Under 2016 måste vi värva massor med medlemmar till facket

  Under året har jag i vanlig ordning träffat massor med byggnadsarbetare. Stora arbetsplatser, små arbetsplatser. Överallt har jag hört ett evinnerligt gnäll om lönekonkurrensen från östeuropeiska byggnadsarbetare, som alltså jobbar mer och billigare.
  Uppdelningen på arbetsplatserna har varit oerhört klar - i några bodar sitter de fast anställda byggnadsarbetarna. I några andra sitter de inhyrda - både såna som jag, och så de som inte pratar svenskar. Kontakten däremellan än minimal.
  Inte någonstans har de fasta anställda byggnadsarbetarna kommit över till oss och pratat, eller ens ställt den allra mest relevanta frågan, nämligen om vi är med i facket. Ännu mindre har de tagit kontakt med de som inte är svenska. Det har liksom blivit en uppgift för oss andra inhyrda.

  Man kan inte sitta på arslet och vänta på att nån annan ska göra det fackliga jobbet. men så är det idag. Jag kan lova att varenda facklig medlem känner någon som inte är med i facket, som åker snålskjuts på vårt gemensamma arbete för bättre villkor och avtal, men det är oerhört få som gör något åt det.

  Istället hoar man om att Byggnads ska göra något åt saken. Eller, mer allmänt, facket. Trots att facket är vi alla tillsammans - det är inget försäkringsbolag där man är nån avlägsen betalare som inte har ett dugg med verksamheten i övrigt att göra.

  Mycket handlar om lönerna, men det handlar också om arbetsmiljö och arbetstider. Där ett stort rikstäckande företag får ut mer arbete för mindre pengar, till priset av förstörda kroppar och alltför ofta sämre kvalitet. Givetvis utan att den besparingen kommer de boende till gagn. Vi har haft lönedumpning i byggbranschen i femton år utan att det gett minsta effekt på vare sig priser eller boendekostnader, vilket kan vara bra att påpeka när folk påstår att det är våra löner (!) som driver upp byggkostnaderna. Det enda som skett är att byggföretagens vinster ökat närmast raketartat (inte på pappret naturligtvis, för genom så kallade bokslutsdispositioner och revisionell manipulering ser man ju till att det på pappret ser ut som det går hysteriskt illa, innan man tittar på hur mycket aktieägarna tjänar. Det vill säga vinsten.

  Allt handlar nämligen inte om kontroll, vem som nu ska kontrollera att arbetstidslag och utbetalningar stämmer. Det handlar precis lika mycket om att se till att alla på en arbetsplats är med i facket. Det handlar precis lika mycket om att inte acceptera att företaget säljer iväg olika arbetsmoment till en uppsjö av småföretag som dyker in och ut som silltrutar på bygget. För så är det idag - genom att stycka upp bygget i små. små delar kan byggföretagen tjäna pengar - därför att i slutänden är det nån stackars fan som tjänar en tredjedel av avtalad lön som får göra jobbet. Till priset av en närmast livegenskapsliknande anställning, och utsliten kropp.
  Jag har sett många såna. Hört så många historier. Fått veta att det ska jag ge fan i att rota i. Fått höra att jag ska ge fan i att prata rättigheter med anställda i andra företag. Annars så...

  Det här handlar om överlevnad, både för mig och för de som sliter för skitpengar och för de som sitter i sina snygga bodar, tar för länga raster och morrar om att de inhyrda, UE (byggslang för underentreprenör), minsann dumpar lönerna.

För - och det kan inte upprepas ofta nog - en fackförening är inte till för de som har det bäst utan en fackförening är till för de som har det sämst!

  Så ge er ut i bodarna och prata med folk. Jag skulle verkligen uppskatta om någon från ett arbetslag på nåt av de stora byggföretagen, där jag är inhyrd, nån enda gång kom över till oss, frågade hur vi har det, kollar in arbetsmiljön (som brukar vara usel för oss), ser hur vi delar tolv man på en åttamannabod. Eller tar en match med företaget om vilka jobb de ska sälja iväg, och till vilket pris. Om de vägrar berätta vad de betalar ska ni driva det vidare inom företaget.
  En bra ledtråd är att ta timpenningen gånger 1,7, för att få fram vad som är minsta rimliga timkostnad för en inhyrd, och sedan räknar ni hur många de är och hur många timmar de jobbar. Jag har sett exempel där timpenningen är max 90 spänn, och under tiden sitter det fast anställda arbetslaget och gnölar om att de blir utkonkurrerade.
  För vinsten kommer som sagt inte de boende till gagn - den mellanskillnad som uppstår går raka vägen ner i fickan på en mer eller mindre oseriös byggföretagare, eller hos ägaren av ett bemanningsbolag.

  Vi är ett litet byggföretag där alla är med i facket. Det gör att vi inte dumpar varandras löner. Det är inte svårare än så.

  Visst, det kan vara ett helvete med språket, och där kan säkert facket centralt bidra med långt mer, men vi löser ju allt annat på bygget trots språket, så varför inte det här? Fråga vad de tjänar. Vill de inte berätta ska man ana ugglor i mossen. Vågar de inte berätta är det ett ännu viktigare skäl till att vara med i facket. Kolla om de har kollektivavtal - för sin egen skull. Försäkringar som verkligen täcker, och inte bara är luft (mycket vanligt). Är man dessutom nån slags yrkesman brukar det inte vara så svårt att uppskatta hur mycket folk det går åt för ett moment - och är de fler ska man ana samma ugglor i mossen.

  Men jobbet att värva dem är vårt. Bara vårt. Vi kan inte, ska inte, förlita oss på att "samhället" ska kontrollera saker och ting. Det ska vi göra själva. Och värva medlemmar. Ju fler vi är som är med desto starkare är vi. Punkt.