Och även om man inte skulle dö händer det saker på byggena i Sverige varje dag som kanske kan bidra till en trasig kropp, försämrad förmåga och i slutänden en vidrig smärtfylld ålderdom.
När man bryter ner det här till siffror blir det inte alls lika skräckinjagande, men jag kan lova att det inte vore något problem att fylla på med bilder av mosade, krossade kroppsdelar och gapande öppna sår.
Arbetsmiljöverket har ett övergripande tillsynsansvar, men på de flesta företag finns det också skyddsombud. Tyvärr inte i den omfattning som man kunde önska, och speciellt inte inom byggsektorn där majoriteten företag är små, och där ett engagerat skyddsombud garanterat kommer att komma i konflikt med ägarna.
Hur gärna nyliberalerna än vill så finns det en inbyggd konflikt mellan profithunger och en väl fungerande arbetsmiljö. Hur ofta man än försöker påvisa att det är precis tvärtom - att en väl fungerande arbetsmiljö faktiskt gynnar företagets utveckling - så kommer man precis lika ofta få stånga sig blodig mot företagsledare som anser en fallskyddssele är för dyr, eller att ett par skyddsskor är onödiga.
För den som vill kolla lite extra hittar man på Arbetsmiljöverket en sammanställning av de domar som fälldes under 2005. Och här ska man vara medveten om att man endast åtalar i de fall när uppenbart slarv förekommit från arbetsledande personal.
Här sägs inte ett ord om byggstress, om bristande kontroller och dålig utbildning. Här nämns inget om våra "engångspolacker", som är ett egentligen rätt bittert uttryck för hur arbetsgivare ser på låglönejobbare från Östeuropa. Det man kan vara överens om är att mörkertalet är jättelikt - för en stukad fot som tjugptreåring kan vara förödande tjugo år senare....
Fördelen med att jobba antingen som anställd av ett av de större byggföretagen, eller att vara inhyrd, är att de tar personskyddet på allvar. Det är därför jag har hjälm och varselkläder på jobbet





1 kommentarer:
Bra rutet
Skicka en kommentar