Tidsmässigt håller det ihop - att skolresultaten störtdök och det allmänna tjoandet om valfrihet, privata utbildningsföretag etc kommer in in på banan. Plötsligt ramlade pedagogerna ner från sina irriterande piedestaler, och skulle ställas till svars för att de inte levererade barn som kunde lika mycket som de borde kunna.
Jag är säker på att det nu finns en massa valfrihetsförespråkare som reser sig upp och börjar rya om utvärderingar, forskning och annat, men det här är en högst personlig reflektion, baserad på åratals gnäll från lärare i bekantskapskretsen.
Lärare som berättar hur de idag måste uppfostra barn, till enkla saker som att lämna plats, visa hänsyn, göra uppgifter de blivit tillsagda att göra. Saker som innan föräldrarna blev kunder, halleluja, var sånt som just samma föräldrar förväntades klara av. Man lämnade en uppfostrad krabat vid skoltrappan, och under nio plus tre år slipade man på de värsta bristerna efter samråd med skolan, eller i värsta fall annan inblandad myndighet (för gudarna ska veta att det inte var ett perfekt system, inte alls), och strax före tjugo hade man en ung självständig individ med acceptabel kunskap om metriska systemet, Asiens geografi eller hur man bankar ihop två träbitar till ett hus.
Typ.
Nå det är inte så. Allt fler lärare i min bekantskapskrets, men även annorstädes, berättar om elever som lämnas vind för våg av sina föräldrar när det gäller skolarbetet. Själv har jag en magkänsla av att dagens föräldrar lägger mindre tid på läxhjälp åt sina barn än tidigare generationer. Det finns säkert forskning om det också, men bara det faktum att det finns en marknad för läxläsningsföretag stöder nog den tesen. Och inget ont om den sortens företagsamhet, men att plugga glosor med morsan ger mer än bara ordförrådet. Socialt samspel, emotionella kopplingar, ömsesidig bonding (för att använda ett sånt där ord som Dansk Folkeparti vill skattebelägga).
Kollegan står för tonårsdöttrarnas mobilräkningar. Den ena skickar 100-150 sms varje dag, under skoltid. Den andra skickar typ 10 i veckan. Den ena har bra betyg, den andra har det inte. Gissa vem som är vem? Andra faktorer oräknade. Folk som säger att det är en icke-fråga borde ta sig en funderare, i synnerhet folk som har betalt för att tycka om de här sakerna.
Förskollärare i bekantskapskretsen berättar om barn som efter att ha gjort nåt dumt, bara stirrar pedagogen tomt i ansiktet och travar därifrån. Ibland efter att slentrianmässigt ha sagt förlåt, men oftare utan att säga nåt alls. Där konsekvensen är ytterligt långt från fyrtiotalisternas "vänta tills pappa kommer hem!!!" eller sextiotalisternas "gå in på ditt rum!!!". Om det ens finns en konsekvens.
Själv är jag av åsikten att man ska lära sig saker i skolan. Och då menar jag saker som står i studieplanerna. Skolan ska INTE lära ut att komma i tid, bete dig som folk och gör dina läxor. För det har dagens pedagoger fan inte tid med.
För allt det här kringjazzandet med ouppfostrade barn, till ouppfostrade medleklassföräldrar, tar fokus från de barn som verkligen behöver skolan. De resurssvaga, för att använda ett ord det borde vara skatt på, de ensamma, de osynliga. Att du anser att du är kund, eller att den borgerliga kommun du bor i också betraktar dig som kund är bara skitsnack. Ni är primärt föräldrar och ska tammefan ta föräldrars ansvar, och inget kund-beställar-utförare-snack (en av de hemskaste språkliga konstruktioner jag vet) kan ändra på det.
Jag har inget emot privata skolor, inte alls. Däremot är jag militant motståndare till att stat och kommun inte ska lägga sig i. Här ska ställas krav, här ska utvärderas. Ungar är inte industriellt skapade vinstobjekt, och därför ska vinster i den här branschen kontrolleras jävligt noga.
Jag är övertygad om att nationens framtid - sedär, där fick vi in det - ligger i god utbildning. Det begriper alla. Nästan alla, måste man säga. Det finns ett parti som faktiskt skriver rent ut att högre utbildning är överskattat, vilket säger en del om bildningsnivån i det partiet. Ni får själva gissa vilket.
Nästan alla lärare jag känner, och en del andra också, vill främst ha arbetsro. Göra sitt jobb i fred. Men de måste också ges förutsättningar för det. Sluta riva i läroplaner eller kommendera skolor. Men - och det här är ett stort men - om lärarna tror att politikerna ska sluta engagera sig så tror de fel. Den tiden är guschelov över och kommer aldrig tillbaka.
Nej, det är nästan aldrig skolans fel om dina ungar inte får bra betyg. Det är nästan alltid ditt fel. Fundera en gång till om du måste kolla mobilen under utvecklingssamtalet. Om du vet vad klasskamraterna heter. Om du vet vad lärarna heter. Vet du inte det, eller inte vet vilka ämnen ditt barn läser så ska du skämmas.
Och ring inte till förskolan och ljug om att pappa är på väg, Herman, när du precis ska gå in och ha lite "egen-tid" på gymet. Köp inte en plattskärm till bilen så du slipper prata med dina barn när ni reser nånstans. Sätt dig och gör sjuans matte med din ointresserade slyngel. Det mår både du och han bra av.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar