Jag är jävligt missnöjd med den socialdemokratiska opinionsbildningen

Hej mediestrateg på Sveavägen 68!

Bara så ni vet, jag har lite synpunkter.

  Inte för att jag tror att ett blogginlägg har nån praktisk betydelse men det kan vara skönt att få skriva av sig lite, eller hur.
 För fortfarande tycks människor i arbetarrörelsen - eller "rörelsen" kanske vi ska säga i fortsättningen med tanken på avsaknaden av LO-medlemmar - tro att politik bedrivs mellan 8-17 måndag till fredag, och så anpassar vi opinionsbildningen till det.

  Eller så är det bara att det finns fel folk på fel plats, men säkert släkt eller barndomskamrater till rätt människor. Hur är det med den saken egentligen? Är det rätt person på rätt plats? Inom fackföreningsrörelsen är det då rakt inte så.

  Jag är en av de som fåfängt försöker skapa nån slags jävla motpol till rasistdårarna, och då skulle det vara alldeles lysande om man kunde få lite hjälp på traven. Visst, saker händer - akassan, bättre pensioner, etc - men se det vet inte fölket ute i bygdera. För de läser inte papperstidningar och tittar inte på Agenda. De läser väl guschelov inte Lena Mellin heller. och ett kedjebrev av nån pressassistent eller vad det kan heta är inte heller till nån hjälp.

Minns ni Nisse från Hökarängen? Det var en fiktiv person som så att säga lite fördomsfullt skulle representera den person som Aktuellt på 70-talet gjorde nyheterna för. Eller rättare sagt, väldigt fördomsfullt. Men ändå. Man satte en nivå.

  Ute på arbetsplatserna för vi en oerhört ojämn kamp mot högerbladen - jo, det är en rent skrämmande övervikt för borgerliga tidningar nuförtiden och kom inte med att Aftonbladet skulle vara nån slags vänster, annat än på ledar- eller kultursidan (som Nisse i varje fall inte läser) - där de bra nyheterna drunknar i nån gyttja av klicklänkar. Att hänvisa till nån slags arbetsplatsorganisation är rena skämtet - när LOs ledning pratar om sånt brukar jag sluta lyssna. Här finns ingen jävla organisation - det finns ett antal eldsjälar, och de börjar tröttna.

  Det skulle vara sååå trevligt att fika tillsammans med människor som läst DNs ledarsida, som nämner Wolodarski som vore han en nära vän - har du läst Wolodarski idag? - och som vet vem Magnus Linton eller Daniel Suhonen är. Som kilar på teater ibland och gör spännande weekendresor, till vindistrikt, eller har hus på Gotland.

  Inget ont om såna människor, men det är inte bara där den viktiga politiska debatten måste tas. Det är inte humanisterna, liberalerna - de där som debatterar om hur debatten ska föras - som behöver övertygas. Jag behöver svar på vilka som ska bygga 100 000 bostäder. Eller om varför den jävla järnvägen aldrig repareras. Eller om jag törs bli gammal i det här landet. Utan att - och det här är viktigt! - att behöva gräva upp svaren ur nån utredning eller protokoll, för det är så det känns just nu.

Att hänvisa till ett trevligt tal av Stefan räcker liksom inte.

  Så den som har ansvaret för hur man för ut politiken kan ta och avgå. Nu. Du, ni, sköter inte ert jobb.

Med vänlig hälsning

Calle Fridén
Alldeles vanlig byggnadsarbetare