Nej, det går inte att hjälpa flyktingarna från Syrien på plats

 Jag hör det allt oftare. Besvärade människor, för att inte tala om regeringar, som talar om att man måste hjälpa de syriska flyktingarna "i närområdet". Vad nu det är. Turkiet, Jordanien antar jag. Israel är oftast undantaget i den diskussionen, För att inte tala om Ungern eller Danmark, trots att Turkiet ligger väldigt nära ett Grekland som tydligen ändå är "närområde".

  Problemet med den här sortens tanke är att den är fjärran från verkligheten. När mannen på gatan säger det kan jag stå ut med det, när ledande partiföreträdare eller statsmän säger det vill jag skrika rakt ut.

 Det är totalt kaos i Syrien just nu, där ingenting fungerar. Det finns inte elektricitet, det finns inte vatten, det finns inte säkra vägar. Det finns bara ett rasande krig som inte ens har klara fronter, eller ens tydliga sidor - grupper byter sida hela tiden, rena banditgäng ger sig in i striderna för att bära hem plattTVapparater och bilar, och människor. Det är löst sammansatta styrkor, där det inte alls är ovanligt att soldaterna valt att gå med för att det är säkrare som soldat än att vara civil.
  Det finns ingen administration, det finns inga bilar - för de som finns konfiskeras hela tiden av de stridande - det finns hur som helst inget drivmedel att få tag på. Det finns kort sagt ingen som helst civil hjälp att få - för att komma fram till de desperata flyktingskarorna måste man kohandla och muta sig fram mellan milisgrupper, samtidigt som man riskerar sitt eget liv.

  Hjälporganisationer gör sitt bästa, men så länge kriget pågår är det nästintill barnsligt att prata om "hjälp på plats" som nån slags broms mot flyktingarnas längtan efter lugn och ro. Och fred. De vill bara därifrån, gärna så långt bort som möjligt. Man kan inte förvänta sig att någon som flytt undan IS, eller Assadregimen också för den delen, ska sitta lugn tjugo mil från striderna. Tror man det har man förmodligen missat det mesta av hur moderna krig förs.



  Visst, hjälporganisationerna behöver all hjälp de kan få; vi ska minnas att det fortfarande är en bråkdel av de som flyr som lyckas ta sig till Europa, Men det löser inte flyktingfrågan alls.

  Efter att världen suttit på händerna när Baathregimen i Damaskus slaktade det demokratihopp som den arabiska våren innebar, och skapade tillväxtmöjligheter för Islamiska Staten, är det här nu vad vi får i knät. Ett folk som flyr, medan stormakterna spelar Svarte Petter med varandra, för att få kontroll över oljekällor och mineralfyndigheter. Det geopolitiska spelet är helt känslofritt. De syriska oljekällorna producerar nästan lika mycket olja idag som för sju år sen, trots kriget, liksom de som finns under IS kontroll i Irak. Och någon köper samma olja, och finansierar det fortsatta vansinnet, medan vanligt folk samlar ihop sina ägodelar och flyr så fort de kan.

  Man kan inte dra paralleller med vare sig Marshallhjälpen eller naturkatastrofer, som i sig är riskabla - det vi ser är ett misslyckande av rent afrikanska mått, där flyktingströmmar i miljoner länge varit vardagsmat, så vanliga att flyktinglägren mer har blivit permanenta bosättningar, för människor som lever i misär, som ser sina barn växa upp i skuggan av barbari.

  Nu har jag ändå ett visst hopp. Flyktingar organiserar sig, något de delar med de som migrerat frivilligt, och ur det kommer det garanterat växa fram en exilrörelse. Den kommer att hotas av inre splittring och även av regimen - mord på oliktänkande i exil pysslar alla totalitära regimer med - men de syriska flyktingarna har nästan alla en anknytning till de europeiska länder dit de nu vill; det finns redan exilorganisationer som sliter med det här.

  Men återvända snart? Aldrig i livet. Bli hjälpta i närområdet? Inte en chans. Inte så länge bomberna faller, inte så länge man får höra att grannar, släkt och vänner slaktats.
  Först måste kriget stoppas, och hur ska det gå till i den obegripliga värld där - häng med här nu - USA och Turkiet och Iran (!) med flera idag bombar IS i Syrien, ett IS som finansieras av Saudiarabien, samtidigt som USA i Jemen är partner med samma Saudiarabien och bombar rebeller understödda av Iran... Medan både Ryssland och Kina flinar i smyg och eldar på brasan med vapen, som de får olja för.

  Det kommer ta åratal att bygga upp Syrien igen, och kosta ohyggliga pengar. Det kommer ta generationer att läka såren. Det kommer ta lång tid att ersätta den välutbildade klass som nu är de som flytt, för givetvis är det de välutbildade som haft resurserna att fly, och mest orsak - Syrien var ett av de mest sekulariserade länderna i Mellanöstern, och att tro att kvinnliga tandläkare eller advokater eller lärare skulle stanna kvar i IS-dominerat territorium är okunnigt. För att inte tala om det hat fundamentalisterna har mot civilsamhället och de som representerar det. Alltså flyr man.

  Så min fråga till de som nu vill "hjälpa i närområdet" är: Hur då? Ungern vill skänka tre miljarder euro till länderna i just närområdet - det är vad en veckas krig kostar. De som i Sverige pratar om samma sak pratar om miljoner. Några pratar om att stödja ärkebusen Assad. Ingen pratar om de som tjänar pengar på kriget