Jag ska minsann inte våldtas stup i kvarten

  Häromdagen vidarebefordrade jag en grej på twitter. Ingen särskild grej, utan bara en halvkul, lite sorglig tweet om att Sverigedemokrater numera inte behöver skämmas för att de umgås med skumma rockband. En av de som följer mig, ett anonymt troll, besvarade den re-tweeten med en sur, och förväntad, kommentar. Och med det borde det ha varit bra.
  Det var också en kvinna som re-tweetade det här. Och hans svar till henne var "Hoppas du blir våldtagen tills du skriker efter nådaskott, din jävla muslimhora". Som svar till samma re-tweet. Med samma innehåll.

  Jag är sällan på twitter, som mest är en giftgrop, men råheten från vissa är beklämmande. Och det har också spridit sig över nätet i övrigt. Jag ser i mina sparade inlägg att jag själv också var långt mer tolerant, och snäll, mot de elaka för sju år sen, än jag är idag. Råheten deformerar oss, precis som i ett krig, där även de snällaste blir hårdhudade. Men även om jag lovats nackskott, hudflängning och landsförvisning (hallå!!!) så har jag hittills aldrig behövt höra att jag borde få "en kilometer araballe  i mig" (jodå, felstavat) av någon som är anonym, eller bara figurerar under något falskt namn.
  För det är ju så de gör. Talar om att de minsann vet var man bor. Att man ska passa sig. Att en mörk natt etc.

  Och värre blir det. För nu har det gått så långt att kvinnohatet, för det är ju det saken handlar om, sker inför öppen ridå. Nu skäms man inte ens för att man kallar kvinnor för "fittor", och man kan få dunkar i sin virtuella rygg av andra grabbgrabbar. Jag har till och med hört män i levande livet som flinande visade varandra på mobilerna hur de minsann "satt den lilla horan på plats."

  De är män. Sägs det. Jag känner inget släktskap med dem. Blanda inte ihop mig med dem.

  Inte heller ser jag mig tvungen att i det här inlägget behöva ta ställning till alla andra sorters påhopp; annars är det nästintill ett krav idag verkar det som - att i samma andetag fördöma våld och hot mot precis allt annat. Läs nu det här noga: Den som ställer de kraven ska man skita i att debattera med. Det är ett av de mest frekventa debattricken som finns, och den som drar det kortet har - kanske - befunnit sig för länge i det traumatiserande debattklimatet på nätet.

  Det här handlar om män som hotar kvinnor med sexuellt våld för att kvinnorna ska hålla käften. Punkt.

  Man kan inte vara mot det bara ibland. Inte ens liberaler, fast placerade i tomma luften, kan vara det. Man kan inte åka nerför Niagarafallet bara litegrann, som en berömd analogi säger.

  När vi hör sånt, ser sånt, läser sånt ska vi säga till. Den som stillatigande ser sånt passera är bara värd förakt. Anmäl, rapportera, bemöt - för vi är fler än trollen tror. Jag är av den fasta övertygelsen att många tillsammans kan ordna saker. Anmäl. rapportera, bemöt.

  Tills dess: ni män som hotar kvinnor. Ni är inga riktiga män.