Det kanske är budbärarna det är fel på - om att nå de faktaresistenta

  Det heter tydligen faktaresistent - det är när man vägrar ta till sig statistik eller hårdfakta som går på tvärs mot den egna uppfattningen. Ungefär som när människor vägrar acceptera att opinionsundersökningar tyvärr väldigt väl speglar vad människor tycker. Men faktaresistent är ett nyord, skapat för att det är fult att säga att folk är dumma i huvudet.

Nu är det här min blogg och människor som vägrar ta till sig att samhället blivit tryggare, att brottslighet minskar, att allt fler får det bättre - ni är korkade. Sätt er i ett hörn och begrunda era synder. Bry er inte om att leta upp EN liten obskyr människa som på något vidunderligt sätt ska vända allt över ända med egen uppfattning om statistik. Sluta säga "man behöver ju bara se sig om på gatan för att förstå hur det snart går åt helvete.." - för det gör det inte.

  Jag kan säga sånt till lågutbildade medelålders män som är experter (observera ironin) på att ta sina egna erfarenheter och göra dem till nationella sanningar, eftersom jag är en av dem. Det bara är så. Litegrann funderar jag på om inte det också är en bidragande orsak till att den här - ohyggliga - dumheten i att inte acceptera vedertagen forskning har att göra med att just samma forskning numera presenteras av smarta människor från universitet. som dricker latte och vet vad snapchat är. Smarta människor som skriver "hen" och är för allt, och det är inget fel i det, utom för den lågutbildade medelålders mannen (som för övrigt finns av båda könen och i alla åldrar) som inte tycker om att bli betraktad som just korkad.

  Nu blir det svårt det här men jag ska försöka ta det pedagogiskt så även akademiker begriper - det är okey för en LO-medlem att säga att andra LO-medlemmar inte har fatta riktigt. Det är inte OK för en SACO/SR-medlem att säga att LO-medlemmar inte fattat riktigt. Exakt varför det är så behöver vi kanske inte gå in på, men man ska ha klart för sig att klassmedvetenhet och klasstillhörighet aldrig är så starkt som när människor med påstådd bättre koll ska mästra den som vet mindre. Då slår vi bakut, då blir vi irrationella, då vill vi att vår bild av tiggarna i Surahammar ska vara den som gäller överallt.
  Framförallt vill vi bara diskutera med den som är som oss.

  Det är dåligt med det där "oss" numera. Det finns en massa människor som gärna skulle vilja komma ut på mina byggen och prata med gubbarna, det finns oerhört få jag skulle vilja släppa in dit, för de skulle göra mer skada än nytta. Men just "oss" borde vara viktigare. Ni vet att det bland alla dessa människor som jobbar i Rosenbad finns det numera bara en handfull LO-medlemmar, och de lär väl jobba med serveringen eller städning eller nåt. Statsministern är förmodligen medlem i Metall fortfarande men sen lär det vara uselt med anknytningen till arbetarklassen. Vilket blir ett problem.

  Politik, men även facklig medvetenhet, baseras i stor utsträckning på att man kan identifiera sig med de som ska företräda en. I en värld där politiken professionaliserats och där fackliga företrädare har livstidsuppdrag är det inte konstigt att man har svårt att nå fram till de som bäst skulle behöva en, eller ge kunskap åt de som förnekar den. (Och i min vision av helvetet är det bara akademiker som företräder oss).  Det skadar inte - lindrigt sagt - att man nån gång i sin yrkeskarriär delat fikabord med människor som bara läser om våldsbrott och förfasar sig över hur fattiga pensionärerna är medan flyktingar minsann får både lägenhet och tiotusentals kronor. Som knappt kan övertygas om motsatsen, och som man ändå inte får vara stöddig mot. Vare sig det är avsiktligt eller oavsiktligt.

  Givetvis kan man vända trenden, men det kräver också ett nytänkande bland alla dessa välutbildade människor som ska lägga näsan i blöt hela tiden. Och om ni inte förstår vad jag menar så menar jag precis det som en Göteborgspolitiker sa härförleden att "det är för galet att vi måste ut i problemområdena för att höra vad människor vill, för vi borde finnas där ändå". När man måste bussa ut folk för dörrknackning i områden med 30%-ig arbetslöshet är det nåt som är mer på tok än ni icke-engagerade kan tänka er.

  Jag vill inte säga att vi har fel företrädare, det är inte det saken handlar om. Men det är svårt att ta till sig fakta när den som berättar inte ser ut som vi, och förmodligen inte har en aning om hur hårt ansatt man kan vara på arbetsplatser idag, och där kommer vi till nästa sak, nämligen den påstådda arbetslivserfarenheten. Lyssna nu, arbetslivserfarenhet är en färskvara som varar i ungefär fem år. Sen har man glömt, förskönat. Sen är det en annan sak, och den som står därnere - lågutbildad man, gärna vit, ofta kallad globaliseringens förlorare (och det känns ju inte alls kränkande) - kan inte för sitt liv ta till sig vad den med klippkort till Bryssel säger.

  För man ser vad man ser, som en kollega sa. Och det är inte för roligt.

  Det är det inte heller att skriva sånt här. Det är ungefär som när man skriver att miljonprogramsområdena är kläckningsplatser för både det ena och det andra - då kommer diverse löst folk - vänstern - att genast haka upp sig på det, istället för att ens vilja diskutera brottslighet eller hedersförtryck. En hel del akademiker kommer att få taggarna utåt därför att deras farfar var minsann grovarbetare och man behöver inte ha haft utedass på gården för att kunna diskutera bostadsstandard.

  Men då kommer vi fortfarande ingenstans när det gäller de där som inte vill ta till sig fakta, och de är dessutom jävligt duktiga på att berätta sin version överallt, gärna uppbackade av tidningar som tydligen inte kan få nog av mänskligt elände och förnedring för att sälja litegrann. även om det är ren lögn, som när det gäller brottsligheten.

  Det vi behöver är en bred satsning på arbetsplatserna, hör ni det LO? Så varför inte utreda saken en gång till så kanske vi har en halvdan satsning 2020?