Men ni svarar inte på frågan. Om att blanda bort korten

I min serie "hur man förföljer högavlönade funktionärer med besvärliga frågor", eller vad den nu kallas (jag har fått indikationer på att vi ses som ett ovanligt besvärligt gäng) fortsätter vi att ställa den fortfarande inte besvarade frågan.
Hur kan det komma sig att Lissabonfördraget ska kunna stärka fackets roll i samhället, vilket det uppenbarligen ska göra, enligt t ex Åsa Westlund, Jan Andersson, Inger Segelström, Göran Färm och Anna Hedh. När precis samma fördrag kommer att försvaga oss, enligt våra motparter. Efter vad jag har kunnat utröna anser folk inom Svenskt Näringsliv (för att inte tala om inom regeringen) att Lissabomfördraget är ett gott steg på vägen för att slå undan benen på det vi kallar den svenska modellen, slakta kollektivavtal och öppna för arbetskraftsinvandring och låglönemarknad. För det är exakt vad man säger.
Någon har rätt. Någon har fel. Och det verkar alldeles förtvivlat svårt att få ett rakt svar. Tyvärr verkar det ju hittills som om arbetarrörelsen haft fel och vår motpart rätt, i varje fall med avseende på hur besluten fallit. Och jag har då inte fått svar av någon på just denna fråga.
Missförstå mig inte - jag är inte EU-fientlig. Men just den här frågan är för viktig för att vi ska kasta oss ut ut i tomma intet utan att ha en hum om vad det innebär.
De svar jag fått hittills har inte direkt skingrat dimmorna.
Alltid lika kloka BWlogg-media och samhälle sammanfattar dilemmat väl. Och det får mig att formulera nästa fråga, som också måste ställas - kommer även i fortsättningen viktiga frågor att slutligen avgöras av en EU-domstol, med oavsättbara ledamöter? Jag vet att det är en förekommande ordning i övriga Europa, men den känns mycket främmande för mig.
Med tanke på den annalkande LO-kongressen vore det väl alldeles utmärkt om just ovanstånde frågor slutligen kunde få ett svar av just dessa högavlönade funktionärer.

Åsnan är som bekant ett mycket egensinnigt djur som inte helt enkelt leds till nya uppgifter

Svenskt Näringsliv kan inte räkna, här heller...

Ekot i morse var extra njutbart, när man intervjuade Jan-Peter Duker från Svenska Arbetsgivarföreningen (numera Svenskt Näringsliv). Bakgrunden är följande - den artonde presenterade SAF en rapport som var kritisk mot fackets metoder under årets avtalsrörelse (och visst, Byggnads är medskyldiga - vi är ingen sällskapsklubb) där man rabblade upp olika stridsåtgärder som facket hade tagit till, och som man nu ansåg att regeringen - förmodligen - borde ta ställning mot. Eller i varje fall EU-domstolen, det lär väl hamna där...
Nu var vi rätt många som hörde Jan-Peter Duker svara på frågor, nöjd med att hamna i rampljuset. Mina frågor har dock SAF gett blanka katten i. Och vi var väl rätt många som nog tyckte att det saknades något i den där rapporten.
Därför var Jan-Peter Duker inte fullt lika nöjd när han skulle svara på frågor i morse.
Jag klistrar in konversationen, så den blir långlivad. Han ni möjlighet att lyssna på det hela ska ni göra det. Det är njutbart, men ligger bara kvar trettio dagar...
SAF hade alltså missat ta med ett av avtalsårets stora nummer i just denna rapport, nämligen sitt eget varsel.

"Jan-Peter Duker, vice vd på Svenskt Näringsliv, kan inte förklara varför det inte finns med i rapporten.

– Det var ett varsel där också och skulle vi ha varit helt uttömmande, skulle det ha varit med.

Vad beror det på att det inte är med?

– Det kan jag inte svara på.

Det har inget att göra med att varslet berodde på att ni stoppade Svensk Handel från att teckna avtalet och sa nej och att det var för dyrt?

– Nej, det har inget med det att göra.

Om ni vill ge en bild av de varsel och konflikter som fanns på ert område, varför finns inte just den konflikten, där ni spelade en central roll, med?

– Jag kan inte svara på varför inte den finns med i rapporten. Den borde ha funnits med, därför att skulle vi ge en helt heltäckande bild utav alla varsel så skulle den ha varit med också, för det var ett varsel, säger Jan-Peter Duker."

Visst är det gulligt. Man liksom glömmer ett varsel, som i stort sett innebar att man hotade utesluta Svensk Handel, och Dag Klackenberg betraktades, på bloggarna i vart fall, som en överlöpare. Eftersom han har ett förflutet som moderat partimedlem togs han dock till nåder raskt.
SAF kunde ju få överraska nån gång. Istället för att hålla sina högavlönade direktörer, och kompisar, för det är vad det är fråga om, om ryggen, kunde väl ta lit strid för sina minsta medlemmar istället. Eller varför inte ge sig på regeringen om den sänkta avgiften för serviceföretag? Men nej - i sådana tider tar vi och presenterar en rapport om fackets oansvarighet...