Självklart ger åsikter konsekvenser

Det är tydligen högaktuellt att diskutera vem som får säga vad hela tiden just nu. Åsiktskorridoren ni vet, där ett antal martyrer beklagar sig över att de minsann inte får säga vad de vill utan att a)folk säger emot, b)folk blir förbannade och inte minst c) - att det får konsekvenser för jobb eller karriär eller kärlekslivet eller vafan som helst.

  Vad trodde ni då? Att bara ni - Birro, Janousch, Gustavsson etc (för att ta några aktuella personer) - har rätt att yttra er. Hur var det med den där yttrandefriheten ni så starkt omhuldar, ni och er anonyma svärm av obehagliga fans? Gäller den bara er? Ni som så starkt går till deras försvar, och bland annat angriper en liten lokal bokhandlare för att de inte gillar lögnerna - för det var lögner - som Katarina Janousch vräkte ur sig i tjeckisk TV. Varför ska inte den företagaren ha rätt att välja vilka författare hon vill sälja? Ska inte en livsmedelsbutik ha rätt att bojkotta leverantörer som bryter mot mänskliga rättigheter eller levererar hälsofarliga produkter?

 Och framförallt - ska boklådan Läslusens ägare inte få använda de medel som står hen till buds för att visa sitt missnöje?

  Vi som varit stora i käften kan nog inte låta bli att häpna över den här nymornade förvåningen över att det man säger eller skriver kan få bäring på andra delar av ens liv. Det ingår. Det har alltid ingått. Ingen som tar ställning offentligt har någonsin kunnat räkna med att vara helt fredad i alla lägen - rätt vad det är får du problem med karriären och jobbet eller relationer. Det_är_ju_så_det_är. Att man ska behöva upplysa folk om detta 2017 är...inte bra.

  För ett par år sen skrev jag en liten drapa om ordet attitydinkontinent, om det nästintill tvångsmässiga behovet av att säga sin mening helt utan strategiska förbehåll. Läs den här. Den är fortfarande aktuell, även för mig (väldigt mycket för mig). Gudarna ska veta att det funnits och finns tillfällen när jag borde hållit käften - för min egen skull, men det går bara inte. Det betyder också att jag fått känna på konsekvenserna - jobb, privatliv, karriär.

  Det är jag inte ensam om - jag är en sketen knegare längst ner på åsiktsstegen, och det som drabbar mig är naturligtvis en viskning av den granskning - hetsjakt i vissa fall - som andra råkat ut för. Men även de har nästan alltid vetat om det - det är spelets regler. Går du mot röd gubbe kommer Niklas Svensson att sända live inom en timme, om du är minister.

  Därför tycker jag inte synd om Janouch eller Birro. De behöver nog mest kramar, de verkar så olyckliga där de sitter och bara ser ett Aleppo i vardande i alla dessa no-go-zoner som de hört talas om, fast polisen inte vet vad de menar.
  Det gäller naturligtvis alla andra också, de som gapar om att de inte får publicera cad skit som helst precis överallt. Yttrandefrihet är inte en rättighet att få kladda ner sina åsikter på varenda internetvägg i hela världen. Yttrandefrihet är något som människor dör och torteras för - och märkligt nog ofta i länder som våra inhemska yttrandefrihetsgapare verkar tycka är helt OK, begrip den som kan. Det är rätten att få tycka och säga vad man vill utan att riskera repressalier.

  Men det är inte nån sorts rätt att stå oemotsagd.

  Det här hänger ihop med anonymitetskulturen som nätet dras med  - där människor torgför de mest vidriga åsikter under pseudonym, därför att de givetvis vet att det skulle drabba dem rejält om det kom fram - jobb, privatliv, karriär. Och det drabbar i sin tur just samma yttrandefrihet - för oavsett vilka konsekvenser mitt eget tyckande haft för mitt jobb eller nån sorts karriär har jag aldrig behövt vara rädd för att dras ur sängen nattetid av maskerade män med vapen, vilket är en realitet i på tok för många länder.

  Janouch och Birro behöver inte riskera det. De kanske blir av med inkomster - och? Vi är jävligt många som drabbats av det genom åren, tack vare högt uttryckta åsikter. Det är liksom priset för att vara attitydinkontinent. Priset blir givetvis större ju högre nivå man är inkontinent ifrån, om ni förstår vad jag menar.

  Att gnälla över det visar bara hur lite man vet, hur lite man kan, hur lite man förstår.