden? Skulle kunna vara min egen farsa när det begav sig. Och han hade garanterat varit hemma om minsta möjlighet hade funnits...

Jag hamrar och spikar...

Och jag och grabbarna konstaterar att det välkända kvalitetsmärket Adamant - ironi - inte är mycket att ha när spiken blir lite större än kvartstum

De utförsäkrade blev lurade av Littorin

Inte nog med att man är sjuk, man ska jobba också. Och dessutom förlora rejält med pengar. Se där en ny tanke i Alliansens Sverige. De som flyttades från försäkringskassan till Arbetsförmedlingen har hittills bara förlorat på det. Se och Hör här och här och här.
Så kan det gå.

Nu är vi intresserade av att se hur Den Mest Flexibla Regeringen någonsin ska förklara det här, Ska det bli en "tänkte inte på det igen"? Typ version 2 115 eller nåt, med tanke på alla andra tillfällen när de varit tvungna att dra i bromsen för att den Dumma Dumma Verkligheten inte stämde överens med kartan och planen.
Men Alliansen kan ju göra Vågen så känns det säkert bättre


Peter Andersson om saken


Bilden? Det är inte bara tomten som kommer smygande om natten...

Moderaterna var inte så transparenta

Åser den moderata valfusksåpan (fuskvalsåpan?) med halvt intresse. Men lite kul är det att de inte alls är så öppna om vad som pågått, när det kommer till kritan. Nu vill de helt plötsligt inte lämna ut provvalsresultaten (som om de kommer vara hemliga särskilt länge ändå). Och då blev man ju inte mindre nyfiken....




Bloggat från iPhonen. Premiär!

Rekommenderad läsning! Marsch iväg!

Nya bloggfynd. Man kan hitta guldkorn lite överallt. Som här hos en ny favvo, om Saker Som Bara Händer I Amerikansk Film Och ALDRIG I Svensk Verklighet. Bildat och vasst och jävligt roligt..

Eller här, hos Trettioplus, som såg packade irländare på Hovet. Och dessutom slussar oss vidare att få reda på vad finsk stämning är. Ytterligare viktig kunskap att ta med sig.

Nostalgibröderna kommer ihåg saker jag hoppades jag hade glömt, som Chattanooga. Jag minns mest att en av de där syrrorna började översätta amerikanska TV-serier

För att inte tala om På Slak Lina, som är precis det där en annan skulle vilja vara. Stilig, elegant och smart. En Fred Astaire där en annan är Janne Vängman. Bara en sån sak som att våga ifrågasätta män om talar norrländska....

In och läs med er!

Uselt av Svenskan - och av Federley...

Utan att gå in närmare på den senaste opinionsundersökningen här måste jag ju säga att det är rent uselt av Göran Eriksson att skriva en analys utan att - hoppsan - notera att Kristdemokraterna ligger utanför riksdagsspärren, och alltså inte kan räknas in i ett parlamentariskt underlag.
Men i Göran Erikssons värld borde man alltså redan idag räkna in Sverigedemokraterna också. För nu har det börjat - här ska spolas i manegen för borgerligheten. Här gör man reklam för Federley, mannen som gett den dåliga politiska andedräkten ett ansikte i Sverige. För er som inte följt den såpan kan jag berätta att han åkte på betald solresa, men inte som riksdagsmannen, utan som sin drag-personlighet Ursula. Och brydde sig inte om att ta reda på om hans uppdragsgivare hade några politiska förbehåll. För det brydde sig inte Ursula om...

Ursäkta, men i min värld är man riksdagsledamot dygnet om. Den som påstår att man kan stänga av det och vara nån annan, som inte behöver ta ansvar, borde tammefan skämmas.


Bilden? Affischen till Priscilla - öknens drottning. Som var klart roligare och ärligare

Nä, byggjobbare skulle man bli....

Då kan det bli så här. En ren njutning att se.

Det är jättebra om man måste springa igång bilen.

Eh...

Bara ta ett litet hopp, chefen...

Vattenpasset gick fel...eller nåt

Vem glömde ringa håltagaren?

Blindfönster ?

Egen perrong ingår i priset...

Balkongbelysning med intressant nytänkande.

Han gick in i väggen.

Medtag egen stege!

Ser ut som en sån där omöjlig Oscar Reuterswärd-figur.

Men det stod att det skulle vara två stycken härinne!

Hinner inte blogga

Det är egentligen rätt skönt. Jag hinner bara bråka på andras bloggar.

Kuppen som kom av sig - en dingdingvärld...

Ibland är det bara en ren njutning att se hur beskäftiga journalister får smisk på fingrarna. Nu senast kan vi läsa om hur Helén Pettersson tog itu med Svenska Dagbladets twitter-provokation. Om detta skriver också Kulturbloggen...
Och det reser ju åter frågan om vad fan som hände med journalistiken. Och med journalisterna. Är jag ensam om att känna att det har blivit lite väl mycket TV3-nyheterna även i etablerade medier?
Jag kan ju inte undanhålla er ett urval rubriker från den gudskelov avsomnade tidningen En Ding Ding Värld. Och dessutom lite sorgset konstatera att tio år efter att den tidningen lades ner skulle flera av de här grejorna kunna dyka upp, som verkliga nyheter

• Stenålderspojken vägrade äta upp sin spenat - svalt ihjäl
• Chris gifte sig med sin gitarr
• Oljeborren öppnade portarna till helvetet - släppte ut djävulen
• Krokodilmannen finns
• Hemligt foto bevisar den fientliga handlingen: Ryssarna sköt ner ett UFO - 1987
• Dinosaurierna utrotade sig själva - med krocklekar
• Columbus fick hjälp av utomjordingarnas karta
• Reuben var en bråkstake - kniven genom huvudet botade honom
• Draken flög 30 mil ut i rymden

Läs mer om En ding ding värld här och här

När Birgitta Ohlsson skulle få dåligt samvete...

Jaha, man upphör aldrig att förvånas. Uppvuxen i en familj där pappa var hemma medan morsan gav sig ut i arbetslivet - vilket i sig var en smärre sensation på 70-talet - är jag väl förmodligen så skadad att jag aldrig sett nån konflikt mellan föräldraskap och arbete, och det oavsett kön.
Men dödgrävarna finns tydligen överallt, vilket Birgitta Ohlsson, nybliven EU-minster, nu får känna på. Det här är ett rejält konservativt ställningstagande kan man säga. Läs själva i Expressen...



Bilden? Lennart Dahlgren, också känd som Hoa-Hoa, var ett affischnamn för föräldraledigheten på den tiden det begav sig...

Var ska vinsten komma då?

Det finns ju alltid nån som ska betala. Det är den allra enklaste slutsatsen av alla besparingar. Nånstans ska pengarna tas. Vare sig det är inom vården och omsorgen, inom en kollektivtrafik som är så uselt rustad för vinter att det är rent häpnadsväckande, eller inom byggsektorn.
Efter att ha flinat rätt bra åt hur riksdagskandidaten Pettersson daskats omkring i media, kan vi kanske börja prata sakfrågan. För ingen ska tro att det där är en fråga som är ny - vi diskuterar varje dag hur vi ska kunna jobba smartare, snabbare, bättre.
Kan vi skapa bostäder som faktiskt är både billigare och bättre och energisnålare är det inte bara ett särintresse för byggbranschen - det rör precis alla i Sverige. Som social utjämnare, som ett sätt att få bli vuxen, eller för att kunna få åldras i trygghet.
På Newsmill tar Hans Tilly chansen, och det kan väl vara en smula upprättelse för Pettersson, även om jag fortfarande att han inte alls var ute efter den effekten. Han ville ge sig på byggjobbare, helt enkelt, och tala sig varm för låglönekonkurrens, i enlighet med den ideologi som nu håller på att sänka centerpartiet.
För diskussionen om bostäder och byggande är för viktig för att hamna i bakgrunden. Behovet av bostäder är lika stort vare sig det är låg- eller högkonjunktur. Och att klimatanpassa - som det heter så fint - industrier och offentliga lokaler är både bra ekonomi och bra för miljön.
Jag minns rätt bra känslan av att få stänga sin egen dörr, veta att från nu - NU! - bestämde jag själv när jag ville diska eller titta på TV eller hänga upp mina kläder. Och sen gled jag in i ett rätt trivsamt ungkarlsliv, bohemiskt och hyfsat ansvarslöst. Precis som det ska vara när man är i tjugoårsåldern.
Det finns likheter med mitt nuvarande ungkarlsliv, men man har ju lärt sig en del av sin boendekarriär - som naturligtvis innefattat sammanboende; dock nu enbart med arvtagarna. Ett och annat har man ju lärt sig på vägen, som att diska och tvätta och köpa toapapper och att inte borra i betongväggar klockan åtta en söndagmorgon.
Villkoret för att man ska kunna göra det är ju då naturligtvis att det finns nånstans att bo. Nånstans där man har råd att bo. Det blir allt viktigare eftersom så många unga inte har fasta anställningar idag, och knappt fyller de allt strängare kraven från banker och hyresvärdar.
Arvtagerskan vill flytta hemifrån. Det begriper jag. Jag vill också att hon ska kunna flytta - för att hon ska kunna växa som människa, men också för att jag ska kunna få ett liv där jag inte främst är pappa (eller kung i ett bankrutt konungarike...). Flytten hemifrån är precis lika viktig för de stackars föräldrarna som för barnen.
Även om vi älskar vår barn, är väl bäst att lägga till, så vill vi ju också att de ska bli vuxna. Få genomleva, eller genomlida, de där fantastiska åren.
Men då måste det finnas nånstans att bo!

Jag personligen ser inte att fler bostadsrätter kan lösa problemet - i själva verket tror jag det är rent politiskt självmord att avkräva nyss utflugna ungdomar ska sätta sig i skuld uppöver öronen bara för att de ska kunna komma hemifrån. Det är inte vad en tjugoåring vill göra idag. Frågan är om de ens ska göra det - de ska för fan resa i världen, sova på stränder i Asien, åka till Roskilde och ha bagaget i papperskassar. De lär nog komma in i den cirkusen så småningom i varje fall.
Lösningen heter istället hyresrätter. Precis som de rödgröna säger här. Och i min värld skulle det vara jättebra om man tog och byggde lite hyresrätter på Lidingö, eller i Danderyd, eller nåt annat av de segregerade reservaten....

När Ebba gick över gränsen

Ebba Lindsö, (kd) tidigare vd för Svenskt Näringsliv, är aktuell med sina memoarer. Uppenbarligen lämnar hon ut mer av sitt privatliv än vad som kan anses vara moraliskt försvarbart. Eller nåt. Och därför blir hon också rejält attackerad av mamman till sitt tidigare bonusbarn.
Man kan tycka vad man vill om det - två kvinnor som kanske har all anledning att tycka illa om varandra; det kan finnas rejält med gift i det. Men som utanförstående - och karl - undrar jag var karlarna tog vägen. Varför är det bonusbarnets mamma, som gör ett hyfsat bittert intryck, som går till storms mot Ebba? Var är pappan? Om man ändå ska spela upp allting för en publik som hämtar popcorn och läsk och väntar på nästa akt?
Nånstans är det kanske ytterligare ett tecken på att det är nya tider - nu räcker det inte med att prata skit om varandra på ett kafferep eller i herrbastun längre. Nu kan man förnedra med besked, och gör det.
Jag har inte läst Ebbas bok, och det finns säkert knasigheter där. Men kanske det är så att man kan utmana konventioner på fler sätt än ett - och visst är det så att bonusbarn är något som är en totalt okänd faktor i relationsspelet. Att det finns extrabarn som rent ut saboterar är väl ingen nyhet. Men inte heller att det finns ex-partners som också gör det.
För mig väcks ju frågan, som den skandalhyena jag också kan vara, om vad det är för kamp Lena Magnegård egentligen för.

Om ett smartare sätt att bygga

Istället för att fortsätta hoppa på centern för att de ger sig ut på arenor de inte behärskar, kunde det kanske vara bra om vi istället la lite krut på att göra det som det hela borde handla om - fundera kring hur man kan bygga smartare eller snabbare eller effektivare. Eller alltihop...
Det är ju inte så att problemet inte är nytt. Om det nu är ett problem - min erfarenhet är ju att vi idag är ohyggligt mycket effektivare på arbetsplatsen än för tjugo år sen, men fortfarande finns det en tröghetslag som är rätt frustrerande.
Istället för att utreda det här en gång till - för jag håller med Sync och Byggblasket och flera andra om att det får räcka nu - kan man ju rätt snabbt identifiera en driva problem. Omkring dessa borde debatten handla, förutom en del andra småsaker.

1. Det är för dålig konkurrens. Det finns fyra stora drakar, och några uppstickare, men sen är det slut. Det är bara de stora som kan ta de stora jobben - bostadsområden, jätteprojekt - och de får dessa jobb ändå, utan att behöva konkurrera med effektivitet.
2. Hierarkin inom byggsvängen är fortfarande stenhård. Man öppnar icke käften som ung och grön. Man kan ha hur bra idéer som helst men det viktigaste är att veta sin plats.
3. Konservatismen är stor. Nytänkande ses med misstro. Nya tekniker tas inte tillvara. Fortfarande är "det var bättre förr" en standardfras. Eller att "förr i världen var de i varje fall yrkesmän". Nå, de byggde faktiskt både illa, långsamt och dyrt förr också. I själva verket är dagens utbildade byggnadsarbetare långt mer mångsidiga än de tidigare generationerna. Vilket för oss till
4. Utbildning. Det är ju märkligt att man samtidigt som man efterfrågar större kompetens (och mer ansvar) av byggjobbarna, i samma andetag försämrar utbildningen för den nya generationen.
5. Kunskapsöverföring. Jag VILL inte komma till en arbetsplats till, där man bestämt att plocka ner tornkranen i vecka 38 fast alla på plats ser att den behövs till vecka 44. Jag VILL inte komma till ännu en arbetsplats där etableringen ligger en kilometer från arbetsstället. Jag VILL inte stå och tjafsa med en verkare till om hur mycket virke det går åt. Jag VILL inte stå med händerna i fickorna och vänta på att det ska komma en lastmaskin som skulle ha varit där för tre timmar sen (och jag vill fan inte filmas när det sker!).
6. Jag vill vara med och se hur lång tid momenten tar. Har man räknat med en mobilkran? Var ska den ställas upp? Kan den ställas upp där? Hur ser tillfartsvägar ut? Kommer man att ta dit städare eller bärhjälp? Kommer jag att få sällskap av kunniga yrkesmän, eller kommer vi att omges av klåpare?
7. En tilltagande okunskap om hur en byggarbetsplats fungerar. Faktum är att den sista tidens debatt tyvärr visar att alltför många inte vet. Vilket gör att de gissar, och tror, och det slutar med att de stjälper mer än de hjälper.

Jag är beroende av att processen fungerar. Ju bättre ett bygge går - fortare, snyggare, lönsammare - desto bättre pengar tjänar vi som jobbar på ackord. Och våra ackord drar med sig de som tjänar sämre. Alltså är vi intresserade och vill ta del - det är bara att fråga i vilken byggbod som helst.
Men hur ofta blir vi involverade? Inte särskilt ofta. Och om hur det ska bli ändring på det, är vad det borde handla om. Vi är en viktig resurs - ta vara på oss.


Bilden? Från geniale Robert Nyberg

Det höga taket i centern. Eller inte

Jag hade ju i och för sig inte tänkt tjata mer om den olycksalige hr Pettersson och hanses irrfärder, men efter att med lite halvt intresse sådär, sett hur den interna debatten inom centern tagit fart så måste man ju skriva en rad eller två.
Det är ju helt uppenbart att den där nyliberala falangen inom centern tagit munnen lite för full en gång för mycket, vilket fått en och annan att reagera. Både här och på andra ställen. Jonas Petterssons slutsatser om svensk byggmarknad möts med både skepsis och breda flin, av de som verkligen begriper frågan.
Samtidigt finns det ju en stor risk att det som borde ha varit ämnet för den där filmsnutten - ineffektivitet i byggsvaängen - hamnar i skuggan igen. Under en lång tid framåt finns det risk att varje försök att diskutera ämnet kommer att mötas med ett "byggjobbare som fikar och röker". Och det gynnar ingen.

Själv hamnar jag ju i en rätt konstig situation. Jag har sympatier för den centerrörelse som tillsammans med arbetarrörelsen tog ansvar för nationen vid ett flertal tillfällen. Jag tycker att forna ledare, Johansson, Dahleus, förtjänar respekt.
Det här nya garnityret - Stureplanscentern - ger jag inte mycket för, och det är jag inte ensam för. De sågningar som stackars Pettersson nu råkar ut för är inte snälla. Nog för att jag är en smula skadeglad över det som sker, men man måste ju ändå fundera på vilken ilska som finns i partiet, när man kan hala iväg en sån här utskåpning! Och därför gör Pettersson nu också en väntad avbön och pudel!

Ännu bättre är att en av de mer aggressiva Stureplanarna fortfarande inte fattat vad de ställer till med... Att han inte fattar nåt om byggbranschen förvånar mig inte!
Och även om jag gärna såge - ja, man får böja det så! - att hon den beskäftiga från Västerbotten, åkte ur riksdagen med buller och bång, så vill jag absolut inte få ett politiskt vakuum där Fredrik Reinfeldt beslutar sig för att stödja sig på Sverigedemokraterna istället.

Andra om saken

Politikerbloggen, Byggblasket, Tidningen Byggvärlden, Fredrik, Sync, Norran



Bilden? Helt oblygt snodd från Norran

Fast visst är det kul att få över tusen hits på en dag

Det djupa föraktet för kroppsarbete, och konkurrensen

I den här tråden på min blogg har det brakat loss ordentligt. Somliga verkligen hatar Byggnads. Det är rent av fult att man kan tjäna rätt bra med pengar därför att man slår sig samman i en förening. Det kan finnas en rätt stor dos av förakt för den lågutbildade där. På samma sätt finns det ett rent hån mot den som arbetar med sin kropp som redskap.
Man trodde ju man passerat det.

Det är rätt skönt att se framstående centerpartister som Karin Ernlund, ta avstånd från den politiske tjänsteman som på arbetstid - observera det! - smygfilmade några byggnadsarbetare, som med största sannolikhet inte hade särskilt mycket att göra. Vilket med största sannolikhet inte var deras fel....

Nå. han har naturligtvis fått uppmuntrande tillrop från några av sina meningsfränder, och det ska han vara glad för. Men om han tror att han ska vinna några röster på det så tror han som sagt fel.
Jag tänker därefter kanske inte ge det hela så mycket mer uppmärksamhet, somligt är så dumt att det får självdö helt enkelt.
För den som inbillar sig att frågan om klass skulle död är det kanske en bra påminnelse. Jag har skrivit om det tidigare, och kommer nog att göra det igen. Det finns en allt djupare oförståelse för oss som blir skitiga, svettiga och lyfter tungt. Det kan hända att det ligger i civilisationens natur - ju mer sofistikerat ett samhälle blir desto mindre vill den samhällsbärande klassen ha att göra med dess drift.
Detta kan vi se redan hos de gamla grekerna (eller egyptierna, välj själva), och sen löper det som en röd tråd genom historien, där kroppsarbetarens barn inte blir kroppsarbetare, och till sist fylls av förakt för den skitige och svettige. En allt mer välmående medelklass sätter sig på en utnyttjad underklass, antingen bestående av ett proletariat eller av slavar, som i den amerikanska Södern.
Att därifrån se att samma kroppsarbetare idag skulle vara högavlönade (och också högeffektiva yrkesmän) sticker naturligtvis i ögonen på somliga. Och i grunden finns föraktet för den som arbetar med sina händer, eller byter blöjor, eller städar toaletter. Föraktet.
Naturligtvis är det rent trams att påstå att den fackliga rörelsen skulle vara protektionistisk. Gå med i föreningen så har du fördelarna. Står du utanför så står du utanför. Vi har en växande del utländska medlemmar inom Byggnads, och inga som helst svårigheter att värva nya.

På samma sätt är det rent trams att påstå att det skulle ligga på facket att effektiviteten skulle vara låg inom byggsektorn. Vi äger inte företagen, vi anställer inte deras tjänstemän. I själva verket har vi, om några, ett stort intresse av att jobbet funkar, eftersom vårt lönesystem bygger på att jobbet går bra. På en välskött arbetsplats med ackord jobbar man effektivt och med hög kvalitet - annars blir det inga pengar. Alltså har också Byggnads ett stort intresse av välskötta företag!
Mitt i alltihop ska man också vara medveten om att det finns en rätt aktiv debatt i byggbranschen just om den här saken. Titta gärna in hos Jens Hoffman, eller hos Byggblasket, eller hos Sync eller Byggbloggarna med flera - för just initierade och kunniga synpunkter.

Tyvärr är det ju så att många av de som har synpunkter inte har en aning om hur det fungerar ute på ett bygge. Jag vet inte hur det funkar inne på ett riksdagskansli, men jag yttrar mig inte heller om saken.
Det finns mängder av olika sätt att se på effektiviseringen av byggbranschen, men inget av de sätten förutsätter sämre avlönade eller mindre skolade byggnadsarbetare. Snarare tvärtom - det är allt högre kunskaper som kan ge tids- och kvalitetsvinster. Och framförallt behövs det en fungerande konkurrens. Och det är inte effektivitetskonkurrens när ett polskt företag kommer hit och bygger på exakt samma sätt som de svenska, men med lägre löner.

Betalar man sämre behöver man ju inte effektivisera, om man får jobbet. Istället skulle man kunna hävda, med risk för att reta upp folk, att våra löner skulle behöva höjas rejält. Då kanske byggföretagen skulle känna pressen att börja bli lite mer effektiva....


Bilden? Ett gäng högproducerande byggnadsarbetare just idag! På sin rast, är väl bäst att påpeka...

När Sören Holmberg räknade fel...

I anslutning till den opinionsundersökning som idag ger ett stadigt övertag för de röd-gröna över alliansen, ger också professor Sören Holmberg en rätt häpnadsväckande synpunkt. Nämligen att det röd-gröna övertaget antagligen kommer att minska med nån slags automatik.

Möjligheterna för regeringspartierna att minska motståndarnas övertag ökar ju närmare valdagen kommer, enligt Sören Holmberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Bland annat därför att oppositionen måste precisera sig och konkretisera sitt alternativ, säger han till Svenska Dagbladet

Eh, nu blir man ju lite förvånad. Oppositionen har ju redan gjort det i ett stort antal frågor, alldeles oavsett vad Fredrik Reinfeldt kommer säga ikväll i Agenda (för det kommer han tjata om, med logiken hos en döv - säger Mona att man redovisat politiken i ett ämne kommer han att nonchalera det. Var så säkra!).
Precis som Folkets Härold också gör, funderar man ju på motsatsen.
Att det röd-gröna övertaget kan öka i takt med att man preciserar sin politik ytterligare. Ju närmare valet man kommer desto mer kommer ju regeringens misslyckanden att synas, sanna mina ord.
Alliansen var långt från enig i alla frågor 2006, och straffades inte av väljarna - är det inte en smula förmätet av Sören Holmberg att tro att det omvända skulle gälla nu?
I synnerhet som återväljande av borgerliga regeringar knappast vara så frekvent att man kan dra några slutsatser av det, för att tala statistiker-språk.
Nä, här trampade nog professorn i klaveret

Lata byggnadsarbetare - del II

Kan inte låta bli att tipsa er om vad alltid kloke Sync har att säga om den här utskällda reklamfilmen. Och hoppa sedan vidare till Slak Lina som ifrån ett liv som reklammakare gör en magnifik sågning.
Nu har naturligtvis en driva förhoppningsfulla centerpartister hoppat med i trandansen för att få lite annan uppmärksamhet än de där hemskheterna under hösten - Vattenfall, SAAB, energifrågan mm - som dragit deras ambitioner i smutsen.

Ingen av dem har den minsta aning om vad de talar om. Punkt.
Är man riksdagskandidat (eller politiker med ambitioner överhuvudtaget) kanske man kunde kräva en viss kunskap innan man öppnar munnen. Istället drivs man av dels ett gravt oförstånd om hur byggbranschen fungerar, dels ett behov av få visa upp sig, dels av avoghet mot facket (och Byggnads då i synnerhet, konstaterar jag nöjt).
Undertecknad beskrivs som "argast av alla" vilket jag milt bara ler åt. Eller Lol.

Precis som Sync ovan skriver, baseras Petterssons påhopp på en rapport om ineffektiviteten i byggbranschen som är flera år gammal, om vilken jag också skrivit, och där det med ytterlig tydlighet framgår att det är arbetets organisation och styrning som svarar för ineffektiviteten. Det står inte att det skulle vara fackföreningarnas fel. Inte heller står det att byggnadsarbetare är lata.
Nu finns det som sagt ingen anledning att hetsa upp sig för det här. Det är ett desperat försök att få uppmärksamhet, lika mycket som ett försök att provocera. Allt från ett parti som med största sannolikhet kommer marginaliseras intill att de ramlar ur riksdagen. Så med det lämnar vi frågan.

Jag tror inte Jonas Pettersson kommer vinna en enda röst på det här. Däremot kommer han att se till att centern tappar röster. Mer sånt!

Bilden? Självillustrerande för böveln!

Bloggerskor? Om jämställdhet på nätet

Jag läser sällan TV-tablåerna, och tittar ännu mindre på reklamTV, men ibland får man ju ändå höra saker som går rakt in. Som att TV3 ska köra en serie om bloggerskor.
Jaha, nu ska vi tillbaka till att böja feminint igen. Lilla lärarinnan, majorskan, doktorinnan. Bloggerskan? Och den som kom titeln "Glamourama" ska naturligtvis piskas offentligt. Men i fortsättningen ska jag kanske kalla mina kvinnliga bloggvänner för bloggerskor. Alexandra, Johanna, Karin, Fade, Mia, Viktoria, Josefin. Varför inte lilla bloggerskan Pettersson från Umeå? Som i konsekvensens namn borde vara riksdagskvinnan då? Eller inte, skulle jag tro....

Chansen för att jag ska titta på ett sånt program är ju naturligtvis minimal ( hallå, kan nån ta fram nån slags kvalitetsnorm för alla dessa modebloggare ) men de har ju uppenbarligen sin marknad. Även tämligen obskyra modebloggare har tusentals besökare varje dag, vilket kan vara bra att ha i bakhuvudet för oss som skriver illa besökta vuxen-bloggar

Nu vill jag se hur man tänker böja murare, snickarem bilmekaniker, programmerare eller vårdbiträde. Det kan väl vara en bra uppgift för folkpartiet, som vill ha tillbaka femtiotalet i skolan, eller KD, som vill ha tillbaka femtiotalet överallt...

Tipset från Hanna Fridén

Centern ska jaga lata byggnadsarbetare

Man vet ju inte om man ska gråta eller bara bli förbannad, men Jonas Pettersson heter en kille som tänker satsa på riksdagen genom att hävda att låglönekonkurrens skulle vara bra. Och att facket är skit och borde krossas.
Ni kan kika på hans video hos Alliansfritt Sverige. Man kunde ju avfärda honom som en galning, men det är det inte alls säkert att han är. I ett allt tuffare klimat för solidaritet finns det säkert en och annan som kommer tycka att han är en hyvens kille, med trevliga idéer.
Det läbbiga är istället att han faktiskt jobbar på Centerns riksdagskansli, och det känns avsevärt mycket mer besvärande. Jag tror att de få centerpartister, den där gamla sortens centerpartister, jag känner betackar sig för sådana företrädare. Fast jag skrev för flera år sen att centern förmodligen kommer raderas ut sakta men säkert - vi får väl se.
Men det kanske är så att de tokliberala måste sugas upp nånstans, och att vi borde rita om den där politiska kartan för högerflygeln igen. Där Centern alltså är den tokliberala delen, som tror på sin idé som vilken nyfrälst som helst. Som det där med att privatisera allt, nu senast Arbetsförmedlingen. Och det där är något som oroar en del av deras allianskamrater.

Bilden? Högeffektiv produktionsteknik i ett nyliberalt samhälle....