Det är den politiska klassens fel att konservatismen växer

  Det är en fråga som jag emellanåt får från folk som de facto jobbar med information till de arbetande klasserna, och som i sig är ett självklart svar på var den kommer ifrån. Ifrån glappet mellan de som håller på med politik och de som inte gör det.
  Konservatism är bekvämt medan framsteg kräver ansträngning. hade folkviljan fått bestämma hade vi vare sig haft ångmaskiner eller rösträtt eller internet - hos alltför många, ungefär 25% är lusten efter att slippa anstränga sig större än nyfikenheten (fast jag minns inte var jag läste det, häng mig). Och bakom dem har det alltid funnits krafter som gärna sett just samma konservatism vara den förhärskande faktorn i världen.

  Framsteg kräver en del, och när det blir ett för stort avstånd till de som sitter vid rodret kommer de som sitter längre bak, alldeles jätteofta också samma människor som sköter roendet, att komma i otakt. Somliga har inge lust alls att ro, andra tar gärna rygg på sin granne som sliter som just en galärslav, och några kommer fortfarande att ro som faen.

  Det är där vi är. Vi kan inte förklara saker med dialektik eller marknadsmekanismer - idén om den upplysta och alltid aktiva arbetarklassen håller inte, inte heller idén om att välstånd från de rikaste kommer att sippra ner till de som har det allra sämst. Vi måste titta på andra saker.

  Där kommer glappet. Glappet mellan de som är informerade och de som inte är det. Glappet mellan de som begriper politik och samhälle och de som vill ha det som när de växte upp. Typ.

  Vi har fått fler människor håller på med politik som yrke. I samma takt har vi tappat ohyggligt många människor som hade politiska uppdrag. Om jag nån gång numera träffar en annan politiskt eller fackligt engagerad byggnadsarbetare på jobbet,,,eller, nä, det händer inte.

  Istället får man frågor av människor som förväntas jobba med information om varför de högerextrema (nationella, konservativa, fascistiska) åsikterna har ökat. Därför att politiken är INTE där människorna är. Inte på jobbet i varje fall. För det är ju väldigt mycket enklare att skriva på nåt socialt medie om vad som händer men det går ju för faen bara ut till de som_redan_är_engagerade. Det når inte längre.

  Och då blir det naturligtvis väldigt bekvämt att vilja ha det som det var förr (en klassisk men lättsinnig definition av konservatism som det vi kan kalla överbyggnadshögern inte håller på med - dvs de som ägnar sig åt att rota i definitioner av högerelände. På andra sidan finns f ö överbyggnadsvänstern, människor som är exakt som tjugotalets odugliga cafévänster. Skriv debattartiklar för dina likar, gärna om jävligt smala områden). Och runt om växer de bruna krafterna.

  I tio år nu har vi demoniserat rasisterna. Det har inte funkat. Det är dags för nåt annat. Inte sätta sig ner och prata med de valda Sverigedemokraterna, nej fy fan. Har man kommit så långt i vårt eget Bruna Garde är man bortom all räddning. Nej, vi måste nå de som attraheras av deras idéer. De som numera inte alls läser vettiga nyheter utan bara - faktiskt bara - på rasistsidorna. Hur når vi dem? Vem kan snacka med dom? För det kan man, faktiskt.

 Dessutom måste vi ju få till en vettig diskussion om hur rättsväsendet ska hantera angrepp på politiker och demokratiska institutioner. Så här uddlöst som det är nu funkar bara inte, vilket leder mig in på nästa grej - nämligen synen på vårt samhälle.

  Jag är trött på människor som beskriver vårt land och vårt samhällssystem som mesigt och undfallande. Det är inte det. Det finns gott om lagstiftning att ta till för att stävja de här odemokratiska arslena, det finsn en kaskad av repressiva åtgärder - som kan och ska användas för att skydda oss. Om tjänstemän och jurister inte vill använda det får de banne mig redogöra för varför. Hot mot valda politiker, asylboenden som bränns ner, hedersförtryck, skrämsel och rent våld - allt detta ska sheriffen och rättsväsendet ta hand om och ingen liten nasse ska kunna komma undan för att man inte betraktar brottet som grovt. Ett gott samhälle är omhändertagande och överseende men inte mesigt - kan folk inte bete sig ska de straffas. Punkt.

  Och om det fanns förtroendevalda ute i bostadsområdena, ute på arbetsplatserna, i trafiken, på tåget, på snabbköpet skulle det här vara så oerhört mycket enklare. Nykonservatismens framväxt beror på att de framstegsvänliga partierna abdikerade och lämnade ett tomrum. Yrkespolitikern och politiske tjänstemannen har ett enormt ansvar för detta, även om det säkert skedde med de bästa avsikter.

  Kan det räddas då? Självklart men det måste börja ske saker snart, för så här kan det inte fortsätta