Fredrik Lindströms brev till 1800-talets svenskar
I senaste numret av Vi Läser (klicka här, en mycket bra tidning, köp den!) får Fredrik Lindström skriva ett brev till en valfri mottagare. Och han väljer att skriva till artonhundratalets svenskar. Det han skriver är så vasst att det vore synd att låta det stanna hos de kulturtanter av bägge könen, samt jag, som annars är de som läser Vi Läser.
"Hej!
Här kommer en hälsning ifrån era barnbarns barn och barnbarn.
Lessna att vi inte hört av oss på länge. Ni undrar säkert hur vi har det. Ni skulle aldrig tro det, men vi har det fantastiskt! Inget krig på 200 år och sånt där som svält, kallbrand, lungsot, skörbjugg eller att gå ner sig på isen på väg till jobbet låter som skämt idag! Arbetare och kvinnor, t.o.m. barn, har rättigheter - man får inte ens slå en unge. Och vi har världens lägsta spädbarnsdödlighet - på er tid dog tydligen vartannat barn före ett års ålder.
Fast vi tänker inte mycket på sånt! Vi tar det liksom för givet. Vi har ingen aning om varför vi har det så bra när ni levde såna skitliv. Var kommer egentligen pengarna till våra mobiltelefoner och Thailandsresor ifrån? Vi har inte en susning. Vi är inte heller särskilt intresserade av historia - om man undantar andra världskriget och Hitler och sånt - så vi fattar inte ett smack av hur Sverige kunde gå från ett av de fattigaste länderna i Västeuropa till ett av de rikaste i världen på bara några generationer.
Vi utgår från att ni inte är inblandade, utan att allt bara skedde som av ett trollslag. Trist för er om om det känns som ni slet och svalt och stretade helt i onödan. Döärför kanske det här brevet kan vara liote uppmuntrande.
Vi har fattat att ni var väldigt oroliga för era barn och barnbarn, och var beredda att göra nästan allt för att de skulle få ett bättre liv än ni, att de skulle få gå i skolan och slippa slita ut sig, svälta, tigga eller se sina barn dö ifrån dem ett efter ett. Det lyckades! Så oroa er inte mer nu, vi har det bra! Vi lever er dröm! Mer än ni kunde drömma om.
Och förlåt oss om vi inte hör av oss förrns nu. Som nyrik vill man inte bli förknippad med sina fattiga släktingar. Så det här brevet blir nog typ en engångsgrej, tänkte bara det kunde vara kul att höra av sig. Vi bor ju trots allt i samma land. Fast ändå inte.
Bästa hälsningar från svenskarna 2015
Fredrik Lindström"
Och skulle nån nu bli guförbannad över att jag lägger upp den här texten, som jag alltså inte hittar på nätet, så får ni väl höra av er så tar jag bort den....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Återigen - vill man kommentera på den här bloggen så står man för det man säger med sitt namn. Sitt riktiga namn.
Skicka en kommentar