Jaha, mitt apotek har inte längre min medicin. Den "finns inte i deras sortiment". Nähä, finns den i nåt annat apoteks sortiment då, frågar man. "Det vet vi inte, för vi har ingen kontakt med andra apoteksbolag..."
Jaha, byggnadsarbetaren blir lite irriterad då. Vi har bara ett apotek på orten, och jag har ingen aning om vilken sorts apotek det finns i nejden. Men jag tittar ut över rullator-racet i mitt gamla Apotek, och funderar på hur de ska kunna ta sig till ett annat apotek där deras medicin kanske finns...
För ordningens skull ska sägas att farmaceuten (så fick jag äntligen skriva det!) erbjuder mig en "motsvarande, lika bra produkt och bara liiiiite dyrare". Tackar, tackar, men jag och min huskvackare har kommit fram till att det är just den sorten som de INTE har som är den som passar mig bäst. Och jag må vara hyfsat självsvåldig men jag tänker inte låta en farmaceut (igen!!!) använda mig som försökskanin utan att jag fått prata med min husläkare. Som för övrigt kommer sluta snart eftersom han inte vill jobba på den nu privatiserade vårdcentralen.
Och väl hemma hittar jag via Danielssons lakejer en alldeles utmärkt kolumn i Helsingborgs Dagblad där nån annan upplevt samma sak. Varpå jag snabbt snodde rubriken. För Lars Andreasson har en poäng stor som en lastbil - när man slaktade ner Apoteket tappade man stordriftsfördelarna och samordningen. Det är bara i den bästa av världar som ett företag med värme rekommenderar sina kunder att knalla ett par hundra meter ner längs gatan till konkurrenten. I en Odell och Maud Olofsson-värld.
Bilden? En klassisk amerikansk drugstore, där man kan ta en fika eller bara hänga. Ungefär som en bensinmack.
Postat från min iPhone
