Men VAD ska vi ha internet till? Om att tappa bort frågan...

Efteratt ha läst ett antal olika valprogram, politiska manifest, framtidsvisioner och annat slås man av hur många som numer stoppar in Internet som en av de saker som ska prioriteras inom arbetarrörelsen. Vi ska "besöka arbetsplatser, skriva insändare, arbeta med internet, uppvakta..." eller "brev, mejl eller telefonsamtal" finns det på ett otal olika ställen.
Ingen verkar ha funderat på HUR man ska använda internet.
Jo, jag vet att det finns bloggare, och sen har de olika fackförbunden egna hemsidor, och en och annan driver andra projekt inom ramen för det vi kallar nätet. Men hittills verkar den huvudsakliga nyttan med internet ha varit att förenkla adminstration, och minska pappersåtgång.
Man kan numer ladda ner olika pdf-filer med information, eller få sina handlingar i mejlen, och det är vi mycket glada för. Eller skapa separata informationssidor eller t o m en och annan community (oftast med kass säkerhet). Mycket längre än så kommer vi inte.
Internet handlar om kommunikation. Att möta människor och åsikter, att föra fram sina egna och bemöta andras. Hittills kan man konstatera att arbetarrörelsen lyckats med att föra fram sina egna åsikter genom att ha fått fram välfungerande bloggar, men det räcker inte.
Framtiden kommer att kräva ett annat tänkande, och det går fort nu.
En av dessa anledningar är att traditionell media upptäckt bloggarna, men kan ni tänka er - borgerliga tidningar skriver om borgerliga bloggar, och så hamnar vi på undantag igen.
Den stora debatten förs numer på olika forum och DÄR MÅSTE VI OCKSÅ FINNAS. Alla upptänkliga signaler talar om för oss att den framtida debatten kommer att föras via dessa "elektroniska anslagstavlor" som en partikoryfée beskrev det som för bara ett par veckor sen. Hans namn må vara dolt för hans egen skull, men det är inte utan att man känner att det finns en vånda inom rörelsen för det här. Och den här debatten, som inte finns dessutom, är knappast ny. Bara en sån sak som att det beskrivs som "den nya tekniken" hos ett flertal partidistrikt är beklämmande. Nytt? Har ni vevgrammofon fortfarande?
Jag blir vansinnig när jag läser inlägg på inlägg av duktiga fackliga och socialdemokratiska bloggskribenter, inlägg de slitit med, lagt länkar och bilder (jag vet hur det är) och sen kommer de vara jätteglada för de trehundra som läser det, och för de tre som lämnade kommentarer.
Laakso, Morian, Jytte, Johan och Johan och Johan och Krassman - vi behöver er ute i debatten. Inte i era skrivarstugor. Ta en titt här, eller här, eller här
På våra bloggar når vi en bråkdel av de som vi behöver nå - men på forumen när vi så många fler. Så vad håller ni på med? Vad ska vi använda Internet till? Det är helt uppenbart att det är annorlunda att debattera med folk på nätet - det krävs helt andra taktiker, tonart och ordval. Men våra motståndare är redan där - och vi har inte tid att halka efter.
Det är därför det är så viktigt att arbetarrörelsen bestämmer sig för hur man ska bete sig med teh Internet - och tammefanken starta cirklar i ämnet, på samma sätt som vi haft torgmötesutbildningar eller förhandlingskurser. Det här nätet ska vi också använda.
Vi har inte råd att stå handfallna mot nästa blogguppror, för det kommer. Garanterat.
Jag vet att många inte gillar att debattera på nätet, men det beror, precis som jag skrev här, på att man är fast i den klassiska debattekniken - att bemöta den man svarar. Efter ett tag lär man sig att skriva för alla de som inte hörs i debatten, alla de som faktiskt delar våra idéer och inte den hånfulle motdebattören.
Vi gillar inte heller att vara anonyma. Nå, var inte det då. Men sluta huka i buskarna. Sprid det - det finns massor med insatt folk i rörelsen som MÅSTE börja synas i debatten. Om inte annat för att reda ut saker och ting. Något som jag vet att vissa Moderata Flaggskepp har börjat fatta.
När det gäller internet var framtiden här igår. Det är dags att börja begripa det.