Nej, jag tänker inte vara pedagogisk och förklara hur man förhandlar fram ett nytt avtal. Jag nöjer mig med att konstatera att fackförbunden som finns i industrisektorn har förhandlat fram ett nytt avtal och sen tycker de att alla andra fackförbund ska hålla sig till den nivån. Det kallas märket.
Vi ska vara samhällsansvariga och solidariska, heter det. I synnerhet fackförbunden som har folk på byggarbetsplatser för vi vill ha mer än det industrifacken fick. Och när vi säger det tycker industrifacken att vi är dumma. När jag säger att jag tycker att industrifacken gjorde en dålig uppgörelse tycker de - alltså, de är ombudsmän och funktionärer med höga löner inom fackförbunden hos industrisektorn - att jag är dum. Dumma, dumma byggnadsarbetare.
Jag har fått reallönesänkning 2015 visade det sig när jag öppnade deklarationen. Jag tjänar alltså sämre pengar 2015 än jag gjorde 2014. Det har hänt nån gång förut men det var länge sen. Det har att göra med vårt lönesystem. Vi har nämligen inte månadslön utan tidlön, och sedan förhandlar vi fram en tillkommande summa för de olika byggen där vi är. Det kallas att ackordera. Vissa byggen kan ge mer, vissa ger sämre. Det är vi medvetna om.
Men när man hela tiden numer bara hamnar på arbetsplatser där våra lönenivåer hålls nere av hotet om att ersättas av arbetskraft från andra sidan Östersjön - då är det inte som förr. För de stora byggföretagen fyller numer sina arbetsplatser med grabbar som bara är här för stålarna, som gärna kan jobba åttio timmar i veckan om de får, och som tycker att våra lägstalönnivåer ändå är bättre än vad de skulle kunna få i sina hemländer (där de själva för övrigt utkonkurreras av uzbeker och vitryssar). Det betyder att de stora byggföretagen - vi pratar om de största hundra byggföretagen i Sverige ungefär - tjänar rysliga stålar på att dumpa löner. Därför kräver också Byggnads att det blir ordning och reda i byggbranschen, och det vette fan om det inte är det som fått byggarbetsgivarna att sätta champagnen och kaviarn i vrångstrupen. Mer här
Ändå är det vi - jobbarna - som ska ta samhällsansvar. Säg mig, när sa ett svenskt företag senast att "nä. det går så illa för landet nu att vi inte delar ut nån vinst till aktieägarna." Säg mig, när sa ett svenskt byggföretag "visst, vi betalar sämre löner till de som bygger kåkarna och därför kommer hyresgästerna att få lägre hyra..." Samhällsansvar? Jo, tjena.
Byggnads krav i avtalsrörelsen verkar säkert rätt obegripligt för industrifacken, det kan jag förstå. Trots hot om utflyttning av produktionen av hundmat eller knäckebröd eller rulltrappor till låglöneländer (i Baltikum givetvis) är det ändå kvar en fruktansvärd massa fabriker i Sverige. Men på byggsidan håller arbetskraften på att bytas ut. Utkonkurreras.
Nyliberala personer vill givetvis detta. Och ingenstans är näringslivets hökar aggressivare än inom Sveriges Byggindustrier. Finge man bygga med slavar skulle man förmodligen göra det - att vi har anställningsgtrygghet och akassa och skyddsombud är liksom inget som vi, jobbarna, har fått av företagen. Det kan vara bra att komma ihåg det.
På samma vis driver Byggnads småföretagarnas sak också, för i vår bransch är det ett mindre antal rikstäckande företag som sätter agendan för hur arbetsgivarna ser på avtalsrörelsen. De snackar ihop sig, lånar folk av varandra, rekommenderar varandra. Småföretagarna? De kan förmodligen ramla ner i ett hål som grävts av någon utan kollektivavtal.
Vi har också låginkomsttagare i branschen. Jag har då aldrig sett att de har gynnats av att Byggnads drivit modesta krav. Det kanske funkar där man har månadslön men vi har alltså inte det - vår huvudlöneform är tidlön. Och när vi höjer med procent får alla, precis alla, samma procent. Här förekommer ingen skillnad på män eller kvinnor eller ålder. Procenten slår ut på alla. Det gynnar låglönegrupperna. Därför att vi har inte månadslön!!!!När industrifacken nu börjar hoa om - ja, de där högbetalda funktionärerna - att Byggnads och Målarna och SEKO ska kamma sig och falla in i ledet missar de totalt att vi driver våra medlemmars sak. Högre lön. Punkt. För kollektivet. Inga induividuella samtal, inga bonusar som företaget bestämmer över. Bara högre lön.
Kvinnor i min omgivning arbetar i industribranschen. De tjänar inget vidare. De har aldrig känt att oj vilken låglönesatsning Metall gjorde den här gången, när de fick 110 spänn mer i plånkan efter skatt. De känner det inte den här gången heller. Och då börjar man ju fundera på vad som är fackföreningens uppgift.
En fackförening måste alltid stå upp för de svagaste först. Gör man inte det är man i farozonen. De starkare klarar sig alltid, även om de grymtar. Jag kommer att klara mig, det gör jag alltid på nåt sätt, även om jag får reallönesänkningar, men en avtalsrörelse utan låglönesatsningar är rena skämtet - det ska alltid finnas där. Annars gör man fel, tammefan.
Byggnads avtalskrav
Byggindustrin klagosång
0 kommentarer:
Skicka en kommentar