
Runt sju i morse började vi montera filigranet. En långtradare med skivorna stod och mullrade i nattljuset medan vi rotade fram stegbockar, strömmingar, maskiner och spett. Eftersom jag och Kenta la det blev det inte så många bilder tyvärr...
Under fyra timmar la vi ut i runda slängar 450 kvadratmeter golvyta. Det fodrar ett gott samarbete med en uppmärksam kranförare, och att allt underarbete, lister, upplag och bockryggar finns och är gjort.
Eftersom det här är att beskriva som ett gigantiskt pussel är det viktigt att det finns en montageordning, som helst ska synka med hur flaken ligger på lastbilen. Det är inga lätta småbitar som kommer seglande - den lättaste väger över fyrahundra kilo och de tyngsta över två ton, och ni som inte är insatta skulle förmodligen häpna över hur exakt de passar...
Nå, emellanåt passar de inte. Då får man ta fram de där finsnickeriverktygen - slägga, bilmaskin och vinkelslip... Och anpassa biten efter hur verkligheten ser ut.

Eftersom vi jobbar vid oskyddad kant har vi på oss de här fina fallskyddsvästarna (man kanske kan ana en aning av sarkasm i det där "fina") som gör att man fastnar till höger och vänster...



Jaha, och bara för att vi haft bra montageväder hela dagen började

naturligtvis det vita helvetet falla till sist, varför hela valvet täcktes in med tungpressar - samtidigt som vinden, kylan och snön tilltog.
Vi hann dessutom sätta två balkonger, vilka bägge måste monteras om på tisdagen eftersom

En tredje balkonganslutning var tvungen att "tillverkas" med bilmaskin och kapsåg, och mitt i alltihop la kranen av. En helt vanlig dag på jobbet med andra ord. Allt detta i ett lindrigt sagt tight schema där saker som att surfa på nätet bara litegrann, kila ner i en butik på lunchrasten eller knalla iväg en snabbis till kaffeautomaten är okända faktorer. Mer om detta senare!
2 kommentarer:
En stilla morgonfundering - de där fallskyddsvästarna - vad skyddar de egentligen emot? Brutna ben, inslagen skalle eller...
Jag har ändrat länken nu - om man klickar på ordet "fallskyddsväst" får man se en mer illustrativ bild.
Fallolyckor är sååå vanliga i byggsvängen - det finns inte en gubbe på ett bygge som inte slagit på ändan riktigt ordentligt nån gång. Det är fullt med farliga ställen på en byggarbetsplats, men de vanligaste olyckorna händer naturligtvis inte när man hänger över valvkanten trettio meter upp (det är dit vi ska!) för då håller man sig på den säkra sidan.
Olyckorna händer när det är halt, blött och mörkt, och det är därför vi hela tiden måste påminna oss och varandra om riskerna.
Minst fem gånger om dagen hamnar jag i situationer där jag vet att jag måste passa mig om jag inte vill dö. Det kan vara att gå under hängande last, titta över valvkanten, snubbla på sprängsten osv. Det är också ett sätt att beskriva klassperspektivet.
Skicka en kommentar