Dög det åt Andreas Carlgren så duger det idag!

Egentligen tänkte jag posta ett inlägg som är lite fortsättningen på drapan om Klasshatet, ett inlägg som skulle handla om klyftor, om en omdefinierad underklass och om att den socialdemokratiska sagan i Stockholm numera tydligen ska handla om en tvåbilsfamilj med radhus i förort alernativt ungt, smart designerpar i innerstan som har råd att tänka ekologiskt.
Men sen ser jag i Metro hur Andreas Carlgren ska lösa bristen på bostäder för unga. De ska bo sämre helt enkelt. Och sen tar han sig själv som exempel - för han kunde minsann bo uselt när han studerade.
Jag kan upplysa honom om att det inte råder nån brist på usla smålägenheter. Det finns massor av såna. Den sorgliga sanningen är däremot att det bor fullt med folk i dem. Och de kan inte flytta för att det byggs inget.
När Odell för fyra år sen stängde av investeringsstödet till byggandet dog det. Från regeringens sida tyckte man att det där skulle lösas med efterfrågan. Men bostäder följer inte samma regler som behovet av platt-TV. Man flyttar även i kristider. Kanske framförallt i kristider.
Dessutom är hans lösning rätt löjlig - det är inte sämre standard som sparar pengar. Det är skitpengar i sammanhanget. Det som kostar är konstruktionen och marken, och jag har svårt att tro att ens Carlgren tycker vi ska spara in på armering eller blanda in gråberg i betongen. Han andas inte ens ett ord om att han också på det viset vill slippa undan handikappanpassningarna. Fy dig, Carlgren.
En byggjobbare ger fem andra arbete. Under förutsättning att pengarna stannar i landet. Precis som jag och Bengt Ekström på Skanske tjatade om för länge sen (här) har de berömda infrastruktursatsningarna inte gett många jobb här hemma. De har hamnat hos importerad arbetskraft.

Och inte blev det billigare heller för att haka på en känd myt, nämligen att våra "höga" löner skulle vara orsaken till höga byggkostnader - mellanskillnaden mellan Byggnads lönenivåer och de som man nu betalar ut till slovener och polacker har hamnat - rätt gissat! - hos aktieägarna i Skanska och Bilfinger. Så det blev inte billigare för staten och Maud heller!
Staten har en möjlighet att se till att utländska entreprenörer följer kollektivavtal, gällande arbetsmiljöregler etc - gör det då.
Det kommer inte bli billigare att bygga trånga toaletter, små hissar eller sänka takhöjder heller. Och det är faktiskt lite läskigt att ansvarig minister tror det.



Hr Nyberg i Huddinge skriver om bostäder, Alliansfritt skriver om centerns bostadspolitik, och hr Holmlund i Umeå om högern och bostadsbyggande dessutom skriver alla andra om de vardagsnära tjänsterna. Men här kommer inte ordet b-tler att förekomma - det kan jag lova....

Man kan inte ens lita på Svt Text längre....

Under många år var Text-TV min bästa vän. I morronens tystnad slog man på TVn och fick dagens viktigaste nyheter i ansiktet - komprimerat, avskalat, opartiskt. Och bra. Mina journalistvänner säger att det svåraste som finns är att trycka in stora nyheter på minimal plats - och jag är benägen att hålla med.
Det var här jag fick veta om Estonia, om branden i Göteborg, om Dianas död. SvT Text var min kompis, och sååå mycket bättre än de patetiska försöken i konkurrentkanalerna.

Det är därför man funderar lite över vad som har hänt. Plötsligt är det inte lika bra längre. Plötsligt har vi fått värderingar i text-Tvn. I våras satte jag kaffet i halsen när en riksdagsdebatt beskrevs som "Reinfeldts jobblinje mot Sahlins bidragslinje". För inte så länge sen beskrevs bordningen av Ship to Gaza som att "då nio aktiviter dog..." Oavsett vad man har för politisk uppfattning är detta ett värderande som inte fanns förr, och som inte borde finnas nu heller.
Man missar helt och hållet nyheterna. Som här. Och sedan idag....:

INRIKES Publicerad 18 augusti        
                                       
 Skop: Fortsatt jämnt mellan blocken   
                                       
 Det är fortsatt mycket jämnt mellan   
 blocken inför höstens riksdagsval,    
 enligt Skops senaste mätning.         
                                       
 Skillnaden är tre procentenheter och  
 inget av blocken har egen majoritet.  
 Sverigedemokraterna kommer in i       
 riksdagen och kan bli vågmästare,     
 enligt denna mätning.                 
                                       
 Samtliga riksdagspartier skulle också 
 klara sig över fyraprocentspärren, om 
 mätningen omsattes till valresultat.  
                                       
 Alla förändringarna från föregående   
 mätning ligger inom den statistiska   
 felmarginalen.                        

När man sedan går vidare till sammanställningen ser man att centern dansar på 4,1%. Är inte det nyheten? Fortsatt total kris för ett parti? Det betyder ju att det parlamentariska underlaget för regimen Reinfeldt är rent uselt. Och hur kan man undvika att kommentera det? Eller att nedgången för socialdemokratin verkar vara bruten?
SvT Text har varit en lysande stjärna i ett allt mer politiserat medialandskap. Är det slut med det nu?

Klasshatet och välfärdsarbetarna

Min kompis Mia kommer aldrig bli miljonär. Det sa hon häromsistens med ett garv. Hon ska bli som sin mamma: utsliten, fattig, ful men glad ändå. Sen drack vi lite mer från vinboxen...
Hon jobbar i hemtjänsten. Hon är inte alls nån plattityd, snarare tvärtom. Vass i truten, rolig, läser, är medveten om vilket samhälle vi lever i - och hon vet varför. Tre barn, två bor hemma i en för liten lägenhet, där hon är glad att de kommer såpass bra överens ändå.
Utan sina tillägg skulle hon inte klara sig. Utlandssemester? Räknas Åland? Lite kryssningar med nån radiostation, eller resa till sin mamma i Medelpad. Umgänget är ungefär likadant - lite undersköterskor, lokalvårdare, butiksanställda, några som suger på sin vuxenutbildning ett tag till. En del sjukskrivna, en del arbetslösa.
Mia är ett av mina filter - hon blir förbannad på det hon kallar smörandet för de som redan har det bra. De som inte vet vilken katastrof det kan vara att tappa plånboken, eller som inte minns ångesten varje vinter när de växande barnen skulle kläs i nya, dyra kläder. Eller som inte fattar att man inte har råd att vara sjukskriven, om man i varje fall aldrig ens klarar sig på grundlönen, utan måste leva på jourtilläggen, som man missar när man är hemma.
Nån gång var det nån som råkade säga att hennes ex kanske kunde ta mer ansvar för barnen. Mia blev alldeles svart i synen - jag skilde mig inte för att fortsätta hänga upp mitt liv på honom, och förresten gör han precis det vi kom överens om. Nåt mer vill jag inte ha, om han ens kan bidra med mer. Han har fullt på sitt håll.
Mia är den hushållsnära tjänsten - vandrar med sin Dramaten i miljonprogramsområdet, hem till ensamma eller krassliga pensionärer, som var precis som hon. Hon ser sitt facit, som hon sa. Skillnaden är att hon inte är avdragsgill, att hon numer är anställd av en anonym vårdkoncern, och att hon fått mer att göra.
Hennes cynismer kan vara välgörande, och slagfärdiga. Hon skiter i om de sänker skatten tjugo öre; det tar de tillbaka nån annanstans. Många av dagens politiska frågor angår henne inte - hon är övertygad om att hennes liv är utstakat, och nästan ödesbestämt. Nästa större förändring hon ser fram emot är att nån unge flyttar så hon kan flytta till en mindre kvart, och få några kronor över. Fast då har väl den hyrorna stigit så mycket att skillnaden i varje fall inte spelar nån roll...
Jag har aldrig hört henne prata illa om invandrare, hon jobbar ju med många olika nationaliteter. Däremot är hon bergfast konservativ i fråga om brott och straff, och hennes ryggmärgsreaktion var att det var bra med betyg i skolan. Fast hon själv hade si och så med både betyg och närvaro.
Det är ju om Mia som valet borde handla - om kvinnan som inte har råd, eller mod, att byta karriär, eller plugga (för det vill hon). Om arbetarna i välfärdens trosskompani - om de som har en inbyggd reflex av kombinerad avundsjuka och logik, som gör att de nästan njuter när de hör mer välbärgade vänner hamna på dekis en smula. Som inte har två bilar - de har inte ens en. Som inte kunde vara den där perfekte föräldern som skjutsade barn till höger och vänster för idrottandet. Som inte kunde vara det pedagogiska stödet för sin tonåring med matteböckerna på köksbordet.
Vem bryr sig om hennes drömmar? Som för övrigt är mycket blygsamma - en veckas charter till valfri turistfälla skulle man kunna leva länge på.
Man blir jävligt materialistisk när man inte har något, sa hon. Och det går i arv - hennes barn ska ta sig genom gymnaiset men sen vill de ut och jobba; tjäna pengar, unna sig lite lyx. Och det är så få av dem som kommer att hoppa tillbaka i skolbänken sen.
Arbetareklass? Antagligen. Och de är fler än man tror. Den som påstår att det här inte skulle spela nån roll i Sverige eller Stockholm borde skämmas.
Både jag och Mia och många fler med oss blir förbannade när vi marginaliseras. Och det gör man när man bara glor på våra löner. Visst, Mia klarar sig men hon får jobba kopiöst för sina pengar. Visst, jag lever bra men min kropp får betala priset.
Vad gör vi när Mia inte känner igen sig längre i våra värderingar? När hon för sista gången ser ytterligare underdånighet mot villaborna, mot tvåbilsägarna, mot hockeyfamiljerna? Och kom inte och säg att vi behöver en välmående medelklass för att kunna hjälpa underklassen - för vi är ingen underklass. Vi råkar bara vara vanliga jobbare - vi är de hushållsnära tjänsterna, men det betyder inte att vi är lika mycket kärnväljare som vissa tycks tro.
För varje underdånig bugning för de som redan har det bra, gnistrar det av ilska bland de som inget har. Jag vet inte vem som skrev det, men det gäller lika mycket nu som det gjorde för sjuttio år sen

Stängt!

För underhåll. Det var i varje fall nån som hörde av sig och frågade om det skulle hända något här, men just nu prioriterar jag att gräla och argumentera och debattera på nätet istället för att pilla i min bloggnavel.
Jag hoppas återkomma när andan faller på

Ännu en spik i Nationalarenan. Och i Solna

I serien "Solna sänker sig själva" kommer vi nu fram till ett förväntat avsnitt, nämligen det om när även Djurgårdens IF beslutar sig för att bygga en egen arena. För det har de gjort. Det betyder att det kommer finnas ännu mindre efterfrågan på jättebygget Nationalarenan.
I dagsläget betyder det att Svenska Fotbollförbundet och Solna (stad eller kommun?) står med en arena utan stadiga hyresgäster. Hammarby bygger en egen arena, Djurgården ska bygga en, och AIK tänker inte på villkors vis böja sig framåt för att ta de villkor som Arenabolaget erbjuder, utan lutar mer åt att dela arena med Hammarby.
Arenabolaget säger då lite kaxigt att "man behöver inte nåt hemmalag, utan det här ska bli en eventarena..." Nån som tror på det? Även om man nu kommer erbjuda AIK en förmånligare lösning så lär vare sig Bajen eller DIF finna sig i att spela lukrativa derbyn på andras arenor i fortsättningen - och där försvann kronor spårlöst
Risken finns att vägar, trafiklösningar, parkeringsgarage, serviceinrättningar kommer gapa lika tomma som Den Enorma Gallerian som skulle byggas. Vad har vi kvar då? Nåt som ser ut som Hammarby Sjöstad om vintern ungefär. Nån som verkligen på allvar tror att det här kommer bli en bra affär för Solnas skattebetalare?????
Bodde jag där skulle jag nog börja fundera - eller vill ni vara med i racet om Största Skattehöjning? För att inte tala om allt annat elände som kantat bygget av Nationalarenan?
Finns det ens en kalkyl för om det värsta inträffar? Vad fan händer med Svenska Fotbollförbundet? Vem ska rädda deras ekonomi (svaret finns i deras årsredovisning)? Och vad händer med mitt älskade AIK?



Bilden? Djurgårdens nya arena

Är vår nationella identitet Östen Warnerbring?

Sätt inte kaffet i fel strupe nu, men av olika anledningar har musik varit på tapeten på sistone. I form av olika listor - umgänget kräver sånt! - och jag är faktiskt rätt road av det. I synnerhet av de där listorna över låtar man önskar att man inte kunde texten till.
För vi var alla lättlurade då det begav sig - och även övervintrade rockers med kajal och leopardtights har setts gnola med i Yes sir I can boogie. Fast bara när de tror att de är osedda. Redan på den tiden - yngre delen av stenåldern som Arvtagarna föraktfullt kallar det - pumpades vi fulla av slagdängor. Eller rättare sagt, det var på den tiden då detta verkligen skedde. Idag sker det ju inte på samma sätt - vi samlas inte kring Svensktoppen, eller Tio-i-topp, eller Kvällstoppen (och det gjorde knappt jag heller; det hör en äldre generation till, precis som Radio Luxemburg eller Radio Nord) eller Discorama och Poporama, med Kaj Kindwall.

Man kunde helt enkelt texterna - för det var inte mycket musik på radion på den tiden. Inte riktigt så där som med Grammofontimmen, men nästintill. Det hette Melodiradio, där nån hårt prövad person satte ihop en fullständigt sanslös spellista, med Erik Frank och Novelty Accordion, följt av Big Noise From Winnetka (som INTE låter som nåt annat från trettiotalet; världens första drum'n'base månne) och därefter något outhärdligt med James Last Orchestra.
Och vi präglades av detta - vi, i meningen generationen född i början av sextiotalet. Vi är en viktig generation, eftersom det är vi som brutit med konvenansen, och gör saker som femtiotalisterna inte gör. Det är vi som inte vill bli vuxna, remember?
Ta vilket karaokeparty som helst - jävlar vad det ska sjungas Vad har du under blusen Rut, eller Det bultar och det bankar, eller Jag vill vara din Margareta. Och det är där Tyrolerhatten kommer in. Den som sitter i ryggmärgen - när alkoholhalten stigit förbi texten till Born to lose, när man snubblar i Stairway to heaven - då är det bara Östen kvar....
Vi kan de där texterna - även om vi sätter upp dem på Skämslistan när vi gör Spotifylistor (fast det är mest mest skämmigt om man hade köpt skivan själv). Jag minns grannfamiljer som hade samling med kaffe och kakor kring Svensktoppen. På samma vis som Fridéns gjorde med Schlagerfestivalen, när det faktiskt var Schlager det handlade om.

Dansbanden ska vi knappt tala om - det uppväxande släktet kan bara föreställa sig hur illa det faktiskt var, hur illa det lät och hur hemskt det såg ut. Det blir dessutom inte häftigt i backspegeln, hur gärna en del lantisar än vill det...
Och sen tog det slut. Nånstans i mitten av åttiotalet slutar man sjunga med i svensktoppslåtarna. Helt plötsligt suddas gränsen ut mellan banaliteter och hårdsatsande rockers. Man får sjunga på engelska i schlagerfestivalen (dålig engelska är för övrigt Sveriges näst största språk...) och det blir helt enkelt inte lika kul att kunna grötrim och nödrim utantill - för vi är inte bra nog på engelska för att garva ihjäl oss åt Gessles hemkokade, eller ens åt Rolling Stones nödlösningar.

Tack vare Melodiradion - och en del andra radioprogram, som Sveriges Bilradio (!!!!) eller Hallå Trafikant, med blandade "musikaliska godbitar -kan man ju också tyvärr ett par strofer på I en roddbåt till Kina, eller Jag är ute när gumman min är inne (jag älskade att min mormor tyckte Ernst Rolf var larvig, och att hon hade dansat charleston istället), och får flashbacks till ett stugkök i Katrineholmstrakten, där kaffehurran stod på, och radiomöbeln hade spännande stationer som man kunde veva fram till på AM-bandet. Lukten av såpa, trasmattor, och krattad grusgång, med en fet katt som låg och jäste på förstukvisten.
Faktum är att det musikaliska arvet är långt mer viktigt för oss än vi kanske vill tro, och kanske också långt mer generationsskiljande än vi skulle vilja veta. När jag nån gång - motsträvigt naturligtvis - tittar på Allsången, är det uppenbart att från trettiofem och uppåt kan man slagdängorna. Man vet att man sjunger "dig" i Calle Schewen för att det ska rimma på "blig" (sjung för h-e inte "dej" - då måste man ju böla "blej" i rimmet...), och man vet när man ska andas i Tyrolerhatten.
De som är yngre försöker följa med i textbladet, men faktum är att de knappt kan Dover-Calais. Försöken att få fram nya örhängen verkar gå lite hackigt dessutom - men det ska bli spännande den dagen 800 grader stäms upp av husbandet på Solliden...
Idag kommer de undan Den Svenska Sångskatten, och det vette fasen om det är så bra. Det är faktiskt rätt charmigt att sitta i en större församling medelålders män och kvinnor och veta att alla i varje fall kan refrängen.
Vi är ju rätt många badrumssångare i landet - vi som bedömer badrum utifrån sångbarheten, en funktion som byggföretagen totalt nonchalerar vid byggnation. Akustik och resonans är viktiga för själens välbefinnande, vilket man kanske inte alltid kan säga om de där låtarna som man inte vill erkänna att man kan.
Jag satt häromveckan och vidgick (se där ett ord som inte används så ofta) en del musikaliska synder, till glada skratt. För vi hade alla en hel del i bagaget som inte var så snyggt. Typ minne från Ålandskryssning eller Folkpark med Dans I Kväll... Och ändå är det ju sånt som liksom limmar ihop oss - som ger oss våra gemensamma referensramar. Hur gärna vi än vill fortsätta vara odödliga, tatuera oss och skaffa tung motorcykel i femtioårsåldern, eller envisas med korta kjolar trots åderbråcken...

Efter ett tag var det ju naturligtvis nån som var tvungen att harkla sig och säga - det här var ju egentligen rätt bra.. Och så var det ju - vi var lika unga och prestigebundna då som Arvtagarna är idag, och då är det svårt att erkänna att ABBA faktiskt hade kvaliteter, medan Slade knappast hade det. Fast vilka som var häftigast då var det ju liksom inte nåt att snacka om. Coolhetsfaktorn mäts som bekant i kvalitet.
Som gemensam nämnare kan knappast musiken överskattas - den binder samman generationen, vare sig det är Owe Thörnqvist - och han är totalt underskattad som bärare av tidig svensk rock'n'roll - eller Sweet. Man hörde det samtidigt, ingen kom undan. Och så hade vi det fram till reklamradion dundrade in, nischade sig och gjorde urvalet smalare och dummare.
Jag vet inte om jag tycker det är bra att man kan stänga ute allt som inte passar. Risken är ju alldeles överhängande att vi bara väljer det som är bekvämt och hemtamt och lättsmält - nånstans behöver man kasta in nån sorts tuggmotstånd. Vilket mina Arvtagare naturligtvis gör när de spelar - på för hög volym, bara en sån sak - en del låtar som jag betraktar som skräp.
Vårt nationella arv finns ju där - djupt ner i Dans på Brännö brygga, eller i Trollmors Vaggsång eller till och med Häng med på party. För att inte tala om Idas Sommarvisa. Och i Yellow Submarine eller i Brown Sugar. Och nån som inte hört Rosen....
Listor är bra - man upptäcker att man faktiskt har ett gemensamt förflutet, något som kanske kan snudda vid en slags identitet. Gemensamma minnen är långt bättre för gemenskap än hudfärg eller dammiga reliker eller en flagga. Och mycket roligare. Faktum är att töntlåtarna, de där på skämslistan är bra mycket roligare än de där som var populära. Vem fan vill erkänna att man kunde mima med i They Call It Puppy Love? Och att man fortfarande kan det . För det var ju den och Seasons in the sun som gällde vid stelsvettig tryckare vid mellanstadiets klassfest -stunder som format i varje fall mig till den jag är (nåja, nån annan stund också). Och förmodligen rätt många andra också...
Så här är det överallt - våra gemensamma minnen är mycket mer banala än vi kan tro. Det kan räcka med att säga "IQ Fiskmås" eller "Herr Larsson kan inte reglementet" för att generationer ska dra lite på smilbanden, och samtidigt stänger man effektivt ute de som inte minns detta.

Kort sagt - man ska kunna gnola på Tyrolerhatten, och känna att det äntligen är okey....


Videon? När Trio me' Bumba spelade i Sporthallen, den 29:e oktober 1963, i Eskilstuna hade de, det då mindre kända bandet, Beatles som förband... Det ni!

Det SKA handla om person - om valet 2010

Jahapp, är det nån som är förvånad? Det pågår en smutskastningskampanj mot Mona Sahlin. Den är hyfsat organiserad, den lever sitt eget liv precis som alla såna kampanjer, och de som en gång startade den kan sitta nöjda och rulla tummarna och låta den rulla på. Och även om de officiella banden till De Amerikanska Proffsen I Ämnet inte är så tydliga, är det naturligtvis rent larv av moderaterna att påstå att inga såna kontakter finns...
Jag kan inte påminna mig när det handlade så mycket om personerna. Jag träffar folk som säger att de inte litar på henne, att hon verkar falsk, man kan inte lita på vad hon säger. Såpass, och ni träffas ofta typ?
Nä, men man hör det ju överallt....
Det är exakt så det fungerar. Och med nätet, den anonyme dyngspridarens paradis, finns alla möjligheter att få rena lögner att växa till sanningar.
Nu vet jag ungefär vilka invändningar jag kommer få, från de där anonyma tyckarna - som jag inte släpper fram; vill ni nåt ska ni stå för det med namn. Den här anonymiteten är rent förödande, inte bara för anständigheten, utan också för demokratin och yttrandefriheten. Och jag vet vad ni kommer att säga - och det är totalt oväsentligt. Ni är helt enkelt dumma i huvudet, om ni verkligen tror att det är EN persons egenskaper som kommer avgöra hur landet ska styras.
Dessutom handlar det om missaktning av andra människor, som faktiskt tycker att Mona Sahlin är en bra blivande statsminister. I synnerhet som en massa av just dessa människor faktiskt känner henne bättre än alla de som snackar skit om henne - logik, nån? Jag blir personligen förolämpad av att mitt omdöme ifrågasätts, för är det några som verkligen granskat Mona är det vi i arbetarrörelsen.
Nu har vi ju inte sett slutet på det här - det kommer eskalera. För det är ju alltid lättare att prata person än politik. När de borgerliga argumenten tar slut, kommer man att fortsätta hacka på Mona. Och uppenbarligen tog de slut fort.


Hartman , Krans om Mosa Mona-kampanjen

Luftslottet i Solna

Från Metro idag....

Nu kan luftslottet sprängas – av mutor

Mutskandalen skakar bygget av nya Nationalarenan i Solna                                  

Chefsåklagare nära beslut om åtal

Skandalen kring den nya
Nationalarenan i fotboll
växer. I sommar väntas
chefsåklagare Alf Johansson
ta ställning till ett
eventuellt åtal för mut -
brott.
Polisutredningen pågår
för fullt.
– Det finns en klar anledning
att fortsätta att
bedriva förundersökningen,
säger chefsåklagare Alf
Johansson till Dagens Industri.
Oppositionen i Solna är
mycket kritisk mot arenaprojektet
och kallar det
riskprojekt.

Detta har hänt
25 mars
Det avslöjas att Solnas
stadsdirektör Sune Reinhold
(bilden) i ett hemligt
avtal har fått 25 000 kronor
i månaden, totalt
minst 600 000 kronor, för
uppdrag åt bolagen ba -
kom nya Nationalarenan.
26 mars
Riksenheten mot korruption
inleder en förundersökning
om mutbrott.
Sune Reinhold tar
timeout.
15 juni
Skarp kritik från kommunrevisionen
mot Sune Reinhold
och kommunstyrelseordföranden
Lars-Erik
Salminen (M).
21 juni
Sune Reinhold lämnar
jobbet som stadsdirektör

Hur man än vrider och vänder på det sitter nån med skägget i brevlådan.
AIK - som drabbas av politiker och fotbollspampar med lindrigt sagt svag verklighetsuppfattning.
AIKs fans - däribland jag - som måste se hur en traditionstyngd arena ska manglas omkull för dyra bostadsrätter.
Solnas skattebetalare som kommer åka på hysteriska kostnader för en arena som gapar tom, men som kommer kräva stora insatser ändå.
Handlarna i Solna Centrum som ska få se en gigantisk shoppinggalleria växa upp bara nån kilometer bort.
Vilka vinnarna är kan man ju spekulera i - för även om man gör en ekonomisk vinst så är nog den moraliska förlusten värre
Och för att föregå eventuella kommentarer - ja, frågan har intresse utanför Solna. Om inte annat för att man verkar rycka på axlarna åt att det faktiskt föreligger misstanke om brott här. Det finns en besvärande nonchalans hos de styrande i Solna om det här, vilket Johanna Graf skriver om. Det handlar om en kompismentalitet i ett gubbgäng, där man faktiskt inte fattat att det inte är sjuttiotalet längre.

Berglin om sommaren, korsord, VM och centern

Oftast är Jan och Maria Berglin så bra att det bara måste spridas.... Klicka på bilden för att se den stor, eller klicka här för att komma till Svenska Dagbladet, där Berglins får härja angenämt ostörda... Passa också på att läsa en klok text om varför centerns "uppgörelse" med kärnkraften inte är så problemfri som ett uppväxande släkte verkar tro

Ny opinionsundersökning - men var är nyheten?

Ännu en opinionsundersökning. På SvT Text kan man läsa att det är en översvängning till det blåa blocket. OK.
Men vad hände med att rapportera om att BÅDE centern och Kd hamnar under 4%-spärren? I min värld är det en nyhet - eftersom SKOPs undersökning visar med fullständigt öronbedövande tydlighet att alliansen till hösten kommer bestå av två partier, och det kommer vara en förkrossande rödgrön majoritet i riksdagen.
Hur kan det komma sig att det inte är en nyhet? Reinfeldt får det tydligaste respasset hittills, och det är inte en nyhet? Hur tänkte man där?
SvT Text:

109 SVT Text         Lördag 19 jun 2010
  INRIKES Publicerad 19 juni           
                                      
 Skop: Alliansen åter i ledning        
                                      
Ännu en opinionsmätning visar på en   
skarp kantring till den borgerliga    
alliansens fördel.                    
                                      
Moderaterna går kraftigt framåt, med  
3,7 procentenheter - från 30,3 i mät- 
ningen i april-maj till 34 proc i maj-
juni. Socialdemokraterna backar från  
33,7 till 30,4 proc.                  
                                      
I förra Skop-mätningen hade de röd-   
gröna stöd av 50,4 procent, vilket nu 
sjunkit till 46,7 procent. De borger- 
liga stöds nu av 48,1 procent, mot    
45,3 procent i april-maj.           

Här är sympatierna i siffror

Skops väljarmätning                   
                                      
Skop har frågat 1.111 personer mellan 
den 31 maj och den 15 juni "Vilket    
politiskt parti tycker du bäst om i   
rikspolitiken?" Svar i procent (med   
föregående mätning inom parentes):    
                                      
Moderaterna           34,0 (30,3)     
Centern                3,8 (5,0)      
Folkpartiet            6,7 (6,0)      
Kristdemokraterna      3,6 (4,0)      
M+Fp                   40,7

Socialdemokraterna    30,4 (33,7)     
Vänsterpartiet         5,3 (5,8)      
Miljöpartiet          11,0 (10,9)
S+V+Mp                46,7

Sverigedemokraterna    3,5 (2,9)      
Övriga                 1,7 (1,4)      
Åtta proc angav inga partisympatier.

Editering!
Nu - kl 1310 - är SvT Text ändrat. Ni kan ju jämföra själva.

 M större än Socialdemokraterna        
                                       
 Ännu en opinionsmätning visar på att  
 Moderaterna går kraftigt framåt.      
 I Skops senaste mätning ökar M med    
 3,7 procentenheter - från 30,3 i      
 mätningen i april-maj till 34 proc    
 i maj-juni.                           
                                       
 Social-demokraterna backar från 33,7  
 till 30,4 proc. I förra Skop-mätningen
 hade de röd-gröna stöd av 50,4 proc,  
 vilket nu sjunkit till 46,7 procent.  
 Alliansen stöds nu av 48,1 procent,   
 mot 45,3 procent i april-maj.         
                                       
 Samtidigt hamnar både Centerpartiet   
 och Kristdemokraterna under riksdags- 
 spärren, med 3,8 respektive 3,6 proc. 

Var det helt enkelt så att någon tog sig en journalistisk funderare? Jag kan gå med på nyhetsvärdet i att moderaterna i den här undersökningen är största parti, men det är skönt att man faktiskt lyfter upp det JÄTTEproblem som centerns och krisdemokraternas (avsiktlig felstavning!) kräftgång innebär. Till råga på allt är ju SKOPs undersökning gjord före omröstningen om kärnkraften - och jag undrar om det är många som tror att det resultatet kommer att öka centerns siffror?

Alliansen har gjort sitt jobb. Synpunkter på det?

Okey, efter att ha läst genom rätt många bloggare och åsiktare i det rödgröna gänget kan jag konstatera att det gnälls en del på regeringen. Ingen överraskning naturligtvis. Men man kan ju fundera en del på perspektivet.
Är det konstigt att en högerregering bedriver högerpolitik? Att de gynnar sina kärnväljare?

Knappast va. Och jag tror att vi underskattar väljarna om vi tror att de liksom skulle ha missat det. För om jag läser högerbloggeriet är de inte alls lika fixerade vid den rödgröna politiken. De är fixerade vid Mona (och numer också Maria), vid skandaler, vid eventuella inkonsekvenser.

Det är rent omöjligt att få dem att ta en rejäl politisk debatt - försök få en högerbloggare att erkänna att någon skulle ha kunnat farit illa som en konsekvens av Försäkringskassans, Arbetsförmedlingens, förtroendeläkarnas, apoteksutförsäljningens nya direktiv eller agerande.
Det går inte. Det är med kniven mot strupen som valfri minister med bekymrad röst kan säga att "man ska se över det hela", vilket - i den dramaturgi som alliansen fattat! - betyder att de framstår som de mänskliga, som ändrar sig - och Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan framstår som det omänskliga. Det onda systemet.
Det här kan rödgröna företrädare slita sitt hår över hur mycket de vill - men om nittio procent av inläggen på s-bloggar handlar om regeringen eller högern, så är det nåt fel. Allt oftare får jag frågan om vad vi vill - och då spelar det ingen roll att jag vet att jag inte gjort annat under de här jävla åren än att tala om vad vi vill. Det väljaren har hört är a) att regeringen gör vad de sa att de skulle, och b) på detta är de rödgröna förbannade.
Om vi jämför då - så är det så att när alliansen tog makten 2006 (för det var då rakt ingen jordskredsseger) så talade de rätt lite om vad de tyckte att Göran Persson gjort fel. Istället stod ju Fredrik Reinfeldt, som den politiske nasare han är, och berömde Persson. Som kom av sig helt.
Till detta kommer ju att ingen vill bli betraktad som en dumskalle - och det finns massor med väljare därute som inte tycker om att bli utpekade som dumma i huvudet, för att de gick på alliansens bluff.
Man skulle kunna se det här som ett strategispel, där vi nu går på övertid när det gäller att påpeka regeringens tillkortakommanden. Och jag tror att det är precis vad högern vill: drillade i kampanjkonsten av de verkliga experterna. Frustrationen och ovanan vid att vara i opposition är säkert också en sida av det.

Med ett par månader kvar behöver vi vända den här trenden. Och jag tror inte det funkar med att upprepa att Karthago bör förstöras som ett mantra i varje text man skriver eller läser - den som idag missat att folk farit extra illa under de här fyra åren, eller att regeringen inte klarat av att regera ( men klarat av att få det att låta så; politik idag handlar om att vinna media, och har man 85% av media från början är det väl skam om man inte nyttjar det) tillhör en försvinnande liten del. Folk vet att det blivit sämre.



Regeringen klarar inte jobben. De har en massiv expertis mot sig när det gäller sina åtgärder - vi har en massiv erfarenhet av att skapa jobb. För den som är arbetslös spelar det definitivt ingen roll vem som betalar lönen; arbete handlar om mer än att vara anställd...
Regeringen klarar inte av bostadsbyggandet - vi vet hur man stimulerar sånt. Och det kommer ta femton år att bygga ikapp de här förlorade åren (som de kommer att beskrivas i historien).
Regeringen klarar inte av att hålla ihop landet - vi har inte råd med ett land där Stockholm växer så det knakar, och resten av nationen faller. För så är det - det finns inte mycket till framtidstro i vad som tydligen ska bli nån slags jävla Skansen, dit utflyttade storstadsbor med landsbygdsrötter, ska kunna åka och titta på älg, och se sina åldriga föräldrar tvina bort i ålderdom.
Regeringen klarar inte av storstäderna heller - Stockholm är en av Europas mest segregerade städer, där en social klättring är mycket svårare och mer stigmatiserad än på andra ställen. Det handlar om att bygga fungerande kollektivtrafik (och UNDER mark - det snöar här ibland som bekant!!!), skapa mötesplatser och se till att bryta isoleringen i eftersatta bostadsområden, som skulle behöva rustas för miljarder....
Och det är när vi talar om vad VI vill göra som vi blir intressanta. För ingen kan ju längre vara förvånad över att högern bedriver högerpolitik?


Bilden? Hej hå, hej hå, vi till vår gruva gå. För att göra vad vi sagt att vi ska göra....

SvD spelar ut muslimkortet

Thomas Gür skriver en drapa i dagens SvD om bränderna i förorterna. Att han vägrar se ett samband mellan större klyftor och stökiga förorter är en sak; annat hade jag inte väntat mig. Men varför är rubriken "Varför vill någon stena brandmän?" Vad är det för association rubriken ska ge? Att kasta sten på brandmännen är illa nog, men det är inte stening. Använder SvD ordet "stening" för att beskriva hur demonstranter i Grekland, eller i Seattle, eller nån annanstans slåss? Stenar möjligen fotbollshuliganer varandra? Jag har själv kastat sten mot andra, under ungdomens gäng-gruff i förorten - stenade jag någon då?
För vad förknippar vi stening med? Behöver jag ens skriva det?

Det kan inte vara så att SvD nu oroligt börjar fiska i mörkare vatten va? Locka till sig lite tveksamma avgrundsväljare?

Dålig smak i munnen ger det i varje fall

Slöso, Svenskan och Solna

Propagandaföretaget Timbro har infört något som heter Slös(o). En funktion som ska avslöja onödiga excesser i den offentliga verksamheten. Det är rätt bra - jag gillar inte heller att det eldas för kråkorna med mina skattepengar. Givetvis är det ett steg i den mödosamma kampen att få acceptans för skattesänkningar, genom att få det att låta som det fanns många miljarder av skattespararnas hopsläpade pengar, som oansvariga politiker kastar huller om buller.
Nå, det är väl rätt uppenbart. Jag tror det var länge sen nån såg Timbro som en neutral deltagare i debatten. På samma vis hoppas jag att ingen ser LO eller PRO eller Kyrkan som neutrala faktaspridare - så är det ju inte. Det betyder dock inte Timbros åsikter är ointressanta, eller alltid osanna.
Slös(o) har ju då uppmärksammats av Svenskans ledarblogg, som raskt pekar ut ett antal, i deras ögon, oansvariga skrytprojekt.
Men vart tog det mest definitiva skrytprojektet vägen? Det som verkligen kostar pengar??? Jag talar ju om Nationalspektaklet, konsertarenan i Solna. Nämner Svenska Dagbladets ledarblogg den? Finns den?
Icke. Trots att det verkar bli en rejäl risk för Solnas skattebetalare, trots att den inte har någon hyresgäst, trots att det kommer att byggas en annan arena mindre än en halvtimme därifrån.
Man ska väl inte förvånas.

Det gör inte heller Johanna, som tycker att Slöso kan komma på besök till Solna, eller Peter, som tycker det är bra att Slöso reagerat på moderaternas hantering av Nya Karolinska....


Bilden? Det finns säkert de som kan svälja kameler...

Nån borde få fan för privatiseringen av Apoteket...

Jaha, mitt apotek har inte längre min medicin. Den "finns inte i deras sortiment". Nähä, finns den i nåt annat apoteks sortiment då, frågar man. "Det vet vi inte, för vi har ingen kontakt med andra apoteksbolag..."
Jaha, byggnadsarbetaren blir lite irriterad då. Vi har bara ett apotek på orten, och jag har ingen aning om vilken sorts apotek det finns i nejden. Men jag tittar ut över rullator-racet i mitt gamla Apotek, och funderar på hur de ska kunna ta sig till ett annat apotek där deras medicin kanske finns...
För ordningens skull ska sägas att farmaceuten (så fick jag äntligen skriva det!) erbjuder mig en "motsvarande, lika bra produkt och bara liiiiite dyrare". Tackar, tackar, men jag och min huskvackare har kommit fram till att det är just den sorten som de INTE har som är den som passar mig bäst. Och jag må vara hyfsat självsvåldig men jag tänker inte låta en farmaceut (igen!!!) använda mig som försökskanin utan att jag fått prata med min husläkare. Som för övrigt kommer sluta snart eftersom han inte vill jobba på den nu privatiserade vårdcentralen.

Och väl hemma hittar jag via Danielssons lakejer en alldeles utmärkt kolumn i Helsingborgs Dagblad där nån annan upplevt samma sak. Varpå jag snabbt snodde rubriken. För Lars Andreasson har en poäng stor som en lastbil - när man slaktade ner Apoteket tappade man stordriftsfördelarna och samordningen. Det är bara i den bästa av världar som ett företag med värme rekommenderar sina kunder att knalla ett par hundra meter ner längs gatan till konkurrenten. I en Odell och Maud Olofsson-värld.


Bilden? En klassisk amerikansk drugstore, där man kan ta en fika eller bara hänga. Ungefär som en bensinmack.



Postat från min iPhone

Jävla militärer. Lägg er inte i politiken, tack

Jag blir förbannad när jag ser såna här reklamskyltar på stan. Det här är inte vad Försvarsmakten ska pyssla med. Mitt förtroende för militären är baserat på att de inte tar politisk ställning eller lanserar värderingar. Här gör man det - och det är inte OK.
Jag hoppas innerligt på en rejäl debatt om det här, för det luktar illa när uniformerade män börjar tala om hur de tycker att stämningen i landet är. Försvaret behöver en ny reklambyrå!! Eller, vänta - vad ska de alls med en reklambyrå till? Sälja lite ond bråd död? Designa liksäckar?

Bohman är död och begraven - om De Nya Moderaterna

Okey, så nu är det verklighet. Moderaterna är så stora nu i opinionsundersökningarna att de nosar på socialdemokraterna, eller till och med är större i nån undersökning. Vilket då givetvis ger till följd att en massa folk på vänstra planhalvan häver upp sina röster och vill att vi ännu mer ska berätta vad Reinfeldt egentligen vill.

Han vill: skapa ett klassamhälle med dramatiska klyftor, där omsorgen och solidariteten med varandra är avskaffad, där landsbygden dör och där varenda jävel ska vara egenföretagare. Och lite annat.

Det kanske är så. Jag vet inte. Men vad jag vet är att det uppenbarligen inte räcker med att tala om konsekvenserna av moderaternas politik för att få folk att sluta rösta på dem. Eller så måste man berätta det på ett annat sätt.
En s-riksdagsledamot jag känner besökte en barnstuga för ett par veckor sen och ägnade en stor del av sin tid åt att morra åt moderaterna. Det imponerade föga på personalen där, kan jag berätta. För Fredrik hade varit där veckan innan och sagt helt andra saker.
Det känns som vi kanske ska sluta lägga ord i munnen på moderaterna. Det sänker oss. Idag har jag väldigt svårt att tro att det finns så många människor i Riket som inte hört talas om försämringarna i sjukförsäkringen, i a-kassan, eller att pensionärerna fått det sämre. Och ändå kopplar man uppenbarligen inte ihop det med att regeringen faktiskt gör vad alliansen lovade att göra.

Jag kan som sagt inte säga vad man ska göra. Däremot känns det alltmer fel att utmåla Reinfeldt som en dubbelspelande demon, som egentligen vill lägga ner all gemensamt driven verksamhet och ersätta den med de ondaste av multinationella koncerner.
Det kanske är så att de traditionella moderata frågorna idag drivs av de tre slavpartierna, med växlande framgång. Centern är tokhöger, folkpartiet har blivit bestraffningspartiet och Kd är de som hyllar familjevärderingarna. Men jag kan faktiskt på fullt allvar fortfarande höra kamrater som inbillar sig att centern skulle kunna vara en samarbetspartner. Eeeeh, hur tänkte ni där??

I den lilla, lilla värld av blommor där jag bor är det rätt många som säger så. De ser inte längre moderaterna som det stora otäcka hotet, och då har ju Freddan och Borg lyckats. Idag är SvD förbannade på Borg för att han inte vill förändra arbetsrätten. Han kör alltså över sina allianskollegor med besked, vilket de naturligtvis kommer svälja utan större protester. De talar idag om en typ av allmän och generell a-kassa, som visserligen ligger långt från den a-kassa som fackföreningsrörelsen skapade - den som skulle se till att vi slapp sälja oss billigare vid arbetsbrist - men som nog är ändå längre från vad bunkerhögern ville ha.
Visst, det finns säkert enstaka exemplar av den traditionella sorten kvar, men frågan är hur framträdande de är. Och om det verkligen är de som vi ska inrikta oss på?
Jag vet att Moderaterna inte är det Nya Arbetarpartiet, och jag har ohyggligt svårt att se dem utföra mer beständiga gärningar tillsammans med vänstern. Men vi kan inte fortsätta titta på dem med glasögon från 70-talet. Faktum är att det skett en medelklassförvridning av det politiska spektrat, och Moderaterna har varit bättre på att att anpassa sig.
För givetvis handlar det om anpassning. Men jag hoppas ju innerligt att mitt eget parti också har ändrat sig, utan att det betraktas som nån slags politisk fint.
Jag vet att väljarna inte skräms av att enstaka högermegafoner kallar oss statssocialister och försöker koppla ihop oss med Sovjetunionen; det är ett av de larvigaste tricks som finns, men det är precis lika larvigt att påstå att Moderaterna bara väntar på att kasta oss ner i ett rent chilenskt helvete av Milton Friedman-politik. För det är inte så - det räcker så bra med att beskriva de konsekvenser vi ser, men det är uppenbarligen inte tillräckligt för att få väljarna att välja bort Reinfeldt.
Det handlar också om respekten för väljaren. Som jag skrev ovan - de allra flesta vet precis vad de röstar på, och varför. Det enda som kan få dem att byta sida är att de ser att det finns en bättre politik. Faran är att vi i vår iver istället får folk att sätta sig på tvären - vi kan ju vara ett väldigt tjurigt och HELT ologiskt folk ibland, för så där jävla roligt är det ju inte att krypa till korset och skamset erkänna att man röstade fel, friade fel, byggde fel, körde fel (man KAN visst köra den här vägen, älskling....)


För mig har ju skillnaderna inte varit så här tydliga på länge, men det räcker uppenbarligen inte. Vi kan inte titta ut över valet 2010 och se 1982. Så vi kanske ska börja tala med folk istället för till folk.


Bilden? Exakt som vänstern vill framställa moderaterna. Men är det rätt sätt att göra det på?

Är lägre lön ett vallöfte?

Man konstaterar att regeringen i morgonekot öppet säger att de vill använda a-kasseavgiften för att sänka lönekraven inom vissa branscher. Så där ja. Det känns väl bra - här ska nån bestämma vad som är lönekrav. Ska vi gissa att det kommer skilja en del mellan vad Byggarbetsgivarna tycker är en skälig lön, och vad Byggnads tycker är en skälig lön?

Men jag kan nu formulera en perfekt valslogan åt Reinfeldt, Olofsson, Björklund och Hägglund.

Vill du ha lägre lön? Rösta på alliansen.

Är detta moderaternas ståndpunkt? Wykman skämmer ut sig

På sin Facebooksida kommenterar den alltid lika balanserade Niklas Wykman de tragiska händelserna i Medelhavet, när israeliska kommandosoldater bordat Ship to Gaza, med orden:

"Bra att Hamas nu inte får det besök de hade förväntat sig. Hamas förtrycker och förföljer gazaborna samtidigt som de överst på dagordningen har att utrota Israel. Ship to Gaza är nyttiga idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare."

Vän av ordning undrar då stillsamt om detta är den officiella moderata ståndpunkten i frågan. Niklas Wykman är inte vem som helst, utan ordförande i det ledande regeringspartiets ungdomsförbund. Att han sedan är mer än lovligt pubertal är en annan sak; utomlands kommer han att få uppmärksamhet som heter duga.
Förra gången han var lös och krävde att svenska fallskärmsjägare skulle frita Dawit Isaak, kom det att skapa månaders arbete för folk som jobbar med att värdera stämningar i andra länder. Och att lugna ner känslorna i Eritrea.

Wykman är en dumskalle. Frågan är vad hans parti nu säger.
Ett klokt påpekande jag fått är att han är precis lika våldsförhärligande som många andra som inte behöver ducka, blöda, döda eller dö. De blodtörstigaste är alltid de som sitter tryggt.

Scaber Nestor om saken, med skärmdump och allt.

Bilden? Aktuell idag

Men fy fan Israel!

Jag nås av vedervärdiga nyheter om att israelisk militär öppnat eld och dödat människor när de stoppade den humanitära konvojen Ship to Gaza.
Jag kan bara uttrycka min enorma sorg över detta. Över att hökarna i Jerusalem så flagrant nonchalerar världen, humanism och mänsklighet. Att de är så säkra på stöd från de starkaste att de kan göra så här.

Jag sörjer att ett demokratiskt land tycker att de kan göra så här. Det blir inte lätt att fortsätta vara Israelvän efter det här, om det är så illa som det sägs i medierna.

Usch!

Olika budskap? Inte för medierna tydligen

Statsminister Reinfeldt kallar 190 000 tusen arbetslösa ungdomar för en synvilla, samtidigt som Björklund vill införa fler lärlingsplatser för att motverka den höga ungdomsarbetslösheten. Märkligt att inga reportrar verkar fundera på hur det kommer sig att statsministern och utbildningsministern har så olika syn på ungdomsarbetslösheten.

Björklund säger att vi har hög ungdomsarbetslöshet (det är väl fackets fel antar jag), och statsministern lyckas få det till att det är ett räknefel?
Kan man få en kommentar från Lena Mellin eller TV4? Jag bjuder på det uppslaget....



Bilden? Gissa det du....