Världen har blivit mindre och vi kommer inte undan den.

 

Och jag försöker begripa vad som får några svenska män att betrakta världen med sånt hat och tvivel att de ger sig ut i natten för att spöa skiten ur några lika vilsna ungar. jag har läst sida upp och ner och begriper fortfarande inte. Det är lika svårt som att försöka begripa vad som rör sig i huvudet på våldtäktsmän som fostrats i ett svenskt samhälle där man predikat jämlikhet och respekt i åtminstone tjugofem år.

  För om det vore så hemskt som dessa män påstod borde fler ha reagerat. Inte minst borde det finnas klokt folk som kunde visa med siffror att nu, nu är det på väg åt helvete. Nu är vi i den mörka dalen, där milisgrupper börjar ta lagen i egna händer. Men bara viss brottslighet ska tydligen beivras - det var inte tal om att bedriva vaktgång i miljonprogramsområden eller att ta itu med knarkhandel.

  Sverige är faktiskt väldigt tryggt. Visst, det finns en medial hets att skriva upp varenda litet brott som en våg av hot mot liv och lem men det finns ingen statistik som visar på det, om man inte är konspiratoriskt lagd och hävdar att alla statistiker på alla områden ljuger, friserar siffror eller är styrda av en mycket diffus kulturmarxistmaffia (dit jag själv alltså hör, stackars förblindade jävla komunistböghora som ett trevligt mejl löd för ett tag sen. För som yrkesaktiv byggnadsarbetare i produktion har jag tydligen ett enormt genomslag i samhällsdebatten, vilket jag inte visste).

  Statistiken visar att chanserna för att råka illa ut är mindre än någonsin, men däremot är oron för att göra det större än på länge. Kort och gott, många människor är övertygade om att saker kommer gå åt helvete snart, och det med besked. För att stoppa detta måste vi a) stänga gränserna, b) kasta ut alla invandrare och/eller flyktingar (för det är svårt med distinktionen där), c) återinföra skolbön samt d) omskola alla bögar. Ungefär så.

  Visst, jag är medveten om att jag raljerar (googla!) men det är svårt att inte göra det. Ända tills man möter en skränande skock fascister som bussats in från Enköping och Oxelösund, och som inte tänker "ta debatten". Det är svårt att vara skojig då.

  Nånstans har det här att göra med Generation X och Generation Y, och framtidstro. Vi har ju haft en enastående framgångssaga i det här landet och inte bara här. Nästan alla människor i nästan alla länder, som inte ligger i krig emellanåt, nota bene, har med automatik kunnat förvänta sig att få det bättre än sin föräldrageneration. Och nu kanske det är slut. Det är inte alls säkert att nästa kull ungar som flyttar hemifrån, om de kan det, kommer att kunna fylla sina första lägenheter med ännu mer prylar än de hade i pojkrummet, åka ostört på billiga semestrar till diktaturer, och kunna hoppa mellan jobb och ändå ha nån sorts trygghet i socialsystemet i händelse av arbetslöshet.

  Världen ser inte ut så längre. De som har det bra vill inte längre betala för "andra". Fast istället får de som har det bra betala på annat sätt, med galler för fönstren, vaktbolag och terrorhot. Samtidigt som sextiotalisterna, såna som jag, oroar ihjäl oss för våra ungars skull. Kommer de ha jobb, bostad, lön, falukorv och Tipsextra, eller är allt hotat?

  Världen har också blivit mindre, samtidigt som svensken i gemen inte har en aning om hur världen ser ut, eller i varje fall har mindre aning om det än man hade för trettio år sen. Visste ni att man har shoppinggallerior i Ghana och Sierra Leone? Att medelfamiljen i Bangladesh har två barn? Att man kan få mycket högkvalitativ universitetsutbildning i Etiopien? Att tunnelbanor finns lite överallt i världen? Att de flesta syrier inte sett en dromedar i verkliga livet, och än mindre kan rida på den? Att det finns en hiphopscen i Kazakstan? Att det finns mobiltelefoner och wifi nästan överallt i hela världen, med allt vad det innebär av att ha koll på det senaste modet, The Kardashians eller börskurser?

  Världen har blivit mindre och vi kommer inte undan den.

  Man kan inte sätta lås på grinden till landet och argt säga att de jävla utlänningarna kan åka hem till sig. I synnerhet inte om det inte finns nåt "hem" att åka hem till. Man kan inte heller bara vilja ha fördelarna med EU och skjuta över det jobbiga på andra, som Polen eller Ungern (eller Danmark).

Världen är liksom här numera, nära inpå. Det är inte som när jag var liten och såg bilder från svältkatastrofer i Biafra eller Indien. Det var så långt borta, och man kunde bekymrat krypa upp till mamma som sa att jag inte behövde oroa mig mer än nödvändigt - hon sa aldrig att jag inte skulle oroa mig alls, för min mamma var klok - för det var så långt bort.
  Idag är världen inte långt bort längre och det måste man förhålla sig till. Om vi kan ta oss till asiatiska paradis - ja, paradis för oss, knappast för de underbetalda stackare som ska passa upp på oss där - på tolv timmar så tar det inte längre tid att åka hit. Och så var det inte förr.

  Vet man inte det här, utan tror att världen ser ut som för tjugofem år sen så är det nog naturligt att somliga får för sig att det finns enkla lösningar på komplexa problem. Fast då har man inte alls tagit med nästa grej som förändrats, nämligen kapitalismen. Som inte längre är nationell utan global, och som glatt flyttar produktionen dit vinsten blir högst, och som inte respekterar några gränser alls. Behöver man flytta några fabriker och sparka lite folk så är det inga problem.
  Den analysen ser jag extremt sällan hos de främlingsfientliga, om ens någonsin, när de tjatar om att svenska jobb flyttar till Baltikum, och att det skulle vara balternas fel. Eh?

 Vill man koppla ihop det här med den bransch jag är i, och det gör jag ju gärna, så är det inte ovanligt att byggnadsarbetare är förbannade på att det kommer hit balter och polacker (det är inte samma sak) och tar jobben, och att det på något outgrundligt vis skulle vara balternas och polackernas fel. Här vill man ju dra i tutan, och säga att "nej, det är de svenska byggföretagen som kan tjäna ännu ett par miljarder på att ta in underbetald arbetskraft, och låta bli att ställa frågor man inte vill ha svaren på."
  Men då blir det ofta jobbigt för samma byggnadsarbetare som röstat borgerligt och inte tänkt längre än till lönekontot och Thailandsresan, för då blir man generad och då blir man arg. På utlänningarna minsann. I synnerhet på muslimerna, fast man kan inte se skillnad på dem. Olika sorters muslimer? Vafalls???

   Man känner sig helt enkelt hotad, eller åtminstone besvärad. Ingen vill väl höra att bilen man kör drivs med bensin som både håller några av världens värsta diktaturer under armarna, och som också skapat några av världens värsta oroshärdar, varifrån då folk flyr, och sen står de här och har mage att vilja ta del av samma samhälle som - i och för sig rätt ovetande, och ofta med goda intentioner - slurpat i sig samma olja och betalat för den.

  Nu är de här riktigt våldsamma galningarna inte så många, och det finns säkert nån paragraf man kan damma av för att ta luven av dem, men det kommer antagligen att ta tid. Demokratiska länder har ju en tendens att vara lite saktfärdiga och det vette fan om vi har tid med det i en tid när man kan starta ett upplopp på en timme genom att twittra om det.

  Inte heller räcker det med reformer. Skadan är liksom redan skedd och de flesta jag känner som röstar på SD bryr sig inte om sånt. De har fokus, helt ologiskt, på annat. Skulle de få sänkt skatt, eller billigare medicin, eller lägre hyra blir bara svaret att det skulle bli ännu lägre skatt, ännu billigare medicin och ännu billigare hyra bara vi inte tog emot så mycket flyktingar. Det måste till andra saker här. Jobb är oerhört viktigt. För har man jobb har man inte tid att sitta och reta upp sig på att det dräller av andra arbetslösa här på torget (paradoxalt, jag vet). Inte lika mycket tid i varje fall.

  Men då är vi där igen, att kapitalet kommer att snoka reda på fattigt folk från utlandet som kan göra det ännu billigare. Jag hoppas ni noterat att De Nya Moderaterna numera är De Gamla Moderaterna igen och öppet talar om sänkta löner, försämrad trygghet och villkor, och att Herr Åkesson tänker stödja en sån budget. Det kan vara bra för SDanhängare att fundera kring det.

  Nej, det är inte trettiotalet igen. Det är nåt nytt, nåt som drällt upp från Europa, där man dragits med det här ett tag . Det är inte en samhällskris, det är inte ens en socialdemokratisk kris - det är en kapitalistisk kris där moralen och viljan att bygga samhällen fått stryka på foten för penningintresset (jag kommer få beröm för den meningen från folk som fortfarande tror på statliga fabriker och allt åt alla). Men det är så. Världens rika har blivit ännu rikare, och i takt med att klyftorna ökar ökar också behovet av någon att skylla på. Här är det flyktingar från Mellanöstern man ger sig på. I andra världsdelar är det andra grupper som får sitta emellan, men det är fortfarande ungefär samma sorts arga män - jo, det är män - överallt. Som till sist säger att "nu får det vara nog" och börjar längta efter en stark man och mindre tjafs.

 I den gyttjan gror de där som vill slå utlänningar på käften.