Vad sa Wanja?

Vi var ett rätt stridslystet gäng som kom till LO-borgen. Och vi hade ett jättebra möte med Wanja - rapport kommer utförligare när vi sammanställt våra uppfattningar (minns att det här var ett uppdrag vi hade så jag ska vara lite försiktig med min egen beskrivning). Ordförande Lindholm slet sig från avtalsförhandlingen för att vara med...
Ja, Wanja var medveten om att hennes och LOs agerande inte hade fallit Byggnads med flera på läppen, men det fanns också orsaker till det. Framförallt var det en regering som obstruerade - taktikspel - och mer eller mindre tvingade LO och socialdemokraterna att gå med på den tidtabell som låg (tack vare en påstått opolitisk talman som gjorde just det han inte fick av sitt uppdrag, nämligen politik).
Alternativet hade varit att framstå som beslutsfega och oansvariga - något som borgarna älskar att stoppa i halsen på alla dessa obeslutsamma marginalväljare, som vi alla måste tillfredställa numer (mer om detta i ett annat inlägg)...
Man kan naturligtvis ha åsikter om hur kongressbeslutet ufördes, och det har jag, men jag kan efter ha hört henne förstå de som gjorde övervägandet att ett blankt Nej skulle skadat oss mer än gjort nytta. Det här var ju inte ett Ja eller Nej till EU - vilket kan vara viktigt att komma ihåg.
Att sedan vi från Byggettan är lite mer vildsinta är en annan sak - det är inte alltid det som är grejen. Man kan titta på Frankrike där de eldar bildäck och tar chefer som gisslan - och vad uppnår de? Inte ett skit, faktiskt...

Däremot finns det ett pedagogiskt problem att ta itu med. Därför lovade Wanja att komma på Byggettans lagbasmöte 7de april - för att säga samma sak som hon sa till oss, rapport kommer därifrån också. Där ska hon också få berätta varför manifestationen på Mynttorget blev ett sånt fiasko.
Byggettans medlemmar kom dit i tron att det var sista möjligheten att påverka riksdagsledamöterna - Wanja var inbjuden för att tala om ett helt annat ämne, nämligen angreppet på löntagarna. Manifestationen förvandlades till ett socialdemokratiskt valmöte, vilket mer eller mindre lämnade oss i chock. Någon av de som organiserade tillställningen borde ta sig en funderare på hur man mobiliserar...

Kommer mer senare under dagen - det händer ju andra saker också. Som strejkvarsel.... Fast utan brinnande bildäck...



Byggen som kan stoppas

Frågorna som kom bort. Om LO-kongressen

Det har skrivits mycket om LO-kongressen. Allt från förhoppningsfulla borgare som säger sig ha skådat fackföreningarnas stundande död, till glada optimister som tror att nedgången i medlemstal är en tillfällig svacka som kommer rätt till sig själv.
Jag tycker det är en brist att så lite på kongressen kom att handla om just hur vi utvecklar och förbättrar idén om det fackliga arbetet, hittar nya mötesformer och faktiskt också inser att det här tåget, det har ingen jämn hastighet som ger utrymme för långbänkar.
Istället är det en ständigt påegående acceleration som faktiskt kräver snabba omställningar, beredskap för aktualiteter och ett snabbare internt samarbete.
Jag vet att nästa kongress är något som man i stort sett börjar planera för direkt man packat undan den man avslutat, och att det är fråga om att vända en supertanker. Men problemet illustrerar också sig själv genom detta.
Det hade inte skadat att vika en stund för en debatt, eller en hearing om just det vikande medlemstalet. En eller ett par talare hade man säkert kunnat avvara, och de hade antagligen inte tyckt illa vara, just för att få ihop de minuterna. Om inte annat för att demonstrera att man tar saken på allvar. Men eftersom arbetsordningen redan var fastlagd var det omöjligt att ändra den. Och det räcker inte med att Wanja Lundby-Wedin talade om saken.
Byggnads medlemssiffror vänder nu sakta uppåt. Det är för tidigt att säga om raset är stoppat, men en sak är säker - om vi inte tillräckligt trycker på att i är en lönekartell tappar vi vår trovärdighet. Det måste vara lönsamt att vara med i facket.
Frågar man medlemmarna är de alltid less på att vara ansvarsfulla samhällsmedborgare, tydligt beskrivet av arga sköterskor efter slutresultatet i vårdkonfilkten. Medlemmarna ser till kronor och ören, och lyckas man inte med den debatten kan man glömma resterande fackliga uppgifter.
Våra medlemmar ska tjäna bättre än de som är icke-anslutna. Gulingarna.
Det tjänar inte mycket till att sockra medlemskapet med försäkringar, elköp, semesterbyar eller annat så länge vi inte klarar av huvuduppdraget - att höja våra löner. Och detta blir naturligtvis än mer uppnebart när borgerlighetens besparingar klämmer åt snaran.
Nu vore det lätt att peka på just Byggnads och stoltsera med att vi genom sammanhållning och tuffa representanter - och egen offervilja icke att förglömma! - klarat av att lyfta våra löner långt över vad som kan ses som en europeisk standard, men det är inte riktigt så lätt. Det finns en tradition inom just Byggnads som hållit oss högt, men även den är hotad. Av bekvämlighet, av bristande kunskap, men också för att vi så här långt också numer möter arbetsgivare som ser våra villkor och krav som berättigade, och vet att vi betalar oss.
Idag behöver vi inte strida för en massa saker - det finns nämligen ekonomisk vinning för en arbetsgivare att upprätthålla bra arbetsmiljö, jobba förebyggande, stimulera motion, fria arbetskläder och även anständiga löner. Och detta har gjort många byggjobbare en smula lata.
Jag minns den snickare i övre medelådern som tyckte att det var onödigt med fackligt medlemskap - vi fick ju vår löneförhöjning ändå, så det skulle nog gå bra, bara man bad snällt....
Nu är ju de flesta inte så naiva, men nog finns det en liknöjdhet hos den generation som har sitt på det torra. Plus 55, uflugna ungar, huset betalt och intjänad pension. Och det är i stor utsträckning de som också lämnar facket.
Man funderar ju på hur de hade sett på samma flykt av äldre kamrater, för tjugofem år sen när vi hade andra, stora arbetskonflikter.
Istället måste vi naturligtvis börja arbeta facköverskridande. Om Metall är svagt i ett område är det väl inte orimligt att man hämtar hjälp från andra. Vi tjänar alla på att så många som möjligt är med. Likaså finns det goda erfarenheter att ta till sig från andra delar av landet.
Och min egen erfarenhet säger mig att det bästa argumentet för att värva medlemmar, eller få dem att stanna kvar, är att visa på att de tjänar pengar på det. Sen kommer resten av sig själv.
För det är inte alls så att det finns en allmänt spridd okunskap av om vad facket pysslar med. Däremot finns det en aningslöshet och förlitan på samhälleliga åtgärder för att lösa konflikter i arbetslivet. Och de som lämnat facket blir alltid extremt förvånade över hur lite skydd de har så snart de slutat betala sin medlemsavgift.


Bild från Handels blockad av en videobutik i Landskrona

Svenskt Näringsliv kan inte räkna, här heller...

Ekot i morse var extra njutbart, när man intervjuade Jan-Peter Duker från Svenska Arbetsgivarföreningen (numera Svenskt Näringsliv). Bakgrunden är följande - den artonde presenterade SAF en rapport som var kritisk mot fackets metoder under årets avtalsrörelse (och visst, Byggnads är medskyldiga - vi är ingen sällskapsklubb) där man rabblade upp olika stridsåtgärder som facket hade tagit till, och som man nu ansåg att regeringen - förmodligen - borde ta ställning mot. Eller i varje fall EU-domstolen, det lär väl hamna där...
Nu var vi rätt många som hörde Jan-Peter Duker svara på frågor, nöjd med att hamna i rampljuset. Mina frågor har dock SAF gett blanka katten i. Och vi var väl rätt många som nog tyckte att det saknades något i den där rapporten.
Därför var Jan-Peter Duker inte fullt lika nöjd när han skulle svara på frågor i morse.
Jag klistrar in konversationen, så den blir långlivad. Han ni möjlighet att lyssna på det hela ska ni göra det. Det är njutbart, men ligger bara kvar trettio dagar...
SAF hade alltså missat ta med ett av avtalsårets stora nummer i just denna rapport, nämligen sitt eget varsel.

"Jan-Peter Duker, vice vd på Svenskt Näringsliv, kan inte förklara varför det inte finns med i rapporten.

– Det var ett varsel där också och skulle vi ha varit helt uttömmande, skulle det ha varit med.

Vad beror det på att det inte är med?

– Det kan jag inte svara på.

Det har inget att göra med att varslet berodde på att ni stoppade Svensk Handel från att teckna avtalet och sa nej och att det var för dyrt?

– Nej, det har inget med det att göra.

Om ni vill ge en bild av de varsel och konflikter som fanns på ert område, varför finns inte just den konflikten, där ni spelade en central roll, med?

– Jag kan inte svara på varför inte den finns med i rapporten. Den borde ha funnits med, därför att skulle vi ge en helt heltäckande bild utav alla varsel så skulle den ha varit med också, för det var ett varsel, säger Jan-Peter Duker."

Visst är det gulligt. Man liksom glömmer ett varsel, som i stort sett innebar att man hotade utesluta Svensk Handel, och Dag Klackenberg betraktades, på bloggarna i vart fall, som en överlöpare. Eftersom han har ett förflutet som moderat partimedlem togs han dock till nåder raskt.
SAF kunde ju få överraska nån gång. Istället för att hålla sina högavlönade direktörer, och kompisar, för det är vad det är fråga om, om ryggen, kunde väl ta lit strid för sina minsta medlemmar istället. Eller varför inte ge sig på regeringen om den sänkta avgiften för serviceföretag? Men nej - i sådana tider tar vi och presenterar en rapport om fackets oansvarighet...